Browsed by
Tagg: musik

Snabbguide till höstens bästa teaterupplevelser

Snabbguide till höstens bästa teaterupplevelser

Så har vi klarat av det sista på scen på ett tag. Under två veckor har vi sett sex olika föreställningar, dessa är Broarna i Madison County, Såsom i Himmelen, Ghost, Jöback Med hjärtat som insats, Özz och Måns i Världens historia och Tommy Körberg som Lola. Alla finns recenserade på Du i Fokus, klicka bara på föreställningen du vill veta mer om så kommer du dit.

Jag tänkte inte berätta om dem i ordningen som vi sett dem, utan i den ordning som jag gillar dem. Jag har en vinnare, däremot ingen förlorare för jag kan inte bestämma mej så några hamnar på samma plats.

Höstens stora favorit är Såsom i Himmelen. Det är nästan tidernas favorit till och med. Den står i samma klass som bla Phantom of the Opera, då fattar ni. Det är världsklass. Rollerna är perfekt castade, huvudrollerna är magiska, det finns inte ett enda fel. Det är total njutning i nästan tre timmar! Det är så bra så bra så!

På andra plats kommer Lola, där Tommy Körberg briljerar som transvestit. Han har aldrig varit bättre! Körberg är så bra att han försvinner, kvar är Lola – Körberg ÄR Lola. Från första sekund sitter vi som klistrade och uppfylls av det vi ser. Det är berörande, kärleksfullt och total världsklass! Kanske inget för folk under 40, men definitivt för oss andra och kanske särskilt våra föräldrar som kommer att älska musiken.

Sen blir det svårare, men jag tror att jag sätter Jöback på tredje platsen. Med hjärtat som insats är en show med superproffs i alla hörn. Det händer saker överallt i salongen och känns lite åt burlesk- eller varietethållet. Det är INTE en show med Jöbacks gamla trallvänliga hits, utan nästan bara nytt material. Det är snyggt, proffsigt och läckert.

Frågan är om inte Ghost får dela tredjeplatsen med Jöback? Filmen Ghost har gjorts  till musikal med några av Sveriges bästa artister. Effekterna är skithäftiga och skådisarna briljanta, men det når inte hela vägen upp till perfektion. Jag tror att det beror på de gråklädda dansarna som jag inte förstår mej på. Klart jag fattar att det är spöken, men för mej fyller de ingen funktion utan blir bara irriterande. Om de däremot får en egen show är jag först i kön, för de är superduktiga!

På en delad sista plats sätter jag Broarna i Madison County och Özz och Måns med sin Världens Historia. Broarna har också några av Sveriges bästa röster på scen, men det räcker inte riktigt till ändå. Jag vet inte riktigt vad som fattas, berättelsen finns ju där – men kanske är det så att höstens konkurrens helt enkelt är för hård. Hade den kommit till våren istället, hade jag kanske satt den först? Tycker man om filmen ska man absolut se musikalen, den har alt som filmen har plus två supertajta skådisar i huvudrollerna.

Özz och Måns… finns inget som liknar dem i vårt avlånga land och jag önskar jag hade haft dem som historielärare i låg- och mellanstadiet. Jösses var jag hade kunnat mycket! Jag avskydde historia, men med de här två som lärare hade jag förmodligen älskat det. På två timmar lär jag mej nog mer än jag gjort under hela min skoltid. Men det känns lite för mycket som ett företagsgig och de har lite för oftare roligare själva än vad publiken har. Det ÄR kul, absolut! Vi skrattar ofta högt, särskilt när de pratar om sommarens grilltrauma – men sen blir det lite för många moralkakor om miljön. Som säkert behöver tjatas om, men det blir lite för mycket.

Höstens scenutbud är härligt för en teaterälskare som jag, men konkurrensen är stenhård! Allt är otroligt bra och man blir definitivt inte besviken vad man än ser, men för att sticka ut och bli en snackis så måste man ha extra allt den här hösten. Det har både Såsom i Himmelen och Lola, där finns inte ett enda minus – det är perfektion.

