Vi var inte hemma så många dagar, men hann ändå med en hel del. Bland annat så var vi inbjudna till invigningen av restaurang ART – Hagastaden, där man firade med Pink Party!
Restaurang ART har funnit sedan 2016, men då på Döbelnsgatan i Stockholm. Ägaren Roy, ett energiknippe utan like, tyckte nog att restaurangen låg lite för lugnt för hans smak. Han kanske flyttade av någon helt annan anledning vad vet jag, men läget i Hagastaden är definitivt mer mitt i smeten. Här kan ART bli den perfekta pusselbiten i den ganska nya stadsdelen.
Det var alltså Pink Party, me like – inte jättesvårt för mej som nästan bara har rosa kläder. Så det blev rosa byxor, vit blus och rosa smycken, till detta hade jag även en rosa jacka om det skulle bli kallt. Den behövde jag inte använda förrän vi åkte hem.
Roy är entreprenör ut i fingerspetsarna och vet exakt hur han vill ha det. Han har skapat en färgklick i två våningar som är både smakfull och rolig. Här serveras både lunch och middag och går såklart även att abonnera och fixa roliga fester. Har en känsla av att vi kommer att komma hit på fler event i framtiden, det är verkligen perfekt för fest!
Vi fick komma in lite innan gästerna, för att filma och fota – så det kommer såklart en film på Youtube (Jikitas på Äventyr) så fort vi hinner. Det är ett sånt där ställe som är perfekt om man tycker om att fota och väldigt ”instagram-vänligt”.
Gästerna välde in hela kvällen. Peter Siepen agerade toastmaster, presenterade alla, gjorde små intervjuer och såg till att alla trivdes. Vi bjöds på ostron, risotto, snacks, godis och gott i glasen. Ville man kunde man även få en tatuering, Roy har måååånga!
Vi var inte kvar jättesent, men det var väldigt trevligt så det var svårt att gå därifrån. Men vi skulle ju hem och packa, det var dax för ny husbilstur 🙂
Till ART kommer vi att gå flera gånger. Maten var sjukt god och personalen så otroligt proffsig. Och Roy… ja, vad ska man säga om honom? Han gör en glad!
Jag tycker om mat med mycket smak, men helst inte starka smaker. Det afrikanska köket passar mej perfekt, men det gör även Mellanösterns. När Beirut Café på Östermalm fyllde 25 år fick jag njuta av en hel buffé med härliga smaker.
När Beirut Café öppnade 1999, var det på Engelbrektsgatan på Östermalm. Sedan 14 år håller man till i Östermalmshallen, med ingång och café i gatuplanet och restaurang en trappa upp. Det är nästan så jag skäms… men trots att jag passerat hur många gånger som helst – så har jag aldrig varit inne. Nu vet jag vad jag har missat.
Beirut Café är familjen Karroums skapelse. Numera är det Elias som står som chef, på pappret, i själva verket är det fortfarande hans 78-åriga mamma som bestämmer. Hon står fortfarande i köket flera dagar i veckan och provsmakar regelbundet alla rätter, så att de alltid ska smaka som de alltid har gjort. Det ska vara autentiska smaker och lagas på traditionellt vis. Det är detta som varit framgången alla år och som gjort att meny hela tiden varit densamma. När man försökt att ändra något har det inte gett tillräckligt positivt utfall för att hålla fast vid. Stammisarna vet vad de vill ha och kommer tillbaka år efter år.
Vi var ett litet gäng inbjudna journalister, bloggare och folk från media som blev visade runt och fick höra Elias berätta om restaurangens historia. Sen bjöds vi på en fantastisk buffé med röror, vindolmar, tabbouleh, kycklingvingar, fyllda piroger och en massa annat gott.
Man kan säga att Libanesisk mat är en mix av öst och väst, med starka influenser från övriga Medelhavets matkultur. Det är mycket färsk frukt och grönsaker, nötter, ost och yoghurt och färska kryddor som bladpersilja, koriander och mynta. Just koriander är väl inte min favorit, men lite är helt ok.
