En sån dag…

En sån dag…

Idag betalar jag priset för allt skoj jag gjort den senaste tiden. Jag vet ju att smällen kommer, jag vet bara inte när eller hur hård den är… just idag är jag supertrött, har ont i hela kroppen, nacken knastrar när jag rör mej, jag har svårt att få fram rätt ord och hjärnan är lite lätt förvirrad och väldigt seg. Åsså fryser jag förstås, men det gör jag ju nästan jämt.

Ändå var jag i kommunalhuset klockan 9 för att räkna de sista rösterna i valet. Det funkade sådär… men jag hade tur att sitta med en trevlig kille som inte stördes av mina gäspningar eller att jag var tvungen att resa mej var 20:e minut och mjuka upp kroppen. Allt går, eller hur?

Efter lunch gick jag hem för att släppa ut hunden, ge honom mat och åka med Senior till läkaren. Så nu har jag hunnit sitta ner en stund, pysslat lite här hemma och tagit en extra värktablett. Det är inte ofta jag petar i mej smärtstillande, men när det känns så här jäkligt är det nödvändigt och då har jag riktigt bra grejer att ta till.

Jag gör så gott jag kan och är tacksam över att ingen tittar snett på mej eller ifrågasätter min värk. Familjen förstår, men det är det inte alls säkert att utomstående gör. Men där har jag haft tur, jag har också varit helt öppet med att jag har kronisk värk och att det är fibromyalgi. Till och med folk som aldrig hröt talas om det har lyssnat intresserat och respekterat det. Skönt!

Så idag är alltså en dålig dag, de kommer med jämna mellan rum och det vet jag ju. Men jag vet inte om det är bättre eller sämre imorrn… men jag planerar mitt liv ändå och sen får det bli som det blir. Det enda jag vet helt säkert är att jag inte kan stå längre stunder, då får jag ont direkt och då gör det skitont överallt. Väderomslag är också besvärliga.

Smärtan syns förstås inte och det är jag oftast tacksam för. Jag vill inte gå runt och se sjuk ut, även om det hade varit enklare ibland. Idag vet jag att jag ser trött ut, men inte mer än så. Jag har klätt mej som jag brukar, lagt en lätt make, fixat håret och målat naglarna. Jag ser ut som jag brukar göra oavsett om jag har en bra eller dålig dag. Jag når definitivt inte bättre av att gräva ner mej eller se sunkig ut.

Nu ska jag iväg med sonen och sen tillbaka till kommunalhuset och räkna igen. Jag kommer att somna ovaggad ikväll, tack o lov är det inget fel på insomningsmekanismen! Så får vi se hur allt är imorrn. Det visar sej  🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.