När jag var 8-9 år tog mina föräldrar med mej på roadtrip i norra Sverige och några av platserna som vi besökte då återkommer jag gärna till. Kukkolaforsen strax norr om Haparanda är en av de platser som jag besökte på resan med mina föräldrar och sedan igen med mina barn typ 30 år senare och nu var det äntligen dax att visa Martin den fantastiska platsen.

Jag älskar ljudet av vatten, inte när det droppar i källaren kanske… men i övrigt så är vatten och vågornas brus ett måste. Därför söker vi oss ofta till platser vid vatten när det är dax att stanna för att sova eller upptäcka en plats några dagar. Efter besöket hos vännerna i Kokkola/Karleby i Finland så var det dax att besöka Kukkola i Sverige. Lätt att förväxla, eller hur?

Vi stannade 4-5 minuter söder om själva byn Kukkola och sov alldeles nära forsen. Regnet vräkte ner, men det märktes ju knappt när forsen dånade brevid oss. Vi somnade i ösregn och vaknade till strålande solsken. Efter frukost åkte vi den korta biten till centret vid Kukkola forsen. Där finns ett vandrarhem, en fin restaurang, ett litet museum och även en ställplats och stugor att hyra. Betydligt mer utrustat än när jag var här senast.

Vi gick runt och tittade på männen som håvade sik, det är ju det platsen är känd för. De står på långa och väldigt smala bryggor, mitt ute i forsen med sina låååånga håvar. Så fångar de siken när den simmar motströms, ser superenkelt ut – men det är det såklart inte. Fisk fick de iaf och vill man så kan man äta den nyfångad och nyrökt inne i restaurangen. Vi var dock där så tidigt att det inte var dax för lunch än, men är det något jag älskar så är det nyfångad fisk.

Museet var stängt, men vi fick låna nyckeln och gå dit. Lite coolt att vara helt ensamma och till och med leta rätt på lysknappen som tänder upp hela museet. Vi såg oss omkring och utforskade allt ordentligt innan vi gick ut i solen igen.

Kukkolaforsen är mycket av vår svenska historia och livet runt forsen. Området är så otroligt fint och jag förstår att folk bor här och även flyttar tillbaka, en vän till oss har faktiskt gjort det. Och jag älskar som sagt ljudet. Dånet av vatten är så mäktigt.

Nu har jag varit där tre gånger, med långt mellan gångerna – men jag åker gärna tillbaka igen. Har ni varit där kanske? Har ni varit så pass långt norrut, kanske längre ändå?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube