Sverige öppnade upp och allt körde igång. All scenverksamhet som legat i malpåse sedan mars-20 körde igång med buller och bång. På fyra dagar ska vi se en teaterföreställning, två scenshower och ett rejält soulparty. Åsså klämde jag in en mässa som pricken över i.

Det sista vi gjorde innan pandemin slog till var galan för filmen Charter, Nour El Refais fantastiska enmansföreställning Störst av Allt och Guldbaggegalan. Sen stannade allt. I 19 månader har allt varit väldigt lugnt, och väldigt tyst. Jag har särskilt saknat att gå på teater, så det var nästan lite högtidligt att gå in i teatersalongen i onsdags. Vicken grej att sjunka ner i en stol, se ljuset släckas, höra sorlet dämpas och sedan se skådespelarna beträda scenen. Magiskt!

I onsdags tog vi alltså första steget till ”livet efter corona”, genom att se ”Katt på hett plåttak” på Maximteatern. det är kanske inte den muntraste teaterföreställningen, men vad gör det? Det var ju äntligen teater och det var så bra! I rollerna var bla Marie Göranzon, Peter Andersson och Linus Wahlgren, välspelat och väl värt att se. Linus Wahlgren visade verkligen att han är en skådespelare värd namnet, han var sååå bra!

Å det var inte bara själva föreställningen som var bra, utan en härlig kväll då vi träffade fd kollegor och gamla bekanta. Det blev som en liten reunion både före, i pausen och efter – så himla kul! Det jag noterade rätt snabbt var att ingen riktigt vet hur man ska hälsa. Ska man kramas, fistbumpa eller… det blev en blandning av det mesta och alla funkar ju. Man får känna av lite person för person.

Det var onsdagen det. På torsdagen, igår, började dagen med skönhetsmässan Stockholm Beautyweek. Jag var där ett par timmar, var bla på en presslunch med Sweden Eco och Tony Irving, som presenterade sina nyheter. Till bordet hade jag bla Dogge som jag hittade utanför dörren och drog med in 🙂

• 

• 

• 

Här fanns massor med intressanta grejer och jag hade kunnat gå runt betydligt längre. Men ljudet var väldigt högt och det var så mycket folk att man nästan blev lite snurrig i skallen, man är ju inte van! Så jag åkte hem och var i total tystnad innan jag skulle iväg igen, å då var det definitivt dax för ljud – även om det var av den lite mer organiserade varianten. Det var nämligen dax för GES på Cirkus, röda mattan, mingel och musik!

Vi som är runt 50 har nog en särskild relation till grabbsen i GES. Vem kan inte texten till Stockholm, Sista morgonen, Hon har blommor i sitt hår? Är man inte 50 så kan man iaf sjunga med i ”När vi gräver guld i USA”, antar jag… Tror ni att jag såg fram emot showen?

Efter någon timmes vila hemma åkte jag in till stan igen och mötte upp Martin vid Cirkus. Han fotade röda mattan mellan 18.30 och 20, medan jag filmade både röda mattan och mingel. Strax efter 20 satt vi på plats i salongen och showen drog i gång. Men fullt ös från första minuten. Vilken nostalgi! Alla de härliga låtarna trillade på som pärlor på ett pärlband med mysigt mellansnack mellan låtarna. Cirkus tar in 1400 personer och i slutet stod alla upp och dansade. Vi satt brevid Strömstedts familj och hos oss var det party 😀

• 

• 

• 

Martin och alla andra fotografer hade tillåtelse att fota de tre sista låtarna, så han gick iväg medan jag satt kvar och lyssnade klart. Efter andra extranumret gick jag ut och mötte upp honom och hade kameran redo för korta intervjuer. Så gick jag runt i minglet och frågade vad man tyckte om showen, hur de svarade får ni se på filmen när den kommer ut. Men jag kan väl säga som så att ingen var negativ… tvärtom!

När vi gick mot spårvagnen stod en krovgubbe och bjöd på korv och det var sååå välkommet. Vi hade många timmar i fötterna och inte särskilt mycket mat i magen. Dessutom hade han lakritsstänger också. Jag älskar korv med bröd och ni vet ju vad jag tycker om lakrits. Me like alot lixom. Så jag var mer än nöjd när vi nynnande åkte hemåt.

Idag är det fredag och det är inte slut med roligheterna än. Om en liten stund ska jag iväg till Subtopia och göra en kort intervju och få se lite av en show som har premiär på fredag. Efter lunch checkar vi in på ett hotell i Gamla Stan innan vi går till Café Opera som startar sitt Soul Train igen ikväll. Vi ska fota röda mattan och mingel och sen ska vi faktiskt släppa allt och festa lite själva också. Eftersom vi bor kvar i stan och inte längre har någon hund eller tid att passa, så kan det bli hur sent som helst. Eller iaf tills Martin inte orkar längre, han har gått upp 5 tre dagar i rad…

Imorrn blir det en låååång hotellfrukost. Den första på länge. Sen slappa på hotellrummet, man kan också se det som jobb… det blir förmodligen till att börja redigera bilder. Innan vi packar ihop oss och går till Hamburger Börs. Då ska vi nämligen se Magnus Carlssons show Från Barbados till Gamla stan. Jag har egentligen inte relation till honom, mer hans namne som gick i min parallellklass, så det blir väldigt spännande att särskilt höra hans mellansnack.

Sen ska vi hem! Å inte göra ett smack! Mer än redigera tusentals bilder, skriva texter och klippa film. Som sagt: Från 0 till 100 – men jösses så härligt det är att vara igång igen!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram