Browsed by
Tagg: musik

En viktig superhjälte

En viktig superhjälte

Jag vill gärna påstå att jag är ganska fördomsfri, ändå vet jag att vi alla har fördomar mot en massa saker. Men något jag verkligen tror på är alla människor lika värde och rätt och särskilt rätten att älska den man vill.

Jag försöker att dra mitt strå till stacken i hbtq-kampen, men den som verkligen gör det är Rickard Söderberg. Operasångaren som ser hård ut utanpå, men egentligen är mjuk som en nallebjörn på insidan. Han får avföring skickad till sej och lever under ständigt hot, ändå ger han aldrig upp! Vi här ute i lilla Tumba hade förmånen att få ”hoosta” hans turnépremiär – Rickard Söderberg är Gaytenor. Ni som inte var där missade verkligen något!

Rickards nya föreställning är en resa i hans liv. Vi får ”träffa” alla personer som betytt något alldeles extra för honom och gjort honom till den han är. Berättelserna varvas med härlig musik, en del nyskrivet just för showen. Självklart tar han även upp hbtq-frågor och kampen som utkämpats på alla håll i världen och som fortfarande utkämpas på många håll. Även om Sverige och några andra länder har en hyfsat öppen syn, så är det många länder som inte har det och där man fortfarande blir bestraffad för sin läggning.

Här i Tumba hade man gått man ur huse, lokalen var fylld till bristningsgränsen. De flesta var väldigt berörda både av berättelserna och musiken. Det här är en enormt viktig show som nu är på turné i 40 städer, men jag hoppas och tror på fler! Har du inte bokat en biljett, så gör det snabbt som attan – för detta måste du se! Man blir berörd, upprörd och så innerligt varm i hjärtat. Rickard har en alldeles särskild förmåga att ge alla de känslorna, på en och samma gång!

Även om mycket av det han tar upp är fruktansvärt och obehagligt, så var det något av det bästa jag sett på en scen. Detta önskar jag att varenda homofob och motståndare skulle se… men de fallen är väl redan hopplösa antar jag…

 
Follow my blog with Bloglovin

Julbord på Silja Galaxy

Julbord på Silja Galaxy

I helgen åt jag mitt andra julbord för året och Martin sitt första. Vi brukar testa båtarnas julbord, så blir det även i år, vi började med Tallinksilja. I fredags klev vi på Galaxy som skulle ta oss från Stockholm till Åbo och tillbaka igen. Med på resan var även Heidi som har bloggen Seafun och hennes familj.

Vi hade sk Early Boarding, vilket innebär att man får gå på lite tidigare än de andra passagerarna. Så skönt att slippa all trängsel, ligga på sängen en pytteliten stund och byta om innan det är dax att börja jobba. För det är ju det vi gör på de här resorna, vi jobbar. Därför ber vi om en hytt som ligger lite lugnare, så vi både får sova och kan sitta och skriva ostört.

Kl 19 skulle vi träffa kökschefen ombord, få all info och fota julbuffén. Jag fotar, Martin lyssnar och filmar. 19.30 får gästerna komma in och då hade även vi plats i matsalen för att testa maten. Vi delade bord med Heidi och hennes familj, rätt skönt eftersom vi sitter med instagram allihop och verkligen dissekerar varenda tugga. Andra skulle nog tycka att vi är rätt knäppa… bild på allt, pill med mobilen, filma lokalen och maten, diskutera om allt vi äter. Vilket betyg får skinkan/jansson/sillarna osv. Allt dokumenteras.

Efter julbordet ser vi alltid showen, den här kvällen var det Måns Zelmerlöw, som vi skulle försöka få bilder på. Kryssningschefen hjälpte oss med platser i nattklubben och trots att det blev lite missförstånd och trots att en av vakterna var riktigt otrevlig blev det ändå några hyfsade bilder. Vakter som utnyttjar sin makt på ett otrevligt sätt bara för att visa att han har makt är inget annat än idioter. Så var det med den här pösmunken som var något av det otrevligaste jag träffat!

Showen med Måns var ju ingen direkt julshow, den fick vi dagen efter precis innan vi kom tillbaka till Stockholm. Då fick vi njuta av Solumakers och av Siljas egna artister som gav oss lite julfeeling, men inte så mycket. Det var bara början på showen som var julinspirerad, sedan var det som vilken kryssningsshow som helst. Bra, men inte jul.

Man kan väl konstatera att det inte riktigt är jul än hos Silja, iaf inte på Silja Galaxy. Trots att julbordet startat så har inte julpyntet kommit på plats än och julshowen är lite för lite jul. Julbuffen är uppdukad och det med råge! Här finns hur mycket som helst att välja på och för den som är vegetarian och tom vegan så finns det massor med gott. Vad sägs om gravad lax, som egentligen är morötter? Jättegott! Det övergår mitt förstånd hur man kan få en morot att smaka rökt fisk… men det gör den faktiskt.

Skinkan är till belåtenhet, precis som Jansson. Det finns ingen lutfisk och ingen sill som är båtens egen. Men där finns ett dignande efterrättsbord med både ostar, bakverk och godis. Överhuvudtaget så finns det mängder med mat! Och allt är fräscht och gott. Man har försökt att mer och mer gå över till certifierade råvaror och tänker mer och mer på miljön. Allt är helt ok! Men jag hoppas att julpyntet kommer på plats, för julfeeling får man inte! En tomte vid godiset räcker lixom inte för mej. Å jag tycker nog att har man börjat servera julborden så ska man gå hela vägen – även om det är en bit kvar till advent. Vi vill ha mer jul helt enkelt, inte bara i matväg  🙂

Nästa helg är det Birkacruises tur och när vi åkt sista kryssningen om två veckor kommer vi att ha en jämförelse mellan Östersjöns julbord på Du i Fokus. Förra året såg det ut så HÄR.

Resumé och bilder från Pride Stockholm

Resumé och bilder från Pride Stockholm

Varför har vi inte besökt Pride tidigare? Så dumt! Men bättre sent än aldrig kanske? Jag är iaf väldigt glad att det till slut blev av och att vi var där så pass mycket som vi var. Visst var det mest jobb, men man hinner faktiskt se och känna av stämningen ganska bra ändå. Här kommer en liten resumé och massor med bilder från veckan.

Man kan väl säga att Pridepubliken är tålig, väldigt tålig! Man hade ju inte direkt tur med vädret… Jag hade förmånen att kunna stå under tak medan alla shower i Pridepark var och undgick alltså regnet, men publiken var blöt – genomblöt vissa kvällar. Ändå stod de där, sjöng med och sken ikapp med strålkastarna.

Alla har sagt att Schlagerkvällen är den bästa, så det var något jag såg fram emot. Visst var det väl kul – men det var inte bäst. Claes-Johan Larsson och Elisabeth Andreasen ledde kvällen och presenterade mängder med gäster som tex Ace Wilder, Dinah Nah, Owe Thörnqvist, Lotta Engberg, Hanne Krogh, Sarek och Slavko Kalezic från Motenegro som var med i ESC 2017 och framförde en av årets mest populära bidrag från ESC. Bra artister och en härlig kväll, men inte den bästa – inte enligt mej iaf.

 Fredagen var den kväll jag såg fram mest emot. Robert Wells och Rhapsody in Rock skulle inta Pridescenen för första gången och jag blev inte besviken! Det regnade hela vägen när jag gick mot Östermalms IP, men upphörde när artisterna slog an första ackordet och det var så bra! Robert Wells, hans musiker och alla artister var outstanding och jag hoppas verkligen att de kommer tillbaka nästa år. Nu är jag väldigt sugen på att gå på ”riktiga” Rhapsody, det skulle vara otroligt häftigt! Fredagen var absolut bäst och kameran fick jobba hårt.

