Före, dagen efter och idag.

Nu börjar det känns riktigt bra faktiskt!
Det bästa av allt är att jag hittat en ställning i sängen, så jag fått
sova och att magen funkar igen. Att inte ha varit på toa ordentligt sedan i torsdag gör att man till slut får panik. Men nu är det problemet också ur världen, tack o lov!

Jag lyckades med hjälp av fyra kuddar lägga mej på sidan och kunde på så sätt få en riktigt hyfsad sömn inatt. Så jag känner mej ganska pigg faktiskt, även om jag vet att jag kommer att sova middag minst en gång ändå idag.

Idag har jag dessutom tagit första duschen efter operationen och jösses va skönt det var! Nu doftar jag av min egen tvål igen istället för den där äckliga operationsregöringen. När jag skulle duscha åkte de yttersta kompresserna av, enligt doktorns instruktioner. Så nu fick jag se lite till av resultatet, inte så illa faktiskt. Inte alls så mycket blod som jag trodde och inte heller så långa snittytor som jag trodde. Allt helt, rent och fint. Så nu har jag bara tejp över såren. Några blåmärken börjar synas och sidorna är ännu mer svullna, men det gör inte särskilt ont.

Jag ser ut som en ångvält kört över mej ungefär. Ganska platt och bred, men det ska väl ordna sej med tiden antar jag. Jag har inte särskilt ont, bara när jag reser mej och lite när jag går. Jag kan röra armarna så länge jag inte sträcker dem för långt över huvudet, då stramar det lite i såren. Så det blir en lugn dag även idag, ända tills på tisdag har jag lovat mej själv att inte göra mycket mer än ligga på soffan.

Av det jag ser idag är jag, trots svullnaden, riktigt nöjd. Den här storleken passar min kropp bättre, jag tycker att jag andas lättare nu när trycket är mindre, jag får aha-uppleveleser flera gånger om dagen när jag upptäcker att jag kan göra saker på ett annat sätt än tidigare. Bland annat så spiller jag direkt ner i knät istället för att spillet stannar halvvägs  🙂

Så nu ska den här otåliga människan utrusta sej med tålamod och låta läkningen ta den tid den tar, INTE LÄTT! Nästa måndag ska jag tillbaka till läkaren och ta bort tejpen och se resultatet och sen ska jag ta hand om tejpningen själv 5-6 månader. Jag ska ta det helt lugnt 3-4 veckor, får inte träna på 6-8 veckor… sen får vi se hur jag mår. Så det tar lite tid att komma tillbaka, men då får det väl göra det då. Jag har väntat i 15 år, jag vet hur man gör när man väntar.

Men vad säger ni? Visst är det skillnad, även om det är svullet?