Igår släppte vi bomben som vi gått och hållit i i drygt 1,5 år. Ni som varit med mej ett tag och är uppmärksamma har sett mina två räknare här till höger, en som räknar ner till julafton och en som räknar ner till… ja, vaddå? Jo, till dagen då vi slutar jobba! Till dagen då jag blir hemmafru! Eller nä visst nej, vi är ju inte gifta – lyxsambo blir det ju  🙂

När Martin fick besked om att han kommit in på sin utbildning började vi räkna ner. Då var det måååånga dagar kvar, tror räknaren började på 600 nånting. Nu är det bara 53 dagar kvar och igår berättade vi för våra medlemmar. Reaktionerna var många!!!

Tack och lov så har vi hittat en ersättare, så det är bara vi som sluta – klasserna finns kvar, men med en annan coach. Vi har haft elev både vid vågen och i kassan de senaste tre veckorna och just precis nu går hon utbildningen för att kunna ta över efter oss. Vi jobbar maj ut och sedan tar Susanne över direkt, men redan nu lär hon känna våra medlemmar och lär sej hur allt funkar. Medlemmar blir alltså inre direkt drabbade och det känns väldigt bra!

Vad ska vi göra då? Ja, Martin är snart färdigutbildad och ska ut i datorernas värld och bli datanörd på riktigt. Å jag ska alltså vara ledig till att börja med. Jag är väl medveten om att många av er tycker att det är ett konstigt val när man bara är 44 år och att man frivilligt väljer att avstå från att jobba. Men vi är vana att leva på marginalerna, jag kan inte jobba heltid pga min hälsa och nu finns chansen att fixa en massa operationer utan att behöva vara sjukskriven och belasta samhället eller arbetskamrater. Så jag kommer att vara hemma tills vidare, ta hand om hus, hem, hund, sambo och mej. Så får vi se vad som händer med tiden. Jag kanske tar ett extrajobb eller fler kontaktbarn… det visar sej.

Den här karamellen har vi alltså gått och sugit på ett tag, men beslutet har inte varit lätt. Vårt jobb är roligt och det är verkligen ett privilegium att följa med på våra medlemmars viktresor och se hur de växer och blir friskare vart efter vikten trillar av dem. Ett av de bästa jobbet som finns, men efter 14 år är det dax att göra något annat. Dessutom var hösten tuff med en ny diet som tog våra medlemmar och satte oss rejält i skiten. Vi fick ta en hel del av våra besparingar för att klara oss, så vill vi inte ha det igen. Som anställd dataprogrammerare kan Martin tjäna tillräckligt för att vi bägge ska klara oss på hans lön och jobb finns det gott om.

Så om 53 dagar börjar ett helt nytt liv för oss båda. Då har vi vår sista klass någonsin på Viktväktarna och sen vet vi inte riktigt vad som händer. Det enda vi vet är att jag ska genomgå två operationer, varav den ena har en ganska lång konvalescens. Kanske börjar Martin jobba direkt, eller också blir det efter semestrarna. Då får han ta hand om mej under sommaren och hjälpa mej med allt jag inte kan, gå med hunden, städa osv. Det kan nog blir en himla mysig sommar, då vi iofs återigen får leva på våra besparingar och semesterersättningar… men ändå, vi får vara tillsammans!

Igår berättade vi alltså för medlemmarna och några blev riktigt besvikna, men de förstår oss. Jag har en känsla av att vi kommer att hålla kontakt med ganska många efter att vi slutar, de har nämligen blivit goda vänner som vi bryr oss mycket om. Livet förändras och vi med det, ibland måste man fatta svåra beslut för att komma vidare. Det har vi gjort nu och vi känner oss riktigt nöjda och nyfikna på fortsättningen.

Nu vet ni!
Jag ska bli lyxsambo  🙂