Häromdagen fick vi hem en lite speciell pepparkaksform. Det är en form som man kan göra stående pepparkaksgranar med och som självklart skulle testas omgående!

Nu är det ju vanligtvis inte jag som bakar i den här familjen, men för en gångs skull så körde jag igång helhjärtat! Jag hade köpt hem Skogaholms pepparkaksdeg för att det var den enda som fanns på Ica i Tumba Centrum den dagen. Jag vet inte hur den står sej i konkurrensen av pepparkaksdegar… det finns det säkert olika tester som visar om man är nyfiken.

För att det skulle bli rätt så följde jag instruktionen för både degen och formen slaviskt. 2-3 mm tjock deg, 175 gr och 6 minuter i ugnen. Men det gick inte särskilt bra för det… allt såg perfekt ut när jag körde in det i ugnen, men när de kom ut hade de svällt så mycket att spåren där man skulle sätta ihop grandelarna var nästan helt igensatta.

Jag testade att passa ihop delarna, men varenda bit sprack förstås. Vid tredje försöket delade jag extra mycket på de där spåren innan gräddning, men det gick inte bättre för det. Vid fjärde eller femte försöket skar jag rent efter att de stått i ungen och då lyckades jag faktiskt montera en hel gran så pass att den stod upp hjälpligt.

Då kom nästa problem. Hur sjutton dekorerar man en gran som står upp? Kristyr rinner ju lixom… Att montera innan man sätter ihop delarna funkar ju inte, då smetas allt ut när man tar i bitarna och trycker ihop dem. Knepigt. Men men, det fick bli som det blev och jag fick iaf ihop en dekorerad gran. Kanske inte så vacker, men unik! Och lite annorlunda  🙂

Att tänka på om ni är sugna på att testa är alltså att EFTER de stått i ugnen, skära rent där man ska passa ihop bitarna. Då går det relativt lätt att sätta ihop dem. Men det kanske är degen som ställer till problem? Vi får testa med en annan deg nästa gång. För även om det gick åt nästan en hel deg för att få ut en gran, så ger vi inte upp. Det SKA gå att få ut en snygg stående pepparkakasgran!

Envis? Jag? varför tror ni det?