Bläddra efter
Månad: september 2014

Fina möbler från Norge

Fina möbler från Norge

För några dagar sedan var Annelie och jag inbjudna till en frukost med Slettvoll och Studio St Paul. Slettvolls butik ligger mitt i stan på Regeringsgatan 65 och ändå lyckades vi inte hitta dit…

Men när vi till slut kom rätt så fick vi goda frukostmackor, te och färskpressad juice. Gott gott. Dessutom fick vi sitta i en superskön soffa vid ett otroligt fint bord och äta. När vi lyssnat på presentationen och ätit klart gick vi runt i butiken och tittade på allt fint.

Jag kan ju inte så mycket om inredningstrender, design och så. Men jag börjar få ett allt större intresse och vackra saker säger man ju inte nej till. Å här fanns vackra saker! Jätteläckra soffor och fåtöljer och soffbord som jag hade kunnat bära hem direkt! Inredningsdetaljer i massor, som filtar, kuddar, lyktor och en massa annat. Och i en mängd olika fäger och kulörer.

Slettvolls grejer görs i Norge och varenda detalj är handgjord. Det är tidlöst och gediget och varje möbel är unik. Känslan när man gå omkring i butiken är att man skulle kunna bosätta sej där direkt. Möblerna känns ”hemma” och skulle kunna passa hos oss alla. Det här är möbler som är till för att användas, inga utställningsmöbler till hemmet man inte får röra sej i. Slettvolls inredning passar in bland de möbler du redan har, meningen är att matcha gammalt med nytt.

Företaget har funnits sedan 1951 men jag har aldrig hört talas om dem förut. Men nu när jag sett deras möbler, både provsuttit och provlegat så är jag ganska såld. Just soffan som vi åt frukost i… och soffbordet som jag såg i en annan del av butiken… så mycket fint!

Leta rätt på butiken själv och gå en runda där. Jag lovar att ni kommer få en massa nya idéer som är användbara för hemmet och framtida förändringar hemma. Det kostar ju faktiskt inget att bara gå runt och titta  🙂

80-talsnostalgi med Orup

80-talsnostalgi med Orup

Tänk 80-tal, axelvaddar, lugg, neonfärger åsså lägger du till låten ”Jag blir hellre jagad av vargar” i bakgrunden. Känner du att magen vänder sej ut och in så ska du sluta läsa nu. Känner du Åååååhhhhh, nostalgi! Då ska du fortsätta läsa  🙂

Igår var vi på första publikrepet av Orups nya show Viva La Pop på Hambuger Börs och jösses vilken kväll vi fick! Första publikrepet brukar vara extra roligt eftersom artisterna har repat för tomma hus och längtar efter någon att spela för. Men den här gången var det inte bara artisterna som skulle öva, utan även köket som hade helt nya menyer. Å vilka menyer!!!

Först fick vi i en påse med bröd som var så otroligt gott! Ett vitlökssmör till hade varit pricken över i. Vi fick frågan om vi ville ha rödvin eller öl till maten och när bägge svarade Cola Zero såg servitören lite förvirrad ut och var tvungen att se om de verkligen hade det. De hade de inte, men Cola Light fanns. Det var vi nog de enda som drack…

Till varmrätt fick vi oxfilé med potatisterrine, rödvinsky och tryffelsmör. Ljuvligt! Köttet var perfekt och tryffelsmöret var supergott. Synd bara att potatisen var lite för kall och att man inte fick ta en protion till. Så gott!!! Till dessert fick vi tre minideserter; en liten macaron, en yoghurt- och vaniljpannacotta och lingonkokta päron. Jag skulle kunna leva på pannacottan… Maten var så otroligt god, så den var vi mer än nöjda med. Hälsningar till köket!

Medan vi åt rullade Orups privata bilder på tv-skärmar runt om i lokalen. Att få en naken Persbrant mitt upp i oxfilén kändes väl sådär… en del bilder kändes onödiga och det hördes en del kommentarer från borden brevid att någon borde gå igenom bilderna innan den ”riktiga” publiken kommer. Men man fick iaf se en annan Orup än den offentliga. Familjefadern, den privata herr Eriksson på semester, i studion, med familjen, ledig, glad, avslappnad och en man som verkligen älskar sin familj och sitt liv. En kul grej som fick tiden att gå lite snabbare medan vi väntade på showen efter maten.

Så körde showen igång och vi fick veta att vi var mer än välkomna, att vi var testpublik och kunde få se en massa saker som kunde gå fel osv. Som det brukar vara på ett publikrep alltså, vilket jag gillar. Publikrepen är oslipade diamanter som bara väntar på att bli perfekt, men fortfarande nog så fina och charmiga. Å visst var det ett manuspapper här och lite snubbel på orden där, men det var absolut inget som störde. Vilken show!!!

