Motivationen har återvänt!
Jag är så taggad just nu. Motivationen har återvänt rejält och just nu kan inget eller ingen stoppa mej! Veckans vägning visade 0,4 ner, så nu är det 1,5 kg till vikten jag hade innan jul och 2 kg till mål. Det skulle jag vilja fixa innan 1 Juni då vi ska på bröllop, men jag skulle gärna klämma 2 kg till…
Å just nu känns det faktiskt inte omöjligt alls. Jag har snöat in totalt på mitt löpband. Jag kan stå där hur länge som helst och bara gå och gå… idag var det Oprah och jag som gick 5 km på drygt 50 minuter. Tanken är att gå de där 5 kilometrarna dagligen så att de blir lättare och lättare och däremellan springa så ofta och långt jag orkar. Kan jag gå 5 km på 40-45 minuter så är det ok tycker jag. Men innan operationen (22/4) är min förhoppning att jag ska kunna springa hela sträckan. På fredag ska jag träffa operationsplaneringen och då får jag veta hur livet efter op ser ut och när jag får börja springa igen. I värsta fall får jag väl gå Vårruset? Men då vet jag iaf att jag orkar göra det på en helt ok tid.
Så just nu är jag ganska insnöad på det här med motion, vikt, mat och operation. Jag har två veckor på mej att göra allt så bra som möjligt och helt enkelt köra skiten ur mej innan jag blir liggande på soffan i minst en vecka. Jag försöker dessutom att planera och förbereda jobb och allt här hemma, så att den där tiden i soffan ska bli så lätt som möjligt. Jag kommer inte att bli sjukskriven, det går helt enkelt inte. Annars blir de flesta sjukskrivna 2-4 veckor, men jag kan ju inte ställa Martin i skiten. Därför måste vi planera så att jag kan fortsätta jobba trots allt. Problemet är att jag inte får bära mer än max 5 kg de närmaste 4-6 veckorna efter op och bara väskorna som ska med till jobbet väger minst det dubbla. Så jag fnular på att sätta en låda på en pirra och lägga väskorna i… det kanske funkar?
Som det känns nu så är det på nåt sätt 2 veckor kvar av mitt rörliga liv och jag måste göra så mycket jag bara kan tills dess. Så jag nördar in på mitt löpband, min våg och min mat och vet ni? Det känns så himla bra!