Såsom i himmelen kommer att fortsätta till våren, så mitt tips är att ni väntar några veckor tills biljetterna släpps och sedan ger hela familjen i julklapp. Det blir en höjdarjulkapp som räcker länge  🙂

Jaha, det var mina tips. Andra som ser mycket och recenserar har sin lista. Det är svårt med både musik och teater, alla tycker ju olika. Men du kanske har fått en liten vink om hur hösten ser ut och vad som finns på teaterfronten som kan vara värt att avsätta en kväll för.

Berätta gärna vad du tycker om min lista och om du blir sugen på att se något eller tom redan köpt biljetter. Ha en fin teaterhöst!

 

Grease 40 år – Vinn ditt exemplar av filmen!

Grease 40 år – Vinn ditt exemplar av filmen!

Den 25 september 1978 förändrades mitt liv. Kanske inte riktigt, men nästan. När jag var 8,5 år gammal hade filmen Grease premiär på svenska biografer och snart kunde jag varenda replik och låt. Musiken var alldeles underbar, Sandy var söt som socker och Danny en ohyfsad ung grabb som inte vågade stå för sina känslor. Som jag avskydde honom. Att Sandy skulle vara tvungen att ändra sej för att han skulle erkänna henne gjorde mej riktigt förbannad, ändå älskade jag filmen. Fortfarande kan jag hela filmen utantill.

Med anledning av 40-årsjubileet har jag förmånen att tillsammans med Taste PR och 20TH Century Fox lotta ut den remastrade Grease i en 40th Anniversary Edition med extramaterial!

Tävlingsreglerna är enkla: 

* Gilla bloggen på FB HÄR!
* Berätta i en kommentar här nedan vilken låt eller scen du gillar bäst i filmen och varför.
Ange din mailadress i samma kommentar.

Dela gärna inlägget i dina sociala medier för större vinstchans.

Tävlingen avslutas 19/8 kl 23.59.

Samma tävling kommer även på min instagram @marlenerinda inom kort, så det finns alltså fler chanser att vinna. En vinnare här och en på instagram.

Visste ni förresten att Olivia Newton-John fick de där svarta tighta byxorna påsydda och att hon knappt kunde äta och dricka under hela inspelningsdagen. Det tog en vecka att filma danstävlingen eftersom det var så varmt att många fick värmeslag, men bara en dag att filma biltävlingen och scenen med You´re the one that I want. På premiären kom Olivia Newton-John i en sk prom-dress för att på efterfesten byta om till rosa skinnbrallor.

Tävla nu! I bästa fall får du en liten nostalgitripp om ett par veckor. Lycka till!

 

Mysig Eurovision med extra allt!

Mysig Eurovision med extra allt!

Igår satt vi, precis som många andra, framför tv´n och hejade fram Sverige. Under några år har vi bjudit hem vänner för att mingla lite och ha en mysig kväll tillsammans. Vårt motto är att ingen ska behövas sitta ofrivilligt ensam en sån kväll.

Igår blev vi 11 personer plus pälsbollen. Mina grabbar och ena sonens sambo kom hit till pälsbollens stora glädje. Det är inte så ofta han träffar dem nu, så han blir lika lycklig varje gång. Mina föräldrar kom också hit, killen jag är kontaktperson för, min första konsulent på Viktväktarna och hennes man och en av mina äldsta vänner från min tid på Rädda Barnen. Ett skönt gäng helt enkelt.

Oumph och Dafgårds hade bidragit med maten. Vi åt goda veganska pizzor, kycklingnuggets i tre olika smaker och en massa goda såser och dipper från CajP och Eriks Såser. Ingen behövde gå hungrig härifrån kan man väl säga.