En traditionell Libanesisk måltid består av många rätter och inleds alltid med sk meze ofta hoummus (kikärtspuré), baba ghanoush (aubergineröra), tabouleh (sallad på bladpersilja och bulgurvete), falafel och smaksatt yoghurt av olika slag. Allt äts med färskt pitabröd. Man börjar alltså med kalla rätter, för att fortsätta med varma som tex vindolmar eller ostrullar. Man får inte äta för mycket direkt, för snart kommer lammet, kycklingen och fisken fram. Alltsammans avslutas gärna med färsk frukt och ett gäng söta bakverk. Som pricken över i får man även en liten kopp med kardemummakaffe.
Alt var sååå gott! Filodegsrullarna med fetaost tog jag lite för många… och vindolmarna… jag älskar vindolmar! Mätta blev vi, men inte sådär obehagligt som det kan bli efter en buffé – utan mer behagligt. Sådär så man mår bra, men gärna skulle ta en liten siesta på maten. Det kanske Elias skulle börja med, en liten siestalounge där man kan ta en lur efter maten 🙂
Det tog mej alltså 25 år att gå in genom dörrarna på Beirut Café, men det kommer inte att dröja 25 år till innan jag kommer tillbaka. Nu har jag fått mersmak och skulle gärna äta en hel middag här, så som den serveras på restaurangen – vi fick ju bara ett smakprov. Så: I´ll be back!
Så var det dax för den årliga familjedagen på Gröna Lund. Varje år, precis innan sommaren, bjuder Makens företag på familjedag. En himla mysig dag, då vi nästan alltid har tur med vädret 🙂
Martin jobbar på världens bästa företag. När de bjuder in till trevligheter är alltid partnern välkommen och till familjedagen är även barnen välkomna – åldern spelar ingen roll. Våra vuxna barn brukar alltså också hänga med, ibland även flickvänner. Den här gången var det Martin, jag, äldste sonen och han flickvän.
Solen sken som den gjort hela tiden senaste veckorna. Tempen visade 25 ljuvliga grader redan när vi klev på tåget vid 10.30. Vi var lite tidiga och klev av spårvagnen vid Djurgårdsbron och gick resten av vägen. En mysig promenad längs vattnet, som vi gärna går.
I söndags var det både Spårvägens Dag, så de gamla spårvagnarna trafikerade Djurgården. Och nån båtförening hade öppet hus på båtarna som ligger strax brevid Spritmuseum. Så det fanns en hel del att titta på och göra, men på ditvägen stannade vi inte. Vi hade ju en tid att passa 🙂
Vi mötte upp ungarna och Martins kollegor, fick våra biljetter och ställde oss i kö. Kön in till Grönan vid öppning är inte att leka med. Vi snackar låååång! Det finns två ingångar, vi stod vid den längst ner mot vattnet och den kön gick nog ner till vattnet till slut. Men vi kom in och kunde börja vår dag i parken.
Man fick välja på åkband eller femkamp, vi valde femkamp. Men först gick vi runt lite och bara kände in atmosfären, kollade efter nyheter (det var ingen pressträff i år, så vi hade ingen koll på nåt) och tog lite bilder. Sen körde vi igång Femkampen, som vi fyra gjorde i sällskap av C från företaget. Alla andra hade valt åkband. Vi sköt luftgevär, kastade bollar, sköt slangbella, kastade basket och sköt ännu mer. Till slut stod C som segrare, någon enstaka poäng mer än Martin och jag två poäng efter honom. Inte illa pinkat av en liten tant 😛
Efter lunch och några varv till tyckte vi att vi sett och gjort tillräckligt och tog fötterna tillbaka till Centralen igen. Då passade vi på att gå in i lokhallarna för spårvagnarna och tittade lite på utställningen där. Vi gick ut till båtarna där det var öppet hus, gick inte ombord på någon men tittade från kajen. Sen gick vi långsamt tillbaka, tog en milkshake på vägen som vi drack i Kungsträdgården, tittade på folk och bara myste.
Väl hemma hade vi gått över 17 000 steg och var rätt möra. Men vilken mysig dag! VI ser redan fram emot nästa år. Då ska jag vinna Femkampen!
Vi är inte vana vintercampare, men vi håller på att bli. Första vintern med husbil ställde vi av den, och led i fem långa månader, innan vi kunde åka igen. Förra året köpte vi vinterdäck och var ute en del. I år ska det bli mer!
Det är ju inte vinter än runt Stockholm och fortfarande enkelt att campa, det blir värre är minusgraderna kommer. Så länge det är runt nollan kan man använda vattnet i bilen som vanligt, men blir det mer än 3-4 minus då måste alla tankar tömmas och det blir knepigare med allt som har med vatten att göra. Men än så länge är det alltså enkelt.
Att campa under höst och vinter är faktiskt jättemysigt. Till och med regn och oväder är mysigt i husbilen, smattret på taket gör att man sover väldigt gott. Med små lampor blir det dessutom betydligt mer ombonat än hemma. Vår bil är inte utrustad för kyla, men med en liten fläkt funkar det alldeles utmärkt.
Efter att ha varit hemma hela oktober var det dax att åka iväg igen. Utflykterna den mörka årstiden går inte så långt bort, men det gör inget. Årets första ”vinter”tur gick ungefär 10 mil, till Norrtälje. Där ligger Samstorps Gård med sina många djur, trevliga ägare och mysiga ställplats. Dit styrde vi kosan i torsdags och tanken var att vi skulle stå till måndagen, men så blev det inte.
Torsdagkvällen och halva fredagen gick åt till jobb och vi fick massor gjort! Det är så himla skönt att trycka på skickaknappen ibland och veta att man lyckats få ihop något hyfsat bra ännu en gång. Vi skrev klart två texter och började på två nya. Dessutom fixade Martin några funktioner som behövde uppdateras både här på bloggen och på Du i Fokus. Det är ju så med wordpress att funktioner och widgets blir gamla, försvinner och behöver uppdateras lite då och då. Jag fattar ingenting av sånt, det är Martins bord – men han hinner ju inte alltid. Nu är det iaf fixat!
På fredagseftermiddagen fick vi sällskap av våra husbilskompisar Helene och Krister. Vi satt länge och pratade på kvällen, trots att vi faktiskt sågs även i Göteborg för inte alls så länge sedan. De har också en Youtube-kanal, ni kan följa den HÄR. På lördagen hängde vi med på Samstorps safari och fick göra närmare bekantskap med gårdens djur. Här finns getter, hjortar, vildsvin och vicenter, alla otroligt nyfikna på oss besökare och faktisk väldigt keliga. Så nu kan jag lägga till gos med ett ton vicent på min CV 🙂
Efter safarin var vi både lite frusna och blöta, regnet tog lixom aldrig slut. Det började regna på torsdagen när vi kom och bara fortsatte och fortsatte. Så vi värmde oss med en fika och spelade spel, tills det var dax att äta middag. Den åt vi uppe på gårdens restaurang, en grilltallrik med delikatesser från gården. Det var så fräscht och gott! Där satt vi till de stängde och typ sparkade ut oss. Då satte vi oss i kompisarnas bil och spelade spel igen.
På söndagen sken faktiskt solen igen, det känns som en evighet sedan sist. Så vi började dagen med en promenad i omgivningen. Samstorp Gård är jättestor, tror de sa 50 hektar, och det är djur överallt. Vädret var för dåligt för att vi skulle kunna ta bilder som funkar för en artikel, så det får vi komma tillbaka och fixa. Vi har faktiskt inte ens filmat något ens till vår egen Youtube. Det får vi också gör nästa gång, det är trevligare med vårbilder.
Vi tog dessutom beslutet att åka hem på söndagen pga ”omständigheter”. Så när Helene och Krister åkte iväg, gjorde vi sällskap. De hängde med oss hem och käkade lunch, eftersom det ändå var på vägen. Sen fortsatte dem hem till sitt, medan vi packade ur bilen och fixade allt det som vi var tvungna att åka hem för.
