Sedan vi kom hem från Norrlandstrippen har allt rullat på i en galen takt. Direkt när vi kom hem var det dax för Formex, årets roligaste designevent och nu senast var jag i Italien. Däremellan har nästan allt handlat om teater och sånt som händer på scen. Förra veckan såg vi tre olika ”gubbar”; först ut var Lennie Norman, sedan såg vi Björn Skifs och i söndags var vi på en galen show med Danny Saucedo!

När jag var liten hade vi en tobaksaffär i Björkhagen i Stockholm. Varje dag kom Lennie Norman in och köpte dagens tidning samt ett paket Gauloises (franska cigaretter). Jag var kanske 4-5 år, men kommer ihåg att han var en av de kunder som jag fick ta hand om och slå in hans köp i kassan. Sedan träffade jag honom på Norra Brunn igen, typ 35 år senare, och han gapskrattade när jag berättade om detta. Han kom ihåg mej!

I onsdags var vi på hans turnépremiär av den uppdaterade showen Gubbvarning 2.0. Många tycker nog att han är lite vass i sin humor och kanske lite för grov också. Jag förstår att man kan tycka så, men är helt ok med det själv. Showen är 90 minuter och tiden går snabbt! Lennie slänger käftsmällar år alla håll som värsta kulsprutan. Publiken skrattar, men ibland sätter man även skrattet i halsen. De under 50 hänger knappt med alls… det är nämligen ganska många skämt om sånt som hände för ganska länge sedan. Vi gillade det och fick lite energipåfyllning. Det där med att glömma allt utanför för en stund, funkade bra 🙂

På torsdagen var det dax för något jag verkligen sett fram emot; Björn Skifs på Hamburger Börs. Jag har en personlig koppling även här, men i lite vuxnare ålder. När jag var 17 jobbade jag på SF och fick assistera vid olika saker när man spelade in filmen Strul. Under åren har vi stött på varandra och hälsar alltid hjärtligt. När jag var liten var det komikern Skifs jag såg först, sen kom musiken. Efter Strul fick vi varsin CD med all musik från filmen och först då började jag nog lyssna på honom ”på riktigt” även om jag såklart visste vilken musik han gjort tidigare.

I showen ”En värld av Skifs” hade jag såklart önskat något från filmen, men se det fick jag inte. Däremot fick vi en helkväll med musik, mysigt mellansnack, härligt sällskap och väldigt god mat. Showen var elegant och rätt lågmäld, snygg är nog rätt ord. Jag hade dock önskat lite mer upptempo, särskilt i slutet så man lixom dansat därifrån. Men en otroligt mysig kväll!

Dansade ut, gjorde vi däremot i söndags efter Danny Saucedos ”The run(a)way show 2.0″. Asså… va hände? Vilken show!!! Jag har ingen relation alls till Danny, kan inte ens säga en låt spontant om någon skulle be mej. Men vilken artist! Jösses alltså, jag blev helt knockad.

Vi kom in på Cirkus och såg en rätt enkel scen, som en cat-walk ungefär och det var det också, iaf i början. Hela showen börjar med en slags modevisning med en slags futuristiska kläder i haute couture. Så läckert. Sen dräller det av häftiga kostymer i hela showen, alla designade av NA-KD.

Det är högt tempo från början till slut, men med lite lugnare inslag mellan varven. Tillsammans med Dannys lågmäld mellansnack blir allt så jäkla bra. Scenen såg alltså enkel ut, men det var bara som det såg ut. Det hängde 20 trianglar i taket som lystes upp och flyttade runt i olika formationer. Jag hade kunnat titta på bara dem i timmar, så läckert! Tillsammans med de 10 professionella dansarna blev showen ett magiskt paket som vi kunde njutit av hela natten. Det var som att vara inbjuden till Dannys privata fest och inte vilja gå därifrån. Årets bästa show, utan tvekan.

Det blev alltså tre shower, tre helt olika ”gubbar” på fem dagar. En stå-up-show, en mysig krogshow och en supershow i Las Vegas-format. Så totalt olika och det är ju det som är så härligt med musik och scen. Där finns något för alla smaker.

Viken show hade ni valt?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube