Jag skulle ju berätta om kvällen på Hamburger
Börs!

I fredags var det alltså dax att besöka Martins praktikplats och träffa hans chef och kollegor. Efter lunchen på Sveavägen gick jag till Norra Stationsområdet där Spree ligger. Jag gick fel precis hur många gånger som helst, men hittade rätt till slut. Då var jag ganska trött i benen kan man väl säga.

Martin mötte mej nere i porten och visade mej rätt, jag hängde av mej och hälsade på alla som var där. De flesta i 40-årsåldern, data- och tekniknördar såklart och himla trevliga. Vi fick lite vin och en genomgång av företagets år som varit rätt framgångsrikt. Vi fick vet att det kommer flera stora nya projekt nästa år och att det ska anställas ännu fler… det låter ju bra. Väldigt bra…

Kl 17.15 kom fyra taxibilar och hämtade upp oss. När vi stod samlade gjorde jag en liten reflektion; av oss 25 närvarande var det bara 5 som inte var helt svartklädda. Lite synd att folk inte vågar synas och sticka ut. Det var ju ingen begravning vi skulle på direkt… Självklart var jag och Martin två av dem som lyste upp, han hade röd tröja och grå byxor och jag hade röd kjol och vit tunika. Det skulle märkas mer tydligt senare vilka som märktes…

Julbordet var helt ok och alldeles lagom stort. Jag hade hört att höstens mat på Hamburger Börs inte varit något vidare, så min förväntan var ganska låg. Men jag blev glatt överraskad och smaskade glatt i mej av allt det goda. Laxen var lite för fet och rostbiffen lite för torr, annars var allt jättegott. Precis som ett julbord ska vara. Jag satt precis ovanför dessertbordet och kunde ta hur mycket skumtomtar jag ville bara genom att sträcka ut handen. Det utnyttjade jag flitigt.

Vi hade platser längst fram i höjd med scenen, bästa platserna måste jag nog säga. Så när showen började kunde det knappast bli bättre. Jag gillar ju inte magi, trollkarlar eller illusionister – kalla dem vad ni vill. Jag vill lixom veta hur allt går till och tycker inte om att bli lurad. Nu satt vi så att vi ganska enkelt kunde se hur alla trick gjordes, så jag var nöjd!

Labero interagerar mycket med publiken i sina shower, som ett sätt att avleda uppmärksamheten förstås. Å Martins röda tröja syntes förstås genom allt svart, så han blev en av Laberos samarbetspartners under den nästan två timmar långa showen. Så efteråt tog vi ett litet snack med honom och tog lite bilder. En kul grej, som dessutom uppmärksammade företaget lite extra.

Som sagt: Labero imopnerade kanske inte så där jättemycket. Han har satt ihop en väl kombinerad show, som är väldigt amerikans och underhållande. Men det som verkligen imponerade på mej var ljusshowen och akrobaterna/jonglörerna han hade med sej. Vilka artister!!! Tydligen var de från vår egen cirkusskola här i Botkyrka, nämligen Suptopia i Alby. Det var eld, mycket eld! Sådär så att det hettade i ansiktet på oss som satt närmast. Wow! Jag hade kunnat ha två timmar bara med dem, så otroligt bra!

Efter mat och show gick några upp till baren. Vi gick dit och tackade för oss. Jag sa lite menande att jag hoppades få komma även på sommarfesten och chefen viskade åt mej att bara Martin visar vad han går för så… Det skulle verkligen vara ”a dream coming true” om han skulle få jobb där efter praktiken. Han trivs och vill så gärna jobba där. Så nu håller vi tummarna för att det blir så. Men de måste ju trivas med honom annars hade han ju inte blivit medbjuden, och definitivt inte tillsammans med mej. Å han hade ju inte fått någon julklapp heller, vilket han fick nu. Så det ser ju bra ut, bara vi inte läser in för mycket i allt det positiva.

Nu har jag iaf fått mitt julbord och jag är mer än nöjd. Se showen om ni kan, den är absolut sevärd! Å hör ni nåt om att Laberos eldslukare ska uppträda någon annanstans, missa inte det!!! Hela kvällen får fyra tummar upp av mej. Tack Spree för att jag fick följa med  🙂