Bläddra efter
Månad: augusti 2019

Firar 19 år med Viktväktarna idag!

Firar 19 år med Viktväktarna idag!

Före VV. Smal, före bröllopet. Smal och stark!

Den 7 augusti 2000 fick jag nog av mej själv och skrev in mej på Viktväktarna. Inte för att jag var jättetjock, utan för att jag behövde lära om när det gäller mat. Skaffa en ny, sundare livsstil, för mej och barnen. 19 år har gått, idag är jag väldigt nöjd med mitt beslut.

Jag var 30 år, åt oftast inget på dagarna men sen smällde jag i mej skogaholmslimpa med ett tjockt lager hushållsost på kvällarna. Det är ju så gott! Men det är ju inte mycket näring… och det kan knappast kallas sund kosthållning. Men så var det! Jag mådde skit! Jag var ganska nyskild, mitt i en rejäl utbrändhet, konstant trött, superstressad och en rätt ledsen ensamstående morsa. Att min bästa kompis dog en vecka senare gjorde inte saken bättre… men samtidigt gjorde hennes död att jag fick en insikt om att jag måste ta hand om mej bättre.

Så jag skrev in mej på Viktväktarna i Tullinge Centrum, tillsammans med min mamma. Min första vecka räknade vi prickar, jag hade fattat det hyfsat när jag kom dit veckan två och då fick vi veta att det from nu skulle handla om Points. Tack för den! Det var bara att glömma allt från första veckan och lära om, samtidigt som jag skulle smälta att min bästa vän inte fanns längre… Men det gick! Points var ju dessutom såååå mycket enklare än Prickar!

Jag hade svårt att gå ner i vikt, det blev ett par hekto ner och sedan stod det still. Jag följde programmet till punkt och pricka, även konsulenten tyckte det borde gå snabbare – men jag gav mej inte! Jag fick hjälpa till vid vågen som extra pepp och för att verkligen inte tappa greppet. Det var kul, jag lärde känna både personal på VV och andra medlemmar. Med mina små steg skulle det ta ganska exakt fyra år att komma i mål – men jag gjorde det!

Jag fortsatte räkna mina Points, programmen ändrade sej lite och bla blev Points Plus. Jag vågade inte sluta räkna och höll vikten i flera år, tills jag blev sjuk runt 2010. Jag mådde ungefär lika dåligt då som innan jag började på VV. Gick upp allt jag gått ner och blev mer och mer förtvivlad. Något var riktigt fel, det kände jag i hela kroppen. Till slut fick jag hjälp och diagnos efter diagnos trillade på plats. 2013 hade jag gått ner allt igen och sedan dess har jag hållit vikten och kan återigen och sedan dess stolt titulera mej Guldmedlem och normalviktig på Viktväktarna.

Jag var återigen smal, men jag orkade ingenting. Jag kunde knappt stå och dra på mej strumporna, utan var tvungen att sitta ner. Jag kunde inte luta mej fram och sätta på vattnet till badkaret utan att hålla mej i väggen. Jag hade INGEN bålstyrka alls och hade konstant ont i rygg och nacke. Vid det här laget hade jag bla fått diagnosen fibromyalgi och då kan man ju tänka sej att jag skulle skylla värken på den. Istället tog jag tag i träningen, jag ville orka mer, få kontroll på min kropp och få muskler! Jag skulle bli stark!

Så för snart 4 år sedan började jag träna cirkelträning på Curves. Ett gym för tjejer, utan speglar och utan prestige. På bara 30 minuter jobbar jag igenom hela kroppen, med min egen kropp som motstånd. Jag var smal, men smal var egentligen aldrig det jag strävade efter – jag ville ju ha livskvalité och vara hälsosam. Jag åt mej ner i vikt, nu skulle jag träna för att orka leva längre och för att min kropp ska göra det jag ber den om. Länge!

Martin gick ner 60 kg med vv, men det var lite för mycket, detta är mer lagom.

Idag är det 19 år sedan jag skrev in mej på Viktväktarna, ett av det bästa beslut jag fattat i hela mitt liv. Jag mår bra! Jag är så frisk jag förmodligen kan bli. OCH jag träffade min man, vilken bonus! Min älskade Martin som gått ner 60,4 kg med Viktväktarnas hjälp och som jag sedan hade massor med VV-klasser med över hela södra Stockholm. Tillsammans hjälpte vi tusentals medlemmar ner i vikt under de 6 år som vi hade egna klasser.

