Mist en julshow i advent vill jag gärna ha och så blev det även i år. I år var det lite extra spännande eftersom det en helt ny stjärna skulle se strålkastarljuset. När Tareq Taylor gjorde sin scendebut på Hamburger Börs var vi där 🙂
Att Sarah Dawn Finer kan sjunga vet alla, när hon parade ihop sej med Tareq Taylor blev nog många förvånade. Vi träffade en påtagligt nervös Tareq några veckor innan showen och fick veta att han lever sin dröm, men också var så nervös att han bryter ihop lite då och då. Det skulle bli en väldigt spännande kväll för oss alla kändes det som, men allra mest för Tareq såklart.
Filmen från Hamburger Börs
Vi kom in på ett härligt julpyntat Hamburger Börs. Martin tog plats med kameran vid röda mattan och jag gick runt med kameran och filmade mingel och pratade med gästerna. Kvällens fråga var: Hur ska ni fira jul i år och vad måste finnas på julbordet”? Jag fick många roliga svar, bla en liten lektion om Chanukka av Micael Bindefeld. Ni kan se alla små intervjuer och även en del av showen, i filmen här brevid.
Mellan minglet och showen fick vi en god middag, bestående av tempererad svensk hjort med rödvinskokta svartrötter, syltade lingon och krämig potatisgratäng och en julig tiramisu med saffran, starkt kaffe och norrländsk hjortronsylt. Vi hann precis äta klart innan första tonen spelades upp och vi bjöds på en riktigt bra show. Kanske inte superjulig, men otroligt proffsig! Ni kan läsa vår recension HÄR.
Finer & Taylor passar väldigt bra tillsammans röstmässigt och även deras personligheter. De är lixom fina ihop och har en himla mysigt mellansnack. Sådär som goda vänner har. De bjöd såklart på julsånger, men inte traditionellt svenska utan mest brittiska. Å det är helt ok! Jag gillade det! Vi gick nöjda och belåtna från Börsen och hade lite mer julkänsla än innan 🙂
Ibland får jag göra lite extra roliga, viktiga och annorlunda saker. Som i söndags när jag fick hänga med vännerna Magnus och Henrik Rongedal på välgörenhetskonsert mot ALS. Vilken härlig söndag det blev!
När jag såg att Bröderna Rongedal skrev att det skulle vara med på välgörenhetskonsert i Salem, frågade jag om jag fick hänga med. Martin var bortrest med jobbet och jag var ensam, så det skulle bli lite tidsfördriv med sköna människor. Salem är ju dessutom bara några minuter bort, inte ofta det händer grejer där vi bor – så det är bäst att passa på 🙂
Min tanke var att jag skulle kunna dokumentera hela dagen från början till slut. Soundcheck, bakom kulisserna, scenen, konserten… ni fattar. Så jag frågade om jag fick vara ”en fluga på väggen”. Å det fick jag!
Kl 13 parkerade jag i Salems Centrum och av en händelse parkerade Micke Syd (trummis i Gyllene Tider) samtidigt, brevid mej. Det var ett kärt återseende, vi ha inte sett på länge. Han är en av de mest ödmjuka och trevligaste människor jag vet inom musikbranschen. Micke är alltid vänlig och frågar alltid hur man mår, för att han vill veta – inte bara för att vara artig. Vi gick tillsammans till biograf Murgrönan där konserten skulle vara. Nästan alla var redan på plats.
Innan en konsert är det såklart massor med jobb. Scenen ska fixas, instrumenten ska på plats, tekniken ska riggas och en massa annat som jag knappt känner till. Alla har sin roll och den här dagen var verkligen proffsen på plats. När folk som vet vad de gör och känner varandra väl, blir det nästan som en dans när de arbetar tillsammans. Alla vet exakt vad de ska göra, så otroligt häftigt att se. Jag kommer inte ihåg alla namn, men så sköna lirare allihopa. I det här gänget finns även en maskot i form av en supergullig hund, jag föll såklart direkt. Som alltid 🙂
Konserten arrangerades av Lili & Susie tillsammans med Ulla-Carin Lindquists stiftelse. Stiftelsen samlar in pengar till förmån för forskning och informationsspridning om den dödliga och obotliga sjukdomen ALS. Syftet med konserten var såklart att bidra så mycket man bara kan till detta. Nu kanske ni som läser känner att ni också vill hjälpa till, då kan ni antingen swisha en summa till 123 900 04 98 eller sätta in en slant på PG:90 00 49-8. Minsta korvöre är välkommet.
