Tydligaste tecknet för att sommaren är på väg att gå över i höst är när det är dax för Formex. Jag trodde inte att vi skulle vara hemma, men det var vi. Så igår gick jag upp med tuppen och drog iväg till mässan.
Formex är en jättestor designmässa som går av stapeln i januari och augusti. Den sparkar alltså igång terminerna kanske man kan säga. Efter sommar- och juluppehåll är det en rolig mässa då man träffar kollegor som man inte sett på ett tag. Så var det även igår.
I vårt onlinemagasin tipsar vi om i stort sett allt som kan intressera en 50-plusare. Vi skriver om resor, mat, dryck, upplevelser och inredning – alltså en del design. Mässan är ett sätt att uppdatera oss på vilka trender som kommer och vad som kommer att hända inom den närmaste framtiden. Formex utser dessutom nya talanger och ger en hint om vilka namn som man ska ha lite extra koll på.
Det är en sk bransch-mässa, men enbart folk från inredningsbranschen. Vi journalister och annan media börjar alltid med en stor pressträff mässans första morgon. I år fyller Formex 65 år, så vi blev bjudna på en traditionell frukost från 60-talet; Skogaholmslimpa med prickig korv och varm choklad. Så himla gott ju!!!
Sen följde en liten rundvandring med de viktigaste punkterna och efter det ett gäng pressvisningar med några olika märken, bla Ceannis och Himla. Jag passade även på att besöka dem som hjälper oss med porslin till våra matbuilder, bla Cultdesign som designar den fina serien Orient. Så fort jag läger upp en bild med den tallriken eller muggen är det många som frågar vilket märke det är. Jag älskar den serien!
Jag passade också på att träffa Anna från Pufz.se som bla gör en hel del grejer till husbil och camping. Våra lakan och filtar är från henne, samt våra fina kökshanddukar. De är faktiskt med i vår senaste kokbok, och det ville jag såklart visa henne.
Anna är världens mysigaste människa, alltid glad och välkomnande. Hon har dessutom himla fina grejer. Campar ni, med husbil eller husvagn, så måste ni kolla in hennes sortiment på Pufz.se. Där finns en massa roliga produkter, bla supersöta formar för iskuber. Ni hittar hennes grej HÄR.
Jag stannade inte så länge eftersom vi hade tänkt att dra iväg på eftermiddagen. Nu blev det inte så, vi passade istället på att färdigställa en del jobb. Men nu är vi på väg igen. Destinationen är än så länge okänd…
När vi utforskat Håverud klart åkte vi bara några kilometer bort. I lilla Upperud finns en fin båthamn med en ställplats brevid. Här skulle vi bo några dagar och försöka komma ikapp lite. Igen.
Jag räknade ut att vi besökt ungefär 90 campingar och ställplatser, sedan vi hämtade ut Ralle i slutet av mars 2024. Ungefär hälften har vi fått publicerade (eller ska publiceras framöver) i campingtidningen ”Husvagn & Camping” och nästan alla finns på film på Youtube. Jag skriver texter och Martin redigerar filmer för glatta livet just nu.
Ställplatsen i Upperud såg intressant ut, alltså åkte vi dit. Där kunde vi både göra ett jobb om platsen och jobba ikapp. Och vilken fin plats vi kom till, sånt kan man absolut inte vara säker på. Men vi kom till en riktig liten pärla med vatten på flera sidor och en söt liten gästhamn med fin badstrand. Här skulle vi absolut trivas!
Vi kom tidigt och lyckades få en plats precis vid vattnet. Vilken lycka att sitta här kväll efter kväll och bara njuta. Ovädret som det förvarnats om dök aldrig upp, tack o lov. Vi såg på regnradarn hur molnen passerade precis norr om oss. Tjoho!
Vi brukar inte fälla ut markisen och rulla ut mattan, men i sommar har vi faktiskt gjort det ganska mycket. För en natt eller två är det oftast inte lönt, men i år har vi gjort det för att kunna välja på sol eller skugga. Jag brukar sitta med överkroppen i skuggan och resten i solen, det förklarar de bruna benen på bilden här uppe till höger.
Just nu varvar jag läsning med att sitta och knappa på datorn. Jag plöjer två bokserier och i Upperud läste jag klart en av dem och började på nästa, ska snart avslöja vilka. Vi såg oss omkring i området, mycket handlar om båtar såklart. Och strax brevid ställplatsen ligger Upperuds sluss där vi följde ett par fina båtar som slussade.
Det blev ett par promenader och vi lyckades dessutom få till ett träningspass för första gången på länge. Än en gång fick vi bevis på att mitt korta program (Ni hittar det HÄR) kör igenom hela kroppen och är effektivt, vi fick nämligen en brutal träningsvärk bägge två och hade ont precis överallt :-p
Som bonus efter några riktigt härliga dagar fick jag dessutom mysa med en liten borderterrier-kille. Bästa starten på dagen. Han var inte jättelik vår Baileys, iaf inte till utseendet – däremot till sättet. Lika kelig och envis. Världens finaste hundras enligt mej!
Redan i våras bestämde vi att nästa års husbilsträff ska hållas på Unda Camping i Uddevalla. Nu var det äntligen dax att göra ett besök där. ”Chiefen” Knut tog inte emot oss med öppna armar, han svalde nämligen en geting och fick åka helikopter till sjukhuset.
Vi lämnade våra kompisar i skogen och hann lyssna på ett par sommarprat innan vi checkade in på Unda Camping. Det enda vi visste om campingen innan vi kom dit var att det skulle vara en suverän utsikt över Uddevallabron och att hela anläggningen varit i ett bedrövligt skicka innan Knut tog över för ett par år sedan och att han sedan dess gjort om nästan allt.
Vi visste också att Knut är en helt suverän kock och drivit krogar i Norge med hela två stjärnor. Restaurangen som han byggt upp och startat här var alltså ett måste att besöka. Å så blev det ju eftersom vi firade vår bröllopsdag här, som jag skrivit om i ett annat inlägg.
Vi checkade in och ställde oss på plats. Det var rätt mycket folk som kom samtidigt som oss, så vi lät allt lugna ner sej innan vi började fråga efter chefen. Men ingen visste var han var… Så såg vi en ambulanshelikopter flyga in över oss och landa en bit bort. Sånt är ju alltid lite otäckt, men vi är inga ”gamar” och gick inte dit för att titta. Vi tänkte istället att det hade hänt något som krävde Knuts uppmärksamhet, så vi lät det bero och tog kväll.
Morgonen därpå var alltså vår bröllopsdag. Jag hade satt mej ute för att vänta medan Martin duschade, då kom Knut förbi med frukostfrallorna i handen. Så himla gulligt. Han bad om ursäkt för att han inte hälsat oss välkomna dagen innan, det var nämligen honom helikoptern kommit för att hämta. Han hade svalt en geting och blivit stucken inne i halsen. Akut läge alltså. Men allt hade gått bra och även om han var lite trött och medtagen, så mådde han bra. Det var ju det viktigaste av allt.
Vi pratade en stund och bestämde sedan att vi skulle gå igenom området vid ett senare tillfälle. Han låg lite efter med en del saker av förklarliga skäl och behövde fixa en del grejer. Så när vi ätit frukost gick vi på egen upptäcktsfärd av området. Det är sååå mysigt!
Vi ska skriva en artikel till tidningen om anläggningen, så vi kollade allt noga och fotade så mycket vi kunde. Självklart kommer det att bli en film också, den gjorde vi dagen efter.
Ungefär halva campingen är upprustad och topp notch. Vi stod på det ”fina” området, med egna altaner och utsikt över bron. Här finns även glampingtält, den nya restaurangen och en deli. det är första gången vi ser en deli på en camping, så läckert. Nedanför en liten backe ligger två stränder, går man förbi den som är längst åt höger kommer man till tre bryggor och en trapp som går uppför ett berg där man kan sitta och titta på utsikten. Som vi gjorde på vår bröllopsdag.
Campingen är som i två olika områden, ett precis vid receptionen och det andra med utsikt över bron. Vi bodde alltså på det med utsikt över bron, men husbilsträffen ska hållas på området vid receptionen. För det är större. Sen finns det en liten gräsplätt mellan områdena och där ska vi ha långbordet. Det kommer bli kanonbra! Om ni är intresserade av träffen så kommer all info att komma här på bloggen när det närmar sej, men det bästa är att gå med i vår FB-grupp – så missar man ingenting. Bokningen öppnar 1/9, så tills dess är det lugnt.
Till slut lyckades Knut komma loss en stund och visade oss runt. Han berättade vad de har gjort och allt som ska göras. Det fixas och donas precis överallt och precis hela tiden. Det är ett område under utveckling och det ska verkligen bli spännande att komma tillbaka till våren. Det har förmodligen hänt massor då!
Något annat vi pratade om var den där Jikitas Pizzan som vi provade att göra när vi hälsade på hos Grimwalker. På Unda finns ju som sagt en deli, så nu kanske vi kunde få rätt topping på vår pizza och känna de riktiga smakerna. Visst fick vi det! Det saknades dock en ingrediens, avokado, men den är inte avgörande för smaken. Men oj så god vår pizza blev med rätt skinka, en hit faktiskt.
När vi kommer tillbaka i vår kommer även avokado att finnas, för då kommer vår pizza att finnas på menyn! Hur coolt är inte det! Mer om detta ska jag berätta senare 🙂
Det är inte ofta jag tycker det är tråkigt att lämna en camping, men så var det när vi skulle lämna Unda efter tre nätter. Jag trivdes så otroligt bra här. Platsen vi stod på var kanon, utsikten suverän, närheten till vattnet tilltalar mej alltid, personalen var härlig och maten så otroligt god. Ja, vi testade en massa mat de här dagarna, det måste man ju när man har en Michelin-kock som lagar maten och priset är otroligt bra.
Så vi kommer tillbaka, inte bara för att ha vår husbilsträff – utan även privat. Flera gånger säkert 🙂
Det händer att campingchefer bjuder in oss för att ”besikta” deras anläggning. Vi har ju filmat och skrivit om hundratals campingar de senaste åren och har väl en viss erfarenhet vid det här laget. Så när chefen på Borås Camping bjöd in oss, åkte vi såklart dit.
När vi testar en camping eller ställplats är vi ärliga, inte elaka – men ärliga. Vi kollar inte bara själva campingtomterna, utan även städning, toaletter, servicehus och annat som finns på platsen som vi gäster använder oss av och betalar för. Vi påtalar det som vi tycker behöver åtgärdas, ger betyg och feedback. Det kan vara att det inte finns någon avlastningsshylla för glasögon och mobil i duschen, att servicehuset har några brister eller att det är lätt att fasta med bilen vid regn. Men vi berättar även om det som vi gillar på platsen, vad som varit extra bra och hur vi trivts där.
När det gäller Borås Camping så visste vi redan innan att de kämpar med att rusta upp anläggningen. Vi kom fram till en jättefin camping, med bra läge och himla mysig personal. Visst är här slitet, men oj så många idéer som finns och så mycket som hela tiden görs. Vi satte personalen på prov direkt genom att byta plats tre gånger, absolut inte för att jäklas – det blev lixom bara så.
Vi fick en bra plats, men de som stod brevid hade missat den lilla detaljen att man ska backa in. Vi hade ingen lust att dela ”vardagsrum” med en stor barnfamilj, så vi bad om en annan plats. När vi kom fram till den nya platsen lutade det så mycket att vår bak slog i. Vår kyl fungerar dåligt med hela 4% lutning som det var, visst kan man jämna ut med nivåklossar – men det är svårt med så stor lutning. Så vi bytte igen, men den här gången gick vi runt området innan vi bad om en ny plats. Nu hade vi förslag på en som vi kunde tänka oss och den var tack o lov ledig.
Väl på plats tackade vi personalen flera gånger, de hade varit hur tålmodiga som helst. Och så var det hela helgen när vi stod där, de var alltid trevliga, svarade vänligt på alla våra frågor och var alltid pigga och glada när vi möttes ute på området. Pärlor helt enkelt!
Vi var så trötta, så första dagen satt vi mest och läste eller låg och sov. Sen började vi utforska området både campingen och utanför. Vi gick till Ica som ligger knappt en kilometer bort, det var så himla skönt att röra på sej. Tillsammans med promenaderna runt campingen fick jag ihop mina steg. Jag har 7000 som mål och det har jag lyckats få ihop de senaste dagarna. Det är inte så lätt att få ihop dem när man bara har 2 meter mellan sovrum och kontor.
Vi kom dit på fredagen sent på eftermiddagen och på söndagen gick vi igenom området ordentligt och testade restaurangen. Vi gör ju en film till YouTube på alla platser vi besöker. Både för oss själva för att komma ihåg, men även för andra att se inför deras eget besök. När sedan skriver texterna kan vi gå tillbaka och titta på detaljer, så texterna blir rätt. När destinationscheferna vill ha feedback kan vi dessutom visa vad vi menar. Oftast vet de redan vad vi ska säga, men en del saker kan vara helt nya.
På söndagkvällen fick vi sällskap av husbilskompisarna Sani och Jimmy. De ordnar husbilsträffar, just på Borås Camping, där Sani även jobbar extra. Vi har setts men aldrig hunnit prata ordentligt. Nu hann vi det och det var så himla mysigt att verkligen hinna prata och lära känna varandra. De har även hund och den fick jag såklart mysa lite med.
På måndagmorgon åt vi frukost med chefen som fick våra synpunkter. Vi hade lite tankar om servicehuset där jag gick in på herrarnas och duschade första morgonen, tydligare skyltning kan alltså behövas. De håller redan på att jämna ut några platser, som ska beläggas med grus. Så ojämnheterna visste de redan om. Den nya personalen måste gå runt och kolla in både stugorna och servicehusen vilket är suveränt, men de testar ju inte duscharna eller andra funktioner. Då har man ingen aning om intervaller, temperatur, om duschdörrarna håller tätt eller ej osv. Så vårt förslag var att framförallt chefen, men även personalen, skulle duscha på jobbet lite då och då.
När vi gått igenom våra synpunkter var det dax för oss att packa ihop och åka vidare, men vi trivdes verkligen på Borås Camping. Här finns inga säsongsgäster, de flesta stannar bara en natt. 333 campingtomter, ett gäng stugor och två skithäftiga iglos. I en sån vill jag bo! Ni ser ju själva på bilderna hur coola de är. Vem vill inte bo i en sån lixom?
Vi kommer gärna tillbaka hit, bla för att se hur campingen utvecklas – här är mycket som är på gång. Och med den otroligt gulliga och proffsiga personalen kan det lixom bara bli bra. Och vi måste faktiskt komma tillbaka, för när de nya grusade platserna är färdiga ska vi göra ett reportage här. Men det blir kanske först om två år.
Ska ni besöka Borås Camping är detta platsen att bo på. Det ligger väldigt nära och har ett samarbete, så bor ni på campingen blir inträdet till parken billigare.
Men detta är alltså också en del av det vi gör nu; testar campingar/ställplatser och ger feedback till ägaren. Det finns många konstiga jobb 🙂
Med förra årets hagelstorm i minnet gjorde vi oss färdiga för att recensera årets Diggiloo. Den här gången sken solen över Kosta där årets premiär skulle äga rum. Å jäklar så bra det var!
Vi kom till Kosta Lodge på onsdagen, dagen innan premiären. Martin började ju sin semester då, så nu kunde vi koncentrera oss på våra uppdrag helt och hållet. Diggiloo var sista scenshowen som vi skulle recensera för den här sommaren, iaf vad vi vet. Sen skulle vår lilla ”turné” köra igång, jakten på material till campingar och ställplatser alltså.
Första dagen i Kosta var alltså på onsdagen, då installerade vi oss och la upp en plan för kommande veckor. Eller vi försökte iaf… det är inte så lätt eftersom vi är rätt väderberoende för att få fina bilder. Sen satt vi mest och läste i solen och jobbade lite. På torsdagen tog vi en morgonpromenad in till Kosta för att köpa matsäck till kvällens show. Så skönt att komma igång med promenaderna igen, kroppen mår så mycket bättre.
Eftermiddagen gick åt till att filma ställplatsen och förbereda kvällen. Vid 16.30 gjorde vi oss klara och gick iväg till festplatsen. I år skulle vi inte filma eller göra några intervjuer, så det var ett förhållandevis ”lätt” jobb. Martin skulle fota och jag skulle recensera showen, samt fota för våra sociala medier. Väl inne hittade vi våra platser och blev kanske inte helt nöjda. När vi recenserar brukar vi få kantplatser med fri utsikt för att kunna uppfatta alla detaljer. Nu hade vi fått platser snett mot scenen, mitt i en rad – jag såg inte jättemycket. Men jag hörde ju och Martin fick bilder, eftersom han kunde springa omkring fritt, så det fick väl gå.
I pausen träffade vi producenten och när han fick höra om våra platser flyttade han på mej. Martin sprang ju ändå runt, så han hittade en plats och kunde flyttade på mej. Helt plötsligt satt jag istället precis vid scenen och hade en himla bra plats. Nu såg jag allt, kunde ta bilder som jag kan använda och kunde tom se några av vännerna på scenen i ögonen. De kan ju inte hälsa, det ser inte bra ut – men ögonkontakten är en slags hälsning och räcker bra.
Årets upplaga av Diggiloo är helt suverän, några menade på att det är den bästa någonsin. Vi har bara varit med tre gånger och den är iaf bäst hittills. Årets komiker är Per Andersson och jag vet att folk kan ha svårt för honom, men han var helt suverän. Han får väldigt mycket scentid och sånt kan jag vara lite tveksam till, men det var väl avvägt och passade in så otroligt bra.
Årets stora gästartister är Uno Svenningsson och Sanna Nielsen, snacka om att de lyfter showen till helt nya höjder. Medina var också helt suveräna. Ni kan läsa hela vår recension HÄR, det är inte ofta vi sätter fem stjärnor – men det gjorde vi den här gången.
Diggiloo är tre timmar musik och så otroligt härligt. Man blir lixom sådär otroligt sommarglad, i år var ju dessutom vädret med oss. Som vi skev i recensionen ”Sol, sommar och Diggiloo”, de hör lixom ihop. Så när showen var slut gick vi med lätta steg tillbaka till husbilen, nästan dansade fram. Och sen var det bara att sätta sej och jobba. Martin redigerade bilder medan jag skrev recensionen. Å det gick faktiskt ganska lätt, vi var färdiga och kunde publicera texten strax innan midnatt. Tack och gonatt lixom.
Sommarens sista recension alltså. Oj vad vi sov gott sen 🙂
Vi åkte från Eklaholm tidigt, för att inte vara i vägen för trädgårdens gäster. Under dagen stod vi på en ICA-parkering och jobbade. Sen tog vi in på en himla mysig lite camping i en ort som vi nog aldrig hört talas om.
Att stå på en parkering i 27-28 graders värme och jobba är väl sådärkul, men ibland finns inga andra lösningar. Dessutom skulle vi handla innan vi körde vidare, så det var en bekväm lösning.
Klockan 16 slog Martin igen locket på datorn och gick på semester. Iaf från sitt vanliga jobb, nu började ett annat och en intensiv period av att dokumentera campingar och ställplatser. Vårt uppdrag för campingtidningen alltså.
Skillnaden under hans semester är att vi kan sova lite längre och förflytta oss även under dagarna, inte bara på lunchen eller kvällen. Så nu börjar nästan fyra veckor med sovmornar, iaf till typ 7.30 och lite mer spontant leverne. Kanske inte låter som står stor skillnad, men för oss är det det.
När vi handlat körde vi till lilla Vinslöv, där vi nosat upp en liten camping nära en sjö och med bara 30 platser. Här blev vi trevligt mottagna och ställde oss snabbt på plats. Sen blev det en enkel middag innan vi stöp i säng.
Dagen därpå tog vi första långpromenaden på länge. Vi fick veta att man kunde gå runt sjön och att det var en fin promenad. Så det gjorde vi och så jäkla skönt det var. Äntligen fick kroppen röra lite på sej, så himla skönt. Å det var verkligen en fin slinga, där vi tog massor med bilder. Även campingen blev fotad och filmad, det var därför vi var där…
Vid lunch drog vi vidare, men först tog vi ett kort stopp på den lokala husbilsfirman i närheten. Vi ska inte köpa något riktigt än, men det är ju alltid bra att titta och hålla sej uppdaterad. Så det blev ett varv därinne, innan vi klev in i bilen igen.
Målet för dagen var Kosta, där vi skulle checka in på Kosta Lodge och förbereda oss för årets Diggiloo.
Sista scenrecensionen för den här sommaren. Bara vädret var med oss den här gången…
Jag längtar efter strand, sand och hav. Så när vi fick chansen att ta några dagar på Österlen, tog vi den såklart. Vi hittade en liten ställplats i Löderup nära strandbaden. Vilket ställe!
Det finn en app som är lite helig för oss husbilsägare, Ställplatsappen. Där kan vi hitta ställplatser, parkeringar och campingar som andra betygsatt. När jag hittade Solans Mack och såg betygen tänkte vi att den kan vi testa. Det är inte alltid betygen stämmer, men bilderna såg fina ut – så vi åkte dit.
Vi kom till ett pittoreskt litet ställe. En gammal mack, som fortfarande är i bruk – men som ser väldigt retro ut. Otroligt charmigt. Wille som driver stället tog emot oss och visade oss runt.