Eurovision avlöpte som Eurovision brukar göra. 26 låtar, där man tycker att en handfull är ok – resten rätt konstiga. Vi gillade Österrike, Norge, Sverige och Cypern – Israel var inte alls i vår smak. Att det var terrorattentat i Paris, kanske precis under fransmännens framträdande tog udden av kvällen. Då blev lixom Italiens bidrag mer aktuellt och viktigare än de andra. Å på nåt mysko sätt känns det som vi vant oss vid att terrordåd händer… så länge det inte är i Sverige så reagerar vi inte så mycket längre. En otroligt läskig utveckling tycker jag.

Vi hade iaf en mysig kväll, med härligt sällskap, god mat och mer eller mindre bra underhållning. Det blir nog en repris nästa år  🙂

 

Kommer ni ihåg filmen Ghost?

Kommer ni ihåg filmen Ghost?

1990 hade filmen Ghost premiär. Dramathrillerna där Patrick Swayze och Demi Moore drejar… kommer ni ihåg? Det handlar om Sam och Molly som är lyckliga, men en dag blir de rånade och Sam dör av skadorna han får vid rånet. Filmen blev oerhört stor och belönades med Oscars.

För några år sedan blev filmen musikal och nu kommer den till Sverige. Igår var jag inbjuden till Chinateatern för att vara med när huvudrollerna avslöjades och få höra några bitar ur föreställningen. Det doftar succé lång väg!!!

Huvudrollsinnehavarna har handplockats och är några av sång- och musikalscenens starkast lysande stjärnor och dessutom några av mina favoriter. Sam spelas av Peter Johansson som jag sett bla i Jesus Christ Superstar, Rock of Ages, Jersey Boys och har även spelat i musikalen We Will Rock You på West End i London. Han kör ofta Queens låtar och gör det så jäkla bra!

Maria Lucia Heiberg Rosenberg gör rollen som Molly. Maria är en av Danmarks bästa musikalartister som nu pluggar svenska för glatta livet. Det excentriska mediet ”Oda Mae Brown” spelas av Gladys Del Pilar Bergh och rollen som Carl Bruner ser vi musikalstjärnan Bruno Mitsogiannis som också setts i bla We Will Rock You och Jersey Boys. Bruno är också en av mina favoriter.

Till detta kommer ett gäng dansare, en kör, magi och en massa annat. Sam är ju faktiskt död hela förställningen och ska kunna gå genom väggar och lite sånt… Så det kommer en expert hela vägen från Australien som är mästare på specialeffekter och skådespelarna får skriva på papper om att inte avslöja tricken för någon.

Vi fick höra tre nummer, det enda som finns inrepeterat hittills. Å satan i gatan så bra det va! De här fyra rösterna passar ju så bra ihop att man får ståpäls! Originalmusiken har bla Annie Lennox skrivit och nu ska allt översättas till svenska. På ett halvår ska man få ihop allt, 14/9 är det premiär och jag ser verkligen fram emot den!

Det här kommer bli så bra! Vicky von der Lancken har lyckats igen  🙂

 

En viktig superhjälte

En viktig superhjälte

Jag vill gärna påstå att jag är ganska fördomsfri, ändå vet jag att vi alla har fördomar mot en massa saker. Men något jag verkligen tror på är alla människor lika värde och rätt och särskilt rätten att älska den man vill.

Jag försöker att dra mitt strå till stacken i hbtq-kampen, men den som verkligen gör det är Rickard Söderberg. Operasångaren som ser hård ut utanpå, men egentligen är mjuk som en nallebjörn på insidan. Han får avföring skickad till sej och lever under ständigt hot, ändå ger han aldrig upp! Vi här ute i lilla Tumba hade förmånen att få ”hoosta” hans turnépremiär – Rickard Söderberg är Gaytenor. Ni som inte var där missade verkligen något!