Ni vet säkert att Börje Salming är en av många som kämpar mot sjukdomen. Han hade skänkt en av sina hockeyklubbor som vinst till insamlingens lotteri. Bland vinsterna fanns även biljetter till Gyllene Tiders kommande turné, julbordsshow med Rongedalarna på Djurönäset, skivor och en massa annat. Fina vinster som hamnade hos många glada vinnare.
Tillsammans skapade Lili och Susie, Bröderna Rongedal, Micke Syd, Suzzie Tapper, fantastiska musiker och tekniker en så otroligt fin konsert, med härliga Suzanne Axell som konferencier. Jag vet inte hur mycket pengar som samlades in, men ett hyfsat bidrag blev det nog. Biljetterna kostade 250 kr, då bjöds man på en 2-timmar lång och väldigt intim musikupplevelse. Snack, humor och personliga berättelser i en perfekt blandning. Och hits på hits på hits. När Lili & Susie drog igång Oh Mama (som fyller 35 år i år) gick publiken loss totalt. Jag dansade nog för mycket, eftersom bilderna blev sådär 😛
Det var en så otroligt mysig dag! Coola artister kan man tycka, i mina ögon fina och otroligt ödmjuka medmänniskor. Rongedalarna, Micke Syd och Suzanne känner jag alltså sen tidigare och tycker otroligt mycket om. Vi träffas oftast på fester runt om i Stockholm, de är där som gäster och vi är där med våra kameror. Martin fotar dem mest på röda mattan och jag filmar minglet. Sen brukar vi hamna tillsammans, äta och avsluta kvällen ihop.
Efter att ha umgåtts med Lili, Susie och Suzzie en hel dag så här nära, är jag full att beundran och respekt. Systrarna rycker verkligen in där det behövs, fixar insamlingar och bidrar. Jag blev så glad när Lili sa ”nu kan du räkna in oss som vänner också”. Och Suzzie Tapper, vilken krigare! Full av liv och kraft, trots Parkinson och konstant medicinering. Hon har en liten magväska med en medicinpump och en slang som går in i hennes kropp. I början av konserten berättade hon att hon höjt medicinen för att orka dagen och nu var lite extra sprallig.
881 bilder och 5 timmar senare åkte jag hem, påfylld med energi och nya vänner. Musiken fanns fortfarande kvar i min kropp, som kändes rätt avslappnad trots att jag stått upp i så många timmar och fotat. Bilderna från själva konserten blev sådär… men bilderna bakom scenen blev bra, några väldigt bra till och med. Det var ett väldigt tacksamt gäng att hänga med, där alla är nära vänner och jobbar för en gemensam sak. Så hjärtliga och inkluderande. En otroligt härlig dag helt enkelt. Det gör jag gärna om!
Jag är så otroligt glad att jag fick hänga med alla de här härliga människorna. En fin dag att lägga nära hjärtat i minnesbanken 🙂
Sedan vi kom hem från Norrlandstrippen har allt rullat på i en galen takt. Direkt när vi kom hem var det dax för Formex, årets roligaste designevent och nu senast var jag i Italien. Däremellan har nästan allt handlat om teater och sånt som händer på scen. Förra veckan såg vi tre olika ”gubbar”; först ut var Lennie Norman, sedan såg vi Björn Skifs och i söndags var vi på en galen show med Danny Saucedo!
När jag var liten hade vi en tobaksaffär i Björkhagen i Stockholm. Varje dag kom Lennie Norman in och köpte dagens tidning samt ett paket Gauloises (franska cigaretter). Jag var kanske 4-5 år, men kommer ihåg att han var en av de kunder som jag fick ta hand om och slå in hans köp i kassan. Sedan träffade jag honom på Norra Brunn igen, typ 35 år senare, och han gapskrattade när jag berättade om detta. Han kom ihåg mej!