Så kom vi fram till lördagen och den stora paraden! Vädret gav inget större hopp, regnmolnen hängde tunga… men jag åkte in till stan på vinst och förlust och tänkte att någon bild kanske det kan bli. Det blev flera hundra… Jag tog mej till starten av tåget och kunde ostört gå runt bland ekipagen när de gjorde sej  i ordning. Jag fick mina detaljbilder som jag sökt under veckan, kände på atmosfären och träffade folk jag känner. När tåget startade stod jag mitt i vägen precis i starten och fick mängder med bra bilder av varenda ekipage. Sån härlig stämning, så många leenden, lyckotårar och fantasifulla kostymer. Nästan 200 ekipage, 45 000 personer i tåget och nästan en halv miljon som tittade på längst vägen och där stod jag mitt i. Så häftigt! Men visst fladdrade en och annan tanke förbi… var tar jag vägen om det händer något…

Vi var inte med på avslutningen i Pridepark, då var jag för trött helt enkelt. Men vi var på familjedagen på Gröna Lund och avslutningskonserten där. Å regnet det öste ner… men publiken var där! Här kunde fotograferna tyvärr inte stå under tak, så vi var bara 3-4 stycken och till slut var det bara Martin och jag kvar. Med artister som Annelie Rydé, Gunilla Backman, Laila Adele, Magnus Carlsson och Linda Lampenius ville vi vara med så mycket vi kunde – men efter Linda Lampenius gick det helt enkelt inte längre. Det var risk att utrusningen skulle ta skada av vätan och det ville vi inte riskera. Men några bra bilder blev det trots allt.

Jag ska villigt erkänna att jag inte fattat betydelsen av Pride förrän nu, inte på riktigt iaf. Jag har förstås fattat att veckan är viktig och betyder mycket för dem som är mitt i och att det en gång om året är en fristad där man kan vara sej själv helt och hållet – men jag har inte fattat hur stor påverkan den har på samhället och faktiskt även på andra länder. Att se artisterna från Uganda göra sin grej på scen utan att vara rädda eller hotas är helt otroligt häftigt, särskilt när de berättade att en av dem blivit fängslad när de spelade in sin musikvideo för att de höll i en regnbågsflagga. Det måste vara en otroligt befriande känslan för dem att kunna uppträda på det här sättet och att gå omkring på området i lugn och ro precis som alla andra.

Jag bara önskar att veckan inte behövdes… att man kunde få vara sej själv ändå, utan att vara rädd. Å jag är så glad att vi äntligen fick vara med om detta. Att träffa alla galna och alldeles underbara människor som accepterar den här mysko heteromänniskan (mej) totalt. Jag är otroligt glad att jag fick vara en del av detta och att jag blev insläppt med kameran på så många privata ställen. Jag har fått mängder med fina bilder och nästa år blir det ännu fler – det kan jag lova! Detta vill jag inte missa igen!

Vi må ha kommit långt i Sverige, men det är inte tillräckligt! Särskilt inte som det i vissa länder går bakåt igen… det finns mycket kvar att göra.

Helan, Halvan och Smurfan

Helan, Halvan och Smurfan

Helan, Halva och Smurfan

Igår var jag på pressträffen för Allsång på Skansen och idag var jag på pressträffen för Sommarpratarna i P1. I flera år har jag önskat Rickard Söderberg i bägge programmen, idag fick jag iaf igenom min önskan halvvägs – men jag fick en bonus också!

Som vanligt satt jag på första bänk, allra längst fram när Sommarpratarna skulle presenteras. Jag kände igen benen på den första sommarprataren, men kunde inte se resten… de där benen kunde bara tillhöra två personer, antingen var det Jonas Hallberg eller också var det Rickard Söderberg. Det är lixom bara de två som går runt i gulddojjor och shorts. Å det var Rickard! Så nu vet jag vad jag ska göra på midsommardagen – lyssna på hans sommarprogram såklart.

In action! Fotocred: Dogge

Å bara några minuter senare kom min sommarbonus. Då blev helt plötsligt Dogge presenterad! Jag har inte ens funderat på honom i ett sommarprogram, men saknade honom på Skansen igår… men varför inte! Han har en väldigt intressant historia att berätta! Dogge tog hand om min telefon en stund så nu jag 128 selfies på honom… och lite annat smått och gott. Han tog bla bilder på mej när jag jobbade och hur det ser ut från artisternas håll när vi fotografer ligger och krälar framför dem för att få en riktigt bra bild.

