Matsedel v 42 -

Matsedel v 42

oktober 16, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Halva oktober har passerat och äntligen ska jag få lite sol på näsan! På torsdag åker jag till Kroatien för att jobba med VM i Olivplockning. Jag ska fota och skriva om tävlingen, så det är jobb från 7 på morgonen till 22 på kvällen. Det är 23 grader varmt och känns alldeles underbart även om dagarna blir långa.

Trots förra veckans Bak- och Chokladfestival hade jag lyckats gå ner i vikt. Men då gick jag en massa varenda dag och tränade mina tre pass. Jag är så himla nöjd att jag fått ihop tre träningar per vecka senaste månaden, det är så jag vill ha det. Vi har en ny maskin i cirkeln som är skitjobbig, men den är effektiv och jag kan redan se resultatet i midjan.

Kommande vecka blir alltså lite si och så med maten. Några oliver blir det dock inte, för det tycker jag inte om. Men självklart ska jag smaka på den kroatiska maten och drycken! Allt som ön Brac har att erbjuda och härliga hotellfrukostar förstås!

Här är veckans meny som den skulle sett ut om jag varit hemma:

Måndag: Tomatsoppa 3 SP för hela satsen
Tisdag: Krabb- och räkgratäng 8 SP
Onsdag: Nudelwok med kassler fr 21 SP för allt
Torsdag: Lättlagad potatiskaka med kyckling 5 SP plus tillbehör
Fredag: Krämig Tacogratäng fr 13 SP
Lördag: Räkor frästa i vitlök 2 SP
Söndag: Sparrisrisotto 13 SP (lika gott med svamp)

Jag vill särskilt rekommendera tacogratängen som är så god att man knappt kan sluta äta! Allt utom soppan och de frästa räkorna funkar perfekt i matlåda.

Följ med mej på instagram @marlenerinda om ni vill se hur jag har det i Kroatien 🙂

Följ med till Afrika över jul 2018

oktober 3, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Som ni kanske vet så har jag större delen av mitt hjärta i Afrika och närmare bestämt i lilla Gambia. Jag bodde där i början på 90-talet och var tillbaka första gången igen med familjen efter drygt 20 långa år, numera åker vi dit ungefär var tredje år. Om drygt ett år är det dax igen och den här gången bjuder vi in er att följa med!

Gambia är ett litet land med ungefär 2 miljoner invånare. Det ligger i Senegal men är ett eget land och ligger på bägge sidor om Gambiafloden. För länge sedan var det en engelsk koloni, vilket gör att de allra flesta pratar en bra engelska men många av de yngre i turiststråken talar även de skandinaviska språken vilket gör det enkelt att resa runt i landet. Det ligger rakt ner, tar ca 8 timmar att flyga dit och på vintern är det bara en enda timme i tidsskillnad. Ett jätte bra vinterresmål om man vill vara helt säker på sol och värme, men slippa jobbig tidsomställning.

Jag hamnade där av en slump. Drömmen var att åka till Afrika och det var det som passade bäst när vi tittade på resor sommaren 1990. Så föll det sej som så att den 1/11 1990 drog vi iväg till Gambia, samtidigt som den första snön föll över Stockholm. Något hände vid inflygningen över mangroveträsken och jag blev fast direkt! Under våra två veckor blev jag erbjuden jobb, så jag åkte hem och packade om och flyttade dit. Drömmen om att besöka Afrika blev verkligen uppfylld med råge.

När jag åkte tillbaka med familjen
blev yngste sonen kompis med
Smile som vi sedan dess hjälper både ekonomiskt och till vis del även praktisk så gott vi kan på distans. När vi var tillbaka förra gången besökte vi även Smiles familj och by och fick på så vis hela byn som ett slags fadderprojekt. Beviset på deras uppskattning fick vi när vi gifte oss, då hade byn en stor fest för oss och skickade bilder från deras bröllopsfest till vår ära. Hela galet och så otroligt hedrande.

Å snart är det alltså dax att åka igen! Nästa resa går av stapeln runt jul 2018, om drygt ett år alltså. Det är bara Ving som har charterresor dit, vilket är både enklast och billigast, och de resorna släpps under våren. Vi åker dit 2-3 veckor, i bästa fall både över jul, nyår och trettonhelg och kommer förmodligen att bo på Bungalow Beachhotel i Kotu. Vem som vill är välkommen att hänga på, alla bokar för sej, den tid man vill och bor var man vill men vi finns där för den som vill. Vi kommer självklart att åka till vår by och alla som vill är välkomna att följa med även dit – det blir ett minne för livet – det kan vi lova!

Varför erbjuder vi er då att följa med? Jo, för att många är nyfikna på Afrika men vågar inte åka dit själva av olika anledningar. Nu finns vi där för att tipsa, hjälpa och på alla sätt finnas tillhands om och när man vill. Vi vill också hjälpa Gambia på fötter igen efter allehanda tråkigheter som skrämt bort turisterna. Gambierna lever på turisterna och behöver få tillbaka den blomstrande turistindustri som var på 70-80-talet. OCH vi vill komma åt det outnyttjade utrymmet i era resväskor 🙂

Gambia är ett fattigt land och inte ens för den som är rik finns allt att köpa. Därför vill vi fylla ut era väskor med kläder, leksaker, skor, elektronik, skolmaterial och en massa annat som ni själva får vara med och lämna över på plats. Ni kommer alltså med egna ögon se att grejerna kommer fram och gör nytta. Ni kommer att få uppleva genuin glädje och tacksamhet som ni aldrig sett förut. Efter detta kommer ni aldrig att bli er själva igen, ni åker hem med helt andra prioriteringar än ni kom med. På gott och ont, men mest gott förstås!

En sån här resa kostar i runda slängar 15 000 kr per person för två veckor för flyg, hotell och halvpension. Sen tillkommer förstås lite pengar där, som tex transport till byn. Jag vet att det är mycket pengar och börjar ni spara nu så är det alltså minst en tusenlapp i månaden som behöver läggas undan. Jag har skrivit om detta flera gånger så jag vet att några av er redan börjat spara för ganska länge sedan.

Vi kan LOVA er en helt magisk resa, vackert väder, underbara solnedgångar, folktomma stränder, mängder med nya vänner, god mat och en upplevelse för livet. Vi kan nästan garantera att ni kommer att vilja åka tillbaka… Gambia lixom sätter sej fast i en och hur man än försöker så blir man inte fri eller också är det just det man blivit – fri! I Gambia finns nämligen inga måsten, där är man bara.

Nu hoppas jag att jag lockat er ordentligt och att ni följer med oss
till världen finaste plats på jorden. Mitt eget Afrika med vilda apor i träden, sköldpaddor på vägen och hjärtliga gambier med världens största leenden. Ni följer väl med?

Resor skingrar tankarna

september 14, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Både humöret och tankarna har gått åt alla håll senaste dagarna. Nu har jag iaf en tid för ultraljud redan på tisdag, det är lite läskigt… men snart vet jag iaf hur kroppen mår…

Ett bra sätt att skingra tankarna, kanske bästa sättet, är att gå på mässa eller se på något roligt. Bägge har jag lyckats med senaste dagarna. I tisdags var jag på en stor resemässa och igår såg jag After Dark på Oscarsteatern. After Dark går inte att berätta om så där i förbigående, det vill jag göra i ett eget inlägg, så det kommer… däremot kan jag berätta om mässan som höjde mitt humör en hel del.