I onsdags var vi på hans turnépremiär av den uppdaterade showen Gubbvarning 2.0. Många tycker nog att han är lite vass i sin humor och kanske lite för grov också. Jag förstår att man kan tycka så, men är helt ok med det själv. Showen är 90 minuter och tiden går snabbt! Lennie slänger käftsmällar år alla håll som värsta kulsprutan. Publiken skrattar, men ibland sätter man även skrattet i halsen. De under 50 hänger knappt med alls… det är nämligen ganska många skämt om sånt som hände för ganska länge sedan. Vi gillade det och fick lite energipåfyllning. Det där med att glömma allt utanför för en stund, funkade bra 🙂
På torsdagen var det dax för något jag verkligen sett fram emot; Björn Skifs på Hamburger Börs. Jag har en personlig koppling även här, men i lite vuxnare ålder. När jag var 17 jobbade jag på SF och fick assistera vid olika saker när man spelade in filmen Strul. Under åren har vi stött på varandra och hälsar alltid hjärtligt. När jag var liten var det komikern Skifs jag såg först, sen kom musiken. Efter Strul fick vi varsin CD med all musik från filmen och först då började jag nog lyssna på honom ”på riktigt” även om jag såklart visste vilken musik han gjort tidigare.
I showen ”En värld av Skifs” hade jag såklart önskat något från filmen, men se det fick jag inte. Däremot fick vi en helkväll med musik, mysigt mellansnack, härligt sällskap och väldigt god mat. Showen var elegant och rätt lågmäld, snygg är nog rätt ord. Jag hade dock önskat lite mer upptempo, särskilt i slutet så man lixom dansat därifrån. Men en otroligt mysig kväll!
Dansade ut, gjorde vi däremot i söndags efter Danny Saucedos ”The run(a)way show 2.0″. Asså… va hände? Vilken show!!! Jag har ingen relation alls till Danny, kan inte ens säga en låt spontant om någon skulle be mej. Men vilken artist! Jösses alltså, jag blev helt knockad.
Vi kom in på Cirkus och såg en rätt enkel scen, som en cat-walk ungefär och det var det också, iaf i början. Hela showen börjar med en slags modevisning med en slags futuristiska kläder i haute couture. Så läckert. Sen dräller det av häftiga kostymer i hela showen, alla designade av NA-KD.
Det är högt tempo från början till slut, men med lite lugnare inslag mellan varven. Tillsammans med Dannys lågmäld mellansnack blir allt så jäkla bra. Scenen såg alltså enkel ut, men det var bara som det såg ut. Det hängde 20 trianglar i taket som lystes upp och flyttade runt i olika formationer. Jag hade kunnat titta på bara dem i timmar, så läckert! Tillsammans med de 10 professionella dansarna blev showen ett magiskt paket som vi kunde njutit av hela natten. Det var som att vara inbjuden till Dannys privata fest och inte vilja gå därifrån. Årets bästa show, utan tvekan.
Det blev alltså tre shower, tre helt olika ”gubbar” på fem dagar. En stå-up-show, en mysig krogshow och en supershow i Las Vegas-format. Så totalt olika och det är ju det som är så härligt med musik och scen. Där finns något för alla smaker.
Efter Vildmarksvägen tog vi oss till till Umeå, även kallad Björkarnas stad. Här finns en mysig strandpromenad och flera intressanta museer. Gitarrmuseet har vi velat se länge, eller Guitars The Museum som det egentligen heter, nu var det äntligen dax!
Jag var på en mässa för några år sedan och kom då i kontakt med skaparna till Gitarrmuseet. Jag blev intresserad direkt! Det är precis en sån där konstig, rolig grej som jag gillar – trots att jag egentligen inte har något större intresse för gitarrer.
Gutiars – The museum ligger mitt i centrum och finns där tack vare tvillingarna Michael och Samuel Åhdén och deras ofantliga intresse av gitarrer. De växte upp på 60-talet och vid ett tillfälle följde de med sin mamma för att handla om fick se en tidning som hade Beatles på omslaget. Inne i tidningen stod Brian Jones med en Gibson Firebird i händerna. Där startade gitarrintresset.