Både Martin och jag är ganska unika när det gäller Viktväktarna. Vi har nämligen bara skrivit in oss en gång, tagit oss i mål och stannat där. Vi lyckades göra en beständig livsstilsförändring som gett oss ett helt nytt liv. Vi är dessutom unika med att ha träffats på VV och gift oss, något som jag vet att det pratades om en hel del när det hände 🙂

Jag påstår att alla kan gå ner i vikt, men jag säger inte att det är enkelt. Jag skulle heller aldrig säga ”kan vi – så kan ni”, så enkelt är det nämligen inte. Vi har alla olika förutsättningar. Men jag har några tips för att verkligen orka hela vägen och de är *lita på programmet *låt det ta tid, minst 1 år *gläds åt minsta minus på vågen *ha inga förbud *banna aldrig snedstegen *inse att det blir plus ibland *gå jämnviktsprogrammet *glöm motivation – fucking gör det bara!

Och gå på möten om du kan, du kan faktiskt möta ditt livs kärlek 🙂

Hur firar man 19 år på VV då? Jo, man börjar dagen med en helt vanlig frukost, en hundpromenad och ett pass på gymmet. Sen blir det kanske en glass till mellanmål – bara för att jag vill och vet att det inte spelar någon roll i längden.

Ni kan följa med på instagram @marlenerinda om ni vill och se hur min dag ser ut. Jag försöker ge pepp där, så gott jag kan. Jag påstår att jag kan det här nu, men kommer aldrig att sluta ha koll. Appen är fortfarande med mej så gott som dagligen, den släpper jag aldrig! Risken är alldeles för stor att trilla dit i dåliga vanor igen.

Grattis till mej idag och tack Viktväktarna för kärleken! Nästa år firar jag 20 år på VV, då ska jag fortfarande vara på min målvikt, men ännu starkare – då ska jag vara femtio, fit och fräck!

Matsedel v 32

Matsedel v 32

Västerbottenpaj

Vädret växlar rejält just nu, ena dagen är det härligt sommarväder – andra dagen känns det som höst. Enligt prognosen för veckan ska vi ha halva dagarna av varje… sånt känns i en kropp med fibro kan jag tala om. Det är inte kul alls.

Många är tillbaka på jobbet nu efter semester och lediga dagar. Man kanske försöker förbereda hösten vad det gäller barnens skola och aktiviteter och även för sina egna behov vilket kanske inte är så lätt alla gånger. Jag får ofta höra ”Jag ska ta tag i mej själv, vikten och min hälsa efter semestern – på måndag”. Jag brukar svara; ”ta tag i den under semestern istället, så hinner du få rutiner till vardagen”. Behöver jag säga att de flesta inte lyssnar 🙂

Idag är det måndag och för många är det efter semestern. Hur många börjar sin viktresa idag? Hur många gör det för femtioelfte gången? Oavsett när du börjar, så se till att detta blir sista gången. Gör det till en beständig hälsoresa! Glöm kurer och dieter. Tänk hälsa, små steg och resten av livet! Kolla här på bloggen, jag har skrivit massor om hållbar viktminskning – jag vet att det går!

Veckan bjuder på blandad mat, det närmar sej kräfttider och vi tänker frossa i skaldjur på lördag, så jag har bland mycket annat gott planerat in vår otroligt enkla och goda västerbottenspaj som även en viktväktare kan äta med gott samvete. Missa inte den!

Här är veckans matsedel:

Måndag: Tortillapizza 7 SP Flex

Tisdag: Carbonara med lax 1 SP Flex plus pasta

Onsdag: Chicken masala 2 SP Flex plus ris

Torsdag: Cannelloni fr 7 SP Flex

Fredag: Snabblagade curryräkor 1 SP Flex plus pasta

Lördag: Kräftor med Västerbottenpaj 20 SP Flex för hela pajen

Söndag: Pasta med lövbiffssås 6 SP Flex pus pasta

Planerar ni hösten så kan ni även planera maten och gör lite matlådor. Chicken masala, cannelloni, curryräkorna och lövbiffssåsen passar perfekt till matlådorna i frysen. Ett tips är att ta målartejp och skriva vad som finns i matlådan och mängden, antingen i kalorier eller smartpoints – beroende på vad man räknar. Då finns det alltid att ta till vid akuta behov och man har fortfarande kontroll.

Hoppas ni får en härlig vecka, trots det ostadiga vädret. Vad jag pysslar med kan ni se på instagram @marlenerinda – idag har jag ett riktigt spännande möte 🙂

En viktig vecka är över

En viktig vecka är över

Ingen har väl missat att Pride tagit över Stockholm den här veckan? Men nu är den över och avslutades med glädjefylld parad och sprakande show igår. Jag påstår att Prideveckan är en av de viktigaste händelserna på året.

Jag är heterosexuell, kan inte och kommer aldrig helt och hållet förstå hur en homosexuell person (hbtq mfl förstås) känner, mår eller blir bemött. Jag kan se det och höra deras berättelser, men jag kan aldrig förstå det helt, eftersom jag inte kommer att bli bemött på samma sätt. Min kärlek är enkel, som allas borde vara. Min kärlek behöver inte utstå glåpord, sparkar och förtal.