Vi hade en jättemysig helg, även om den tog slut lite tidigare än planerat. Men det gör inte jättemycket, vi åker iväg om ett par veckor igen 🙂
Jag gillar inte höst, vinter, mörker och kyla. Men jag gillar att mysa i mörkret, gärna med ljus, musik och en värmande eld. Allt detta fick jag på Skansen för några dagar sedan när Winter Lights öppnade.
En av fördelarna med att vara skribent är att man får gå på pressvisningar och se sånt som man kanske inte hade sett annars. Just på hösten och vintern undviker jag att vara ute i kylan så mycket jag bara kan. Hade vi inte blivit inbjudna till Winter Lights på Skansen, vete sjutton om vi inte hade missat det. Jag är väldigt glad att vi gick dit för det var såååå mysigt!
Winter Lights är en ljud- och ljusinstallation som kan upplevas på Skansen fram till och med 28 januari. Det är en slinga på 1,5 km där man satt upp mängder med ljus och kombinerat detta med specialkomponerad musik. I början (och i slutet som är samma plats) och längs vägen finns mysiga små eldar där man kan grilla marshmallows och det finns varm choklad att dricka.
Vi var bland de första att gå och nästa ensamma. Det hade börjat skymma ordentligt i början av promenaden och var kolsvart när vi var färdiga. Man ska absolut gå när det är kolsvart, då blir effekterna större. För att man ska få sin egen upplevelse har man tidsintervaller mellan besökarna på ca 20 minuter. Så var det dock inte när vi gick, men det gjorde inget. Överallt hördes ”åh”, ”kolla där”, ”läckert”, så det var bara trivsamt.
Jag tror inte att någon som kommer dit går oberörd därifrån, det är verkligen så fint. Jag hade kunnat gå där hur länge som helst och kan verkligen rekommendera det!
Vi hade verkligen ingen koll alls på vad det var vi skulle få se. Det både syns och hörs på vår film som ni kan se här brevid.
Men det är inte bara i Stockholm man kan uppleva detta magiska, någon vecka har Winter Lights premiär på Gunnebo Trädgårdar (?) i Mölndal. Det kanske inte blir en exakt kopia, men snarlikt antar jag. En fin sak att göra med hela familjen, men klä er varmare än ni tänkt och gå när det är riktigt mörkt.
Och snart är det dax för Nobel Lights i Stockholm igen, gissa om vi kommer att vara där! Ibland är det värt att frysa om fingrarna 🙂
Vi var bara hemma i fyra dagar innan vi åkte iväg med husbilen igen. Den här gången skulle vi inte så långt, bara ett par mil bort. Ställplatsen på Långholmen var målet, det var nämligen dax att bevaka Pride i Stockholm.
Pride är ett av de roligaste och viktigaste evenemangen som vi har äran att bevaka. Både jag och Martin är hetero, men vi har många vänner som är gay och som får utstå både hat och hot. Vilket är fullkomligt oacceptabelt såklart. För oss är det viktigt att engagera oss och visa att alla ska få vara den de är och älska den man vill.
Dessutom är Pride så otroligt mycket glädje och kärlek. Att tillbringa 4 dagar i Prideparken och många timmar med ekipagen i paraden är en ren fröjd. Men det är mycket jobb. Det finns så mycket att berätta, så jag tar det helt enkelt från början.
Allt började egentligen redan på onsdagen, med invigningen på Östermalms IP, den sk Pridepark. Där hade Alexander Erwik sin numera traditionella invigning med gräddan av artister och personligheter. VI var inbjudna att bevaka eventet. Det betyder att Martin fotar Röda Mattan och jag filmar. Jag brukar även prata med gästerna, men för att inte få alldeles för mycket material så bestämde vi redan från början att vi skulle göra ett sk ”svep” över hela veckan med bara musik och korta klipp.
Vädret har ju inte varit toppen senaste tiden, så det har varit lite nervöst. Våra kameror är inte riktigt anpassade för regn, så det var bara att hålla tummarna och hoppas på det bäst. Å lagom till invigningen skingrade sej faktiskt molnen och det blev en fantastisk kväll. Som sagt; många av våra vänner är öppet gay och många av dem träffade vi på invigningen. Den ena mer piffad än den andra… jag såg rätt grå ut i jämförelse 🙂
På torsdagen åkte vi in och ställde bilen på ställplatsen på Långholmen, för att få närmare till allt. Så otroligt lyxigt att bli citybor för några dagar, men dyrt! Det är inte gratis att stå på en ställplats, särskilt inte i Stockholm. Men men, mysigt och enkelt. Å många hade gjort som vi! Vi var inte ensamma om att ha Pride som mål för vistelsen.
