När allt var som värst häromdagen hände faktiskt en kul grej.

När jag öppnade mailen och började läsa så visade det sej att jag vunnit biljetter till R E A ´s julshow, iofs till genrepet – men det gör inte mej något. Genrepen brukar faktiskt vara roligare än de riktiga föreställningarna. Så på onsdag ska jag och Martin ta med oss Junior och Mandisen till Hamburger Börs på show! Kul kul! Martin får iofs komma lite sent, eftersom nån av oss måste jobba… men vi andra tre kan nog äta lite gott för honom också. Han missar bara middagen, inte showen.

Nästa roliga grej hände idag. Jag har varit jätteglad över att vara nominerad till Tingsrätten, men tyckte det var lite synd att Martin inte fick något uppdrag. Men men, sånt brukar lösa sej med tiden. Vart efter man engagerar sej och folk lär känna en, så jag trodde ändå att han hade ett uppdrag nånstans längre fram. Idag när vi går på Maxi ringer min mobil och telefonören i andra änden undrar om jag tror att ”min man” passar för ett uppdrag i skatteförvaltningen eller vad det nu hette. De känner honom ju inte utan ville kolla med mej lite först… De frågade även om han var intresserad av migrationsdomstol eller länsrätt, men det sa jag nej till på en gång eftersom jag själv tycker det är obehagliga ärenden. Eftersom Martin stod brevid mej kunde vi konferera samtidigt som jag pratade i telefon och han tackade ja till det som erbjöds.

Han som ringde sa också att de vara glada och kände sej trygga med att ha mej ombord. Sånt käns väldigt bra för självkänslan. Särskilt efter att ha blivit utfryst i andra politiska sammanhang. Som ny i partiet ligger jag lite lågt, men jag känner redan att det är högre i tak och att folk är på ett helt annat sätt än i mitt gamla parti. Äntligen får jag börja göra nytta igen!

.