Pr-byrån som arrangerar just den här mässan har specialiserat sej på att lägga mässan i annorlunda miljöer. Förr har den varit bla på Casino Cosmopol på Kungsgatan, den här gången var den inne på Silja Serenade under timmarna båten låg i hamn i Stockholm. Vi skulle alltså tillbringa hela dagen på en båt utan att få åka iväg med den, sånt är alltid lika konstigt oavsett hur många gånger man gör det.

kl 11 gick vi ombord och började gå igenom alla utställare systematiskt. Min kompis och kollega Anja kryssade tom av dem vi pratat med så vi inte skulle missa något. Det går ju trender även i resande och det ser man ganska tydligt på de som väljer att ställa ut så här. Länder som bla Thailand, Storbritannien och USA behöver inte så mycket reklam just nu och var inte heller där, medan tex Polen, Finland och Marocko har nyheter som de vill lyfta fram. Det roligaste var nog att Södertälje var där och gjorde reklam för sin stad, exotiskt värre 🙂

För mej som är intresserad av världen och resor är det mesta intressant, men när det gäller att skriva om något så vill man ju ha något nytt att komma med som tex en ny sevärdhet, nya hotell eller nya direktflyg. Så var det med bla Island som har en snabbare variant av deras klassiska tur The Golden Circel och Marocko som har ett nytt direktflyg från Stockholm som på bara fyra timmar tar en direkt till solen och värmen. Detta vill jag ju förstås veta mer om!

Problemet när man är på resemässa är att det börjar dra ordentligt i resetarmen. Man vill åka NU! Särskilt när vädret är tråkigt och både solen och värmen känns väldigt långt borta. Nu har jag ju tur och får åka iväg om bara en månad, då åker jag till Kroatien på Olivplockar VM och till nyår är det dax för årets långsemester till solen. Kanske blir det något mer, sånt vet jag sällan förrän bara några dagar i förväg. Just nu skulle jag gärna trilla över en resa till Zanzibar eller nåt sånt – jag fryyyyyser!!!

Världen är stor, lite drygt 200 länder. Jag har besökt runt 60 och har alltså mycket kvar att se, men har ändå hunnit göra alla mina drömresor utom en. Jag har varit på Safari i Afrika, något många drömmer om, jag har besökt paradisöar som Seychellerna och Zanzibar och sett världsmetropoler som New York. Jag har varit på charterresor, reguljärresor och bott utomlands, jag är lyckligt lottad! Jag ser gärna mer av världen, men jag har bara Samoa kvar som dröm – allt annat är bonus. Å sen har vi min dröm om att bo utomlands under vinterhalvåret, en dröm som absolut ska förverkligas!

Mässan fyllde sin funktion och skingrade mina tankar väldigt bra! Mer resemässa till folken 🙂

Ni måste åka till Hanaholmen!

augusti 19, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Idag ligger jag helt utslagen i soffan, trött och med halsont, och tycker lite synd om mej själv. Jag tänker tillbaka på två fantastiska dygn i Finland. En resa jag verkligen sett fram emot och som blev ännu bättre än jag trodde. Vilket ställe vi har varit på – ni måste åka dit!

Jag har varit i Helsingfors flera gånger, men bara några timmar när vi varit på kryssning. Då hinner man gå in till city, gå förbi Fazer, kolla runt i de olika varuhusen, äta lunch eller ta en fika och sen är det dax att gå tillbaka till båten igen. Har man tur är det fint väder och då är staden extra fin och trevlig. Mer än så har jag inte sett och det är faktiskt det jag sett av Finland, typ… Det är nästan så man skäms faktiskt…

Nu hade vi mer tid på oss och det är jag väldigt glad över. Vi bodde alltså på Hanaholmen, som bara det är en upplevelse i sej. Det ligger nära hamnen i Helsingfors, men tillräckligt långt bort för att man ska komma till en helt annan miljö. Så fint! Vår tur med ribbåten tog oss runt Helsingfors Skärgård som är minst lika vacker som Stockholms Skärgård och verkligen visade upp staden från sin bästa sida när solen till slut kom fram och lyste upp vår dag. Havet glittrade och allt var helt perfekt!

Nästa gång ni åker på kryssning, så tycker jag att ni ska kliva av och stanna minst en natt. Visst finns det hotell inne i Helsingfors, men ta er gärna den korta biten till Hanaholmen – ni får lixom lite extra allt då. Vacker miljö, fantastisk mat, trendigt boende och trevlig personal, extra allt. Vi är bland de första att testa höstens nya smakmeny och den vill ni inte missa! Jag har nog aldrig förr ätit en så välkomponerad och sammanhängande meny, där alla rätter är precis lika goda och med otroligt vacker uppläggning. Jag har ätit på restauranger med en och flera Michelinstjärnor, men detta slog faktiskt det! Den kökschefen ska de hålla hårt i!

Vår meny bestod av:
*Rostad röding, stekt svartrot, svartrotspure och blåmusselsås.
*Helrostad selleri, stekt svamp och västerbottenost.
*Biff Wallenberg på Charolaisoxkött från Bosgård, mandelpotatispure och grönkål.
*Ytterfilé av bog av ren, puré av äpple och palsternacka samt stekt palsternacka.
*Yoghurtmousse, havtornssorbet, marinerade havtornsbär och karamelliserade nötter.

Till alla rätter fick vi passande viner.

Hela menyn kostar drygt 600 kr, drygt en hundring per rätt alltså och vill man ha vinpaketet så kostar det knappt 500 kr extra. En helt fantastisk middag för den som verkligen gillar och är intresserad av mat och dryck eller bara vill njuta av god mat. Den går även att få vegetariskt förstås och även rätterna var och en för sej som huvudrätter om man inte vill ha en hel meny.

Överhuvudtaget var maten helt fantastiskt på Hanaholmen och när vi pratade med kocken och hans personal kunde man se ett genuint matintresse hos dem alla, men även hos Hotelldirektören Kai och övrig personal.

Hotellet passar särskilt ”vuxna” gäster som vill ha det där lilla extra. Det är även ett konferenshotell och var ganska många konferenser på gång när vi var där. Men det finns bara 66 rum, vara två sviter – så det känns inte trångt även med mycket folk på plats. Området är ganska stort och finns många platser att dra sej undan på och få sitta ifred. Självklart finns det bastu, det är ju Finland! Och till bastun finns förstås en pool och badbrygga, som några av oss testade, dock inte vi – vi valde att gå runt och fotografera under den tiden istället.

Vi trivdes så otroligt bra att vi planerar att komma tillbaka till våren igen. Då ska vi stanna lite längre och kolla in Esbo och Helsingfors och se vad som är möjligt att göra utan bil över en långhelg. Vi konstaterade nämligen att vi svenskar vet alldeles för lite om huvudstaden i vårt östra grannland och att det måste ändras. Det är ju så enkelt och prisvärt att åka och finns förmodligen en himla massa som borde ses och upplevas. Så det ska vi göra!

Men redan nu tycker vi förstås att vi ska besöka både Helsingfors och Hanaholmen, om inget annat så för den härliga miljön och den goda maten. Ni kommer inte att ångra er!