Martin jobbade på som vanligt på dagarna, men när arbetsdagen var slut åkte vi till Prideparken på Östermalm. På torsdagen var det Schlagerkväll, som inleddes av Opera med Rickard Söderberg och några av hans kollegor. Tyvärr var det väldigt dåligt organiserat, så vi stod i kö när vi borde fotat… pressen (journalister och fotografer) måste nämligen gå in på samma ställe som publiken istf en anpassad ingång som det brukar vara. Så vi var rätt många frustrerade journalister och fotografer som inte kunde göra vårt jobb, vi hade ju ingen aning om att kön skulle vara så lång och ta 45 minuter att komma igenom. Alltså missade vi hela operagrejen, men fick iaf vara med på schlagerbiten.
På fredagen fortsatte Pride i parken som tidigare, vi valde dock att vara med på NK´s första Pride AW istället. Regnet vräkte ner, så det var rätt skönt att vara inomhus och dessutom var vi gäster och jobbade nästan ingenting. Jo, någon liten bild och filmsnutt blev det såklart – men inte mer än så faktiskt. Det blev en riktigt härlig kväll med många roliga återseenden.
Shirley och Nanne plus några andra stod för underhållningen och vi andra (ett par hundra gäster) höjde temperaturen i lokalen rejält. Efteråt var vi lite hungriga, så vi tog en liten datenight med middag på stan innan vi gick tillbaka till bilen.
För att orka lördagens jobb var vi rätt tidigt i säng och planerade allt minutiöst. Vi visste att det skulle bli rätt varmt, att vi skulle stå upp konstant i 4-5 timmar, inte ha möjlighet till vare sej toabesök eller matpaus. Så de bekväma skorna åkte på, vi packade ner äggmackor och dryck i varsin ryggsäck, lånade toan på ett café så sent som möjligt och ställde oss sedan där vi brukar stå. Med fototillstånd får man röra sej fritt och kan hitta sin perfekta plats.
Strax efter 13 invigdes årets Prideparade av bla Rickard Söderberg, som stod precis ovanför huvudet på oss och presenterade alla 162 ekipage vart efter de passerade oss. Alla viktiga, men några extra viktiga. Det vi reagerade på i år var att det inte var lika många i fantasifulla kläder, som det brukar vara. Det är ju dem som är roligast att fota.
Jag vet inte hur många bekanta som passerade och hur många kramar det blev under dagen, men det blev mååånga. Detta måste vara den finaste dagen på året, alla är glada och kärleksfulla. I år fanns det dock en lite högre hotbild och nog tänkte jag på den – men den får inte stoppa oss! Jag var vaksam och hade ögonen med mej, men tack o lov hände ingenting den här gången heller.
Många härliga bilder blev det, här är ett urval:
Efter paraden gick vi tillbaka till bilen för att vila fötterna en timma och ladda kamerorna. Sen var vi tillbaka för avslutningen i Prideparken. 25 000 steg fick vi ihop innan vi somnade ovaggade och allt var slut. Fyra dagar går snabbt när man har kul och det har vi verkligen haft.
Jag vet att många inte förstår nyttan och nödvändigheten med Pride, men evenemanget är fortfarande livsviktigt. Vi skriver 2023 och tycker att vi är moderna människor. Varför blev då min väninna hotad på vägen hem från paraden? Varför blev en annan kvinna spottad på och kallade äcklig, när hon åkte tunnelbana från Prideparken? Varför vågade andra vänner inte gå i paraden? 2023.
Vi som heterosexuella kan aldrig förstå hur mycket våra vänner får utstå. Vi kan aldrig förstå hur viktigt detta är. Men tänk om det var vår dotter eller son som utsattes. Känns det inte fortfarande viktigt då ?