Alla gamla godingar hanns med. Vi var till Magaluf och Mamma sa, Pojkar stod på rad och det var Bara regn hos mej. Alla var redo och det var allsång och körsång. Körtjejen var suverän! Jag har försökt hitta namnen på alla i bandet, men hittar dem inte… men Stella (?) som både spelade trummor och dansade var galet bra, tjejen som spelade fiol var kanon och tjejen på trombon var något alldeles extra! Självklart var även grabbarna i bandet himla bra, men tjejerna utmärkte sej på ett alldeles speciellt sätt.

Och Orup då? Jorå, han bjöd på sej själv, verkade ha väldigt roligt och sa att han inte ville gå hem. Det ville inte vi heller… Att se artister har kul på scen är så himla skoj! Folk som verkligen älskar sitt jobb och bara vill ha mer. Så var det igår. Å vi som poppade loss på 80-talet sjöng med och till slut stod många och dansade vid sina bord. En härligt stämnng helt enkelt.

Jag tror att det här kan bli platsen för årets firmafest, maten är suverän och showen uppsluppen. Det här är också perfekt som julbordshow för företaget. Att avsluta julbordet och året med den här showen är verkligen pricken över i. Den perfekta showen för 50- 60- och 70-talister, vi kan ju vartenda ord i varenda sångtext! En riktig feelgood-show helt enkelt  🙂

Tre veckor efter bröstförminskningen

Tre veckor efter bröstförminskningen

Nu börjar jag se resultatet! Det har gått tre veckor och visst är det fortfarande svullet i sidorna, men det mesta har blivit normalt. Tror jag…

Jag börjar återfå känseln, det är bara i själva snittytorna som det fortfarande inte känns något. Men det pirrar till ibland. Huggen är borta och det kliar inte längre, så de där nervtrådarna kanske har hittat varandra igen. Brösten har fått en rundare form och blivit lite större tycker jag, så nu har jag tom fått en liten klyfta igen. Såren har blivit lite mjukare och lite mindre, de är inte längre tjocka korvar som löper under bysten. Så det går framåt!

Jag har alltid sett mej själv som tjock oavsett vad vågen visat. I tisdags såg jag en bild av mej själv där jag faktiskt såg smal ut. Jättekonstigt. Men det är ju det alla säger, så nu måste jag ju tro på både andras och mina egna ögon. Jag är faktiskt smal, över hela kroppen! Fast jag har den där magen som jag råkade hitta efter operationen. Så tänk då när den är borta, jäklar va kul det kommer bli att se sej i spegeln!

Jag letade kläder till eventet jag skulle på igår och gick igenom tröja efter tröja… nu är det dax att rensa! De flesta är i storlek 42/44 och fladdrar i sidorna och ser jättekonstiga ut. Jag har blivit ungefär 10 cm mindre i omkrets och brösten sitter 8-10 cm högre upp, så tröjorna är lixom uttänjda på fel ställe. Många av min tröjor och blusar mm ser ut som säckar. Allt bara hänger. Så det måste bli lite nya kläder. Stackars mej  🙂

Å nu är det bara en vecka kvar av den totala vilan! Sen kan jag iaf börja göra några små magövningar, gå med hunden själv och lite sånt. Och om ytterligare två månader (efter återbesöket) kan jag träna och göra allt jag vill. Det ska bli väldigt spännande att ta första löpturen och testa yoga igen. Jag känner ju att hela jag är lättare, andas lättare och rör mej på ett annat sätt. Det kan ju inte bli annat än bra!

Men vet ni vad jag längtar mest efter? Att få ta ett bad! Att krypa ner i ett varmt skumbad och ligga där tills man ser ut som ett russin. Guuud så skönt! Jag tror att jag får göra det när det gått fyra veckor, men är inte säker. Jag hoppas verkligen det för när hösten kommer och det blir så där läskigt rått och kallt – då är badet min räddning. Så håll tummarna för att det blir så.

Jag säger det igen; jag är så glad att jag tog steget! Bland det bästa jag gjort och något som kommer att höja min livskvalitet med många procent. Så du som vill, men tvekar; gör inte det! Operationen gör inte ont alls, det är bara läkningen som tar en jäkla tid. Men jösses va skönt det är att vara av med E-kupan!

Hur känns en pistol riktad mot skallen?

Hur känns en pistol riktad mot skallen?

Som nämndeman i Tingsrätten får man höra berättelser av olika slag. Vissa berör mer än andra och ibland leder berättelserna till fortsatta funderingar för mej. Som idag. Idag har jag lyssnat till fyra olika kvinnors berättelse om hur det känns att få ett vapen riktat mot sej.

Fyra kvinnor som inte känner varandra men som blivit rånade under en och samma förmiddag, på samma sätt, av samma gärningsmän. Jag lyssnar, funderar och blir faktiskt fascinerad av deras berättelser. För vad vet jag om hur det känns att få ett vapen riktat mot sej? Jag vet inte ens hur jag tror att jag skulle reagera. Det fascinerande är att de här kvinnorna i stor sett har reagerat likadant. Deras berättelser är nästintill lika, så det är kanske precis så man reagera när en sån sak händer?

Hur har de reagerat då? Med förvåning faktiskt! Samtliga har frågat gärningsmännen om det är ett skämt. De har funderat på om vapnet är äkta, men aldrig sett en riktigt pistol och därför inte vetat vad de ska tro. De har ifrågsatt rånarna, blivit förbannade, stretat emot och i vissa fall ropat på hjälp. När allt varit över har de inte anmält händelsen till polisen förrän de berättat för någon och denne sagt att de ska anmäla. Å först därefter har de blivit skakiga och fått dödsångest.

Det jag tycker är riktigt intressant, men även lite sorgligt är att de inte automatiskt ringt polisen. De har blivit utsatta för ett rån eller rånförsök, med vapen och ändå ringer de inte polisen direkt. När den ena tar telefonen för att ringa vet hon inte ens vem, vad eller vilket nummer hon ska slå. Är det av chocken eller är vi verkligen så oinformerade?

När de sedan inser att de faktiskt haft ett vapen riktat mot sej kommer rädslan och ångesten. De trodde verkligen att deras sista stund var kommen. Att de skulle dö precis där och då. Vilka tankar far då genom skallen? Tänker man på sina barn först? Så borde det ju vara… Att barnen kommer mista sin mamma, allt man själv missar, om det ska göra ont mm. Fruktansvärt!

Å sedan kommer förstås sviterna i form av mardrömmar, oro, svajigt humör och en massa annat. Samtidigt som man är nervös för rättegången som man vet att man måste närvara vid och då även träffa förövarna igen. Förövarna som kanske förstört hela livet för dem. Ganska mycket känslor alltså.

Å där sitter jag och ska lyssna på allt. Å den tanken som får fäste i min skalle är alltså: Hur sjutton känns det egentligen att få ett vapen riktat mot sej? Jag hoppas jag aldrig får veta det.

En sk ”ledig” dag…

En sk ”ledig” dag…

Så skönt det var att vakna idag och inte alls må lika dåligt som igår. Direkt kände jag att ”Aha! idag kan jag få en massa gjort” och satte igång!

Det är tre veckor sedan jag röjde ordentligt här hemma inför operationen, sedan dess har nästan allt fått vara. Jag har ju inte fått göra särskilt mycket mer än småplockat lite. Så dammråttorna hade förökat sej till dammflodhästar och låg ungefär överallt. Alltså kan man ju tycka att jag borde börja med dammsugning, men det gick inte för hela vardagsrummet är belamrat med grejer till Lilla Bloggdagen som är i vägen för dammsugaren.

Så jag började med att packa klart alla goodiebags och tränga in dem i ett hörn. Ut på alltan med alla tomma kartonger och en ny hög med allt som ska i nästa goodiebag. En snabbröjning i hallen och sen kunde jag äntligen köra igång dammsugaren. Å där åkte alla dammflodhästar och luften blev lite lättare att andas! Så skönt! Jag hade velat klippa gräset också, men där går gränsen för vad jag klarar än med tanke på alla stygn.

Pappershögar har rensats, goodiebags sedan flera veckor har tömts, jag har kört en tvätt och fixat en massa annat. Äntligen känns det som början på ett hem igen! Tur jag redan från början har ett lättstädat hem, så att det inte tar så lång tid när man väl tar tag i det. Det underlättar att ha få grejer och vuxna barn. Tänk då när Lilla Bloggdagen är över, då får jag tillbaka hela vardagsrummet.

Så den ”lediga” dagen har utnyttjats totalt kan man väl säga. Men nu är jag trött och eftersom jag ska ut på äventyr ikväll igen så är det dax för en tupplur. Sen har vi problemet med vad man ska ha på sej i kväll… men det brukar lösa sej.

Så: hänga en tvätt och sova lite – sen lite VIP – shopping på det. Det låter som en bra plan tycker jag  🙂

En sån dag…

En sån dag…

Idag betalar jag priset för allt skoj jag gjort den senaste tiden. Jag vet ju att smällen kommer, jag vet bara inte när eller hur hård den är… just idag är jag supertrött, har ont i hela kroppen, nacken knastrar när jag rör mej, jag har svårt att få fram rätt ord och hjärnan är lite lätt förvirrad och väldigt seg. Åsså fryser jag förstås, men det gör jag ju nästan jämt.

Ändå var jag i kommunalhuset klockan 9 för att räkna de sista rösterna i valet. Det funkade sådär… men jag hade tur att sitta med en trevlig kille som inte stördes av mina gäspningar eller att jag var tvungen att resa mej var 20:e minut och mjuka upp kroppen. Allt går, eller hur?

Efter lunch gick jag hem för att släppa ut hunden, ge honom mat och åka med Senior till läkaren. Så nu har jag hunnit sitta ner en stund, pysslat lite här hemma och tagit en extra värktablett. Det är inte ofta jag petar i mej smärtstillande, men när det känns så här jäkligt är det nödvändigt och då har jag riktigt bra grejer att ta till.

Jag gör så gott jag kan och är tacksam över att ingen tittar snett på mej eller ifrågasätter min värk. Familjen förstår, men det är det inte alls säkert att utomstående gör. Men där har jag haft tur, jag har också varit helt öppet med att jag har kronisk värk och att det är fibromyalgi. Till och med folk som aldrig hröt talas om det har lyssnat intresserat och respekterat det. Skönt!

Så idag är alltså en dålig dag, de kommer med jämna mellan rum och det vet jag ju. Men jag vet inte om det är bättre eller sämre imorrn… men jag planerar mitt liv ändå och sen får det bli som det blir. Det enda jag vet helt säkert är att jag inte kan stå längre stunder, då får jag ont direkt och då gör det skitont överallt. Väderomslag är också besvärliga.

Smärtan syns förstås inte och det är jag oftast tacksam för. Jag vill inte gå runt och se sjuk ut, även om det hade varit enklare ibland. Idag vet jag att jag ser trött ut, men inte mer än så. Jag har klätt mej som jag brukar, lagt en lätt make, fixat håret och målat naglarna. Jag ser ut som jag brukar göra oavsett om jag har en bra eller dålig dag. Jag når definitivt inte bättre av att gräva ner mej eller se sunkig ut.

Nu ska jag iväg med sonen och sen tillbaka till kommunalhuset och räkna igen. Jag kommer att somna ovaggad ikväll, tack o lov är det inget fel på insomningsmekanismen! Så får vi se hur allt är imorrn. Det visar sej  🙂

Xerxes och 200 lastpallar…

Xerxes och 200 lastpallar…

Tänk er en scen av 200 lastpallar och ett träd. Thats it! Det är Xerxes. Låter det intressant? Jag ska förklara lite mer… de där lastpallarna bildar ett böljande fält där skådespelarna verkligen måste hålla tunga rätt i munnen för att inte snubbla. Med så lite dekor måste skådisarna också vara riktigt bra, eftersom de inte har någonstans att gömma sej.

Det hela handlar om kungen Xerxes, som spelas av Malena Ernman. Xerxes är kär i Romilda som är kär i i Xerxes bror Arsemene. Romildas syster Atalanta är kär i Arsemene och Amastre är kär i Xerxes. Mitt i allt detta står Arsemenes tjänare Elviro (Loa Falkman) som inte fattar nånting men som gillar att dela ut blommor. Typ. Det är kärlek, svartsjuka och intriger. Allt på en och samma gång.

Malena Ernman är suverän! Likaså Kerstin Avemo, David Hansen, Hanna Husahr, Ivonne Fuchs och Jakob Zethner. För att inte tala om Loa Falkman som är precis lika charmig och förvirrad som han var i SPÖK förra hösten. Å det jag gillar mest är skådespelare som ser ut att ha kul på scen och det gör verkligen det här gänget.

Jag har sett en del operor och kan tycka att det ibland är lite för allvarligt och pompöst. Visst kan det vara skoj med kostymer och fluffiga klänningar, men det kan bli lite för mycket av det också. Här är just kostymerna väldigt återhållsamma. Så varken scen eller kläder är alltså något extra och då blir det lixom extra extra. Less is more stämmer verkligen i det här fallet!

Xerxes är för dej som aldrig varit på opera, kanske tror att du dessutom inte gillar det eller för dej som redan är operafantast. Det här är nog den perfekta nybörjaroperan faktiskt. Det är lekfullt från början till slut och trots att den spelas på italienska så kan man följa med i handlingen via en textrad bakom skådespelarna. Perfekt!

Den spelas på Artipelag ute på Gustavsberg som ligger otroligt vackert. Vi parkerade bilen längst ner och gick naturstigen upp till konsthallen. Solen sken, vattnet låg nästan spegelblankt och vi tog en miljon bilder. Så otroligt vackert! Hade vi vetat det hade vi tagit med oss picknick och ätit innan föreställningen. Nu satte vi oss istället på en klippa vid vattnet och bara njöt. Missa inte allt detta! Boka biljetter, ta naturstigen och ha en kanonkväll.

Jag måste dessutom skvallra lite om Malena Ernman också… hon använder faktiskt mobilen medan hon jobbar… hon gillade en bild på min instagram mitt under föreställningen när hon hade en liten paus i sitt framträdande. Så går det till bakom den scenen. Så gör som Malena Ernman och kolla in mina bilder på Instagram; marlenerinda  🙂

Dax igen och matkasse!

Dax igen och matkasse!

Måndag igen och vägningsdag. Jag kan konstatera att jag trots operation, konvalecens, valrörelse och diet bestående av delicatobollar och smörgåstårta plus dålig sömn, i princip hållit vikten. Hur är det möjligt? Jag väger något kilo mer än mitt lägsta innan operationen, men är fortfarande lite svullen och har inte haft någon som helst koll på maten. Så jag är nöjd! Mer än nöjd faktiskt.