Här årets sommarvärdar. Vilka ska du lyssna på? Nytt för i år är att pod-versionen släpps redan kl 7 på morgonen, vilket jag tycker är jättebra! Jag har markerat vilka jag ska försöka komma ihåg:

JUNI
24 Rickard Söderberg, operasångare
25 Sarah Sjöström, simmare
26 Negra Efendić, journalist, författare
27 Douglas ”Dogge Doggelito” León, artist
28 Johan Hakelius, chefredaktör, författare
29 Madeleine Onne, dansare, balettchef
30 Ann-Helén Laestadius, författare
JULI
1 Per Gessle, musiker, sångare, låtskrivare
2 Harriet Andersson, skådespelare
3 Ulf Ekman, f.d. pastor, författare
4 Richard Tellström, måltidsforskare
5 Malin Persson Giolito, författare, jurist
6 Sherihan ”Cherrie” Abdulle, sångerska
7 Lennart Käll, vd Svenska spel
8 Linda Boström Knausgard, författare
9 Janne Josefsson, journalist
10 Dagny Carlsson, bloggare
11 William Spetz, skådespelare
12 Angela Gui, doktorand
13 Birgitte Bonnesen, vd Swedbank
14 Johannes Anyuru, författare, poet
15 Tove ”Tove Lo” Nilsson, sångerska
16 Anders Arborelius, biskop/kardinal
17 Linnéa Claeson, opinionsbildare
18 Johan von Schreeb, läkare
19 Tommy Ivarsson, Lyssnarnas Sommarvärd
20 Moa Herngren, författare, journalist
21 Johan Kuylenstierna, naturgeograf
22 Karin Laserow, inredare, kulturarbetare
23 Stig Björkman, filmregissör, författare
24 Malin Cederblad, skådespelare
25 Jerzy Sarnecki, professor kriminologi
26 Kalle Lind, författare, radiopratare
27 Evin Ahmad, skådespelare
28 Rune Andersson, företagsledare
29 Lisa Ekdahl, musiker, sångerska
30 Fredrik Backman, författare
31 Bahar Pars, skådespelare, regissör
AUGUSTI
1 Aron Andersson, föreläsare, äventyrare
2 Miriam Bryant, artist, låtskrivare
3 Jonna Bornemark, filosof
4 Jacob Mühlrad, kompositör
5 Sven Melander, skådespelare, journalist
6 Tarja Halonen, president
7 Barbro Ehnbom, företagsledare
8 Anders Göranzon, kommissarie
9 Roy Hodgson, fotbollstränare
10 Magda Gad, journalist
11 Robert Pettersson, artist, Takida
12 Gullan Bornemark, musiker
13 Lisa Langseth, dramatiker, regissör
14 Percy Nilsson, affärsman
15 Ann-Mari Begler, gd Försäkringskassan
16 Mats Persson, statsvetare
17 Tobias Forge, musiker, Ghost
18 Annakarin Nyberg, internetforskare
19 Ruben Östlund, regissör
20 Stina Ekblad, skådespelare
Det blir nog en bra sommar  🙂
Julklappen var en kväll på Wallmans!

Julklappen var en kväll på Wallmans!

Jag älskar presenter som räcker länge! Användbara saker i all ära, men en upplevelse tillsammans med nära och kära slår nog ändå allt annat! Igår utnyttjade vi vår julklapp som vi fick av yngste sonen; en helkväll på Wallmans Salonger.

Jag var på Wallmans för säkert 25 år sedan och gillar konceptet med show, dans och sjungande servitörer. Golden Hits är ju ungefär samma grej och där har vi varit flera gånger, senast för något år sedan. Så länge man gillar någon slags musik, så brukar det spelas upp något för alla smaker under kvällen och det gjorde det även igår.

Vi kom dit vid 18-tiden och fick vänta i baren tillsammans med alla andra förväntansfulla. Vid 18.30 släpptes vi in i matsalen och fick platser på balkongen mitt emot scenen. Tyvärr hade jag en enorm pelare, så från min plats så jag faktiskt inte ett smack av det som hände på scenen. Mycket spelas upp på andra ställen av lokalen, men när det gjordes något på scen så fick jag snällt ställa mej upp för att se något. Funkade ju det med, men lite surt är det ju att inte kunna sitta kvar på sin plats för att se allt. Det borde gått att möblera annorlunda…

Kvällen bjöd på buffé och småplock. Till förrätt fick vi bla tapas och laxmousse. Varmrätten bestod av kött av olika slag och efterrätten var vaniljpannacotta och lakritsmousse, inget att klaga på där alltså. Showen bjöd på en mängd hits från mina ungdomsår, lite motown och akrobatik. Fofo som var akrobaten var så otroligt duktig och väldigt cool som nunna! De andra artisterna gick inte av för hackor de heller och jag är ganska säker på att inte bara Fofo utan även Robert, Jörgen, Anniela, Emilie och Erik kommer att synas på en mängd scener framöver.

