Så var det alltså måndag igen och dax för vägning… å det var ju inte så kul. Trots att jag rört på mej massor, iofs inte skrivit checklista – men haft ganska bra koll på maten, så var det upp ett hekto. Jäkla skit!

Tycker att motivationen är ganska ok och jag har ju ett stort mål, ändå går det bara inte! Martin hade gått ner ett kilo och visst, han har mer att ta av och behöver inte anstränga sej lika mycket. Men det är ju så jäkla surt! Får väl skylla en del på lite stress och mens. Mens som jag iofs knappt har någon efter operationen, men hormonerna i kroppen finns ju fortfarande kvar. Den här gången hade jag inte ens minsta tecken på pms  🙂

Klart att den där tacon i lördags inte var toppen, men det var ju bara en gång på en vecka! Ska jag inte kunna sväva ut lite en enda gång i veckan så är det ju för sorgligt. Men nu har vi en vecka framför oss utan några som helst avvikande beteenden. Eller jo, förresten… pappa fyller år. Men i övrigt är det bara jobb och hem, inget annat. Då ska jag väl iaf kunna ta bort ett kilo tycker jag.

Tänk att man kan vara så bra på att peppa och hjälpa andra ner i vikt, men inte klara det själv. Nåt fel är det…