Med det i bakhuvudet så kör vi igång igen ändå. Jag är nöjd att jag inte gått upp mer, men inser nu att eftersom jag mår så bra som jag
gör – så kanske jag kan nå min drömvikt… vem vet? Nu har jag ingen tidspress heller utan kan ta det i den takt jag vill. Så får vi se hur långt det håller. Drömvikten är 4 kg bort…

För mej är det självklart att gå ner i vikt med Viktväktarna och till min hjälp har jag Viktväktarnas suveräna app och den här veckan även VV´s matkasse. Sent igår kväll kom leveransen av maten och hela familjen nästan slogs om att packa upp den. VÄNTA! Jag måste ju fota!!! Herregud alltså… hur tänker min familj!!! Klart man måste fota  🙂

Allt såg väldigt fräscht och gott ut. Kött, fisk, grönsaker och tillbehör – massor med mat! Och till det ett receptblad med menyn. Välkomponerad med en massa lockande recept, vissa har vi testat förr – men något är helt nytt. Vi har ju trots allt haft tillgång till VV´s kokböcker några år… 14 år på jobbet lixom…

Det känns superlyxigt att någon annan tänkt ut veckans meny, att någon annan plockat ihop varorna och sedan kört hem den till oss. Nu ska vi (Martin) bara laga maten också… och det börjar vi med imorrn, för ikväll ska vi på teater så det blir ingen middag hemma. Men imorrn kör vi igång och då börjar vi med moussaka och på torsdag blir det lax. Sen får vi se om vi vänder lite på menyn och dagarna, så det passar in lite bättre i just vårt liv.

I slutet av veckan ska jag berätta mer om hur maten blev och vad vi tyckte om konceptet ”matkasse” som vi faktiskt aldrig testat förut. Men än så länge är jag nöjd, det är nog bara en sak som jag tycker borde ändras och det är namnet… tycker det ska heta ”Viktväktarnas Matbox” istället för kasse… för det kommer ju i en låda, inte kasse… och kasse heter ju alla andra… Men det är bara en liten reflektion  🙂

Våga fråga varför

Våga fråga varför

13%. 87%. Ni vet extakt vilka siffror jag pratar om, eller hur? Att SD fick 13% av rösterna i årets riksdagsval. Bilden på en hand och 87% sprids via medier för fullt. Jag tror att det är de där 13% som är viktigast att rikta in sej på. Det är dom som är viktiga!

Den som vinner nästa val är den som vågar fråga de där 13% VARFÖR de röstade som de gjorde. Vilka frågor som berör dem, vad de brinner för, vad som bekymrar dem och hur de tänker. Det partiet som vågar ta tag i frågorna som de här människorna funderar över, tar dem på allvar och gör dem till sina kommer att vinna. Vi kan inte tiga ihjäl dem eller ignorera dem, det var det man försökte och se hur det gick…

Istället måste vi försöka förstå dem, penetrera deras hjärnor och våga fråga, prata och diskutera utan att bli kallade för en massa olika mindre trevliga saker. Uppenbarligen finns ett problem med vår invadrarpolitik. Då måste vi prata om det och gå djupare in i frågan. Det innebär INTE att vi är rasister. Uppenbarligen röstar fler och fler pensionärer på SD, varför? Vi måste våga fråga och verkligen lyssna på svaret. Svaret får sedan skapa nya diskussioner och förslag på lösningar.

Vi måste förstå vilka frågor som är viktiga för dem som röstar på SD och sedan lägga frågorna öppet på bordet och våga prata om dem. Jag tror inte enbart att man röstar för SD, utan snarare att man röstat mot allt annat. Det finns ingen vinnare i årets val, enbart förlorare och om vi då försöker att igonerar de där 13% så blir det bara ännu värre. Man kan inte tiga ihjäl ilska och okunskap. Man måste lyssna, försöka förstå och kommuicera. Våga se problemet. Den som gör det vinner nästa val.
 
Tills dess är vi alla förlorare.

En väldigt annorlunda känsla

En väldigt annorlunda känsla

Jag har hållit igång i princip dygnet runt sedan i onsdagsmorse. Jag har gått upp vid 7 och kommit i säng efter midnatt. 5 dagar i sträck. Så som de flesta andra gör alltså. Men för ett halvår sedan hade jag inte orkat det, då hade de räckt med en tidig morgon för att knäcka mej helt.

Nu har jag varit ledig från jobb i drygt 4 månader och jag kan säga att jag inte ens minns när jag mådde så här bra senast. Jag orkar med på ett helt annat sätt än tidigare och njuter av livet och det känns fantastiskt. Idag var jag tvungen att umgås med min fd plågoande och mobbare i flera timmar och när han frågade hur läget var svarade jag bara ”perfekt”. Han tittade förvånat på mej eftersom han precis hört hur vi slitit med alla förtidsröster och hur ögonen gått i kors på oss. Ändå har han aldrig sett mej piggare, gladare och mer välmående än nu. Det känns väldigt skönt att kunna säga så till någon som verkligen försökt att trycka ner en i skorna under flera år. En triumf!

Jag känner mej som 20 igen! Då lekte livet, jag jobbade på 5-6 olika jobb, reste, festade, dansade och hade världens roligaste liv. Precis så känns det nu, men 24 år senare. Visst har jag fortfarande min kroniska smärta, sömnapné och obehag av senaste operationen. Men smärtan är mindre, sömnen bättre och alldeles snart har säkert kroppen återhämtat sej så mycket den kan och såren läkt. Jag andas lättare, känner mej gladare och är otroligt mycket piggare.