Det enda negativa jag har att säga om årets Pride var att det inte syntes jättemycket att det var jubileum. De 25 åren borde firats mycket större. Och att man efter 25 år borde lärt sej att ta hand om media, vi som bevakar kalaset. Vi kan inte stå i kö i flera timmar för att göra ett jobb, det funkar helt enkelt inte. Gör om gör rätt så ses vi nästa år igen 🙂
Det kommer en film från veckan på vår youtube-kanal, senast imorrn. Missa inte den och prenumerera gärna på vår kanal, så hjälper ni oss att göra fler filmer.
Hur firar man 15 år tillsammans? Vi gjorde som vi brukar göra numera och drog iväg med husbilen. Det blev en helg med mycket mys och bubbel 🙂
Vi försöker fira allt som går att fira, men vi gör det kanske inte som andra. Det blir väldigt sällan fina middagar och fest, istället blir det en dag med upplevelser och mys. Som i lördags när vi firade 15 år tillsammans. Vi fick inte bara en fin dag, utan en jättemysig helg.
I fredags tog vi oss en hel halvtimma hemifrån. Det tar inte längre tid att åka från Tumba in till Tantolunden i stan. Där finns en liten ställplats, de kallar det för camping, men det är mer en ställplats för 14 bilar. En camping är väl till även för husvagnar och tält? Här får det bara stå husbilar.
Ställplatsen är belägen i utkanten av Tantolunden, ca 500 meter från Zinkensdamms idrottsplats. Perfekt för en helg på stan! Söder är ju så fint och det finns massor att se. Vi hann inte mycket alls på bara en helg, så vi måste komma tillbaka – då är det ju praktiskt att det är så nära 🙂
Vi kom dit strax efter lunch i fredags, då tog vi det mest lugnt. Martin redigerade en film och vi tog en lång och välgörande middagslur. Vi lämnade inte husbilen många minuter, utan myste mest inne. Det var ju så jäkla kallt ute! På kvällen tittade vi på en ny serie och la oss ganska tidigt.
På lördagen däremot, då var vi knappt inne något alls. Det var fortfarande kallt, typ 10 minus och iskalla vindar. Vi byltade på oss så gott vi kunde och gick iväg med siktet inställt på Mariaberget. Längs med berget finns ett promenadstråk, med utsikt över hela norrmälarstrand och stadshuset. Så himla fint!
Vi stannade massor med gånger och tog mängder med bilder. Det tar rätt lång tid att gå bara en kort bit, när man ska fota allt man ser. Så när vi kom fram till Monteliusvägen (där alla stannar och fotar), var det dax att gå tillbaka och äta lunch.
Det blev en enkel lunch och semlor till efterrätt, återigen en liten tupplur, innan vi gick ut igen. Den här gången tog vi oss in i Tantolunden och upp till utkiksplatsen, på jakt efter solnedgången. Å vilken solnedgång vi fick!
Här ligger koloniområdet som man ser från pendeltåget och det vill jag gärna titta lite närmare på. Så i sommar blir det en ny tur hit, då är det lite behagligare att gå runt med kameran. Det är inte kul att fota när det är så här kallt, fingrarna fixar inte det och det är svårt att få upp värmen igen.
Efter en miljon bilder var det bara att gå tillbaka till bilen och värma oss lite, innan vi tog oss till närmaste pizzeria. Så jo, vi åt ute – men kanske inte så fanzy som man kan förvänta sej på ett jubileum. Men vi öppnade faktiskt ett bubbel när vi kom tillbaka 😛
På söndagen åt vi frukost och åkte hem. Väldigt nöjda med helgen. Vi har inte åkt långt, men det behövs inte för att få ett äventyr. Vi har haft det jättemysigt, varit turister i vår egna fina stad och fått sova två nätter i Peppe. En mysig helg!
Igår hade vi vår andra bröllopsdag och tredje förlovningsdag. Yes! Vi har samma dag – så himla enkelt att komma ihåg 🙂
När Martin friade var det vid vattnet. Vi gifte oss på en båt och vår bröllopsresa var en kryssning i Medelhavet. Första bröllopsdagen firade vi på en långkryssning till Gotland med Birka Cruises. Självklart måste temat för våra kommande bröllopsdagar vara vatten. Det finns ju inget annat alternativ.
