Så var det dax. Rättgång. D var väldigt nervös och tyckte det var obehagligt att vara i samma run som den som försökt slå ner honom. Men allt gick bra. D berättade sakligt och lugnt om vad som hänt och hur han mått efteråt.
 
Killen hade 3 åtal för misshandel, ett narkotikabrott, ett snatteri och ett för grovt motstånd mot tjänsteman. Han åkte dit på alla punkter och de tre målsäganden fick sina skadestånd beviljade. Så D´s största problem numera är vad han ska göra med pengarna… skämt åsido… den här tiden efteråt har varit jobbig för honom – jag är glad att han fått upprättelse.
 
Samtidigt blir man väldigt illa berörd av förövarens situation. Han är 34 år gammal, straffad första gången när han var 17 och har sen dess åkt in och på kåken och olika hem. Nu har han fått veta att han har ADHD, han har provat medicinering som fungerar  – MEN han får inte medicinen om han inte har ett ordnat boende mm. Då tar han till alkohol eller droger och trillar dit i något brott igen. Han ville verkligen komma på fötter och vädjade om medicin och behandling. Han var så frustrerad över sin situation att man verkligen kände med honom. Nu blev det 4 månaders fängelse, med chans till behandling och jag hoppas verkligen att det ska gå bra för honom.
 
Jag satt där, hörde hans berättelse och tänkte på min Senior. Senior har samma diagnos och samma medicin som killen efterfrågar och det funkar så bra. Tänk om han hade fått samma förutsättningar som Senior… hade han då suttit där? Vad hade det då blivit av honom? Han kanske hade blivit läkare, polis, lärare eller nåt annat. Tänk om han fått hjälp tidigt – då hade hans värld sett helt annorlunda ut. Det är såna här killar jag vill finnas till för! Hoppas jag kan det och klarar det när den dagen kommer. Men jag har ju faktiskt övat en hel del…
 
Nu mår iaf D och Junior helt ok. Vi gick iväg och åt lunch när allt var över. D var avslappnad och glad att det var över. Han såg ut att må bra. Det var en hård läxa, det kunde gått riktigt illa. Nu vet killarna att vi inte bara snackar när vi ber dem att ta det försiktigt när de är på stan. Saker kan hända – och händer… även dagtid…