Att sluta jobba var ett av mitt livs bästa beslut. Nu ska bara ekonomin lösa sej… att förminska brösten var också ett av mitt livs bästa beslut. Att göra alla mina andra ingrepp bidrar förståss också massor, men de här två har varit livsavgörande. Nu känner jag äntligen att jag har ett friskt liv och att min kropp gör det jag ber den om. Visst har jag mer ont vissa dagar och vintern blir förmodligen lika jäklig som vanligt… men smärtan eller tröttheten är inte alls lika jobbig som tidigare. Nu kan jag ju sova och vila ut när jag vill och behöver. Och så länge man har kul och fullt upp har man inte tid att känna efter lika mycket.

Jag är inget offer för en massa diagnoser! Jag har fribromyalgi, sömnapne och en massa annan skit. Men diagnoserna styr inte mitt liv längre, det gör jag! Det är full fart framåt när allt är lugnt och lite mindre full fart när det är mindre lugnt. Men vill jag göra nåt så gör jag det – ingen smärta stoppar mej. Å även om jag vet att jag får jäkligt ont efter en viss aktivitet, så stoppar det mej inte – jag vet vad jag gör och kalkylerar med smärtan. Vissa dagar kan jag knappt ta mej ur sängen, men då är det så.

Jag mår så himla bra och det är en väldigt annorlunda känsla. Jag är inte van. Men det hoppas jag verkligen att jag ska bli. Jag har fixat till det jag kan på min kropp för att må så bra som möjligt och det har verkligen hjälp. Har du grejer som stör din vardag och som går att fixa – fixa dem! Det kan vara jobbigt att söka vård, kämpa för sin rätt och sedan få vården och göra olika ingrepp. Men det är så värt det! Jag ångrar mej inte! Det tog nästan fyra år av mitt liv att få ordning på allt, men nu är jag framme! Det är lycka att ha en kropp som fungerar!

Jul på Indiska

Jul på Indiska

I veckan firade jag jul igen, den här gången på Indiska. Jag var alltså på visning av Indiskas nyheter inför julen, inget annat  🙂

Vi bjöds på en god frukost och fick veta allt om alla fina grejer som kommer. Det första jag såg när jag klev in genom dörren var en klänning som ungefär alla föll för skulle det visa sej. En svart enkel klänning med paljetter, som var otroligt smickrande för vilken figur som helst. Eftersom jag vet att ni kommer att älska den så frågade jag förstås direkt NÄR den kommer till butikerna och VAD den kommer att kosta. Till svar fick jag ”i början av november” och ” 399 eller 499 kr”. Har en känsla av att den kommer att ta slut snabbt, så vänta inte!

Men där fanns ju mycket mer än klänningen. Otroligt fina dukningar, jag fastnade för en i guld och svart. Nytt julpynt och en mängd andra kläder, jättesnygga kjolar och toppar. Å på Indiska brukar det ju även finnas ljuslyktor och en massa mys, självklart kommer det inte lite nytt sånt också.

Det var så mycket fint och jag gick länge och myste bland grejerna. Den som ville kunde spritsa sina egna pepparkakor och jag fick faktiskt ge baktips. Jag?! Kristyren var nämligen väldigt hård och några tryckte på tuben så fingrarna vitnade. Så jag sa bara att de skulle ta ett glas med varmt vatten och ställa tuben i så blev kristyren lättare att jobba med. Det trodde jag att alla visste  🙂

Så drygt tre månader innan  min favorithögtid har jag redan ätit pepparkakor och hittat min nyårsklänning! Å flera julklappar har jag köpt och tänkt ut. Jag älskar verkligen julen!!!

Lämna dina gamla brillor!

Lämna dina gamla brillor!

Jag tycker det är kul med glasögon. För mej är det iofs något nödvändigt så jag ska se det jag behöver, men också ett smycke. Jag kan tyvärr inte ha linser som iofs är enklare när det är kallt ute eller när man ska bada osv, men eftersom jag gillar glasögon så är det helt ok för mej ändå.

Ibland känner jag att det är lite lyxigt att vi bor i ett land där det finns bra optiker och olika prisklasser att välja på. Ta bara ett land som tex Gambia, där finns det inte mycket att välja på ens för den som har pengar. När jag tänker efter har jag faktiskt inte ens sett en optiker eller nåt ställe att köpa glasögon på där… det måste jag kolla nästa gång vi är där.

I onsdags var jag och Martin bjudna till Specsavers sommarfest och utmärkelsen av Årets Glasögonbärare. Även om Specsavers erbjuder 2 extra par glasögon om man köper ett par, eller hur det nu är, så är de fortfarande lite för dyra för mej. Det kanske hade varit bättre att ha billigare glasögon redan vid första paret, istället för vid andra eller tredje. Har man dåligt med pengar är det ju redan första paret om är dyrt…

MEN det jag gillar med Specsavers är att de hjälper folk i tredje världen. Bloggvännen Lotta alias Vimmelmamman, blev förra årets glasögonbärare och fick följa med till Tanzania och dela ut glasögon till behövande. Självklart följde jag med via bloggen, frossade i vackra bilder, grät åt livsöden och delade deras glädje när de för första gången kunde se ordentligt. Så häftigt!

