Efter en härlig helg var det dax att kliva upp på vågen för veckans vägning… och det var ner! 0,4  kg. Inte så mycket som jag ville och faktiskt trodde, men ändå… årsbästa iaf. Hoppas på minst lika mycket nästa vecka. Just nu har vi inget som ”stör”, som födelsedagar och sånt. Det enda är väl att personalens anhöriga på Mc Donalds ska få komma dit på lördag och kolla in verksamheten… OCH bli bjudna på mat. Å jag älskar Mc Donalds! Så jo, lite som stör finns det, men det ska nog gå bra.

Det är alltså måndag idag och regnet öser ner. Klockan 9 skulle jag vara i Tingsrätten och det var jag också. När jag parkerade bilen var jag lite smart och ställde mej en liten bit bort på parkeringen, det var väldigt mycket bilar och regnpölar hade börjat bildas. När jag kom ut 3,5 timme senare kan de som stod närmast inte åt sina bilar… det var 20-30 cm djup i de vattenpölarna då. Men min bil stod torrt och fint, även om jag fick gå runt hela parkeringen för att komma dit.

Dagen i Tingsrätten var en ren cirkus. Det började med att en nämndeman var sjuk och hade meddelat detta, men någonstans hade meddelandet trillat mellan stolarna – så ingen ny var inkallad. Nu är det så smart, så det finns nästa alltid en extra på plats om detta skulle hända, så vi kom igång som vi skulle ändå.

Första målet tyckte jag var ganska enkelt och när advokaten började läxa upp oss genom att säga att vi skulle döma rättvist, som om det vore en nära anhörig och en massa annat tjafs. Då blev jag förbannad! Klart som sjutton att vi dömer rättvist! Vi ser till bevisning och dömer efter det. Å vaddå ”som det vore en nära anhörig”, då hade jag personligen tagit ”min anhöriga” i örat och skällt ut h*n! Å sen var det en massa snack om att vi inte skulle se till bakgrund och nationalitet… man MÅSTE se till bakgrunden när man ska avgöra straffet. Så vi gjorde som vi skulle och avkunnade domen direkt, det är därför jag kan skriva om det nu. Jag blir upprörd bara jag tänker på det!

Andra målet var… annorlunda… I vanliga fall tar man in den tilltalade som får sitta snett framför oss. Om denne har med sej en vän eller anhörig, får denne sitta längre bak i salen. Men den här gången tyckte domaren att sambon kunde sitta brevid den tilltalade och då helt plötsligt började hon bete sej som nån slags försvarare. Hon babblade på om ditten och datten och till slut bad mannen henne att ”hålla käften”. Bägge var nog rätt dragna… det doftade lite lätt misstänkt av sprit. Efter mycket om och men fick vi iaf en berättelse, kunde avlägga dom och gå hem.

Rena rama cirkusen, en annorlunda dag i Tingsrätten kanske man kan säga. Vi saknade iaf inte underhållning  🙂

Nu är det dax för en sen lunch och sen åker vi till jobbet. Nyss öste regnet ner, nu skiner solen… undrar om någon vågar sej ut ikväll. Det kanske inte kommer nån alls idag?

.

Att vissa jobb är farligare än andra vet man ju, men detta är sjukt! Ingen ska behöva bli misshandlad i jobbet, oavsett om man är p-vakt eller något annat! Det finns några som frågar om jag inte är rädd när jag utför mitt uppdrag som nämndeman i Tingsrätten. Jag kan ärligt svara nej på den frågan.

Som nämndeman sitter man med under rättegången längst fram i salen, man lyssnar på alla inblandades olika berättelser och sen beslutar man om och avkunnar en dom. Mitt namn finns med på alla papper i målet och är alltså offentligt. Men jag har aldrig varit rädd eller blivit utsatt för något hot. Jag har blivit JO-anmäld en gång, då var det en pappa som kände sej diskriminerad. Men han anmälde ALLA på hela Tingsrätten, även tjänstemännen. Så när det var dax för honom att komma tillbaka och fortsätta förhandlingen var man tvungen att kalla in folk från andra kommuner. Han vann inte då heller, så jag vet inte hur han fortsate efter det…

Vi har haft ganska många mål där P-vakter råkat illa ut. Någon som fick en p-bot slängd i ansiktet på ett sånt sätt att ansiktet skars upp… aj! Någon som fått en smäll och några som blivit hotade. Så det är nog ett jobb som jag inte skulle ta eller kunna rekommendera. Men med tanke på allt detta så hoppas jag att de har bra betalt, de gör ju bara sitt jobb!

Nästa vecka har jag tre dagar i Tingsrätten. Det var länge sen nu, så det ska bli kul att komma tillbaka. Undrar vad jag får för mål… kanske hot mot p-vakt  🙂

.

Idag sitter jag i Tingsrätten. De här dagarna ser jag nästan alltid fram emot, det är bara vid vårdnadstvister som jag har lite ångest för att åka hit. Idag är det en massa strömål, lite skåprensning verkar det som…

I förmiddags hade vi en person som kört drogpåverkad och dessutom utan körkort. Förstås… höll jag på att säga, men det sa jag inte… Grejen med den här personen var att det fanns ett långvarit missbruk i botten, men att h*n nu försökte få ordning på sitt liv. H*n försvarade sej själv och var förvånansvärt begåvad, vältalig och trevlig. Såvida h*n inte var en riktigt bra skådis, så trodde iaf jag på det som sas.

Det fanns en utarbetad vårdplan som personen skulle genomgå. En kbt-behandling om 20 träffar, till en början. Vissa ser man på direkt att de inte vill bli av med sitt missbruk, men så var det inte den här gången. De här personen hade helt enkelt ingen lust att missbruka längre. Missbruket hade lett till allt för många sjukdomar och problem som h*n nu ville komma till bukt med.

