Gick och la mej igen när jag skickat Senior till skolan. Ska till sjukgymnasten med Junior på förmiddagen, så han fick sova en stund till. När jag ligger där och halvslumrar, kommer jag helt plötlsigt på att jag lovat hoppa in och jobba idag. Paniken stegrar sej. Tänker lite till och kommer på att det inte var förrän kl 12 och kan slappna av.
 
Men det är inte behagligt att vakna upp med hjärtat galopperande och man är lätt dissorienterad. Det var väldigt skönt att konstatera att jag iaf inte är försenad. Jag brukar inte vara det och vill inte starta någon ny dålig trend.
 
Så nu kan jag äta frukost i lugn och ro och sedan åka med Junior och kolla hans axel. SEN åker jag och jobbar en stund.