Just nu pågår insamlingen för nästa resa, då Lotta åker tillbaka med årets glasögonbärare som blev Menfa Baris. Vilket charmtroll! Hon passar perfekt att åka till afrika och hjälpa till, det ska bli otroligt roligt att följa den resan. Så har du gamla glasögon som ligger och skräpas, kan du lämna dem i närmaste specsavers butik hela oktober ut. Gör det!

Att se är kanske självklart för de flesta av oss. Min närmaste väninna var helt blind, så för mej är det inte lika självklart. Jag har själv himla dålig syn, men detta korrigeras väldigt bra med just glasögon. Att ha dålig syn i ett land som tex Gambia eller Tanzania innebär oftast att man inte kan jobba, man riskerar att bli utstött och kanske inte blir gift. Om dina gamla glasögon kan göra nytta för en människa i tredje världen och hjälpa någon att få jobb och kunna försörja sin familj, så känns det kanske inte riktigt lika jobbigt att leta fram de där gamla bågarna och lämna dem till någon som behöver dem bättre än byrålådan…? Så kom igen nu! Visa lite medmänsklighet!

Jag har redan lämnat alla mina, det blev en hel påse full. Så nu hoppas jag att de gör nytta på en ny näsa hos någon som verkligen uppskattar dem. Jag hoppas också att mottagaren sett en helt ny värld öppna sej och nya möjligheter erbjudas. Jag hoppas men har ingen aning. Jag lämnade nämligen inga kontaktuppgifter… men om du lämnar dina kontaktuppgifter samtidigt som du lämnar dina glasögon, kan du få både en bild och hälsning från den som får just dina bågar. Häftig va?!

Så nu hoppas jag att Ebolan försvinner, så att inte även Lotta och Menfa får sin resa inställd. Afrika behöver hjälpen, på många många olika sätt. Det här är ett  🙂

Bakom kulisserna…

Bakom kulisserna…

All vaken tid tillbringas just nu i vårt kommunalhus här i Tumba. Det är val imorrn och Martin, Jag och Senior är inkallade för att hjälpa till med förberedelserna och för att framför allt jobba med förtidsrösterna. Fram till igår hade det kommit in ca 15 000 förtidsröster, idag kom det nästan 3000 till. Alla dessa ska kontrollräknas och sorteras i nummerordning innan de körs ut till vallokalerna imorrnbitti.

Å det kan ju låta enkelt, bara kontrollräkna och sortera. Men så enkelt är det naturligtvis inte… i de flesta fall stämmer vår kontrollräkning med det som står på kassen, men ibland gör det inte det och då ska vi hitta felet. Igår satt vi nästan hela dagen med ett distrikt innan allt var korrekt, idag satt vi 4,5 timme innan allt stämde och vi kunde fortsätta med nästa moment.

Det är ju så himla viktigt att allt blir rätt, så man har på fötterna när anklagelserna om valfusk kommer. Eftersom de garanterat kommer på något sätt av någon. För så är det tyvärr, det är alltid någon som är missnöjd med resultatet, försöker hitta en syndabock och få valet ogiltigförklarat. Alltså måste vi vara noggranna och vara helt säkra på att vi gjort rätt och följt konstens och vallagens alla regler.

Å imorrn kör vi igen och då slutar vi inte förrän långt in på natten när allt är räknat och klart. Klockan 9 ska jag vara tillbaka och ta hand om lördagens förtidsröster, medan Martin och Senior sitter i vår närmaste vallokal. När jag räknat klart går jag hem och sköter marktjänsten lite, bloggar och vilar innan jag kl 20 ansluter mej till grabbarna för att hjälpa dem att räkna valdagens röster. Ett par extra händer är alltid välkomna när man suttit och koncentrerat sej hela dagen, är trött och ska räkna 4000-5000 valsedlar. Så jag misstänker att det blir en lång kväll… tror inte vi är färdiga innan 2 natten till måndag.

På måndag ska vi inte gör en enda sak! Då ska vi sova ut och bara ligga i soffan och pilla oss i naveln. Man kan vara i samhällets tjänst på många sätt, det här är vårt sätt att bidra till demokratin. Det kan du också göra. Om fyra år är det val igen och då kan du anmäla dej till kommunens valnämnd så får du också se hur det är att jobba i valet och hur det går till bakom kulisserna  🙂

Gustafsson, Reuter och Månsson!

Gustafsson, Reuter och Månsson!