Rickards nya föreställning är en resa i hans liv. Vi får ”träffa” alla personer som betytt något alldeles extra för honom och gjort honom till den han är. Berättelserna varvas med härlig musik, en del nyskrivet just för showen. Självklart tar han även upp hbtq-frågor och kampen som utkämpats på alla håll i världen och som fortfarande utkämpas på många håll. Även om Sverige och några andra länder har en hyfsat öppen syn, så är det många länder som inte har det och där man fortfarande blir bestraffad för sin läggning.

Här i Tumba hade man gått man ur huse, lokalen var fylld till bristningsgränsen. De flesta var väldigt berörda både av berättelserna och musiken. Det här är en enormt viktig show som nu är på turné i 40 städer, men jag hoppas och tror på fler! Har du inte bokat en biljett, så gör det snabbt som attan – för detta måste du se! Man blir berörd, upprörd och så innerligt varm i hjärtat. Rickard har en alldeles särskild förmåga att ge alla de känslorna, på en och samma gång!

Även om mycket av det han tar upp är fruktansvärt och obehagligt, så var det något av det bästa jag sett på en scen. Detta önskar jag att varenda homofob och motståndare skulle se… men de fallen är väl redan hopplösa antar jag…

 
Follow my blog with Bloglovin

Julbord på Silja Galaxy

Julbord på Silja Galaxy

I helgen åt jag mitt andra julbord för året och Martin sitt första. Vi brukar testa båtarnas julbord, så blir det även i år, vi började med Tallinksilja. I fredags klev vi på Galaxy som skulle ta oss från Stockholm till Åbo och tillbaka igen. Med på resan var även Heidi som har bloggen Seafun och hennes familj.

Vi hade sk Early Boarding, vilket innebär att man får gå på lite tidigare än de andra passagerarna. Så skönt att slippa all trängsel, ligga på sängen en pytteliten stund och byta om innan det är dax att börja jobba. För det är ju det vi gör på de här resorna, vi jobbar. Därför ber vi om en hytt som ligger lite lugnare, så vi både får sova och kan sitta och skriva ostört.

Kl 19 skulle vi träffa kökschefen ombord, få all info och fota julbuffén. Jag fotar, Martin lyssnar och filmar. 19.30 får gästerna komma in och då hade även vi plats i matsalen för att testa maten. Vi delade bord med Heidi och hennes familj, rätt skönt eftersom vi sitter med instagram allihop och verkligen dissekerar varenda tugga. Andra skulle nog tycka att vi är rätt knäppa… bild på allt, pill med mobilen, filma lokalen och maten, diskutera om allt vi äter. Vilket betyg får skinkan/jansson/sillarna osv. Allt dokumenteras.

Efter julbordet ser vi alltid showen, den här kvällen var det Måns Zelmerlöw, som vi skulle försöka få bilder på. Kryssningschefen hjälpte oss med platser i nattklubben och trots att det blev lite missförstånd och trots att en av vakterna var riktigt otrevlig blev det ändå några hyfsade bilder. Vakter som utnyttjar sin makt på ett otrevligt sätt bara för att visa att han har makt är inget annat än idioter. Så var det med den här pösmunken som var något av det otrevligaste jag träffat!

Showen med Måns var ju ingen direkt julshow, den fick vi dagen efter precis innan vi kom tillbaka till Stockholm. Då fick vi njuta av Solumakers och av Siljas egna artister som gav oss lite julfeeling, men inte så mycket. Det var bara början på showen som var julinspirerad, sedan var det som vilken kryssningsshow som helst. Bra, men inte jul.

Man kan väl konstatera att det inte riktigt är jul än hos Silja, iaf inte på Silja Galaxy. Trots att julbordet startat så har inte julpyntet kommit på plats än och julshowen är lite för lite jul. Julbuffen är uppdukad och det med råge! Här finns hur mycket som helst att välja på och för den som är vegetarian och tom vegan så finns det massor med gott. Vad sägs om gravad lax, som egentligen är morötter? Jättegott! Det övergår mitt förstånd hur man kan få en morot att smaka rökt fisk… men det gör den faktiskt.

