Åååå jag blir så frustrerad! Jag kånkar sängar just nu och precis som garderoben häromdagen så är de jättetunga! Jag är 156 cm LÅNG i strumplästen och van att klara mej själv, och brukar också klara det mesta själv. Men det här… blääää!!!!
 
Huset här på Öland är inte trångt, men har konstiga vinklar. 90-graders kurvorna här är överallt och för att få ut något stort måste det skruvas sönder. Att få ut sängarna ur mitt rum var ingen match, även om de var väldigt tungt. Nu ligger skruvar och muttrar precis överallt som sen ska passas in i sängen.
 
Det är alltså två sängar som stått i mitt rum, en isärplockad våningssäng som nu ska in i Juniors rum. Jag blir så galen när jag inte kan själv! Barnen hjälper ju till, men jag vill ändå kunna själv. Hur vi ska få upp ena sängen på den andra förblir en gåta tills vi står där… för den är rktigt tung!!!
 
Jag känner mej som en treåring som bara vill stampa i marken och skrika. Jag vill vara minst 10 cm längre och ha en muskelmassa som heter duga… istället har jag bilringar runt midjan och ett jäkla humör. Åhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!!!!