Vilket läckert ställe vi hamnat på!

augusti 17, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Som ni kanske kommer ihåg så har jag berättat att det var dax för en tripp till Helsingfors. Vi trodde att det var för att fira Silja 60 år och Finlands 100 år, riktigt så blev det kanske inte riktigt… men lite 🙂

Igår var vi sju personer som klev på Silja Symphony i Värtahamnen, vi hade ingen aning om vilka de andra var. Vi installerade oss i våra hytter och träffades sedan allihop i Vinbaren. Ett ganska spretigt gäng, olika åldrar, personligheter och yrken – men ett kul gäng! Några av oss var med för att ta bilder och skriva, andra för att kolla in Helsingfors som turistmål.

Meningen var att vi skulle få sällskap av en representant från Silja, men denne fick förhinder så vi fick roa oss bäst vi kunde på egen hand och det lyckades vi ganska bra med. Vi åt en helt otroligt god middag med mozarella och kallskuret till förrätt, oxfilé till varmrätt och en semifredo till dessert. Tur att jag tränade på morgonen… det var så gott och jag var proppmätt efter maten. Middagen tog ganska lång tid, så efter gick vi bara snabbt igenom taxfreee och satte oss en kort stund i baren innan vi gick och la oss. Vi hade en lång dag framför oss.

I morse vaknade vi när vi gled igenom finska skärgården och åt frukost medan vi närmade oss Helsingfors. En bil väntade på oss och körde oss till Hanaholmen. Vilket fantastiskt ställe!!! En liten oas, ute på en holme bara några minuter från Helsingfors City. Så otroligt fint! Molnen trängdes på himlen, men det var utlovat sol… som jag väntade! Jag försökte ta lite bilder, men de tråkiga molnen gjorde att bilderna inte alls visade hur vackert allt var. Så jag väntade och väntade… och sen kom solen!!! Men de tog sin tid…

Vi blev välkomnades av Hotelldirektör Kai och hans personal, han var sedan med oss hela dagen. Vi fick en rundvisning av hotellet, både ute och inne, fick se sviter, konferenslokaler, all konst på området och allt annat som finns att se här och sedan serverades vi en fantastiskt lunch bestående av kantarellsoppa till förrätt, nyfångad gös till varmrätt och rabarberkaka till efterrätt. Allt galet gott och jag insåg att jag nog måste träna på lördag…

Sen fick vi våra rum och kunde installera oss i lugn och ro, till och med ta en tupplur! Klockan 15 återsamlades vi för att åka ribbåt! Det har jag aldrig gjort förut… de båtar jag vanligtvis åker är lite större… Vi fick flytjackor som jag drunknade i och som stod emot vind väldigt bra. Sen drog vi! Vi togs på en nästan 2 timmar lång tur i Helsingfors Skärgård som är fantastisk! Å nu kom alltså solen! Havet glittrade, vi blev visade allt som man ska se, åkte i både hög och låg fart och njöt av solen och den fantastiska tillvaron.

När vi kom tillbaka till hotellet stod det uppdukat räkmackor och smoothies och vi satt en stund och pratade innan de andra gick för att bada bastu och bada medan vi tog en fotopromenad genom omgivningarna. Nu när solen sken var allt så otroligt vackert, så vi satte oss lite här och där och bara njöt av utsikten. Att vara nära havet och få njuta av vågornas ljud är något jag alltid längtar efter, så jag passade på att spela in lite med mobilen 🙂

Nu ska vi bara byta om och sen väntar middag. Jag har för mej att Kai sa att vi skulle få en femrätters avsmaknings meny och det låter väldigt spännande. Det är svårt att få bra bilder på mat, men jag ska verkligen göra ett försök. Ha koll på instagram om ni är nyfikna @marlenerinda

Imorrn flyger vi hem runt lunch, så jag ska försöka sammanfatta allt när vi kommer hem på kvällen. OM jag orkar och hinner. Ni måste åka hit! Det är ju inte ens långt bort!

Världen är så stor!!!

augusti 13, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Många har platser de drömmer om att besöka och långa listor, sk bucketlist, på vad som ska göras innan de dör. Jag har ingen sån, min lista är nämligen redan avklarad… sånär som på ett ställe – men en punkt blir knappast någon lista 🙂

Det finns drygt 200 länder i världen, jag har besökt runt 60. Det finns alltså ganska många länder och platser kvar för mej även om jag besökt rätt många hittills. När jag började intressera mej för resor hamnade genast Egypten och pyramiderna överst på önskelistan. Sen fylldes den på med Island, Safari i Afrika, Treriksröset i Sverige/Norge/Finland och Samoa i Stilla Havet. Rätt spridda skurar alltså…

Min pappa är pilot och min första man jobbade som tekniker på Linjeflyg och senare SAS. Det fanns alltså ganska många tillfällen för mej att resa och personer att resa med. Har man resandet i blodet blir det ofta resor till udda ställen och med en kompis som jobbade utomlands 2-3 år i taget blev det ganska naturligt att följa efter honom över världen. På så sätt hamnade vi i bla USA, Mexiko och Venezuela. Första resan till Afrika gick till Gambia, inte en safari men ett litet smakprov på kontinenten som skulle stjäla hela mitt hjärta och där jag även bodde en period. Vid första inflygningen över mangroveträsken var det som att komma hem.

När barnen föddes följde en tid av mer normala charterresor till Spanien och Grekland men även Dubai. Barnens pappa och jag skilde oss och jag började resa med mina föräldrar, då gick resorna lite längre bort igen och vi visade barnen Florida, Thailand och Sri Lanka. Afrika var avbockat på min bucketlist, men det var bara början – nu var det tur att uppleva Egypten! Som jag längtat! Första resan gick till Hurghada och jag älskade även Egypten från första stund, en känsla jag aldrig haft i något land i Asien – jag konstaterade att jag är Afrikamänniska – så är det bara! Redan första gången vi var i Egypten åkte vi till Kairo och de enorma pyramiderna. Vilken upplevelse! Något av det häftigaste jag gjort och även Kairo fann en plats i mitt hjärta, ett underbart kaos av dofter och människor. Ytterligare ett drömresmål kunde bockas av.

Jag hade turen att vinna en resa till Island och drog iväg en smällkall vinterdag. Jag möttes av ett drömlandskap och kunde inte få nog! En kort tid efter tog jag med mej barnen över ett dygn när vi ändå skulle åka till USA. Det var perfekt att göra ett kort stopp och bada i den Blå Lagunen, innan man fortsatte med flyget. Nu var de även lagom stora att orka sitta i en bil, så vi åkte Sverige runt med Smygehuk och Treriksröset som mål och året efter tog vi Europa. De hade sett så mycket av världen, men inte sitt eget land eller Europa – det var dax att visa deras egen del av världen.

Killarna och jag bestämde någon födelsedag att min 40-årsdag skulle firas på en Safari i Tanzania. Ca 90 000 kronor skulle det kosta, det var bara att börja spara… När 38-årsdagen var avklarad hade Martin kommit in i vårt liv och nu var vi fyra som planerade resa och sparade pengar. Vi sålda halva hushållet och kom iväg på vår resa, inte över min 40-årsdag – men strax innan. Vilket äventyr! En vecka i en jeep på savannen, vi hade turen att se alla de stora djuren och kunde sedan koppla av en vecka på den vackra ön Zanzibar. Drömresan var gjord och den blev helt fantastisk!