Skinkan är till belåtenhet, precis som Jansson. Det finns ingen lutfisk och ingen sill som är båtens egen. Men där finns ett dignande efterrättsbord med både ostar, bakverk och godis. Överhuvudtaget så finns det mängder med mat! Och allt är fräscht och gott. Man har försökt att mer och mer gå över till certifierade råvaror och tänker mer och mer på miljön. Allt är helt ok! Men jag hoppas att julpyntet kommer på plats, för julfeeling får man inte! En tomte vid godiset räcker lixom inte för mej. Å jag tycker nog att har man börjat servera julborden så ska man gå hela vägen – även om det är en bit kvar till advent. Vi vill ha mer jul helt enkelt, inte bara i matväg  🙂

Nästa helg är det Birkacruises tur och när vi åkt sista kryssningen om två veckor kommer vi att ha en jämförelse mellan Östersjöns julbord på Du i Fokus. Förra året såg det ut så HÄR.

Resumé och bilder från Pride Stockholm

Resumé och bilder från Pride Stockholm

Varför har vi inte besökt Pride tidigare? Så dumt! Men bättre sent än aldrig kanske? Jag är iaf väldigt glad att det till slut blev av och att vi var där så pass mycket som vi var. Visst var det mest jobb, men man hinner faktiskt se och känna av stämningen ganska bra ändå. Här kommer en liten resumé och massor med bilder från veckan.

Man kan väl säga att Pridepubliken är tålig, väldigt tålig! Man hade ju inte direkt tur med vädret… Jag hade förmånen att kunna stå under tak medan alla shower i Pridepark var och undgick alltså regnet, men publiken var blöt – genomblöt vissa kvällar. Ändå stod de där, sjöng med och sken ikapp med strålkastarna.

Alla har sagt att Schlagerkvällen är den bästa, så det var något jag såg fram emot. Visst var det väl kul – men det var inte bäst. Claes-Johan Larsson och Elisabeth Andreasen ledde kvällen och presenterade mängder med gäster som tex Ace Wilder, Dinah Nah, Owe Thörnqvist, Lotta Engberg, Hanne Krogh, Sarek och Slavko Kalezic från Motenegro som var med i ESC 2017 och framförde en av årets mest populära bidrag från ESC. Bra artister och en härlig kväll, men inte den bästa – inte enligt mej iaf.

 Fredagen var den kväll jag såg fram mest emot. Robert Wells och Rhapsody in Rock skulle inta Pridescenen för första gången och jag blev inte besviken! Det regnade hela vägen när jag gick mot Östermalms IP, men upphörde när artisterna slog an första ackordet och det var så bra! Robert Wells, hans musiker och alla artister var outstanding och jag hoppas verkligen att de kommer tillbaka nästa år. Nu är jag väldigt sugen på att gå på ”riktiga” Rhapsody, det skulle vara otroligt häftigt! Fredagen var absolut bäst och kameran fick jobba hårt.

Så kom vi fram till lördagen och den stora paraden! Vädret gav inget större hopp, regnmolnen hängde tunga… men jag åkte in till stan på vinst och förlust och tänkte att någon bild kanske det kan bli. Det blev flera hundra… Jag tog mej till starten av tåget och kunde ostört gå runt bland ekipagen när de gjorde sej  i ordning. Jag fick mina detaljbilder som jag sökt under veckan, kände på atmosfären och träffade folk jag känner. När tåget startade stod jag mitt i vägen precis i starten och fick mängder med bra bilder av varenda ekipage. Sån härlig stämning, så många leenden, lyckotårar och fantasifulla kostymer. Nästan 200 ekipage, 45 000 personer i tåget och nästan en halv miljon som tittade på längst vägen och där stod jag mitt i. Så häftigt! Men visst fladdrade en och annan tanke förbi… var tar jag vägen om det händer något…

