Sorgligt nog…
… så måste jag nog konstatera och även acceptera (aldrig i livet!) att HÖSTEN ÄR HÄR!!!!
Ni som följ med här på bloggen vet att jag gärna skulle ta ett långtidsvalium för att slippa allt vad hösten heter och står för. Jag skulle gärna hoppa över oktober och november och vakna framåt lucia, så jag får vara med under advent. Sen kan jag somna om i februari och vakna i april igen. Jag vet! Jag lever på fel breddgrad!
Jag tycker det är riktigt sorgligt när jag höststädar trädgården. Att ta farväl av sommaren och lägga undan den till nästa år… Suck! Jag ser inget som helt mysigt i mörka höstkvällar, regn och blåst. De där fina färger som folk pratar om kan jag väl iofs se, men då måste kameran vara med. Den höga luften… näääää, den är bara kall!
Förra året fick jag presentkort på sån där ljusterapi av Martin, så det ska vi göra under hösten. Sitta i ett vitt rum och bara mata oss med ljus och bli pigga. Jag älskar min gryningslampa som väcker mej varje morgon och sollampan som finns vid datorn. Använder bägge så mycket jag kan, när jag opererat ögonen kan jag inte ha dem tända – så jag får passa på nu. Å jag inbillar mej att de hjälper och tro försätter berg!
Nu är jag väl medveten om att det finns två läger av den svenska befolkningen. Hälften älskar våren och sommaren, hälften älskar hösten och vintern. Å det är väl tur att hösten har ”fans” den också, jag kommer dock aldrig att bli ett. Jag försöker att acceptera att vi har fyra årstider i Sverige, men gnäller högljutt när det inte är ”min” årstid.
Ni har fattat va? Jag vill ha SOMMAR!!!