Vi hade en jättemysig kväll tillsammans med både sönerna och deras flickvänner. Detta är verkligen något man kan göra tillsammans över generationerna. Det finns som sagt något för alla och stämningen är så himla mysig hela kvällen. Så har ni inte varit på Wallmans (eller Golden Hits)  så har ni något kvar att göra. Och det är en väldigt bra present!

Tack Junior för en mysig kväll!

Om du gillar Björn Skifs ska du fortsätta läsa!

Om du gillar Björn Skifs ska du fortsätta läsa!

När jag började på SF 1986 kastades jag ganska snabbt in i produktionen av filmen Strul. När jag fattade att jag skulle få träffa och till viss del jobba med Björn Skifs blev jag rätt glad kan man nog säga. Jag var 16 år och älskade hans musik!

Sedan dess har vi setts några gånger, senast för bara några veckor sedan när vi skulle få se axplock ur Filmen om Badrock. Igår fick jag se hela filmen och snacka om att jag fick sommarfeeling! Filmen om Badrock är en film om fenomenet Badrock. Ni känner säkert till den där konserten spelats i Slottsruinen på Öland på somrarna. Allt började 1986 och hade sitt slut förra sommaren, 30 år senare, och då kom även iden om att göra en film om alltihop. En film som har premiär på tisdag.

Det är lite som en konsertdokumentär med hela historien om Badrock. Artisterna berättar minnen och anekdoter. Från början var det ju bara på Öland, men sedan gick konserten som turné över hela landet. Det är inte många som vet att Roxette hade sin allra första spelning på Badrock, detta var 1987 och jag var där!

I två timmar satt jag i biomörkret och lyssnade till alla härliga låtar, såg alla vackra bilder över Öland och fick veta precis allt om hur Badrock kom till, vilka som varit med under åren och en massa annat. Förra gången satt jag brevid Nina Söderquist som var med på scen förra sommaren och vi diggade loss till musiken och skrattade högt. Igår satt jag brevid producenten Mats Jankell och vi var typ de enda som inte kunde sitta still. Jag fattar inte hur man kan sitta still med händerna i knät när det spelas rockmusik för fullt på hög volym?! Det är nog så svårt att inte sjunga med och jubla…

Filmen om Badrock är för dej som sett Badrock någon gång under åren eller som gillar Björn Skifs. Det är musik, humor och väldigt mycket hjärta. Intrycket jag direkt fick av Björn första gången vi träffades var just hans stora hjärta. Och att han var ganska blyg  🙂

Jag har haft förmånen att jobba tillsammans med och träffat många stora artister. Björn är en av de trevligaste. Han gör inte skillnad på folk och folk, utan ger alla chansen att visa upp sin bästa sida. Det framkommer tydligt i filmen, alla säger samma sak om honom. Jag var ny, ung och visste nog inte riktigt vad jag gjorde. Men det var aldrig någon som sa något eller gnällde på att saker blev fel. Man bara gjorde om tills det blev rätt. Så var det på det glada 80-talet när man fortfarande brydde sej om varandra. Jag är tacksam att jag fick vara med då.

Vill du ha härlig musik, sommarkänsla, fula 80-talskläder, mycket hjärta och många skratt. Då ska du se filmen!

En förmiddag med Eva Dahlgren

En förmiddag med Eva Dahlgren

I förmiddags hade jag förmånen att besöka Designgalleriet och se Alexander Lervik och Eva Dahlgrens fantastiska utställning ”Dit ljuset leder”. Tillsammans har de skapat något helt magiskt!

Alexander Lervik är känd formgivare och gjort en massa fina grejer. Han ville skapa en utställning tillsammans med någon ”otippad” men visste inte riktigt vem. Förrän han stod på gymmet och spellistan spelade en låt av Eva Dahlgren. Han gick hem och skrev ett ”riktig” brev och ångrade sej direkt när han lagt det på brevlådan. Men han fick svar! En vecka senare kom ett mail med positivt svar!

Utställningen är i form av små mörklagda rum. I rummen finns glaskonst som de tillsammans formgett och som Målerås sedan förverkligat. Konstverken är som en liten orkester som ljus- och ljudsatts. Samtidigt som man ser konstverket får man en slags ljuddusch från högtalare i taket och resultatet blir helt magiskt! Först blir man fascinerad, sen blir man alldeles lugn och när man gått igenom alla rummen känns hela kroppen harmonisk. Nästan lite lycklig. Alla som kom ut sa samma sak.

Både Alexander Lervik och Eva Dahlgren var på plats och berättade hur samarbetet gått till och hur det tänkt. De såg väldigt nöjda ut när de såg våra reaktioner och pratade gärna med oss en stund efteråt.

Utställningen öppnar 7 februari och då ska ni gå dit! Lova det!

Fyller år idag och firade med ABBA i söndags!

Fyller år idag och firade med ABBA i söndags!

Idag är det min 47e födelsedag, grattis till mej! Men just idag blir det inget firande, det fixade vi tidigare. När vi kom hem från semestern firade vi både Martin och mej och i söndags hade vi förmånen att tillsammans göra något riktigt roligt!!!

Jag älskar ABBAs musik och kan i stort sett varenda textrad utantill. Jag såg Chess i London (ok, inte ABBA, men nästan), Mamma Mia i New York och har sett filmen Mamma Mia ett gäng gånger. Självklart har jag gått och suktat efter att få vara med på Mamma Mia the Party på Tyrol. I söndags blev det verklighet! Klockan 16 klev vi in genom dörrarna till Nikos Taverna i Grekland! Tyrol var klätt i blomsterrankor och känslan av Grekland var total! Att personalen gick runt i flipflops var lixom bara pricken över i.

Jag har ju förstått att showen var något alldeles extra, nu förstår jag varför alla är helt lyriska. Showen var grym, maten fantastisk, servitörerna underbara och miljön magisk! Fyra timmars total njutning! När man kommer in hälsar Nikos välkommen och medan man väntar på sitt bord får man en liten shot. Sen visas man till bordet och bekantar sej med sin egen servitör, som också är med i showen. Vi fick bröd, tzatziki, hummus, oliver och cocktailtomater att smaska på till förrätt. Showen satte igång och snart fick vi en andra förrätt med fisk och bläckfisk.

Man kan säga att Mamma Mia the Party tar vid där filmen slutade. Grekiska Nikos och Svenska Kicki (som var med vid filminspelningen) driver tillsammans Nikos taverna och deras ungdomar blir kära i varandra. Nikos gillar inte alls detta och menar att hans mamma och deras traditioner hindrar dem från en relation. Historien varvas med ABBA-låtar, precis som i filmen och allt är alldeles, alldeles underbart! Artisterna är kanon! Anki Albertsson som gör Kicki vet jag inte när jag hörde första gången, men hon är gift med Peter Gröning som jag jobbade med på Oscars 89-90 så jag hade viss koll på henne. Sussi Eriksson har man ju också lite koll på… tillsammans med de andra gjorde de ett kanonjobb! Det mest överraskande var en akrobat som var helt otrolig! Hennes nummer var magiska!

Maten serveras medan showen pågår. Man är så inne i musiken att man knappt märker att tallrikarna byts ut och nya maträtter kommer in. Varmrätten var en tallrik med blandat kött och den flanksteken var något av det godaste jag ätit! Rätt som det är kommer efterrätten och slutet närmar sej… tråååkigt! Medan kaffet dricks upp rensas golvet på bord och tre upplysta scener byggs upp. Sen börjar The grand finale! Ett ABBA-medley utan like spelas upp, diskogolvet lyser i regnbågens alla färger och 70-talspjucken fulländar känslan. Nu är det verkligen party!