Vi valde en plats, helt fel skulle det visa sej – den låt nämligen i skuggan konstant. Åker ni dit så stå i mitten med rumpan mot receptionen, då får ni mest sol. Det gjorde inte vi… Jaja, vi skulle ju jobba och det regnade ändå nästan ett helt dygn, så det var ok ändå.
Vi kom dit på lördagen då det var gråväder och trist, men på söndagen var det soligt och fint. Då snörade vi på oss gympadojorna och gick ner till Löderup strandbad ca 1 km bort. Sååå fint. Här finns en camping, ett par restauranger och en strandkiosk med minigolf. Det var ljuvligt att få en stund på stranden och känna på sanden. Och så skönt att komma ut på promenad, det blir alldeles för lite sånt.
Väl tillbaka på ställplatsen filmade och fotade vi allt. Vi var ju tvungna att testa den omtalade hamburgare, Solans burgare, och den var himla god. Så den kan vi rekommendera. Vår redaktör gillar matbilder och vi offrar oss såklart 🙂
Skämt åsido, maten är ju en del av en plats och ska såklart vara med. Finns där en restaurang så ska den testas. Och folk gillar matbilder, så är det bara.
Det kommer såklart en film så fort vi hinner göra den.
Det väntades oväder, så vi beslutade oss för att söka en trygg plats att stå på istf att testa något nytt på vägen. Så vi körde alla milen mellan Kalmar och Falkenberg i ett sträck, för säkerhets skull. Å det var himla smart.
På fredagen var det dax att lämna Kalmar. Solen sken och det var väldigt varmt och skönt, men det varnades för ösregn och 21 sekundmeter. Det är inte roligt att köra en stor husbil på nästan 4 ton när det blåser halv storm. Så vi siktade på en trygg plats i närheten av Vallarna, med så mycket lä som möjligt och hamnade i Falkenbergs gästhamn.
När vi kom fanns inga platser med el i hamnen, men det finns en parkering strax brevid där man också får stå. Vi hittade en plats jämte ett skjul, där vi tänkte att det skulle vara hyfsat med lä när stormen körde igång. Fredagen var kanske inte lugn, men solig. På lördagen blåste det upp mer och det regnade, men där vi stod var det fortfarande ok. Så pass att vi tänkte att vi står kvar, trots att det blev elplatser lediga i hamnen. Sen körde det igång. Jösses vad det blåste!
Dagar med sämre väder är, som jag tidigare sagt, ganska bra för oss. Då hinner vi jobba ikapp lite. Så det blev faktiskt 3-4 texter skrivna och två filmer redigerade. Himla bra. Jag förberedda även nästa recension. För på söndagen var det dax att ta fram cyklarna och ta sej till Vallarna, för sommarens andra premiär ”Kalabalik i fabriken”. På Vallarna tittar vi bara på föreställningen och skriver recension, inget filmande – lite enklare alltså.
Vi kom fram och träffade en himla massa härliga vänner och bekanta. Det roligaste var nog att få träffa Ewa Roos igen, som jag jobbade med i slutet av 80-talet. Vi har setts i vimlet, men inte hunnit prata något. Nu hann vi det 🙂
”Kalabalik i fabriken” är något så ovanligt som en fortsättning på förra årets föreställning ”Korvfabrikören”. Lite fristående sådär, som det brukar heta när det gäller bokserier. Den är väldigt rolig, men inte som förra året. Då var det galet bra, kanske sommarens bästa – nu var det bra. Absolut sevärt.
I år är Annika Andersson tillbaka och hon behöver ju nästan bara visa sej så skrattar man. Tillsammans med Jojje blir allt väldigt roligt, så är det bara. Men det känns som man sett detta förut, en del av skämten är lixom gamla. Så det var lite svårare att skriva den här recensionen, det tog sin lilla stund. Men vi kom på affischen även den här gången.
Nu är det bara en premiär kvar i sommar, Diggiloo, men dit är det någon vecka. Så nu har vi lite annat spännande planerat. Det är dax att åka till Skåne!
Så var det dax att klä upp sej och jobba lite bland folk igen. För näst sista gången skulle vi bege oss till Krusenstiernska Gården och den lilla utomhusteatern inne i parken för att se ”Oss swingers emellan”. Där är alltid lika mysigt.
2026 går avtalet för teatern inne i det som allmänt kallas Krusen, aka Krusenstiernska gården, ut. Det har varit olika information om detta, några har sagt att det var sista gången i år, andra att det är nästa år. Nu har vi kollat upp det ordentligt och sista gången är nästa år. MEN i år var det sista gången för Thomas Petersson att iklä sej huvudrollen, nästa år är det Robert Gustafsson – de kör vartannat åt. Så lite sista var det, med tanke på att Thomas gjort detta i 17 år eller något sånt.
Vi började som vanligt premiärdagen med en intervju. Den här gången var skaran som mötte oss rätt liten, men inte mindre viktig. Förkylningar har drabbat ensemblen, så det var tvungna att vila sina röster – så vi fick bara träffa Thomas Petersson och regissören Klas Wiljergård. Det gick bra det med, även om jag fick tänka om lite när det gäller mina frågor.
Det blev en fin liten intervju, med många skratt. När Thomas är med kan samtalet ta vilken riktning som helst. Man vet lixom aldrig med honom och det älskar jag!
Vi hann sitta ner en liten stund innan portarna öppnades och publiken strömmade in. Vi fotade premiärgästerna och pratade med några av dem. Det spårade ur fullständigt när Ola Forssmed, Edward af Sillén och Tobias Persson började prata om sina sommarprat. Kolla på filmen längst ner får ni se, helt galet 🙂
Jag hann träffa min kusin Johan och hans fru Malin också, kul kul. Det blir tyvärr inte särskilt ofta.