Vi var inte med på avslutningen i Pridepark, då var jag för trött helt enkelt. Men vi var på familjedagen på Gröna Lund och avslutningskonserten där. Å regnet det öste ner… men publiken var där! Här kunde fotograferna tyvärr inte stå under tak, så vi var bara 3-4 stycken och till slut var det bara Martin och jag kvar. Med artister som Annelie Rydé, Gunilla Backman, Laila Adele, Magnus Carlsson och Linda Lampenius ville vi vara med så mycket vi kunde – men efter Linda Lampenius gick det helt enkelt inte längre. Det var risk att utrusningen skulle ta skada av vätan och det ville vi inte riskera. Men några bra bilder blev det trots allt.

Jag ska villigt erkänna att jag inte fattat betydelsen av Pride förrän nu, inte på riktigt iaf. Jag har förstås fattat att veckan är viktig och betyder mycket för dem som är mitt i och att det en gång om året är en fristad där man kan vara sej själv helt och hållet – men jag har inte fattat hur stor påverkan den har på samhället och faktiskt även på andra länder. Att se artisterna från Uganda göra sin grej på scen utan att vara rädda eller hotas är helt otroligt häftigt, särskilt när de berättade att en av dem blivit fängslad när de spelade in sin musikvideo för att de höll i en regnbågsflagga. Det måste vara en otroligt befriande känslan för dem att kunna uppträda på det här sättet och att gå omkring på området i lugn och ro precis som alla andra.

Jag bara önskar att veckan inte behövdes… att man kunde få vara sej själv ändå, utan att vara rädd. Å jag är så glad att vi äntligen fick vara med om detta. Att träffa alla galna och alldeles underbara människor som accepterar den här mysko heteromänniskan (mej) totalt. Jag är otroligt glad att jag fick vara en del av detta och att jag blev insläppt med kameran på så många privata ställen. Jag har fått mängder med fina bilder och nästa år blir det ännu fler – det kan jag lova! Detta vill jag inte missa igen!

Vi må ha kommit långt i Sverige, men det är inte tillräckligt! Särskilt inte som det i vissa länder går bakåt igen… det finns mycket kvar att göra.

Helan, Halvan och Smurfan

Helan, Halvan och Smurfan

Helan, Halva och Smurfan

Igår var jag på pressträffen för Allsång på Skansen och idag var jag på pressträffen för Sommarpratarna i P1. I flera år har jag önskat Rickard Söderberg i bägge programmen, idag fick jag iaf igenom min önskan halvvägs – men jag fick en bonus också!

Som vanligt satt jag på första bänk, allra längst fram när Sommarpratarna skulle presenteras. Jag kände igen benen på den första sommarprataren, men kunde inte se resten… de där benen kunde bara tillhöra två personer, antingen var det Jonas Hallberg eller också var det Rickard Söderberg. Det är lixom bara de två som går runt i gulddojjor och shorts. Å det var Rickard! Så nu vet jag vad jag ska göra på midsommardagen – lyssna på hans sommarprogram såklart.

In action! Fotocred: Dogge

Å bara några minuter senare kom min sommarbonus. Då blev helt plötsligt Dogge presenterad! Jag har inte ens funderat på honom i ett sommarprogram, men saknade honom på Skansen igår… men varför inte! Han har en väldigt intressant historia att berätta! Dogge tog hand om min telefon en stund så nu jag 128 selfies på honom… och lite annat smått och gott. Han tog bla bilder på mej när jag jobbade och hur det ser ut från artisternas håll när vi fotografer ligger och krälar framför dem för att få en riktigt bra bild.