Idag har samlingen mer än 400 gitarrer, många unika med fantastiska historier. Men det är gitarrerna i sej som är viktiga, egentligen inte vem som spelat på dem. Men här finns bland annat en fiolbas som spelats på av The Beatles, en gitarr som spelats på av Abba, samt en väldigt speciell Fender Broadcaster från 1950.
Vi fick en guidad tur av Anders som verkligen älskar sitt jobb. Han är otroligt kunnig och kan även spela gitarr och gör det gärna under sina guidningar. Rundturen började kl 15 och redan 16 stänger museet, då hade vi inte hunnit fota det vi skulle – men han och en till stannade snällt kvar och gav oss den tid vi behövde.
Som sagt; jag är inte jätteintresserad av gitarrer, men här kan man inte bli annat är fascinerad. Vi hade kunnat gå runt hur länge som helst och kommer gärna tillbaka när det finns mer tid. Självklart kommer det en film på Youtube också, har bara inte hunnit med det än. Men är ni i Umeå, så måste ni besöka museet – jättekonstigt, annorlunda och jätteroligt!
I lördags var det dax för final av årets Melodifestival. Även om jag tycker det är lite för mycket med alla delfinaler, så har vi ändå följt dem någotsånär… I fredags var vi på plats för att se genrepet!
Innan jul fick Martin erbjudande om biljetter till genrepet av Melodifestivalen 2022. Vi bokade direkt biljetter till oss och ungarna. Vi ger inte längre julklappar till varandra, men hittar gärna på något tillsammans efter jul – detta skulle bli den aktiviteten. Men så var det det där med minnet… inte hos mej, utan hos ena sonen… han glömde bort det!
Det blev att snabbt hitta någon annan som ville ha biljetter och det visade sej inte vara något större problem. Istället för sonen och hans sambo, fick vi sällskap av en gammal klasskompis och hennes man (som också var klasskompis). Vi har inte setts på jättelänge, så det var riktigt kul!
De bor i närheten av oss, så vi möttes upp på Subway och köpte varsin macka som vi åt på tåget till Solna. Väl på plats kollade vi in allt som fanns i form av snack, dricka och godis från olika sponsorer. Med famnen full av gott, gick det ingen nöd på oss alls 😛
Det var meningen att vi skulle filma också och det gjorde vi, men med alla ljud och musiken så spelade det ingen roll hur Martin klippte filmen – YouTube ville inte släppa igenom den ändå pga av rättigheter och sånt. Så det bidde inget av det tyvärr. Men min lilla kamera var iaf med, så några bilder blev det ändå.
Eftersom det var genrep så smet vi iväg när omröstningen skulle börja. Vi fick hellre plats på tåget än att se en fejkad omröstning… Sen kom kompisarna hem till oss på lördagkvällen och kollade på direktsändningen och omröstningen tillsammans då istället.
Frågan är: Vann rätt låt? Vi sa från början att Cornelia skulle vinna. Men Martin gillade Bagges låt bättre och jag gick och sjöng på Cazzi Opeia i flera dagar, den var inte bäst kanske – men gladast och fastnade i skallen. Frågan är väl om hon kan ta hem hela tjottaballongen? Kanske… Numret gör sej bra i tv, dock inte live… man ser henne nämligen inte på halva låten eftersom hon sjunger bakom en skärm. Detta ser dock inte tv-tittarna.
Nu får vi se om vi se Eurovision ihop med kompisarna. Det skulle vara himla kul iaf 🙂
Som jag skrev tidigare så var det fullt ös förra veckan, så pass att vi faktiskt tog in på ett hotell i stan. Det var lixom enklast så och vi hade en voucher att utnyttja. Så i fredags checkade vi in på Scandic Hotell i Gamla Stan.
Jag checkade ensam in på hotellet, vilket var en lite mysko känsla faktiskt. Det var länge sedan jag var ensam på ett hotellrum, typ december 2019 när jag var på pressresa på Filippinerna. Men jag hann bara installera mej och slumra ett par minuter innan Martin knackade på dörren. Å då blev det fart på oss igen. Det var bara att byta kläder och dra iväg.