Prick klockan 19 satt vi på plats och föreställningen började. Så otroligt bra! Årets uppsättning är rolig, rapp och galen. Jag överdriver inte om jag säger att Thomas byter kläder 5 gånger på lika många minuter och dessutom hinner både sminka sej OCH sminka av mellan bytena. Han växlar nämligen mellan att vara man och kvinna. Hur han orka fattar jag inte!
Clara Henry är också något alldeles extra. Hon är så bra som packad! Mer än halva föreställningen är hon dyngrak och gör det så bra. Hon är så otroligt rolig. Jag skrattar så jag nästan får astma. Sådär så jag nästan inte hinner andas mellan skrattatackerna. En fantastisk kväll!
Efteråt cyklade vi tillbaka till husbilen och satte oss för att jobba. Det var inte vårt att skriva den recensionen kan jag säga och vi hamnade på affischen igen. Yes!
Efter vår lilla träff över nationaldagen i Västerås, började vår resa norrut. Vi har en vecka på oss att ta oss de dryga 30 milen till Orsa, så vi tänkte ta det i mindre etapper. Första stoppet blev bara knappt en timma bort.
Vi hamnade i Fagersta och det lilla samhället Västanfors. Här skulle vi stå i den lilla gästhamnen i två dagar och jobba.
När vi kom dit sken solen, sen blev det sådär… Men vi lyckades iaf både att ta fina bilder till reportage och göra en film. Den kommer på youtube så fort vi hinner. Dessutom kunde vi sitta ute och fika när våra vänner och deras tre pälsbollar kom på besök. Me like 🙂
Hamnen har plats för 11 husbilar, vi var som mest fem stycken under tiden vi var där. Man står innanför låsta grindar och man måste ringa till hamnvärden innan man blir insläppt. När man fått sin plats får man en kod som man hämtar ut en nyckelbricka för att komma in på toaletten och ut genom grinden.
Området är så otroligt mysigt med en liten brygga, små skulpturer, fyndiga små ordspråk och fina omgivningar. Bara knappt en kilometer bort finns matbutiker åt ena hållet och en vacker hembygdsgård åt de andra – dit hann vi tyvärr inte. När vi skulle kolla in Kronprinsessan Viktorias sluss och hembygdsgården började det regna. Jaja, vi kommer tillbaka – för här är det sååå mysigt!
Två nätter blev det och massor av jobb fick vi gjort. Ibland är man lixom extra nöjd med allt 🙂
Nu har vi varit ute i drygt två veckor. Det är inte särskilt länge för att vara oss, iaf inte på sommaren. Vi har en vardag i bilen, för vi jobbar ju faktiskt. De flesta som rullar runt i husbil har semester, men det har ju inte vi. Det jobbas på precis om om vi vore hemma.
Som jag berättat tidigare har vi lite olika arbetsrytm. Martin jobbar sina 8 timmar, börjar gärna vid 6 för att kunna sluta tidigt. Jag är lite långsammare och jobbar som bäst efter lunch. Det krockar lite ibland, när han är färdig och vill hitta på nåt och jag precis kommit igång med mitt. Men det brukar lösa sej rätt bra.
Vi ligger alltid efter med något. Martin med filmer, jag med texter. När det är fint väder sitter jag gärna ute och recensionsläser, det betyder att jag måste skriva så mycket jag bara kan när det är sämre väder. Så den här veckan har jag faktiskt kommit ikapp lite. Det har både regnat och haglat och jag har knackat texter för glatta livet. Men ändå hunnit läsa två böcker.
Häromdagen skickade vi ytterligare två texter till vår redaktör och kunde sedan skicka faktura på hela vårens jobb. Så himla skönt och blir ett bra tillskott i kassan. Visst skulle vi kunna skicka faktura efter varje inlämning, men det känns inte nödvändigt. Roligare med lite mer pengar två gånger om året.
Jag gillar att jobba i husbilen. Numera har vi ju en ”2:a”, där jag kan välja om jag vill sitta i sängen, soffan eller fåtöljen. Eller ute. Vi har ju faktiskt världens största vardagsrum där utanför dörren. Jag sitter/ligger ofta i min soffa ute och skriver med datorn på magen, i knät eller på bordet. Det kanske inte är så ergonomiskt, men va f-n.
Det är ju bla därför jag tränar, även i husbilen. Men det är knepigt när vädret sviker. Då går det helt enkelt inte, eftersom jag inte får plats att träna inne i husbilen utan måste göra det utanför.
Vi är ganska otraditionella vad gäller övriga sysslor i husbilen. Martin lagar i stort sett all mat och gör allt som har med husbilen att göra, inklusive köra den. Han jobbar ju mer kontorstid än vad jag gör och har mindre tid än vad jag har. Jag städar och försöker att hålla så rent det går, tvättar och har koll på vår planering. Det är även jag som tar alla kontakter och har koll på våra uppdrag. OCH skickar kokböcker. Vi har fortfarande några få kvar, som skickas längs vägen.