Min bucketlist närmade sej sitt slut och har faktiskt inte fyllts på, nu är det bara Samoa kvar som jag planerar att åka till när jag fyller 50 om 2,5 år. Det är inte så att jag har fått nog eller att det inte finns fler platser jag vill besöka, absolut inte! Men jag har inga drömresmål kvar. Jag skulle gärna besöka alla länder i världen, men nu är ju världen lite för stor och livet för kort för de flesta av oss. Dessutom kostar det ju lite grann…

Vi har ju vår by i Gambia som vi besöker var tredje år och återkommer gärna till Egypten då och då eftersom det både är billigt och enkelt. Annars försöker vi byta resmål och åka till nya platser, som nu när vi ska åka till Kap Verde över nyår – det ska bli jättekul! Men jag stannar helst på den här delen av jordklotet… det blir knepigare och knepigare med tidsomställning och långa flygresor. Samoa är ruskigt långt bort! Det tar väl ett drygt dygn att komma dit… men jag vill så gärna se det!

Jag har rest mycket och tröttnar aldrig. Jag älskar att träffa nya människor, lära om deras kultur och historia. Den där känslan när man kliver ur planet i ett land man aldrig besökt förut och vet att man har flera dagar framför sej där allt är nytt – den känslan är den bästa jag vet! Man drar in doften, tittar nyfiken ut genom fönstret på vägen till hotellet och kliver med spänning ut på gatan på egen hand för första gången. Jag älskar det!

Så även om min bucketlist snart är avklarad, finns det mycket kvar att se. Hur ser din bucketlist ut?

Mys i Stockholm

augusti 2, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag har ju glömt att berätta om fortsättningen på vår bröllopsdag. Det ni vet är att jag överraskade Martin med en hotellövernattning efter Gotlandskryssningen. Men vad hände egentligen när vi klivit av båten?

Vi
kom tillbaka till Stockholm vid 16-tiden och tog oss till Anglais Hotell
på Stureplan. Martin fick alltså veta på morgonen att vi inte skulle
åka hem, men han visste inte vart vi skulle förrän vi var på väg dit.
Jag tror han gissade på varenda hotell i hela Stockholm innan han till
slut träffade rätt. Vi checkade in och letade rätt på rummet som var
sååå fint! Vi hade tom balkong!

Anglais Hotell ingår i
Scandics kedja, har alltså humana priser och ligger helt perfekt vid
Stureplan nära både tunnelbana och uteställen. Vi välkomnades med
champagne och frukt som vi lät vänta lite… kvällen var ju lång! Så vi
packade bara in våra grejer och begav oss ut på stan i jakten på mys och
mat. Eftersom vi tillbringade kvällen efter vigseln på Strandbryggan
gick vi förbi där först.

Detta var ju vår bröllopsdag
och vädret var nästan identiskt med dagen vi gifte oss. Strålande sol
från en klarblå himmel och nästan vindstilla. Helt perfekt! När vi gifte
oss hade vi vigseln på en Strömmabåt och åt lunchen på samma båt, sen
gick vi till Strandbryggan och satt där resten av dagen och kvällen. Vi
promenerade därför samma väg, men valde att gå förbi Strandbryggan och
istället fortsätta bort till Gröna Lund. Vädret var ju helt perfekt och
då är det ganska mysigt att gå runt i en nöjespark även om man inte åker
något. Vi fotade lite, men hittade inte något ställe vi ville äta på.

Istället
för att gå tillbaka tog vi båten över till Gamla Stan och gick förbi
slottet och sedan till Kungsträdgården i jakten på mat. Stockholm var så
fantastiskt fint och vi var inte jättehungriga, så vi strövade lugnt
genom stan och kom tillbaka till Stureplan efter några timmar. Vi
bestämde oss till slut för Vapiano, där jag inte varit förut och Martin
tyckte det var dax att äta. Kanske ingen romantisk bröllopsdagsmiddag,
men men… mätta blev vi och nu har jag testat Vapiano… inte
jätteimponerad.

Så gick vi tillbaka till hotellet och
tog med oss champagnen ut på balkongen. Kvällen var ljuvlig, så vi satt
där ganska länge och myste. Nu visste ju Martin att jag hade snackat
ihop mej med hans chef och att han kunde ta lite sovmorgon och komma
till jobbet när han ville. Så vi pratade och pratade och pratade, vi
skulle nog kunna prata hur länge som helst. Skönt att ha en sån man som
inte tröttnar på orden och där samtalsämnena aldrig tar slut.

Till
slut gick vi iaf och la oss och sov hur gott som helst! Så sköna
sängar!!! Efter en liten sovmorgon åt vi en ganska lång frukost, Scandic
har bra frukostar så är det bara! Det spelar ingen roll vilket hotell
man bor på, frukosten levererar varje gång. Det enda konstiga var att
det var en dam som kom in med två hundar i frukostmatsalen, lite
ofräscht kanske och något vi ifrågasatte med inte fick något bra svar
på.

Det här att göra något särskilt på en särskilt
dag, som text bröllopsdagen är så otroligt mysigt. Och viktigt! Man ska
absolut passa på att fira det som kan firas. Så vi planerar redan vår
10-årsdag den 4 februari, dagen då vi blev tillsammans. Och sen
självklart nästa års bröllopsdag, som även är vår förlovningsdag. Man
kanske skulle valt olika datum så man haft mer att fira? För oss är det
viktigt att fira för att samla minnen. Minnen är så mycket mera värt än
en fysik gåva och någon man bär med sej resten av livet.

Så nu är frågan bara var vi firar vår 10-årsdag och nästa bröllopsdag? Förslag?

Visby på en dag!

juli 26, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

I fredags drog vi alltså iväg till Gotland! Vanligtvis åker man dit med Gotlandsbåten från Nynäshamn, vi klev istället på Birka Cruises vid Stadsgårdskajen och hängde på deras långkryssning till Visby. Vädret var helt perfekt och vi såg verkligen fram emot att få kryssa lite igen! Det är ju lixom vår grej 🙂

Båten gick från Slussen kl 16, solen sken och Stockholm var nästan overkligt vackert. Många bilder blev det… vi var inbokade på den tidiga sittningen vid middagen, så det var bara att snygga till sej och byta om. 17.30 serverades vi en tre-rättersmiddag som bestod av alvedsrökt fläskbog till förrätt, helstekt kalvfilé till varmrätt och rabarberstrudel till efterrätt. Till detta serverades det passande viner, men vi tog som vanligt Cola Zero.

Efter maten gick vi upp på däck och fotade lite till, det var en fantastiskt solnedgång som ju bara måste förevigas. Många gånger! Vi kollade in taxfreen och hittade en ny lakritschoklad som vi förstås köpte för att ha som gott i hytten. Vi kollade in showen och presentationen av alla befäl ombord och deltog fäven i kaptenens skål. Å sen gick vi upp till vår vän Magnus i baren och drack ännu mer champagne! Bröllopsdagshelgen hade ju börjat!

När vi vaknade på lördagen såg vi Gotland och var på väg in i Visby hamn. Medan vi åt frukost uppe på terrassen la vi till i hamnen och folk började gå av. Vi tog det ganska lugnt och strövade sedan långsamt i solen in till Stora Torget i Visby. Från båten tar det kanske 10 minuter att komma till torget, det är inget man behöver ta skjuts för, men man kan förstås följa med på någon av utflykter som arrangeras för passagerarna.Vi valde att gå runt på egen hand och började i ruinen Sankta Katarina som ligger vid Stora Torget, solen gav fantastiskt ljus så det blev ett helt gäng bilder innan vi gick vidare.