Jag valde min partner själv, gick in i en relation av egen fri vilja, någon kanske lyfte på ögonbrynet för att personen jag valde var yngre än mej och är född i ett annat land – men mer än så var det inte. Riktigt så enkelt är det inte för en person som väljer att älska någon av samma kön. Eller väljer? Väljer man egentligen att älska någon? Är inte det något som bara händer 🙂

Sen finns det andra sk läggningar som gör dessa personer ännu mer utsatta, som tex att inte känna sej hemma i sitt kön. Att bo i ett land där homosexualitet mm är förbjudet. Att ha en funktionsnedsättning och vara homo-, bi- eller kanske transsexuell. De är utsatta på ett helt annat sätt än vi som älskar någon av ett annat kön och är sånt som vi oftast inte tänker på. Nog var det värre för 50 år sedan, men fortfarande är det inte helt accepterat att inte vara hetero. Det finns mycket kvar att jobba på om vi alla ska bli helt accepterade. Folk blir fortfarande fängslade i visa länder! Därför är Prideveckan viktig!

Bild från 2017

För mej är det en vecka av kärlek och acceptans. Både Martin och jag går gärna runt i Prideparken och insuper stämningen som inte går att hitta någon annanstans. Där finns bara glada människor som sprider kärlek. Så som det borde vara året om.

Och sen har vi Prideparaden, galnaste paraden som finns. För tredje året stod jag mitt i vägen och fotade paradens alla ekipage. Bara glädje och kärlek. Hela Stockholm sjöd av värme igår och den kom inte bara från solen kan jag lova.

Nu är veckan över för den här gången, men budskapet måste leva även resten av året. Alla ska vara accepterade! Det spelar ingen roll vem du älskar, hur du klär dej, vilket kön du har eller vilket slags sex du går igång på. Så länge man inte skadar någon annan så är det, och måste det få vara, ok! Jag kan aldrig acceptera något annat!

Det är därför Pride är viktigt och det är därför veckan måste fortsätta att finnas. Tills de andra 51 veckorna blir lika kärleksfulla och alla människor är accepterade för den de är. För att komma dit måste vi sprida kärlek likt konfetti! Särskilt till dem som inte förstår bättre.

Jag ser redan fram emot nästa år och att få stå mitt i vägen, med kameran i högsta hugg och i 3-4 timmar fota glädjen och kärleken i Prideparaden. Det finns inte mycket som slår det 🙂

En andra bröllopsdag

En andra bröllopsdag

Kärlek kan man väl egentligen fira hur mycket som helst, eller hur? Vår bröllopsdag blev lite rumphuggen, vi vill ju gärna ha vatten som tema på vår bröllopsdag – men kunde av olika skäl inte fixa det just det dagen. Så i måndags firade vi bröllopsdag en gång till 🙂

Vi förlovade oss på en strand på Öland. Vi gifte oss ombord på en skärgårdsbåt till Drottningholm. Bröllopsresan var en kryssning på Medelhavet. Första bröllopsdagen var ombord Birkacruises på en långkryssning till Gotland och den andra gick återigen till Drottningholm, med samma båt som vi gifte oss på. Ni ser mönstret va? Vatten!

Vår tredje bröllopsdag firades däremot hemma på altan, iofs mysigt med gott både på tallriken och i glasen. Men vi saknade vattnet… så i måndags körde vi bröllopsdagen i repris genom att kliva på ”vår” båt och ta en tur till Drottningholm. Å vi hade sån sagolik tur! Den kapten vi åkt med senaste gångerna hade kallat in ersättare och ersättaren var skepparen som styrde skutan när vi gifte oss! Han hade tom bilder kvar i sin telefon upp ifrån sitt perspektiv som han visade oss. Så himla kul!

Så det blev en extra trevlig tur, solen sken och allt var precis så där fint som det ska vara en sommardag i Stockholm. Vi gick runt på Drottningholm, satt vid dammen och myste, åt en glass och tog sedan båten tillbaka till stan igen. En helt igenom mysig bröllopsdag, även om det var fel datum. Men vad gör det lixom?

Det är alltid lika mysigt att ta en båttur genom skärgården. Och vi kan absolut rekommendera att gifta sej ombord. Vi är sååå nöjda med vårt val av vigselplats. Särskilt som vi hade den härligaste besättningen och en kapten som hängde i båttutan under bröllopskyssen. Jag kan lova att hela Stockholm hörde 🙂

Så i år firade vi alltså vår bröllopsdag två gånger, vem vet… det kanske blir fler… eller också firar vi något annat. Man ska fira så mycket man bara kan!