Jag gillar att jobba från husbilen, det finns inte så mycket som stör. Jag hinner mer på kortare tid, än jag gör hemma i huset. Vi kan sitta tillsammans och få saker gjorda. Som nyligen när vi ändrade header på Du i Fokus och satt med AI en hel kväll. Jag tycker att vi fick till en ganska bra bild. Den visar rätt tydligt att vår målgrupp är 50+. Kolla gärna in sidan och säg vad ni tycker 🙂
Senaste dagarnas regn fick mej att komma ikapp rätt bra. Så nu har jag texter för ett par veckor färdiga och här på bloggen har jag också nästan kommit ikapp. Jag skriver iaf inlägg om veckan jag är i nu. Haha, det var ett tag sedan. När uppdaterade jag varje dag lixom? Men det har jag gjort nu och dagboken är ikapp. För det är det bloggen är, min dagbok.
Så nu har vi lite tid igen och det är dax att börja planera nästa kokbok och börja skriva på föredraget vi ska hålla på Husbilsmässan i höst. Saker som tar lite tid och de måste bli bra. Inget som får stressas fram, då blir det inte bra. Så vi funderar tillsammans och lägger en bit i taget.
Ja, vårt liv är lite annorlunda. Just nu är vi alltså ute på en fyra månader lång resa med husbilen. En del skulle inte kunna tänka sej att leva som vi gör, andra ser det som en dröm. Och vi lever faktiskt vårt drömliv, nästan… så fort vi sålt huset och bor helt i husbilen – då lever vi vårt drömliv. Det är några detaljer kvar, men sen smäller det!
Vi är ju ute för att hitta ställen att skriva om. Det innebär att vi åker runt och testar olika ställen och ibland håller de inte måttet för att hamna i tidningen. Så blev det med Magdakullens Ställplats.
Vi behövde bara hitta en helt tyst och lugn plats en natt, innan vi skulle träffa och umgås med folk igen. Ibland behöver vi bara komma ifrån allt ljud och alla intryck. Så vi hittade en liten ställplats med bara 6 platser, ute i skogen typ. Två kilometer på en grusväg rätt ut i spenaten.
Första problemet var att skyltningen var totalt förvirrande. Pilarna pekade åt vänster, men ställplatsen låg till höger. Sånt irriterar mej rejält och ger minuspoäng direkt. Vi åkte fel och fick vända på en väldigt smal grusväg, innan vi hittade rätt. På en ojämn grusplan, men med fantastisk utsikt och kossor som grannar.
Väl på plats fanns absolut ingenting. Gårdsbutiken och restaurangen hade bara öppet fre-sön, detta var en onsdag. Å med detta stängt fanns där ingenting. Det blir lixom inget bra att skriva om. Inte ens att göra en film om. Platsen är jättefin, men inte mer än så. 250 spänn är för mycket för en sån ställplats, men men… vi hade ingen lust att åka vidare och den låg ju ändå fint.
Så vi sov bara där och drog iväg redan på förmiddagen, då det väntades skyfall och vi hade ingen lust att köra på grusvägar i oväder. Så fort Martin kunde ta en lite extra lång paus, åkte vi den korta vägen till Ekilstuna och Tumbo där vi drog åt handbromsen och pustade ut. Nu kunde regnet komma. Och det gjorde det!
Sista stoppet på roadtrippen med kompisarna var i Blankaholm, en plats vi alla gillar och gärna återkommer till. Här stannade vi några dagar, för att pusta ut och jobba ikapp lite.
På lördagen körde vi den korta biten mellan Oskarshamn och Blankaholm. Så skönt att parkera tidigt och kunna utnyttja dagen lite mer. Solen sken och vi kollapsade i varsin stol och bara njöt.
Vi hjälptes åt att filma ett par korta grejer, när vi packade upp några nya saker som vi köpt. Martin tog lite nya bilder och vi påbörjade texten vi ska skriva om ställplatsen. Så praktiskt att skriva om platsen man är på, särskilt om det dyker upp frågor som man vill ha ett snabbt svar på och ägarna finns i närheten.
Vi grillade och hade en mysig kväll och på söndagen vinkade vi bye bye till våra kompisar. De åkte hem för att jobba och vi ställde om för att jobba här på ställplatsen några dagar. Tanken var först att bara stanna två nätter, men det blev tre. Vädret var fint och vi trivs här – så varför inte.
Martin jobbade som vanligt och jag lyckades jobba ikapp en del. Rutinerna i bilen sitter i ryggen numera. Martin går upp och jobbar vid 6, jag vaknar vid 7.30. Då äter vi frukost tillsammans och när han återgår till jobbet, kryper jag tillbaka upp i sängen för att läsa lite eller pyssla med sociala medier. Nånstans vi 9-10 börjar min arbetsdag, jag sitter inne eller ute – lite beroende på vädret. Är det soligt sitter jag gärna ute och läser.
Efter en gemensam lunch vid 11.30, jobbar Martin till 15-16, då brukar jag vara som mest effektiv. Vi är rätt osynkade när det gäller jobbenergin. Min är högst på kvällen, då vill Martin helst kolla på tv. Vi brukar ändå lyckas få saker och ting gjorda på nåt mysko sätt 😛
Det blev alltså tre dagar i Blankaholm, så skönt att stanna på en och samma plats några dagar. Nu skulle det bli lite hattande igen.
När man ska ut på en längre resa är det rätt mycket pyssel och planering innan man kommer iväg. Nästan hela maj gick åt till att fixa allt inför sommarens husbilstur. Men vi fick nog ihop det!
Vi kom hem från Husbilsträffen 5/5, sen började direkt ett race med läkarbesök, event och en massa annat. Första veckan var mest jobb i form av ett helt gäng olika event, det var boksläpp och invigningar om vartannat. De här grejerna ska vi ju inte bara vara där på, det är ju ett jobb. Under eventet fotar och/eller filmar vi och efteråt ska materialet kokas ihop till artiklar och/eller filmer. Sånt tar rätt mycket tid.