Vi följde strömmen och gick till kyrkan. Vi passade även på att gå in och den var riktigt fin med vackert målade fönster och fin altartavla. Här stod en båt som var fylld med lappar med folks drömmar, helt fantastiskt att läsa vad folk önskar och drömmer om både för sej själva och för andra. Vi lämnade kyrkan och gick upp för trapporna så vi fick utsikt över kyrkan uppifrån. Här ifrån kunde vi även se halva Visby! Jag som jämför allt med Öland känner igen mej en hel del i landskapet, men Gotland är ju lite större…

Vi följde promenadvägen bort från kyrkan för att komma till muren och möttes av stockrosor i mängder! Söta små grå stenhus, smyckade med stockrosor i en uppsjö av färger. Så var vi strax framme vid muren, jag klättrade upp en bit där den rasat medan Martin var kvar nedanför. Sen tog vi oss till utsidan och gick så långt vi kunde längst muren. Vi var ensamma nästan hela vägen och tog mängder med bilder på både mur, landskap och natur. Med sju timmar hinner man ganska mycket i Visby, så vi tog gott om tid på oss för att utforska allt ordentligt.

När det närmade sej lunchtid gick vi ner till Almedalen för att hitta något ställe att äta på med utsikt över havet, men det fanns inte. Inte där vi gick iaf. Så det blev en liten runda innan vi till slut hamnade på Brooklyn Burger inne vid Stora Torget igen. Jättegod hamburgare med hemmagjord pommes och aioli, vi blev sååå mätta. Ändå gick det ner en glass på Glassmagasinet på väg tillbaka till båten. Här finns ca 300 smaker och flera olika lakritssmaker som jag självklart var tvungen att testa. En kula med salmiak och en med en slags kokoskaramell fick det bli – supergoda bägge två!

Vid 16 var vi tillbaka på båten igen, Martin mådde dåligt och la sej i hytten medan jag bytte om och tog en date med kapten uppe på bryggan. Vi pratade lite och jag fick nya fräscha bilder av bryggan. Jag måste säga att kaptenerna på Birka är otroligt trevliga! Nu har vi bekantat oss med två av tre, vi får väl se när vi får träffa den siste. All personal ombord är faktiskt kanontrevliga och tillmötesgående. Även de på kontoret är bra att ha att göra med, de verkar som en enda stor familj på något sätt.

Så var det dax för middag igen och Martin hade piggnat på sej. Andra middagen bjöd på rågbröd med handskalade räkor, stekt rödingfilé och chokladganachetårta. Ännu godare än kvällen innan! Lite kaffe/te på maten så hade allt varit perfekt! Nu blev det en kopp te upp hos Magnus på terrassen istället för i restaurangen, det gick bra det med. Ännu en helt magisk solnedgång och ännu mer champagne. Så här mycket champagne var det länge sedan jag drack, men den där Nicholas Feuillatte som serveras ombord är väldigt god!

På söndagen vaknade vi på Åland, åt brunch medan båten styrde mot Sverige och låg i jacuzzin på däck när vi sakta gled genom Stockholms vackra skärgård. Det måste jag faktiskt tipsa lite extra om! Birkas SPA har två jacuzzi, en ute och en inne, bastu och fler olika små bad med olika vattentemperatur. Här kan man förstås även ta olika behandlingar som massage och ansiktsbehandling, men det har jag inte hunnit med än. Kanske när vi åker på Skaldjurskryssningen i augusti?

Vi har varit på de där 24-timmarskryssningarna som varenda Stockholmare gör. Vi har också varit på lyxiga kryssningar med gigantiska fartyg på Medelhavet och i Karibien. De här långkryssningarna som Birka Cruises gör är ett mellanting och helt klart värda att åka på! Allt är mer avslappnat än på 24-timmarskryssningarna, medpassagerarna är trevligare och lite mer ”vuxna”. Maten är kanon och personalen verkar tycka att det är extra kul att vara ombord.

Vi kan absolut rekommendera att göra någon av Birkas långkryssningar och kan redan nu avslöja att det kommer nyheter till nästa år också. I år var det Lubeck och Hamburg som var nyheten och vinterns nyhet är att man kan åka till Lappland över jul. Självklart försökte vi få reda på nästa års nyheter… men lyckades inte… men nåt nytt blir det! Vi hoppas på Polen, men det har man tydligen testat förr… kanske Tallinn, Riga… St Petersburg skulle vara kul! Dit vill jag tillbaka! Den som lever får se, vi kan åka precis vart som helst för detta vill vi göra om! Vi får väl se var vi firar nästa bröllopsdag, nåt blir det, gärna en långkryssning 🙂

Nu säljer vi allt vi äger och drar!

juli 25, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Ni som följt mej genom åren vet att jag inte tycker om grejer. När jag har för många saker runt mej blir jag stressad och mår dåligt. Nu är det återigen dax att sälja av en massa grejer och dra! Eller kanske inte så bokstavligt, men nästan…

Under våren har jag rensat ut lite här och där. Den lilla bokhylla vi har är numera nästan tömd. Prydnadsgrejer har plockats bort. Porslin och husgeråd har rensats ur. Garderoberna har halverats och en massa annat ska i bästa fall få en annan ägare. Mina föräldrar har gjort likadant så på lördag (29/7) ställer vi till med LOPPIS!

Bor ni i Södra Stockholm med omnejd är ni välkomna på Loppis i Tullinge Villastad mellan 10 och 15. Åk längst Katrinebergsvägen så ser ni skylten om loppis vid en av rondellerna. Det är iofs enklast att inte ta bil, för det finns nästan ingen plats att ställa den på, eller parkera borta vid pressbyrån.

Det kommer att finnas verktyg, husgeråd, möbler, kläder, makeup och en massa annat. Pengarna kommer förstås att gå till byn i Gambia som vi hjälper så mycket vi kan. Och som DU kan följa med till nästa år och faktiskt med egna ögon se var pengarna går, att de kommer fram och gör nytta. Planen är att de ska få solcellslampor så barnen kan läsa sina läxor inomhus på kvällen och varsin madrass att sova på.

Här kan du läsa mer om vår gemensamma resa, som även du kan följa med på. Så nu hoppas jag att ni kommer och handlar. Så vi blir fria från saker och våra vänners liv blir lite lättare. Välkomna!

Nu drar vi på bröllopsdagshelg!

juli 21, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Vi firar vår första bröllopsdag på söndag, men vi nöjer oss inte med att fira bara en enda dag utan kör hela helgen! Idag åker vi på långkryssning med Birka Cruises till Gotland och det ska bli såååå mysigt!

Vårt första år som gifta har varit händelserikt. Det hade det iofs varit även om vi inte gift oss, men ändå… Äktenskapet rivstartade med bröllopsresa redan dagen efter bröllopet. Vi flög till Barcelona där vi klev på kryssningsfartyget Brilliance of the Seas för en två veckor lång kryssning på Medelhavet. Helt fantastiskt! En magisk bröllopsresa för den som vill ha något alldeles extra och gillar att åka båt.

Hösten bestod mest av jobb för oss båda och dåligt väder. Vi bytte domän på Magasinet och fick mängder med nya läsare vilket gav mej mer uppdrag. Jag reste en del och lämnade Martin hemma med hund och markservice. Efter en mörk höst var det väldigt skönt att få sol på näsan i januari, då vi var i Egypten i två veckor. En totalt avkopplande semester då vi mest låg och läste och var ute och gick. Jag fick även visa Martin Luxor som jag älskar!

