Då är vi alltså gifta! Å dagen blev nästintill perfekt! Vi har mängder med människor att tacka och grejer att berätta, försöker börja lite smått här…

I lördags var alltså den stora dagen. Jag var inte nervös men sov uselt pga värmen i sovrummet och en högt snarkande blivande man. Så jag var
rätt trött när jag kom till Jenna 7.30 för att fixa ordning mej. Tur att hon var lite piggare  🙂

Jenna började med håret och precis när hon var färdig med det och hade börjat med makeupen kom Johan
som skulle vara med som fotograf under dagen. Vi hade jättetrevligt och tiden gick snabbt. Strax innan 11 var jag snygg in håret, hade långa lösögonfransar, var sminkad, hade fått på mej alla smycken och bytt om. Nu var jag den rosa puddingen!

Medan jag varit hos Jenna hade Martin lämnat pälsbollen hos mina föräldrar, hämtat min brudbukett och snyggat till sej. Johan och jag fiskade upp honom och drog in till stan. Vi parkerade nära Stadshuset och gick till Stadshusets park för att ta lite fina bilder. Johan instruerade oss, vi fick stanna, gå, ha armen där, huvet så, buketten si… Jag kan lova att
vi var turisternas stora lycka! Det var väldigt många fler än Johan som fotade oss. När vi höll på som bäst kom yngste sonen och hjälpte till. Han fick sedan ta hand om min kamera och mobil, så jag själv skulle få lite bilder.

När vi var färdiga gick vi mot kajen för att vänta på de andra och kliva ombord på M/S Drottningholm. Båten var nog helt full och vi klev på allra sist. Besättningen ombord visste förstås att vi skulle komma och vi visste var vi skulle vara, så medan alla andra passagerare fortsatte framåt stannade vi kvar där vi klev på. När båten vände, blev det fören och vi hade utsikt över halva Stockholm under själva vigselakten.

Vår vigselförrättare Monica överröstades en del av motorljudet med vi hörde allt hon sa. Själva vigselakten tog kanske 10-15 minuter. Solen sken,
det fläktade lite och allt var helt perfekt! De andra gästerna på båten tittade på så gott de ville och kunde, en del av besättningen också och kaptenen hade superkoll på allt precis ovanför skallarna på oss. Vi hade skrivit våra egna löften till varandra som mest gick ut på att vi ska stötta varandra och stå vid varandras sida. Så förklarade Monica oss för man och hustru och sa att Martin skulle kyssa sin fru, då drog kapten i båttutan så det sjöng över hela Mälaren.

Allt gick snabbt, men inte för snabbt. Det var alldeles lagom. Inte alls så där jobbigt som när man står i kyrkan och ska lyssna till prästen ord,
psalmer och solister. Allt är jättefint, men helst av allt vill man bara
få sätta sej ner och man har lite svårt att njuta av stunden. Så var det inte nu. Vi kunde verkligen njuta och ta in vartenda litet ögonblick. När vi stor där framme med barnen, våra föräldrar, Monica och Johan så fanns bara vi. På himlen fanns inte ett enda moln och inte i
vårt liv heller. Allt var perfekt!

Fortsättning följer…