Man ska räkna med fyra timmar och hade vi haft hundvakt så hade vi stannat mycket längre! Jag hade gärna varit en del av diskopartyt som tog vid där showen slutade. Tänk en hel kväll med ABBA-låtar! Men vi fick snällt dansa oss hemåt, mätta, nöjda och belåtna med The winner takes it all i skallen. Alla mina favoriter var med, även de mindre kända. Min absoluta favorit är Head over heals och den känner knappt någon till… men även den spelades!!! Det finns en filmsnutt på min instagram (marlenerinda) med någon av låtarna, fler kommer. Jag filmade massor!

Så jag låtsas att partyt var för mej och min födelsedag och det var ett av de absolut bästa födelsedagsfiranden jag någonsin haft! Bättre än så kan knappt en födelsedag firas för ett ABBA-freak. Jag är så glad att jag fick uppleva detta! Gillar ni också ABBA ska ni absolut se Mamma Mia the Party och se till att ni har hela kvällen ledig – så ni kan vara med på hela partyt! 

Idag är jag en lycklig 47-åring med ABBA ringande i skallen  🙂

Danny Saucedo och Petra Mede

Danny Saucedo och Petra Mede

Livet går i 180, och det är bara roliga grejer tack och lov. Jag älskar allt som händer på scen och just nu är det högsäsong! Igår såg vi Dannys show på Hamburger Börs och idag såg jag Petra Medes Ofrivilliga Diva. Här ska jag försöka sammanfatta dem…

Jag vet inte så mycket om Danny Saucedo. Det enda jag vet är att han var med i Idol, sjunger och dansar, var med i Så Mycket Bättre och är ihop med Molly Sanden. På pressdagen i höstas kom jag honom lite närmare och uppfattade honom som en väldigt sympatisk person, vänlig och med en hel de självdistans. Med den uppfattnings tog vi plats på Hamburger Börs igår kväll.

Vi hade fått platser mitt framför scenen och hade god sikt över allt som hände. Scenen var helt fantastisk! Den snurrade, lutade och blixtrade. Scenen, ljudet och ljuset tillsammans med de fantastiska dansarna var helt galet häftigt! Mellansnacket handlade om allt från mamma till matematiska termer. Men bäst var när han satt ensam med ett piano, då var det feeling på riktigt! På min instagram @marlenerinda kan ni se ett klipp från showen.

Showen på börsen börjar 21 och håller på ca 90 minuter. Det blev en lång dag för oss båda och vi stupade i säng direkt när vi kom hem. Å i förmiddags var det dax för nästa äventyr, då skulle jag äntligen få se Petra Medes Den Ofrivilliga Divan. En 90 minuter lång monolog på Maximteatern som har nypremiär imorrn.

Jag vet inte särskilt mycket om Petra Mede heller. Hon är fd dansare, komiker och har lett melodifestivalen. Ett proffs på scen skulle det snart visa sej… Mitt i föreställningen slutade hennes mikrofon att fungera. Hon fortsatte monologen medan en ljudtekniker bytte mikrofonen i farten… så jobbar ett proffs! Föreställningen var en ganska personlig resa i Petras liv, en underhållande men även allvarlig berättelse. Mycket ironi runt melodifestivalen och de 200 miljoner tittarna, förlåt… 205 miljoner ska det ju vara  🙂

Två shower på 12 timmar typ… två helt olika shower dessutom. Men jag kan absolut rekommendera bägge! Dannys show passar för en utekväll med kompisgänget, en möhippa eller aw. Petras Diva passar som uppvärmning för den där utekvällen eller en mysig middag. Bägge är personliga föreställningar, den ena med mycket musik den andra med många skratt.

På söndag ska vi se Mamma Mia på Tyrol, då hoppas jag slå samman både skratt och musik  🙂

Det var skitläskigt!!!

Det var skitläskigt!!!

Igår var det äntligen dax! Dagen som jag väntat på med skräckblandad förtjusning… Jag skulle äntligen få se The Phantom of the Opera igen, efter 26 år! Jaha, tänker ni… det var ju bara ytterligare en teater… men den här är väldigt speciell för mej.