Jag äskar teater!!! Men det vet ni ju redan  🙂
Och att Oscars är min favoritscen vet ni också… varje gång jag går in där är värsta nostalgitrippen. Jag älskar lokalerna, arkitekturen, alla små hemliga skrymslen. Bästa tillfällena var när jag var först på teatern på morgonen och fick gå ner till teaterspöket i källaren och med hans hjälp tända upp hela stället. För ett teaterspöke finns det – helt säkert!

Ikväll var vi där på publikrep av Kom igen Charlie! En otroligt underhållande föreställning med Robert Gustafsson, Claes Månsson, Suzanne Reuter och flera andra härliga skådisar. Med halvölänningen Gustafsson i spetsen kan det ju inte bli annat än bra. Vi halvölänningar håller ihop  🙂

Historien är lite invecklad och utan att avslöja för mycket kan man väl säga att Gustafssons karaktär halkar in i en liten nödlögn pga kompisen som Månsson spelar och man är lixom tvungen att spela med i lögnen… både på gott och ont…

Skratten är många! Å Gustafssons karaktärisktiska hosta får också plats. Ingen kan hosta så äckligt  som han! Han låter faktiskt som han ska dö, minst! Å Suzanne Reuter är precis så underbar som bara hon kan vara. Även denna gång har man lyckats besätta rollerna helt perfekt! Rätt man och kvinna på rätt plats helt enkelt. Susanne Thorsson och Martin Eliasson går inte heller av för hackor, dem kommer vi få se mycket mer av. Hoppas jag!

Jag skulle kunna tänka mej den här föreställningen som ett riktigt presentstips till en familj med tonårsbarn. Vem älskar inte Robert Gustafsson? En introduktion till teatern med den här föreställningen till trulande tonåringar tror jag är en riktigt succe! Min barn var 6 resp 7 år när de var på teater första gången, då fick de se Galenskaparna och älskade det! Det var en perfekt första gång och idag är de lika galna i teater som jag. Barns ska följa med tycker jag om man har råd förstås. För det är en rolig grej att göra tillsammans, något att prata om och skapa minnen runt.

Så nu vet ni! Kom igen Charlie har premiär 18 september och spelar hela hösten. Nu vet jag ju inte om den går efter jul, men om den gör det så är det en superbra julklapp! Å gör den inte det, så får ni skynda er att köpa biljetter ändå. Kanske födelsedagspresent eller bara för att ni vill… Se den tycker jag iaf att ni ska göra, för många härliga skratt blire och skratt behöver vi  🙂

Ärren efter två veckor

Ärren efter två veckor

Inte är man vacker inte, men det blir bättre och bättre. Idag är det alltså två veckor sedan jag gjorde min bröstförminskning och nu lägger jag om såren själv. Ärren ska tejpas en gång i veckan de närmaste tre månaderna och idag när jag bytte tejp passade jag på att föreviga dem så att ni ska kunna se hur det ser ut. Inte för att visa upp mina behag, utan för att jag vet att flera av er som läser precis gjort er operation eller väntar på den och vill veta vad som väntar.

Jag har nästan vant mej vid mitt nya utseende, även om jag få aha-upplevelser hela tiden. Igår när jag skulle iväg på gala och klädde upp mej så satt klänningen perfekt! Jag hade samma klänning på en annan gala i maj och då satt den betydligt tajtare och jag såg ut lite som en falukorv faktiskt. Det gjorde jag inte igår! Något jag upptäcker mer och mer är att jag har betydligt mindre värk i ryggen och det är en befrielse!!!

Men en ny känsla har infunnit sej. På återbesöket fick jag veta att när det hugger till så är det nervtrådar som bildas och hittar varandra och nog sjutton hugger det till. Jag har ingen känsel på undersidan, men nästan på alla andra ställen. Det kliar i såren och så är det ju när sår läks. Men det bränner rejält i sidorna nu och där är fortfarande väldigt svullet. Idag kände jag mej nästan kvävd av den tajta behån jag måste ha hela tiden, så den åkte av och sen låg jag i soffan med bara en t-shirt på mej. Så skönt att slippa trycket en stund. Men efter dusch och ny tejp var det bara att krångla på sej tvångströjan igen. Men visst ser det väl bra ut? Lite skrynkligt och svullet, men stygnen är faktiskt inte så tokiga. Å jag struntar faktiskt i hur det ser ut, jag har alltid nån slags top på mej ändå. Men eftersom jag vet att många är nyfikna på resultatet så bjuder jag på detta. Detta är det naknaste ni får.

Vartefter svullnaden går ner ser jag hur min nya överkropp tar form. Jag tycker nog att det blev en perfekt storlek för min lilla kropp och det verkar som andra tycker likadant. Jag är mer proportionerlig, mer jag – inte bara ett par stora meloner. Nu väntar jag bara på att svullnaden ska gå ner och att jag ska få börja träna igen. Två veckor till i total stillhet… sen två månader till innan jag får träna opch springa igen. Jaja, bara gilla läget.

Nu vet jag att en av er som läser ska få bedömningen på måndag och att en annan precis gjort sin operation och att en tredje kämpar med vikten. Jag önskar er lycka till av hela mitt hjärta! Hör gärna av er och berätta hur det går  🙂