Så igår återupplevde vi delar av vår alldeles magisk bröllopsdag, då vi tog samma vägar som vi gjorde för två år sedan. Kl 13 klev vi på SS Drottningholm, som är ett gammalt ångfartyg där vår vigsel ägde rum. Samma båt, samma tid och samma rutt. Vi pratade lite med kapten Johansson, tyvärr var det inte han som körde oss sist – men det gjorde inget. Han bjöd på fika och berättade både om båten och sej själv. På ditvägen stod vi länge i fören och mindes ceremonin. Såååå mysigt! Vi kan verkligen rekommendera att gifta sej ombord på den här båten.
Väl framme på Drottningholm klev vi av och letade efter en plats att äta vår medhavda picknick. Det var ganska mulet och vi var rejält hungriga, så det blev inte mer romantiskt än på en bänk framför Slottet. Vi hade med oss sallad, bröd och bubbel. Förra gången var vi bara av några minuter för att ta bröllopsbilderna på bryggan. Men nu satt vi i lugn och ro framför slottet och skålade i regnbågsbubbel (True Colours), trots att man inte får dricka alkohol på offentliga plats. Vissa regler får man rucka på lite ibland och det var bara små poccoloflaskor 🙂
När vi ätit klart gick vi runt i den fantastiska parken som är enorm! Vi hittade en plats nere vid dammen där vi la oss i skuggan under ett träd och myste en stund. Klockan 16 gick båten tillbaka och då var kön rejält lång med alla som skulle tillbaka. På tillbakavägen pratade vi ännu mer med kaptenen och jag fick komma upp på den minimala bryggan och se hur det såg ut där. Kapten Johansson berättade att han på vintrarna kör lastfartyg i bla Karibien. Väl tillbaka vid Stadshuset bytte vi kontaktuppgifter, så nu kan vi hitta honom vart än i världen han befinner sej.
Efter båtturen gick vi till biograf Sergel. Nu skulle det bli bio! Efter inköp av den största godispåse på väldigt länge satt vi oss på plats i salongen och Mamma Mia spelades upp för oss. Så himla bra! Mina favoritlåtar, både kända och mindre kända. Efter bion var vi överens om att denna faktiskt är bättre än den första. Här får man lite mer bakgrund till allt som hände i ettan. Rekommenderas!
Efter filmen gick vi till ett hamburgerställe som Martin haft ögonen på ett tag. Barrels – Burger and Beer ligger på Smålandsgatan och serverar ”riktiga” hamburgare. Jag hade ätit så mycket godis under filmen att jag knappt orkade äta någon middag, men tog iaf en liten hamburgare och den var faktiskt himla god! Däremot var deras cola inget vidare.
Efter maten gick vi långsamt Strandvägen och hela vägen bort till Grönan. Efter vigseln satt vi på Strandbryggan, men den passerade vi bara den här gången. Däremot var vi på Grönan på vår första bröllopsdag och vi gillar att bara gå runt där, så det gjorde vi igår också. Vi kom inte dit förrän efter 21, men det var ändå tjockt med folk som fortfarande njöt av den varma sommarkvällen. Efter en stund tog vi Djurgårdsbåten över till Gamla Stan och pendeln vidare hem till Tumba igen.
Vi hade en så otroligt mysig dag. För oss är det viktigt att fira det som går att fira, hur litet det än är. En bröllopsdag är ju kanske inte så liten… tvärtom faktiskt – för oss är det stort. Ingen av oss trodde ju att vi skulle gifta oss. Så vi fortsätter att fira våra särskilda dagar. Vatten är ett stående tema för våra bröllopsdagar, så nu får vi börja fundera på vad vi ska hitta på nästa år. Förslag mottages gärna 🙂
Igår hade vi vår andra bröllopsdag och tredje förlovningsdag. Yes! Vi har samma dag – så himla enkelt att komma ihåg 🙂