För exakt 27 år sedan hade den första uppsättningen premiär i Sverige och jag hade äran att få jobba med den då. När vi släppte biljetterna gick kön från Oscarsteatern ner till Stureplan! Det var helt galet! När jag skulle banka pengarna på kvällen, hade jag över 4 miljoner i kontanter och fick poliseskort från sceningången till banken som inte ens låg hundra meter bort. Sånt händer lixom inte idag.

Föreställningen har rekord i Sverige och gick i hela 6 år, jag jobbade med den under ca 18 månader. En av de roligaste arbetsplatser jag haft i hela mitt liv och en av de vackraste. Oscarsteatern är verkligen magisk och jodå, det finns ett teaterspöke där. Han följde med mej ner i källaren varje morgon när jag skulle starta upp datasystemet och tända lokalerna  🙂

The Phantom of the Opera är något av det största som satts upp i musikalväg. Dekoren är helt otrolig! Jag såg den säkert 200 gånger och minns fortfarande vartenda litet ord! Självklart skulle det bli väldigt speciellt att se den på en annan scen med andra skådespelare. Vi umgicks dygnet runt och kände varandra så otroligt väl. Vi hade sju förställningar i veckan, enda lediga dagen var måndagar och då träffades vi alla på Djurgården och spelade brännboll.

Det var VÅR Phantom och nu skulle någon annan ta över den. Men några är faktiskt med även den här gången. Bland annat Anna som sminkar huvudrollen. Anna har gjort Fantomens mask i Sverige och Danmark och nu i Sverige igen. Så vi kan iaf vara säkra på att han ser ut som han brukar  🙂

Med biljetterna i handen satte jag mej på pendeltåget, spänd som en fiolsträng. Hur skulle den funka på en annan scen? Skulle skådespelarna fylla sina pampiga roller? Hur såg elefanten ut? Skulle ljuskronan fungera? Var alla repliker kvar? Hur mycket skulle vara ändrat? Så många funderingar!

Jag hann hälsa på bla Vicky von der Lancken som är kvinnan bakom uppsättningen den här gången. Vi satte oss på våra platser och sen började det! Gåshud! Min första tanke var att kläderna var rätt och att skådespelarna var nästan identiska med vår uppsättning. När Operaspöket drar ner Christine i underjorden kunde jag slappna av, allt satt där det skulle. En och annan replik är ändrad, men det gör inget.

Jag är superimponerad av alla kvinnliga roller, de är helt fantastiska! Dansarna och baletten är magisk! Hannibal är mycket smalare och har samma problem att komma upp på elefanten som föregångaren hade. Jag saknade Bert-Åke som operadirektör, men de här funkade också bra. Madame Giry hade blivit vänligare, hon var väldigt stram och barsk tidigare. Så var de då Phantomen… jag saknade lite av det råa och mörka. Jöback är varken rå eller mörk, han är lite för trevlig på något sätt. Han gör rollen jättebra, men fortfarande är det Mikael Samuelsson som är kung på Phantomen-tronen. Men har man inte sett föregångaren så är Jöback Fantomen, så är det bara!

Jag tycker att detta är en värdig ersättare av ”vår” uppsättning. Har man sett versionen på Oscars märker man lite skillnad, men inget som stör. Och har man inte sett den så ska man absolut göra det! För det är något av det mäktigaste som någonsin satts upp! Den kommer inte att slå vårt rekord, men den kommer nog att gå ett tag. Jag hoppas att alla som inte sett den tar chansen att se den, för det finns inget liknande! The Phantom of the Opera är en magisk förställning med underbar musik och vackra kostymer. Den ska helt enkelt upplevas!

Jag är så glad att jag fick möjlighet att se den först, innan jag fick höra något om den. Det var skitläskigt men nu har den skräckblandade förtjusningen bytts ut av ett lugn att detta är helt ok! Det är inte vår uppsättning, men den är en värdig arvtagare. Nu har jag sett den tillräckligt många gånger, jag kan fortfarande varenda replik, men nu känns det faktiskt som jag är färdig med den. Tills det kommer en ny uppsättning om sisådär 25-30 år kanske… vi får se…

Jag är iaf väldigt stolt över att jag har jobbat med den och så otroligt glad över att många av oss fortfarande har kontakt. Snart ska vi ha en ny träff med gamla gänget, 27 år senare. Jag sa ju att vi var tajta  🙂