Här årets sommarvärdar. Vilka ska du lyssna på? Nytt för i år är att pod-versionen släpps redan kl 7 på morgonen, vilket jag tycker är jättebra! Jag har markerat vilka jag ska försöka komma ihåg:

JUNI
24 Rickard Söderberg, operasångare
25 Sarah Sjöström, simmare
26 Negra Efendić, journalist, författare
27 Douglas ”Dogge Doggelito” León, artist
28 Johan Hakelius, chefredaktör, författare
29 Madeleine Onne, dansare, balettchef
30 Ann-Helén Laestadius, författare
JULI
1 Per Gessle, musiker, sångare, låtskrivare
2 Harriet Andersson, skådespelare
3 Ulf Ekman, f.d. pastor, författare
4 Richard Tellström, måltidsforskare
5 Malin Persson Giolito, författare, jurist
6 Sherihan ”Cherrie” Abdulle, sångerska
7 Lennart Käll, vd Svenska spel
8 Linda Boström Knausgard, författare
9 Janne Josefsson, journalist
10 Dagny Carlsson, bloggare
11 William Spetz, skådespelare
12 Angela Gui, doktorand
13 Birgitte Bonnesen, vd Swedbank
14 Johannes Anyuru, författare, poet
15 Tove ”Tove Lo” Nilsson, sångerska
16 Anders Arborelius, biskop/kardinal
17 Linnéa Claeson, opinionsbildare
18 Johan von Schreeb, läkare
19 Tommy Ivarsson, Lyssnarnas Sommarvärd
20 Moa Herngren, författare, journalist
21 Johan Kuylenstierna, naturgeograf
22 Karin Laserow, inredare, kulturarbetare
23 Stig Björkman, filmregissör, författare
24 Malin Cederblad, skådespelare
25 Jerzy Sarnecki, professor kriminologi
26 Kalle Lind, författare, radiopratare
27 Evin Ahmad, skådespelare
28 Rune Andersson, företagsledare
29 Lisa Ekdahl, musiker, sångerska
30 Fredrik Backman, författare
31 Bahar Pars, skådespelare, regissör
AUGUSTI
1 Aron Andersson, föreläsare, äventyrare
2 Miriam Bryant, artist, låtskrivare
3 Jonna Bornemark, filosof
4 Jacob Mühlrad, kompositör
5 Sven Melander, skådespelare, journalist
6 Tarja Halonen, president
7 Barbro Ehnbom, företagsledare
8 Anders Göranzon, kommissarie
9 Roy Hodgson, fotbollstränare
10 Magda Gad, journalist
11 Robert Pettersson, artist, Takida
12 Gullan Bornemark, musiker
13 Lisa Langseth, dramatiker, regissör
14 Percy Nilsson, affärsman
15 Ann-Mari Begler, gd Försäkringskassan
16 Mats Persson, statsvetare
17 Tobias Forge, musiker, Ghost
18 Annakarin Nyberg, internetforskare
19 Ruben Östlund, regissör
20 Stina Ekblad, skådespelare
Det blir nog en bra sommar  🙂
Julklappen var en kväll på Wallmans!

Julklappen var en kväll på Wallmans!

Jag älskar presenter som räcker länge! Användbara saker i all ära, men en upplevelse tillsammans med nära och kära slår nog ändå allt annat! Igår utnyttjade vi vår julklapp som vi fick av yngste sonen; en helkväll på Wallmans Salonger.

Jag var på Wallmans för säkert 25 år sedan och gillar konceptet med show, dans och sjungande servitörer. Golden Hits är ju ungefär samma grej och där har vi varit flera gånger, senast för något år sedan. Så länge man gillar någon slags musik, så brukar det spelas upp något för alla smaker under kvällen och det gjorde det även igår.