Våren gick snabbt! Jag reste en massa och Martin blev kontaktad av företaget där han nu alltså fått jobb och börjar efter sommaren. Våren kom av sej vädermässigt och jag mådde inte jättebra i kroppen. Sommaren har väl inte riktigt kommit igång än, trots att det är juli – men nu mår jag iaf mycket bättre.

Året har gått väldigt fort och det här med att vara gift är ju faktiskt helt ok. Jag ville ju inte gifta om mej, men är glad att jag ändrade mej och sa ja till slut. Vår bröllopsdag var magisk, bröllopsresan helt fantastisk och vårt liv tillsammans är faktiskt helt perfekt! Jag är väl medveten om att man ofta bara visar upp den fina sidan på sociala medier och bloggar, men vi har det faktiskt precis så bra som det ser ut. Vi accepterar och respekterar varandras olikheter, svagheter och dåliga sidor och försöker inte ändra på varandra. Vi pratar och skrattar mycket och det tror jag är otroligt viktigt.

Det finns förstås inte några garantier men jag tror och hoppas att det är vi två för resten av livet. Med en skillsmässa i ryggsäcken vet jag lite om hur man inte ska göra… Vi båda gillar att busa med varandra och hitta på grejer för varandra och får man pirr i magen efter nästan tio år tillsammans så bådar det väl ganska gott för framtiden?

Vatten, kryssningar och resor är ju vår grej så i eftermiddag kliver vi på Birka Cruises som ska ta oss till Gotland. Imorrn har vi en dag på oss att se Visby och mysa runt där, kanske träffar vi någon vi känner. Å sen är vi hemma igen på söndag, på vår bröllopsdag. Det enda vi vet är att det är just den dagen… kanske har vi någon lite överraskning till varandra… det får ni och vi se då 🙂

Varför nöja sej med bara en enda dag? Vi firar bröllopsdag hela helgen! Häng med på instagram @marlenerinda för bilder från båten, Gotland och våra eventuella överraskningar till varandra, nåt blir det – jag lovar!

Bröllop med vissa förhinder…

juli 19, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

För ett år sedan var det bara några få dygn kvar till dagen med stort D. Dagen som omgärdats med problem, allt och lite till hade trasslat. Men just den här dagen för ett år sedan satt vi bara och inväntade den stora dagen. Allt var äntligen klart!

Det började med att Martin friade den 23/7 2015 och ganska direkt bestämde vi att vi skulle gifta oss samma datum fast ett år senare. Bara ett datum att hålla reda på, smart va?! Från början hade vi två uppgifter att klara av, ringar och efternamn. Jag visste att jag skulle få problem med ringen, men trodde att namnfrågan skulle lösa sej enkelt. Det blev tvärtom…

Jag insåg rätt snabbt att jag inte ville ha två ringar, utan bara en och den skulle se ut som två. Jag skulle förmodligen få designa den själv så det var bara att hitta någon som kunde göra det åt oss till ett rimligt pris. Under tiden började även Martin få en idé om hur hans ring skulle se ut, frågan var om den redan fanns på marknaden och isf var? Så sa helt plötsligt vår vän S att hans fästman gör ringar, han kunde nog göra våra. Vi kontaktade D som sedan gjorde två helt fantastiska och alldeles perfekta ringar åt oss.

Namnet då… Jag ville inte ha Martins namn och det ville inte han heller. Tanken var att han kunde ta mitt efternamn, men det var inte mitt flicknamn utan mitt ingifta namn. Men det skulle nog inte vara några problem för honom att få det bara en enkel fråga till dem som ”äger” namnet, trodde vi… Det blev inte alls enkelt, det blev tvärnej! Vi var tvungna att sätta igång en process för att hitta på ett helt nytt namn och jag var så ledsen. Den biten som jag trodde skulle vara enklast trasslade mest och vi kunde inte boka något eller göra något alls förrän namnet var på plats. Vår bröllopsresa höll därför på att gå åt skogen.

Att hitta ett helt nytt namn är inte enkelt! Vårt första förslag fick avslag från Patentverket efter de obligatoriska nio veckorna, så det var bara att fortsätta leta. Det tog oss flera månader innan vi till slut hittade några olika namn som vi kunde tänka oss och som vi visste helt säkert att ingen i Sverige har. Det var nämligen ord på mandinka, ett av språken i Gambia, som vi till slut tog till. Vi fick vi ok och då var det bara att vänta fyra veckor till på att eventuellt någon skulle klaga på namnet, vilket det inte var, sen var namnet äntligen vårt! Vi chansade och bokade sista hytten som fanns till bröllopsresan några dagar innan allt var kart och höll tummarna. Den gick det vägen, men det kunde blivit väldigt dyrt om vi fått avslag igen.

Nu måste ju resten vara enkelt tänkte vi och fick fel igen. Pappren med hindersprovning kom bort, istället fick vi dödsintyg på en kvinna i Finland. När vigselintygen väl kom fram till oss vågade vi inte använde posten utan sonen fick åka och lämna dem direkt till vigselförrättaren. Vigselförrättaren ja… det hade vi inte heller någon förrän en kort tid innan. Vi har flera vänner som är vigselförrättare med som hade semester eller var upptagna på annat håll just vårt datum. Det visade sej att nästan varenda människa med vigselrätt var på semester och när vi till slut fick tips om Monica kunde vi ha tagit precis vem som helst bara vi hade någon att säga ja till. Men när vi väl träffat henne så var hon helt perfekt! Vi kunde inte fått en bättre vigselförrättare för vår dag.

Vi skulle ha vår vigsel ute på en båt och med vår tur var vi ganska säkra på att det skulle bli regn, storm och hagel – minst! Men det blev det inte! Hela veckan var helt fantastisk, vi kunde sitta ute varje kväll och bara njuta av att allt var färdigt och att vi snart skulle vara man och fru. Ringarna satt redan på våra händer, namnet var klart, alla papper i sin ordning, bröllopskläderna hängde färdiga, blommorna var beställda, Jenna hade fixat mina ögonbryn och naglar, resan var betald och löften var nerskrivna – allt var klart inför lördagen och inget kunde längre strula (förutom vädret). Allt var lugnt.

De där dagarna strax innan var så otroligt härliga. Ingen stress. Vi såg bara fram emot att dagen äntligen skulle komma. Förväntansfullt pirriga men inte ett dugg nervösa. Allt blev precis som vi tänkt oss, det blev en helt perfekt dag. Vår dag! Å på söndag firar vi både förlovnings- och bröllopsdag. Den kommer också att bli helt perfekt, vi är ju tillsammans 🙂

Vem är jag?

juli 15, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Tror aldrig jag har presenterat mej ordentligt… iaf inte på väldigt många år. Bloggen startade 2006 och då är det klart att jag skrev nån slags presentation i något av de första inläggen, men sen då… man tar lixom för givet att alla vet ens historia ändå. Efter 11 år i bloggvärlden och med en massa nya läsare tänkte jag därför presentera mej för er. Det här är jag!

Jag föddes i januari 1970 och växte upp i Tullinge ca 2 mil söder och Stockholm City och på Öland eftersom min mamma kommer därifrån och vi alltid haft hus på norra delen av ön. Öland är mitt svenska paradis, som jag tyvärr inte hinner besöka i år. Jag höll på med gymnastik under nästan hela uppväxten, fristående och truppgymnastik var favoriten. Musik var också ett stort intresse och sången tog över gymnastiken i tonåren. Vi var ett gäng som uppträdde lite överallt och hade gott om jobb.