På åklagarens fråga om programmet verkligen skulle hjälpa till att få ordning på livet, blev svaret: ”Nä, programmet kommer inte få ordning på nåt alls… det är JAG som ska få ordning på allt. Programmet ska hjälpa mej att komma till insikt, sen får jag göra resten”. Det var så klockrent! H*n hade till slut förstått att man faktisikt måste jobba på sej själv för att åstadkomma en förändring som kan leda till en förbättring av sin situation. Det kan ingen annan göra åt en.

Jag hoppas verkligen att det går vägen för den här personen. Visst kommer det säkert ett och annat bakslag, men jag tror faktiskt att h*n kommer att lyckas.

.

Tänk er ett litet barn, sisådär 7-8 år, som utsätts för sexuella övergrepp av en närstående person i sitt eget hem. Hur ska en sådan person någonsin kunna vara trygg någonstans?

Idag sitter vi med just ett sånt mål och jag förfasas över det jag hör, läser och ser. Förfasas över hur en sådan person växer upp med de skador som åsamkas denne. Det gör så otroligt mycket skada både fysiskt och psykiskt. Så myckt lidande för hela familjen och dess omgivning.

Sen funderar jag på ”den andra sidan”. Hur KAN man göra något sånt mot ett barn? Hur kan man ens komma på tanken att utföra sexuella handlingar på en liten unge? Dessutom under flera år! Jag fattar det inte! Å hur kan de närmaste låta bli att se… de misstänkte men frågade inte…

Å här ska vi alltså sitta och dömma. Vi ska höra allt som alla säger och sedan vända och vrida på fakta och ta ett beslut, avkunna en dom. Det finns lixom inget som gottgör det denna person utsatts för, vare sej dommen av den åtalade eller ev skadestånd. Det går inte att göra ogjort eller lindra smärtan. Det går inte att läka.

Om man inte ens kan vara trygg hemma, var ska man då hitta trygghet. Några hittar dem i droger och kan jag faktiskt inte klandra dem.

.

Att kränka betyder enligt wikipedia att man behandlar en annan person nedsättande i ord eller handling. Vi kom att prata om detta i nämndemanarummet igår efter ett mål vi tidigare haft. Ofta begärs ersättning för kränkning vid misshandel och övergrepp och då är det inte så svårt att se sambandet. Men ibland begärs det ersättning för kränkning i väldigt konstiga sammahang. Tex. ett gäng anställda på ett socialkontor som begärt ersättning när EN i personalen utsatts för hot. Ska alla ha ersättning då? Eller föräldrar till någon som blivit misshandlad… Ibland känns det som man tar alla chanser att få lite extra pengar.

Jag diskuterade detta med två äldre män och vi försökte hitta vår egen gräns. För mej är den glasklar! INGEN och då menar jag verkligen ingen, får kalla mej könsord eller andra nedlåtande ”namn”. Äldre män med stora magar som kallar mej Lilla Gumman (det har hänt) accepterar jag inte! Ungarna har någon enstaka gång kallat mej jävla kärring och det har de inte gjort om…

Männen jag pratade med kunde inte alls förstå min inställning. De menade att allt bottnade i självkänsla och mognad. ”Är man bara trygg i sej själv så kan folk kalla en vad de vill”. Men det handlar ju inte om det! Det handlar om att man inte har rätt att kalla någon vad som helst! Det handlar om acceptans för en annan människa. Man får helt enkelt inte säga vad som helst till folk! MEN för att det ska vara en kränkning ska det vara direkt addresserat till en person.

De flesta tar skälsordet ”hora” som en kränkning, särskilt om man är över 20 kanske… ungdomar verkar inte bry sej. Men även om en person inte bryr sej så har man inte rätt att kalla henne för hora… så är det bara! Jag kanske är känslig, men jag vill verkligen heta det jag är döpt till och inget annat och jag kommer att fortsätta sätta den gränsen både för mej själv och andra! 

Vad är kränkning för dej?

.

Så var jag igång igen, i tingsrätten alltså!

Å vilket välkomnande jag har fått!
Redan i entrén fick en av vaktmästarna syn på mej och blev så glad att jag fick en stor kram.

Lite vilsen var jag ju så på frågan om jag var ny eller gammal nämndeman svarade jag: gammal men ny… här alltså… Så en sekreterare visade mej runt så jag skulle hitta och välkomnade mej till det stora glashuset.

Jag letade mej fram till salen där vi skulle hålla till för dagen, hälsade på de andra nämndemännen och notarien. Jag hade redan sett att en av domarna från ”min tid” i huddinge tingsrätt skulle vara dagens ordförande, och såg fram emot att träffa honom. Han kom in såg sej runt och hälsade i luften och tvärstannade när han såg mej ”Men kolla vem som är här!” utropade han och gav mej en stor kram.

Vid lunch gick jag till nämndemannarummet och värmde min mat. När jag gick in i ”matrummet” var det fler som jag tjänstgjort med tidigare som dunkade mej i ryggen och hälsade glatt. Det var nog bara en som var lite småsur som jag minns som en surtant från förr… Jag behövde inte sitta ensam och äta idag iaf  🙂

Jag kände mej otroligt välkommen och varm om hjärtat. Så härligt att vara tillbaka och dessutom att bli välkomnad på det sättet. Det är jag inte van vid!

Målet vi har idag handlar om ett rån som utfördes medan kronprinsessan gifte sej, då passade bovarna på minsann. Har vi rätt gubbe eller ej… det får vi se.

Martin håller ställningarna på jobbet om jag itne hinner dit i tid. Han unnar mej detta och ser till att det fungerar om jag blir sen. Det blir en lång dag för mej, men det är det värt!

.