Jag kollade ögonen hos min Dr G. Han har opererat mina ögonlock två gånger de senaste 10 år, nu var det två-årskontroll av den senaste samt koll för gråstarr. Den håller sej lugn tack o lov och behöver inte åtgärdas på länge än. Han hade bilden av mej, öppen på sin datorn, som var före alla operationer. Jösses så trött och ledsen jag såg ut. Han har verkligen öppnat mina ögon och släppt in ljuset i mitt liv, bokstavligen.
Mina mediciner måste också planeras, eftersom en av dem oftast inte finns hemma och tar 3-4 dagar att få hem. Från och med nu kommer vi inte att vara så länge på en och samma plats, förrän tidigast i slutet av augusti – med något enstaka undantag bla midsommar, men då är ju allt ändå stängt… Så i samråd med tjejen på apoteket räknade vi ut hur mycket medicin som skulle gå åt och hur vi skulle lägga upp planen innan vi åkte iväg. På så sätt lyckades jag få ut medicin för ett halvår framöver och kan slappna av när det gäller den biten.
Husbilen skulle också förberedas, städas ur, tvättas och packas. Att packa för flera månaders resa är lite knepigt, särskilt om man ska hålla sej enbart i Sverige som vi ska. Vädret är ju lite som det är så det blir en mix av både långkalsonger och bikini. Dessutom ska vi göra lite jobb på vägen, då vi behöver vara lite uppklädda. Så ja, det är lite pyssel att få ihop det. Så medan Martin fixade med bilen, fixade jag med alla detaljer. Tillsammans fyllde vi vår lilla bokhylla och valde ut vilka böcker och bokserier vi ska plöja den här sommaren. Viktiga grejer!
Och i tisdags var det dax! Martin jobbade fram till lunch, sen gick vi ner till vårt centrum och åt sushibuffé med kille jag är kontaktperson för. Sånt ska också göras innan vi åker iväg, nu dröjer det ju ett tag tills vi ses igen. Och när vi ätit klart gick vi hem för att fixa det sista, fylla vatten, packa in maten och lite sånt. Installera husvakten och informera alla grannar. Sen lättade vi på handbromsen och drog iväg. ÄNTLIGEN!
Som vi har längtat! Nu väntar en sommar med massor av jobb, för vi har ju faktiskt inte semester utan jobbar mer än vanligt. Det är ju nu vi kan kolla in campingarna och ta våra bilder som vår redaktör kan vara nöjd med. Om vädret blir fint alltså, annars skiter sej allt. Vårt jobb är rätt sårbart på det sättet.
Just i tisdags åkte vi bara den korta vägen till Norrköping. Där mötte vi upp våra vänner för att dra på sommarens första äventyr. Det ska jag berätta om i nästan inlägg. Nu väntar 3-4 månaders äventyr, minst 100 nätter i sträck i husbilen. Sååå himla mysigt 🙂
Vem skulle inte vilja äta lunch på ett slott? Det fick jag göra här om dagen, på ett slott från medeltiden en bit från Stockholm. Jag hade lätt kunnat äta middag där också 🙂
Bro Hof Slott. Jag hade aldrig ens hört namnet, men Bro vet jag ändå vart det ligger. Nu vet jag att där finns en golfklubb med prisade golfbanor och att man tom har en särskild tävling för husbilsfolk (och campare) som spelar golf. Vi gör ju inte det, men ska försöka åka dit och kolla in den någon gång.
Vi blev körda i buss från stan ut till Bro och hade som sagt ingen aning om vad vi skulle mötas av. Efter en bra stund tornade det upp sej en otroligt vacker byggnad, med utsikt över sjön. Bro Hof slott var en väldigt fin upplevelse. Stort och pampigt från utsidan, hur skulle det då bli när vi kom in? Jodå, precis lika fint på insidan. Stora härliga rum, massor med fönster, vackra inredningsdetaljer som tex gamla kakelugnar i varje rum. Jag skulle kunnat gå där hela dagen och tittat.
Men vi var ju där för att prova lunchen på slottets restaurang, som krögaren Pontus Frithiof precis tagit över. Pontus Frithiof at Bro Hof är hans senaste skapelse, tror han driver runt 14-15 ställen nu. Alltid lika glad och trevlig när han bjuder in. Den här gången tog han emot oss på slottets trapp och bjöd direkt ut oss till terrassen där vi fick ett glas bubbel i handen.
Efter en rundvandring på slottet satte vi oss till bords där vi bjöds på en trerätters lunch med tillhörande dryck. Det började med getost och tomater, fortsatte med en bouillabaisse och avslutades med en kaka med jordgubbar och vaniljgrädde. Så otroligt gott. Och vackert serverat. Med Pontus vet man aldrig vad det blir, det kan vara väldigt enkelt eller väldigt avancerat – men man vet att det alltid är gott. Han är mästare på att sätta smaker och servera vackert.
Efter lunchen fick vi bråttom, bussen skulle ta oss tillbaka till stan – trots att allt vi ville var att vara kvar i den fantastiska miljön. Tyvärr kan man inte bo på slottet, bara äta och spela golf. Men fest kan man ha där och det skulle jag vilja vara med på. Ett bröllop i den här miljön måste vara helt fantastiskt.
Så jag kommer tillbaka och då har jag både Martin och husbilen med mej. Det blir senast i vinter för att testa julbordet 🙂
