2012 ett förändringarnas år!

2012 ett förändringarnas år!

För oss har 2012 varit förändringarnas år.
Nyår firades hemma i lugn och ro. Radion stod på hela dagen, hunden rastades så gott det gick pga alla smällare. Martin och Junior fixade maten, gratinerad hummer, och strax innan 12-slaget ställdes gratängformen ner till hunden som då fick fullt upp och inte reagerade nånting alls på allt smällande utanför. Det var ett knep man kan fortsätta med så länge det fungerar. Ett tips till er alla med rädda hundar.

Våren var ganska lugn, direkt efter påsk renoverade vi badrummet. Men det var enda renoveringen under året. Nu är allt klart och jättefint! Senior jobbade nästan mer än han gick i skolan, det mesta i plugget var färdigt och i Juni tog han studenten. 14 långa skolår var äntligen över. Nu är det än så länge jobbet på Mc Donalds som gäller, men han söker de jobb som finns som ljudtekniker. Senior har bytt tjänsteställe och även blivit skiftledare. Han gillar sitt jobb och är stolt över det trots folks fördomar.

Junior har pluggat, simmat och jobbat. Varenda lediga tid har den lilla motorcykeln rastats, det blev tom en längre tur ner till Öland under sommaren. Pengar har samlats ihop och nu står det en ny STOR motorcykel i garaget och väntar på honom och hans 18-årsdag. Under hösten insåg vi allihop att hans kropp inte orkade plugga, simma och jobba så mycket som han gjorde, så han sa upp sej på Ica. Nu har han haft sin sista julavslutning och kom faktiskt hem med ett stipendium eftersom han varit en bra kompis.

När det gäller vårt jobb, så har mycket hänt. Vi började året med jobb månd-torsd och hade fem öppna klasser. Men det kom väldigt få medlemmar till Tullinge på tisdagar och när vi till slut hittade en bra lokal i Haninge var flytten ett faktum. I maj stängde vi vår enda klass i Tullinge med kanske 15 medlemmar och öppnade två klasser i Haninge och fick ca 100 medlemmar! Efter sommaren blev det strul med lokalen i Tumba som vi fick stänga med buller och bång. Vi letade förstås lokal, men hittade ingen. Några medlemmarna tappade vi faktiskt knappt, de delade istället upp sej mellan Huddinge och Rönninge. Så idag står vi fortfarande med fem öppna klasser, men fördelade på tisd-torsd istället.

Martin började plugga i augusti och nu när vi stängt måndagarna kunde han ägna hela måndagarna åt att vara i skolan, till skillnad från de andra dagarna då han var tvungen att gå tidigare. Jag kunde dessutom ta mina tilldelade dagar i tingsrätten och slapp byta och fixa ersättare. Så hela den här rockaden var enbart av godo och gjorde faktiskt vår vardag mycket enklare. Vi träffas inte alls lika mycket som förr, men det fungerar bra.

Vi mår bra! Killarna är friska och är nu besiktade en sista gång på barnklinikerna på Huddinge Sjukhus, nu ska de upp på vuxenavdlelningen på alla olika ställen. Martin är frisk och håller sin vikt, han har svårare än jag att gå ner sina kilon just nu och detta är helt och hållet pga stress. Han har aldrig haft sån här stress förut och det ser man ganska tydligt på honom. Men vi vet att det är tidsbestämt, fyra terminer ska klaras av och en är redan över. Så det ska nog gå bra. Jag tappar däremot kilon, i mina ögon i en rasande takt. Jag har nått mitt översta BMI, passerat detta och har satt ett nytt mål. Ett par kilo till ska bort, sen är jag nöjd. Då kommer jag att ha ett BMI på ungefär 23, ingen övervikt – men heller inte särskilt smal. Jag är kurvig, så är det bara.

Året avslutas i värmen. På nåt sätt känns det som att jag avslutar mitt barnliv på den här resan. När jag flyttade hem från Gambia förra gången, gifte jag mej och barnen föddes. Nu är barnen stora och ska snart flytta hemifrån och jag visar dem mitt Afrika när de är i nästan samma ålder som jag var när jag bodde där. Det känns lite som att ett nytt liv öppnar sin famn för mej, mitt nya liv som bara jag. Det ska bli väldigt spännande att upptäcka det livet.

Jag är väldigt nöjd med året. Sommaren var jobbig, men tillsammans tog vi oss igenom de trassel som uppstod. Vi är en stark och kärleksfull familj som stöttar varandra i alla lägen och finns där för varandra. Förmodligen är detta sista året som vi alla bor tillsammans, det är dax för Senior att flytta hemifrån. Sen är det Juniors tur och då är det bara jag och Martin kvar. Precis som det ska vara.

Jag är en tacksam, glad och stolt mamma. Jag har de finaste barnen som finns och älskar dem så att det gör ont. Vi har ett väldigt bra liv tillsammans och jag hoppas att det ska fortsätta så. Vi har kämpat tillsammans och kan nu skörda framgångarna.

Jag ser fram emot 2013, är riktigt nyfiken faktiskt. Det blir mycket i skolan för Martin och väldigt mycket jobb för oss båda. Både Martin och Junior ska ut på praktik med sina utbildningar och sen väntar studenten för Junior. Jag är helt säker på att 2013 blir minst lika bra som 2012.

Gott slut och gott nytt år på er allihopa!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *