Om mindre än ett dygn vet vi om jag klarade det… Då har läkaren som i bästa fall ska operera mej vägt mej och gjort alla sina koller och sagt ok. Idag vägde jag 60,5 med kläder, så det kan faktiskt gå. Om ni håller alla tummar och tår och jag skyller lite på höfterna så ska det kanske gå vägen. Kanske, i bästa fall alltså.

Inte konstigt att humöret varit uselt och jag bara frusit idag. Näringsnivån är sjukt låg och jag orkar inte mycket mer än att sitta framför datorn och glo. Imorrn ska jag berätta om min kost de senaste fyra veckorna, den är INTE att rekommendera och inte det minsta enligt Viktväktarnas program. Men det har varit en nödlösning.

Så nu är det alltså inte långt kvar. Klockan 11.30 ska jag vara på St Göran och sen möter jag upp Martin efteråt, han skriver tenta under tiden. Så går vi tillsammans och äter en god lunch och sen ska jag äta GODIS!!! Jag har en hel ask Salmiakki som bara ligger och väntar på mej. Blir jag godkänd ska jag fira och får jag avslag ska jag tröstäta, men äta ska jag!

4 veckors kamp. Snart vet vi om jag lyckades…