När jag var 14 år träffade jag mannen som skulle bli min man och far till mina barn, men innan vi gifte oss och startade familj passade jag på att bo och jobba i Gambia. Jag hade nog stannat där om inte barnlängtan varit så stor, drömmen var nämligen att bli mamma. Vi gifte oss 1992, första sonen kom 1993 och den andra 1995. Det är 17 månader mellan grabbarna som när de föddes hade ca tio olika diagnoser sammanlagt. Man kan väl säga att det var rätt mycket jobb med barnen och väldigt lite sömn. 1998 skilde vi oss, jag bodde då kvar i vårt hus i Tumba som jag fortfarande bor i idag.

Jag hade tidigare jobbat på SF med bla galor, i växeln på Expressen, med marknadsundersökningar och på bla Oscarsteatern och Vasateatern. Barnen var väldigt sjuka och var hemma med mej på dagarna, så jag hoppade på alla jobb som gick att göra hemifrån eller sprang iväg och jobbade så fort barnen inte var hemma. Det funkade inte i längden, så jag brakade totalt och sprang käpprätt in i väggen något halvår efter skilsmässan.

När jag mådde som sämst tog jag hjälp av samtalsterapi och motion och skrev in mej på Viktväktarna. Något halvår senare började jag jobba lite smått vid vågen och blev på så sätt bekant med Martin, men inget mer än bekant. Jag hade en särbo i Skåne under några år och våra fem barn älskade varandra och gör fortfarande. När vi brutit med varandra höll jag kontakt med hans barn och vi träffas fortfarande då och då. Åren gick, jag mådde lite bättre vart efter som barnen kunde klara sej mer och mer själva. Vi sparade och gnetade och reste så mycket vi kunde, vi besökte Egypten, Sri Lanka, Thailand, USA, Island, Cypern, Spanien och en massa andra länder och började planera för min drömresa. När jag fyllde 40 skulle vi åka på en safari i Tanzania.

Jag var 38 år och pank när jag fick jobb i kassan på Viktväktarna, Martin behövde hjälp i sina klasser. Två veckor senare hade han flyttat in hos oss… typ… allt gick väldigt snabbt och sedan dess har det varit vi. Han följde med till Tanzania och sedan dess har vi gjort många resor tillsammans. Snart firar vi tio år tillsammans och nästa helg har vi vår första bröllopsdag.

För fem år sedan började Martin plugga. Vi jobbade på Viktväktarna och hade som mest 11 klasser i veckan, medan han pluggade hade vi kanske 6-7 klasser. För tre år sedan var han färdig och vi slutade på VV, nu skulle han få sitt drömjobb! Men det tog tid… ett halvår fick vi hemma tillsammans innan det äntligen blev en anställning. Under den tiden startade vi Du i Fokus. Min blogg hade växt och blivit lite spretig, Du i Fokus blev bloggens lillasyster där jag skrev om allt som inte passade in på bloggen. Meningen var att jag skulle kunna vara hemma och ta hand om mej. Utbrändheten gav mej både fibromyalgi, hypotyreos och en sömnstörning. Nu kan jag alltså ta hand om mej, träna eller sova, skriva på bloggen, samtidigt som vi driver magasinet tillsammans.

Killarna är idag 22 resp 24 år gamla, de har flyttat hemifrån och jobbar. Det mesta fungerar, men en del medicinskt är jag fortfarande inblandad i. En del sjukdomar har växt bort, men en del finns förstås där hela livet. Killarna har bra liv och jag med, vilket var svårt att ens drömma om i slutet av 90-talet när det mesta såg rejält mörkt ut.

Det är klart att livet sätter sina spår och att jag förmodligen hade varit en helt annan person om saker och ting varit lättare eller annorlunda. Slumpen har varit avgörande i många fall och att Martin och jag skulle träffas kan vi absolut tacka slumpen för! Hur stora är oddsen att man som kvinna träffar sin blivande man på Viktväktarna? Det kryllar inte av män där direkt… särskilt inte ensamstående.

Livet har börjat se rätt bra ut. Jag kan för första gången på länge säga att jag är lycklig. Vägen dit var lång och ganska jobbig. Jag är av naturen en ganska positiv och glad person, men det ska gudarna veta att det funnits ganska långa perioder då jag inte ens dragit på munnen. Därför har skrattet blivit väldigt viktigt för mej och med Martin skrattar jag massor. Barnen och jag skrattade också mycket, det var ganska många dråpliga situationer då man inte kunde annat än att skratta… Alternativet var så dåligt…

Idag är jag alltså hemmafru, en ganska dålig sådan… jag är ganska bra på att vara hemma och att vara fru – sämre på att städa och laga mat. Jag fixar nästan all markservice förutom att laga mat, om jag inte måste… Den biten sköter Martin och han gillar det! Jag tjänar inte ett öre, men har heller inga krav på mej. Jag tar ofta dagen som den kommer, tränar, går på roliga grejer tack vare bloggen och magasinet och har ett bra liv. Försöker att leva i nuet och stressar så lite jag bara kan, då går nämligen hela kroppen i baklås. Drömmen är att bo i värmen på vintern, det hoppas jag kan bli verklighet om kanske 15 år. Jag har inte bråttom 🙂

Detta var kortversionen och förklarar lite varför jag är som jag är. En del har ni hört förut, en del kanske är nytt. Nu undrar jag förstås vem du som läser detta är? Berätta!

Häng med oss till Väst Afrika!

juli 12, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

För några år sedan var vi ett tiotal personer som var bokade och färdiga för att åka till Gambia tillsammans. Tyvärr kom ebolan i vägen, resorna ställdes in och allt avbokades bara några veckor innan avresa. Ebolan var långt ifrån Gambia, men folk vågade inte åka någonstans i Afrika så flygplan gick tomma. Sånt funkar förstås inte i vinstdrivande företag och därför ställdes de tomma flygen in, inte för att ebolan hotade.

Vi åkte dit så fort flygen började gå igen, men då vågade ingen av de andra följa med. Detta var nästan två år efter ebolautbrottet och alltså ingen fara för hälsan överhuvudtaget. Men det var fortfarande för tidigt för den ”vanliga” resenären (som vi gärna vill ha med oss) att besöka ett afrikanskt land. Tyvärr innebar detta att landet och dess invånare i det lilla och redan fattiga Gambia fick det ännu värre. När vi kom dit var läget desperat och våra vänner hade det otroligt svårt. Vår pojke Smile gödde vi under våra två veckor, precis som grabbarnas kompis Limbo. De fick lite bröd till frukost och Smile fick smaka nudlar för första gången – det gillade han!

Det var då vi besökte Smiles hemby första gången, en tur 15 mil upp längst Gambiafloden. Vi fick träffa hans mamma och familj. Ja, vi fick träffa hela byn faktiskt, de stod och väntade på oss längst vägen när vi kom. Det var en helt fantastisk dag som ingen av oss kommer att glömma så länge vi lever! Smiles mamma fick mat till familjens tio personer för flera månader framåt, barnen fick nya fotbollar, alla ville visa oss runt och till med gubbarna i byn piggnade till lite och ville hälsa på oss. Höjdpunkten var när vi tog fram ballonger och barnen blev som galna. En helt magisk dag som vi gärna vill att fler ska få uppleva. Å det kan du få göra med oss!

