23 juli har vi bröllopsdag, i år var det den åttonde i ordningen. Vi har faktiskt förlovningsdag samma datum, i år den nionde. Vi firar allt så mycket vi kan och på bröllopsdagen är vi larvigt romantiska 🙂

Klart man ska fira om man kan och en bröllopsdag ska såklart firas stort. Våra kompisar Helene och Krister (Beerggrens Bilbo) var återigen i närheten, så vi letade rätt på en camping där bägge kunde stå ett par dagar, bokade och möttes upp. Valet föll på Vansbro, där vi hittade en fin liten camping precis vid kanalen där Vansbrosimmet går av stapeln.

När man har bröllopsdag ska man väl vara lite extra omtänksamma tänker vi. Alltså passade jag på att tvätta allt vi hittills skitat ner och laddade skåpen med rena kläder igen. Medan Martin tömde vår toalett, som mest jag använder, en kärlekshandling som heter duga 🙂

Solen sken, så vi passade på att utforska närområdet lite direkt när vi kom. Vansbro är vansinnigt fint. Här flyter älven genom landskapet, det finns massor med bra promenadstråk och fina hus överallt. Trots semestertider och vackert väder var det dock nästan inget liv alls i stan. Lite konstigt tycker jag, för den här orten är värd att upptäckas.

Efter en stund i solen var det dax att svida om för att gå iväg och äta. Vi kollade in tripadvisor och hittade Selins som vi tyckte lät som ett bra alternativ. Där tog jag en pasta och Martin en hamburgare. Till detta blev det en cider för mej och en öl för maken. Allt var riktigt gott och vällagat!

Mätta och belåtna gick vi tillbaka till campingen och knäckte ett bubbel. Nu kanske ni tycker att man ska fira en bröllopsdag på egen hand, men våra kompisar förgyllde faktiskt dagen. De är toppen att ha med sej oavsett vad vi gör!

Det blev en väldigt härlig dag, på en mysig plats. Vansbro Camping är ännu en plats vi gärna återkommer till. Här kan man ju dessutom tvätta, vilket är ett stort plus!

Jag är verkligen gift med världens bästa man. Han är min bästa vän, min trygghet, mitt ankare, min guldkant. Att träffa någon sent i livet är en förmån, nu var vi iofs inte lastgamla – men ändå… han var 35 och jag 38. Vi hade faktiskt gett upp bägge två och accepterat att leva ensamma resten av livet. Dessutom hade vi känt varandra i hela sju år och inte haft en tanke på att det skulle kunna vara något annat än en vänskap. Det är 16,5 år sedan nu.

Varje bröllopsdag börjar alltid med att vi frågar chansen på varandra. Den som hinner först alltså. Så svarar den andra i bästa fall JA, då kör vi ett år till – detta JA får man inte ta tillbaka under året, utan man får vänta ett år tills det är dax att fråga igen. Om vi är knäppa? Såklart vi är. Båda två tack o lov 🙂

Så nu kör vi ett år till. Undrar var vi firar bröllopsdag nästa år och framförallt om två år – när det är dax att fira tio år som gifta. Såklart måste vi hitta på något speciellt då? Kanske köra bröllopsresan i repris? Två veckors kryssning på Medelhavet tackar jag inte nej till!

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube