91-åriga Ghanna ska idag återbördas till sitt gamla hemland Ukraina. Trots överklagande och utrymme för olika tolkningar av lagen, och att hon dessutom är dement och sjuk – så är hon på väg till flyget i detta nu. Det känns lixom fel…

Jag provade på att sitta i migrationsdomstolen vid ett par olika tillfällen, men klarade det inte. Oavsett om jag hade lagen på min sida eller inte, så klarade jag inte att ta ett så stort beslut om en människas framtid. Jag klarade inte ens att sitta i Länsrätten och dra undan sjukpenningar, a-kassa mm för folk. Tjänstemännen är luttrade, de träffar oftast aldrig människan bakom ansökan eller överklagandet – allt är bara pappersprodukter. Att avslå ett ärende kan förstöra livet för den drabbade och jag ville inte vara en del i detta. Så jag avsa mej uppdraget och har nog aldrig varit så lättad som när jag skrev under det pappret. Jag kan inte låta bli att engagera mej och detta var fel plats för mej. Att ha ont i magen vid varje beslut är inte sunt.

Nu har jag uppdrag i Tingsrätten och det är en helt annan sak. Här låser vi in folk som begått brott. De VET att de har gjort något felaktigt och ska därför ha sitt straff och avtjäna detta. Inga konstigheter även om det kan bli otäckt och man kan bli illa berörd. Men inte alls som att utvisa en person, kanske ett barn…

Att utvisa Ghanna verkar de flesta tycka är helt fel. Damen är gammal och sjuk. Hon bor hos anhöriga här i Sverige och belastar inte det svenska samhället särskilt mycket. Vad gör det om hon stannar? Så lång tid kan det knappast heller handla om, om man ska vara krass… Men lagen har sagt sitt, rätt eller fel? Jag och många med mej verkar tycka att det är riktigt fel. Jag önskar Ghanna allt gott, så mycket det bara går.

.