Vi åker tillbaka i december 2018, resorna brukar släppas på våren innan. Vi åker med Ving som är de enda som har charterresor dit och både är billigast och snabbast. Flygen går på tisdagmornar och tar ca 9,5 timme med ett kort stopp på Gran Canaria. Vi åker eventuellt innan jul och stannar över både ju, nyår och trettonhelg. Vi kommer att bo på Bungalowbeach hotell, vilket blir första gången. Den som vill följa med bokar sin egen resa och kan välja både hotell, längd och datum själv, ni vet var vi finns. Till byn åker vi när det passar dem som vill följa med, byn är alltid öppen och välkomnar oss med öppna armar.

Vi finns där och kan hjälpa er med det mesta om ni vill och behöver. Vi träffas om och när vi vill. Vi kan hitta på saker tillsammans eller var och en för sej, inga tvång på att umgås.

Resorna släpps alltså under våren 2018 och då ska handpenning betalas direkt, det brukar röra sej om ca 5000 kr per par. Resten ska betalas 45 dagar innan avresa, alltså i november typ. Ni har alltså gott om tid på er att spara pengar. Två veckor kostar ca 14 000 per person om ni väljer vårt hotell, runt 12 000 om ni tar hotellet brevid (KotuBeach). Det är högsäsong och dyraste perioden, men ändå billigare än många andra platser. Vi älskar Afrika och särskilt Gambia eftersom det är solsäkert, ganska nära, ingen tidsskillnad och en underbar kultur. Den som följer med kommer att förändras! Att se total fattigdom och genuin livsglädje får en annan syn på livet för all framtid. Ni kommer att omvärdera allt! Dessutom får ni chansen att hjälpa oss att hjälpa och se hjälp som faktiskt nått och når fram. Ni kommer att kunna göra skillnad!

Under resan kommer ni att se fantastiska solupp- och solnedgångar som inte kräver något filter. Bada vid folktomma, milslånga stränder och få en rejäl solbränna. Testa smakrik afrikansk mat och få massor med nya vänner! Och en massa annat! Vi kommer att åka oavsett hur många vi blir. Hoppas du tar chansen att hänga med! Vi hojtar när resorna släpps 🙂

Hemma bra men borta bäst…

juli 5, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nej, jag har inte skrivit fel – det är faktiskt så jag känner. Hemma är helt ok och jag trivs väldigt bra i mitt hus, men jag mår allra bäst när jag får resa och se mej om i världen. Det bästa av allt är förstås när det finns en strand, en solsäng, strålande sol och är runt 30 grader varmt också.

På senaste resa sa mitt resesällskap Daniel att bästa stället nästan alltid är där man varit senast. För mej skulle det alltså vara Belgrad… jag håller inte riktigt med honom. Belgrad var helt ok, men ingen plats jag skulle vilja bo på. Näst sista då… Det var väl Birmingham och Stratford om jag inte minns fel… där trivdes jag väldigt bra! Men så var det det där med vädret… Engelska Landsbygden i all ära, men vädret är ju inte toppen året om precis.

Under våren har jag även besökt Milano och Budapest, där hamnade Milano överst i mitt tycke. En lagom stor ”håla” med nära till allt. Men både Stratford, Milano, Budapest och Belgrad är för långt från de där stränderna som jag vill ha. Jag behöver havet och stränder för att må som bäst! Därför toppar fortfarande Gambia, Egypten och Seychellerna min lista. De uppfyller alla mina krav och är platser jag skulle kunna bo och även har bott på. Gambia och Egypten har ni redan hört mycket om, jag ska berätta om Seychellerna någon gång – det är magiskt!

För mej är alltså inte hemma bäst, som för många andra. Jag säger som Paul Young ”Wherever I lay my hat that´s my home. Jag trivs bra på nästan alla platser, acklimatiserar mej snabbt och lär mej sederna och språket ganska lätt. Jag behöver inte ha särskilt mycket för att vara nöjd, en säng, en dusch och en hyfsad spis med el lite då och då funkar bra. I Gambia hade jag inte ens dusch, men fick låna på ett hotell i närheten – det funkade bra det med.

Jag längtar tills vi blir pensionärer och Martin kan sluta jobba. Då ska vi sälja huset, bo i en mindre lägenhet och dra iväg över vintrarna. Planen är att hyra oss fram så vi kan byta resmål när vi vill och inte känna oss bundna av ägandet (renoveringar osv). Resmål som lockar för långboende över vintern är bla Mallorca, Kanarieöarna, Malta, Portugal och självklart varenda land i Afrika – typ… Rätt ner är det som gäller, det går snabbt att ta sej hem vid behov och är ingen tidsskillnad.

Drömmen känns lite avlägsen än så länge, men den finns definitivt där. Jag har bara 18 år kvar till pension…

Kap Verde om 179 dagar!

juli 2, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag älskar att resa och anledningen till att vi inte tar in målare för att måla hela vårt hus är för att spara pengar så vi kan åka iväg i vinter. Frågan var bara var…? Nu har vi bestämt oss!

Kraven för i år var att det skulle vara solsäkert, varmt och fina stränder. Som vanligt så vill jag helst inte ha någon större tidsskillnad och gärna hyfsat kort flygtid. Och gärna en plats som vi inte sett förut förstås. Som nödlösning finns alltid Egypten om man inte hittar något, det funkar alltid 🙂

Så i fredags började vi kolla alla resmål med avresa from jul till och med början av januari. Gambia, Thailand, Kanarieöarna, Egypten… och Kap Verde… hmmm, Kap Verde har vi varit lite nyfikna på och började kika lite närmare. Vi slängde ut en fråga på facebook och fick en del förslag och tips och sov sen på saken. Å idag bokade vi!

Den 28 december åker vi till Kap Verde! Vi kommer att bo på Smartlines Criuola i Santa Maria i en bungalow på stranden. Jag längtar redan! Vi brukar inte välja all-inklusive men efter att fått veta att maten är ganska dyr och att det inte finns så många supermarkets så valde vi det den här gången. Restaurang varje dag är lite för lyxigt för oss, vi lägger hellre pengarna på en ny resa. Så all-inklusive it is och det känns väldigt skönt att inte behöva fundera på att hitta någonstans att handla och laga mat. I två veckor kommer vi alltså varje morgon att vakna av vågornas brus, vandra barfota på kritvita sandstränder och bara koppla av!

Det kan vara nog så svårt att välja destination, det är ju ganska många parametrar som styr. Och jag vet inte hur ni väljer hotell, men för oss är det några saker som är extra viktiga. Vi vill gärna inte ha barnvänligt… efter alla år ensam med barn så vill jag gärna slippa barnskrik på semestern om det är möjligt. Vi vill gärna ha gym, härliga strandpromenader och en liten bit att gå till centrum så vi måste röra på oss. Fritt Wifi är en fördel eftersom jag kommer att sitta och jobba, men finns det inte så köper vi kontantkort till mobilen. Detta är det vi tittar på och väljer ifrån. Sen är det en fördel om vi får kvällssol på balkongen och bor i utkanten av området, och det brukar lösa sej på plats rätt bra.

Det ska bli så himla skönt! Martin kommer inte vara ledig något i sommar och hösten kan bli ganska rörig, så detta är verkligen något att se fram emot. Så nu vill vi förstås veta om ni varit på Kap Verde och har en massa tips åt oss? Vi vill veta allt! Vi har hört om djuphavsfiske, salta bad och en massa annat. Bring it on!