Det var dax för Soultrain på Café Opera som man from nu kör varje fredag igen. Klockan 17 öppnar dörrarna med skön musik, härligt mingel och gott i glasen. Vi kom dit vid 17.30 och det första vi såg var att man fräschat upp stället med nya fräscha möbler. Ut med det murriga och in med ljuset!
Det var väldigt skönt att hänga lite, dricka lite bubbel och prata med gamla bekanta. Vi filmade lite, men det var svårt att både filma och fota eftersom det var ganska trångt och ingen direkt fotovägg som folk stannar naturligt vid. Vi var ganska trötta sedan dagen innan och stannade inte jättelänge, ett par timmar bara. Så vid 19.30 gick vi sakna hem genom stan, som det så fint står i texten av Monica Zetterlund.
Det var så skönt ute, så vi tog tom en omväg till hotellet. Passade på att fota Gamla Stan i kvällsljus. När vi kom till Stora torget såg vi till vår förvåning att Nobelmuseet hade öppet och det lät som någon spelade piano där inne. Det var vi såklart tvungna att undersöka närmare. Mycket riktigt! Där satt en man med en mask för ansiktet och hade värsta konserten! För första gången var museet kvällsöppet och bjöd dessutom in till pianokonsert. Så häftigt!
Efter lite mat gick vi tillbaka till hotellet och somnade ovaggade. Vi var helt slut. Rummet var helt ok, men sängarna var rätt dåliga, så när vi vaknade kunde vi knappt röra oss och Martin hade värsta nackspärren. Men det var inget som hindrade oss från att äta en rejäl frukost, vi skulle stå oss rätt länge – så det var bara att äta 🙂
Solen sken när vi checkade ut och vi fick en härlig promenad in till Hamburger Börs där en stor del av lördagen skulle tillbringas. Nu var vi så där trötta så man bara fnittrar… och då skulle vi alltså fota och filma och dessutom skulle det bli bra. Tack o lov vet vi ju vad vi pysslar med, så det var bara att strama upp sej lite och sätta på sej arbetsansiktet. Klart!
Vi fick plats snett framför scenen och hade fri sikt över hela lokalen. Ingen av oss har någon direkt relation till Magnus Carlsson och hans musik och visste inte riktigt vad vi skulle vänta oss. Men jösses så bra det va! Vilket proffs! Och vilket härligt mellansnack. Såklart känner man igen mycket av musiken, och när han började dra Alcazar-låtar var vi med totalt. Här finns en blandning av mängder av musikstilar, och han gör allt så himla bra. Publiken överraskade mej också, jag trodde det mest skulle vara kvinnor i 40-årsåldern kanske… men det var en betydligt högre medelålder och jäklar vad de diggade!
Vi fotade Magnus dagen innan på röda mattan på Cirkus och nu satt vi alltså där med kameran igen. Å det såg han såklart och spexade lite extra. Efter showen gick han förbi oss och sa att vi skulle hänga på ut i baren där han skulle signera skivor. Så det gjorde vi och tog lite fler bilder. När den långa kön av beundrarinnor var slut fick vi äntligen en pratstund. Jag frågade om han inte kunde hjälpa oss att avsluta vårt äventyr med att vara med på slutet i vår film. Det kunde han såklart! Så i filmen från showen på Hamburger Börs kommer vi vara tre stycken som säger hejdå. Så himla kul!
Het slut landade vi hemma i soffan på kvällen, men otroligt nöjda med veckan. Martin började direkt att redigera film medan jag uppdaterade våra sociala medier. Filmen från GES på torsdagen gick rätt snabbt att fixa, den finns HÄR om ni vill titta. Snart kommer även den från Magnus Carlssons show. Det kommer att komma ut lite roliga grejer på vår Youtube-kanal framöver, så prenumerera gärna 🙂
Idag är det tisdag och vi har kommit ikapp lite, men är fortfarande rätt trötta. Man är ju inte van vid ett sånt här tempo. Men man kommer väl in i det snart igen, antar jag… den här veckan är det lugnt, jag ska bara testat ett julbord (!) imorrn och så vi ska titta på Rainman på Oscars på fredag. Såklart blir det en ny film!
