Så har vi lagt augusti och sommaren bakom oss, september och hösten är här nu… jag har väldigt blandade känslor inför detta konstaterande kan man väl säga. Å ena sidan kommer jag att minnas en fantastiskt sommar som var solig, varm, avkopplande och händelserik. Å andra sidan så är vi nu inne i den årstid som jag avskyr och det är VÄLDIGT långt till nästa sommar. Men i år har jag laddat upp med massor med kul grejer så jag hoppas ändå att den här hösten ska bli bättre än föregående år.

Jag har legat för ankar i två dygn och inte orkat varken skriva eller svara på kommentarer. Ska försöka fixa de där kommentarerna idag. Så jag har inte glömt er, bara varit lätt utslagen. Igår var illamåendet borta, men då körde magen igång istället och jag varvade toabesök med koltabletter. Tydligen funkade det för vid 16-tiden mådde jag så pass bra att jag kunde åka iväg till sonen och fira hans inflyttning med kräftor. Jag åt inte särskilt mycket, men några kräftor och ett par skivor vitlöksbröd lyckades jag få i mej iaf. Vi åkte därifrån vid 21.30 när resten av hans kompisar kommit och festen började ta fart på riktigt. Undrar hur de mår idag…  

Inatt sov jag som en gris och när jag vaknade kändes magen precis som vanligt igen, så kräftor var tydligen en bra medicin. Jag tittade ut och konstaterade att vädret inte är jättebra och att pysslet i trädgården nog får vänta tills imorrn och det tackar nog magen också för. Man kanske inte ska köra igång järnet bara för att det känns ok… men förbereda lite kan man ju alltid göra. Så en sten ska klyvas och lite annat småfix, så kan vi nog ta tag i allt imorrn… eller lite ikväll kanske… man vet aldrig hur planerna kan ändras  🙂

När jag vaknade konstaterade jag att det var 1 september och 29 år sedan barnens pappa och jag blev ett par. Tänk så mycket som hänt sedan dess! Jag har gift mej, fått barn, skilt mej, kandiderat till Riksdagen, skaffat hund, träffat en ny man och en massa annat. Jag var tvungen att räkna två gånger för att få det rätt, jag menar… jag är ju faktiskt bara 25!!! Hur kan jag ha en son som är 20??? Men så är det tydligen och jag måste säga att vår bästa tid är verkligen NU!

Jaja, 1 september… det är nu vi kryper upp i soffan med tända ljus och en mjuk filt över benen och minns tillbaka på en fantastiskt sommar och hoppas att tiden fram till april ska gå snabbt! För då är sommaren på gång igen!