Bloggare har makt
Att bloggare har en del makt vet vi som bloggar och en del företag och organisationer. Det är därför man som bloggare blir inbjuden att ha tävlingar, göra reklam för olika saker eller gå på olika event. Allt beror förstås på hur många läsare man har, men makt det har vi även om man som bloggare kanske inte känner så.
Men ni vet säkert att bla Isabella (Blondinbella) byggt en förmögenhet genom sitt bloggande och nu har flera framgångsrika företag. Inte illa för en ung tjej! Det är faktiskt en hel del tjejer som startat sin karriär så och nu driver olika företag. Det som många inte ser som ett jobb ger dem mat på bordet, tak över huvudet och betalar skatt till staten.
En som vet hur mycket makt man har genom sin blogg är Martin Melin som i dagarna fått försvara sina ord, dementera och förklara. Det man skriver finns alltid kvar på ett eller annat sätt och sticker man ut näsan kan det göra förbaskat ont. Är man dessutom offentlig så kan det smälla rejält. Han skriver alltid öppet om det mesta och tog nu upp problemen med invandringen. Han förstod nog inte hur mycket hans ord skulle beröra och uppröra, men det blev folkstorm på bloggen och han hamnade på löpsedeln. Och sedan dess har han fått ursäkta och förklara. Men folk är ju lite stelbenta och har svårt att värdera om den uppfattning de redan har, så jag gissar att det kommer att bli en utdragen historia för honom.
Innan jag träffade Martin Melin så var han i min ögon som vilken annan tv-personlighet som helst. Han verkade väl trevlig, men mer än så var det lixom inte… sen tog jag en chansning när vi skulle ha invigning av skytteklubben och mailade honom för att fråga om han ville vara med i en skyttetävling med andra sk kändisar. Han var en av dem som svarade väldigt fort och han svarade dessutom JA TACK GÄRNA! Sen var det tyst ett tag och jag blev lite fundersam på om han verkligen skulle komma. Jag hade ju ingen aning om att han var iväg med Robinson medan jag väntade på att han skulle höra av sej… Det visste ju ingen lixom. Men så kom dagen för invigningen och när de flesta var på plats rullade han in på skytteklubben; genomförkyld.
Jag har sällan träffat en så trevlig människa! Här kommer han en söndag, sjuk, men vill ändå ställa upp för våra ungdomar. Trots feber så kommer han dit med ett glatt humör, skjuter brallorna av de andra (njae kanske inte riktigt…). Han vinner tredje pris, ursäktar sej och åker hem. Vi var många som var både tacksamma och imponerade av att han orkade ta sej ut till Tullinge den dagen. Att nu se honom i blåsväder är förstås inte kul alls, men vänner är till för att försvaras och jag ser honom numera som en god vän som jag vill ställa upp för och tänker försvara.Han ställde upp för mej/oss, nu ställer jag/vi upp för honom.
Alla kan vi göra fel och klanta till det. Gör det oss till dåliga människor? Ska inte en förklaring och en ursäkt räcka? Om man aldrig kan bli förlåten för sina misstag är det fel på mänskligheten och inte den som begått misstaget. Samma sak med personer som begått ett brott, fått ett straff och avtjänat det. Man måste få en chans att börja om. Man måste få lära av sina misstag och visa att man tagit lärdom.
Den som är fri från synd kastar första stenen. Amen.