Vi kom dit vid 18-tiden och fick vänta i baren tillsammans med alla andra förväntansfulla. Vid 18.30 släpptes vi in i matsalen och fick platser på balkongen mitt emot scenen. Tyvärr hade jag en enorm pelare, så från min plats så jag faktiskt inte ett smack av det som hände på scenen. Mycket spelas upp på andra ställen av lokalen, men när det gjordes något på scen så fick jag snällt ställa mej upp för att se något. Funkade ju det med, men lite surt är det ju att inte kunna sitta kvar på sin plats för att se allt. Det borde gått att möblera annorlunda…

Kvällen bjöd på buffé och småplock. Till förrätt fick vi bla tapas och laxmousse. Varmrätten bestod av kött av olika slag och efterrätten var vaniljpannacotta och lakritsmousse, inget att klaga på där alltså. Showen bjöd på en mängd hits från mina ungdomsår, lite motown och akrobatik. Fofo som var akrobaten var så otroligt duktig och väldigt cool som nunna! De andra artisterna gick inte av för hackor de heller och jag är ganska säker på att inte bara Fofo utan även Robert, Jörgen, Anniela, Emilie och Erik kommer att synas på en mängd scener framöver.

Vi hade en jättemysig kväll tillsammans med både sönerna och deras flickvänner. Detta är verkligen något man kan göra tillsammans över generationerna. Det finns som sagt något för alla och stämningen är så himla mysig hela kvällen. Så har ni inte varit på Wallmans (eller Golden Hits)  så har ni något kvar att göra. Och det är en väldigt bra present!

Tack Junior för en mysig kväll!

Om du gillar Björn Skifs ska du fortsätta läsa!

Om du gillar Björn Skifs ska du fortsätta läsa!

När jag började på SF 1986 kastades jag ganska snabbt in i produktionen av filmen Strul. När jag fattade att jag skulle få träffa och till viss del jobba med Björn Skifs blev jag rätt glad kan man nog säga. Jag var 16 år och älskade hans musik!

Sedan dess har vi setts några gånger, senast för bara några veckor sedan när vi skulle få se axplock ur Filmen om Badrock. Igår fick jag se hela filmen och snacka om att jag fick sommarfeeling! Filmen om Badrock är en film om fenomenet Badrock. Ni känner säkert till den där konserten spelats i Slottsruinen på Öland på somrarna. Allt började 1986 och hade sitt slut förra sommaren, 30 år senare, och då kom även iden om att göra en film om alltihop. En film som har premiär på tisdag.

Det är lite som en konsertdokumentär med hela historien om Badrock. Artisterna berättar minnen och anekdoter. Från början var det ju bara på Öland, men sedan gick konserten som turné över hela landet. Det är inte många som vet att Roxette hade sin allra första spelning på Badrock, detta var 1987 och jag var där!

I två timmar satt jag i biomörkret och lyssnade till alla härliga låtar, såg alla vackra bilder över Öland och fick veta precis allt om hur Badrock kom till, vilka som varit med under åren och en massa annat. Förra gången satt jag brevid Nina Söderquist som var med på scen förra sommaren och vi diggade loss till musiken och skrattade högt. Igår satt jag brevid producenten Mats Jankell och vi var typ de enda som inte kunde sitta still. Jag fattar inte hur man kan sitta still med händerna i knät när det spelas rockmusik för fullt på hög volym?! Det är nog så svårt att inte sjunga med och jubla…

Filmen om Badrock är för dej som sett Badrock någon gång under åren eller som gillar Björn Skifs. Det är musik, humor och väldigt mycket hjärta. Intrycket jag direkt fick av Björn första gången vi träffades var just hans stora hjärta. Och att han var ganska blyg  🙂

Jag har haft förmånen att jobba tillsammans med och träffat många stora artister. Björn är en av de trevligaste. Han gör inte skillnad på folk och folk, utan ger alla chansen att visa upp sin bästa sida. Det framkommer tydligt i filmen, alla säger samma sak om honom. Jag var ny, ung och visste nog inte riktigt vad jag gjorde. Men det var aldrig någon som sa något eller gnällde på att saker blev fel. Man bara gjorde om tills det blev rätt. Så var det på det glada 80-talet när man fortfarande brydde sej om varandra. Jag är tacksam att jag fick vara med då.

Vill du ha härlig musik, sommarkänsla, fula 80-talskläder, mycket hjärta och många skratt. Då ska du se filmen!