Jag antar att vi var ganska många som tittade på Eurovision igår. Jag tycker det är kul med Melodifestivalen och följer alla delfinaler så gott jag kan, även om jag skulle föredra att bara ha ett enda program – som det var förr. Eurovision i maj är en liten högtidsstund som jag inte gärna missar och jag följer poängen med spänning. Igår var det ju riktigt spännande!
Till finalen av Melodifestivalen och kvällen för Eurovision bjuder vi gärna in familj och vänner och dukar upp med något gott att äta och dricka. Ingen ska behöva sitta ensam, är vår filosofi. Igår var det dock lite annorlunda, familjen var inbjuden som vanligt – men pga utebliven ork avstod vi från att bjuda in vänner. Jag är inte helt ok just nu och inte alla i familjen heller, ibland får man helt enkelt prioritera även om det känns tråkigt.
Martin fixade mat halva dagen. Vi bjöd på korv och kycklingspett, potatissallad och sallad. Första rabarbern skördades och av detta blev det en rabarberpaj, som vi passade på att göra ett recept av (kommer på onsdag i duifokus.se tror jag). Det var inget överflöd, men alla var mätta och belåtna när vi ätit färdigt. Det härligaste var att vi kunde sitta ute hela kvällen utan att frysa det minsta lilla. Vår familj är inte så mycket för just Eurovision, så de kom och åt med oss – men åkte sedan hem till sitt.
Martin och jag plockade av och kröp sedan upp i soffan för att i lugn och ro se alla bidrag och sedan följa den otroligt spännande omröstningen. Herregud så spännande det var! Bestående intryck av året Eurovision var dock att Madonna sjöng falsk och minen när stackars John fick höra publikens poäng. Usch vad jag tyckte synd om honom i det ögonblicket. Vilken besvikelse!
Det bästa igår var att hela familjen samlades, det var länge sedan. Alla trivdes, skrattade och umgicks på ett lite annat plan än tidigare. Det är svårt att förklara, men det kändes lite extra bra igår, lugnare och hjärtligare på nåt så sätt. Alla familjer har sina bekymmer och hemligheter, vår är inget undantag. Jag pratar om det mesta, men en del måste jag hålla för mej själv. Så är det nog för alla som bloggar eller är aktiva på sociala medier. Jag förskönar inte min tillvaro, men jag berättar inte allt.
Gårdagen kan jag leva länge på och jag hoppas att sommaren bjuder på fler såna stunder. Jag är helt slut idag, men det var det värt!
Rockabilly är en musikgenre som skapades på 50-talet av bland andra Bill Haley and his Comets och Elvis Presley. Musiken är en blandning mellan country, som tidigare kallades för hillbillymusik, och blues och är en av de tidigaste formerna av rockmusik. Men det är också en livsstil, där även kläderna spelar stor roll 🙂
Vem gillar inte rockabilly kläder som fluffiga kjolar, fina skor och väskor? Jag gör det iallafall! Å nog har jag sneglat på vackra par som klär sej i 50-talskläder. Tjejerna i fluffiga kjolar och killarna i charmiga hängslen och keps. Så läckert ju!
Jetset and trends startades av Veronika och Morgan Sehlstedt efter en vistelse i Las Vegas. Företaget är unika på så sätt att de säljer nyproducerad rockabilly kläder, inte begagnade. De är noga med passform och bästa pris, kläderna ska både vara sköna och prisvärda. Å så många fina klänningar de har!!! Man blir ju alldeles kollrig när man kikar runt på sidan. Den där rosa skönheten högre upp är min absoluta favorit!
Här finns verkligen allt som har med Rockabilly som livsstil att göra. Damkläder, herrkläder, assessorer, skor… ja tom förkläden och inredning! Allt hittar man massor i webbshoppen, det är enkelt att beställa och man har grejerna ett par dagar senare. Jag måste även tips om REA-sidorna, där fastnade jag ett bra tag.
