Jag har en 13-åring som har kommit in i en underbar period av tjat. Vad det än gäller så ska det bli precis som han vill, no mather what!
 
Just nu handlar det om att få åka till tjejen som bor 5-6 mil bort. För två veckor sedan handlade det om en finlandsresa… Hon är helt ok, men går inte i skolan och då tycker jag att han ändå ska sköta sin skolgång som han gjort hittills. Men det skickas säkert 50 sms under skoldagen och så länge jag inte ser det på hans resultat kanske det får bero… men ser jag en försämring då jäklar!
 
Nu fick hon sova hos oss hela helgen. Han ville ändå åka dit igår och då fick han det om jag skulle slippa tjat resten av veckan. Jadå, hon skulle ändå vara borta över helgen – så det skulle jag slippa. Nu kommer sms från honom att hennes mamma vill att han ska sova där mellan lördag och söndag. Hennes mamma??? Det tror jag vad jag vill om, det är nog snarare ungdomarna som vill. Jag sa iaf nej eftersom vi är ensamma, då Vännen ska på konferens. Vi ska julpynta och det har Junior sett fram emot ända tills idag tydligen. Han gillar i vanliga fall att få vara med och ställa fram tomtar och sa senast häromdagen att det snart var dax.
 
Så nu står jag här med en tjurig 13-åring ”som aldrig får göra nåt”. En fundersam Vän som inte vill åka bort i helgen och nu fått något annat att fundera på efter nya julbud från föräldrarna. Och en GPS som fortfarande inte vill hittas… Hur kul som helst – not!!!