Att ha med en 91-åring att göra är ungefär lika enkelt som att ha med en 3-åring att göra. De är ungefär lika konsekventa och oresonabla…

Min farmor är 91, och ett halvt år, och lite lätt förvirrad. Hon har sina bra stunder när hon är helt klar i skallen och går att resonera med, för att helt plötsligt blir helt förvirrad och väldigt obstinat och orolig. Nu har hon fått lägenhet i närheten av mina föräldrar och ska flytta med allt som det för med sej.

Hon vill flytta, varannan dag… de andra dagarna menar hon att hon inte kan förstå hur vi kommit på de här dumheterna. Hon trivas ju jättebra där hon bor nu… säger hon varannan dag alltså. Man får bara hoppas att hon den dagen det är dax att skriva på kontraktet har en ”bra” dag, annars kommer hon inte skriva på.

Idag hade hon en bra dag. Hon ska flytta redan 1 november, eller… hon får tillträde till lägenheten då iaf. Och hon har redan packat ihop alla sina grejer och ska flytta NU! I söndags när min pappa pratade med henne tänkte hon minsann inte flytta. Hon är lite ombytlig av sej kanske man kan säga.

Men hon är söt, min lilla farmor. Hon kommer att få det jättebra på det nya stället, med personal när hon behöver och restaurang i huset. Vi kan besöka henne oftare och hon kan nästa gå till mina föräldrar, så nära är det. Men det är klart att det är jobbigt för henne. Hon kommer säkert inte alltid att förstå vart hon är och kanske inte hitta hem om hon går ut. Men hon är rädd där hon bor nu och det ska hon inte behöva vara. Hon är tryggare där mina föräldrar bor och får nära till oss alla.

Hon kanske tom får fler bra dagar? Frågan är ju bara hur man får henne att ha en bra dag när det är dax för kontraktskrivning. Hur får man en 3-åring att göra något hon inte vill. Kan man muta en 91-åring tro?

.