Jag tycker att vi svenskar klär oss alldeles för tråkigt faktiskt! Det är så mycket svart, byxor och en enkel topp, och svarta skor förstås. Var är färgen??? Vi behöver mer färg!!! Jag tror att vi alla behöver lite mer Rockabilly i vårt liv 🙂
Vissa fredagar är helt klart bättre än andra. Igår var en av de bättre, året börjar bra med Mitt Sanna Jag, kan man väl säga 🙂
Under veckan har premiärerna avlöst varandra, vi har dock bara varit på en. Igår tog vi plats på övervåningen på Hamburger Börs aka Börsen för att äta gott och avnjuta Sanna Nielsens nya show Mitt Sanna Jag. Jag gillar Börsen. Det är en lagom stor lokal, trevliga personal, oftast god mat och jäkligt bra shower. Igår var inget undantag.
Det var ju premiär och redan i foajén bjöds på Sannas favoriter; ostron, bubbel, choklad och gelegodisar på prosecco. Jag är inget större fan av ostron, men jag smakade iaf och det var helt ok. Bubbel och choklad däremot tackar jag sällan nej till, och den chokladen! Asså! Så god! Jag tog mer än en kan jag erkänna utan att skämmas.
Vi fick ett bord med bra utsikt över scenen, det skulle bli många bra bilder kände jag direkt. Menyn bjöd på italienskt tema och började med en liten tapastallrik som vi fick dela på. En bra start. Sen kom varmrätten in, vi hade valt kött. Utan att överdriva kan jag säga att det var den möraste kalv som någonsin serverats på en tallrik. Så otroligt god! Till efterrätt bjöds det på en tiramisu som smakade lite för mycket kaffe för min smak och var lite för gräddig för mej. Men varmrätten! Bara den är värd att komma till Börsen för!
Så började showen och det var 90 minuter njutning. Sanna Nielsen levererade verkligen, det var läckra kläder, proffsiga musiker och en snygg scen. Varken jag eller Martin är några särskilda Sanna-fans, men det här var riktigt bra. Jag fastnade särskilt för mellansnacket som var personligt, berörande och roligt. Å kläderna! Man ser verkligen att Lars Wallin är inblandad, det är så läckert!
Jag ser mycket! Men det är bara grejer med det där lilla extra som jag skriver om här på bloggen, den här har det där lilla extra. Vår recension på Du i Fokus kan du läsa HÄR.
För några veckor sedan var jag inbjuden till Cirkus för att höra och se Johan Boding. Boding är känd för att göra Queen och Freddie Mercury och var tom inbjuden till firandet av Freddie Mercurys 70-årsdag. Så bra är han alltså att tom de forna medlemmarna i Queen bjuder in honom för att göra deras låtar. Klart jag ville se den honom!
Sonen är stort Queen-fan, så även jag – vi har faktiskt varit vid huset på Zanzibar där Freddie Mercury föddes. Även om Martin också gillar Queen så var det en självklart för honom att ge bort sin plats till sonen. Det fick bli en tidig julklapp 🙂
Det var med spänd förväntan vi åkte dit, kameran var laddad och det var vi med. Å jösses så bra det va! Jag har sett Queen live och även om inte allt lät precis som Freddie Mercury så var det faktiskt precis lika bra. Boding levererar sin Freddie och gör det alldeles enastående! Showen är en hyllning till Freddie Mercury och man har gjort showen tidigare – då med alla de mest ända låtarna. Nu hade man skalat ner lite och tagit med några av de lite mer okända pärlorna, såna som jag gillar. Sonen och jag njöt totalt och sjöng med så mycket vi bara kunde. Det går ju inte att inte sjunga med i Queens låtar 🙂
Johan Boding och hans suveräna gäng kommer tillbaka till Cirkus i början av december och jag vill verkligen uppmana dej som gillar Queen att köpa biljetter. Det är så bra att jag nästan funderar på att gå dit igen. Showen är just nu ute på turné, så även du som inte bor i Stockholm har chansen att se den. Gör det!
Den går även efter jul, så det är en himla bra julklapp till någon som gillar musiken. Ett lite tips bara 🙂
För några veckor sedan var jag inbjuden till Cirkus för att höra och se Johan Boding. Boding är känd för att göra Queen och Freddie Mercury och var tom inbjuden till firandet av Freddie Mercurys 70-årsdag. Så bra är han alltså att tom de forna medlemmarna i Queen bjuder in honom för att göra deras låtar. Klart jag ville se den honom!
