Visst, man ska inte ta ut sej helt för att nå sitt mål. Men jag vill verkligen arbeta politiskt och åtminstone försöka förändra världen. Det kanske låter naivt, men jag tror att jag kan göra skillnad. Det tror jag att alla kan göra.
 
Jag har så många idéer och tankar som jag vill ha på agendan. Allt som har med barnen och funktionshindrade att göra och en massa annat. Gör jag det för min skull? Njae, snarare tror jag att jag gör det för andras skull även om det skulle kännas bra i själen.
 
Jag är ensamstående med två barn, de ska inte behöva se sin mamma ledsen. Samtidigt ska de heller inte behöva se sin mamma bli illa behandlad så pass att hon ger upp. De ska se att jag är stark nog att ta konfliker och kan lösa dem. Vad är jag annars för förebild?
 
Jag fortsätter kämpa ett tag till, nu vet jag att ytterligare 3-4 personer slåss för min skull. Jag är dem evigt tacksamma.