Vi har suttit och tittat på gamla videofilmer från våra semestrar och som vi har skrattat. Junior har sett sej själv som liten sjungandes och badandes. Helt underbart att sa killarna som små igen, de var ju urgulliga!!!
 
Vännen kände oss ju inte då, fast det gjorde han ju igentligen… vi träffades ju redan 2000…  nu har han iaf blivit uppdaterad på killarnas småbarnsår. Hur de pratade, hur de rörde sej osv. Vi har skrattat ikapp och tiden har gått jättefort. Helt plötsligt var klockan över 12 och vi var inte ens trötta  😉
 
Imorrn fortsätter filmvisningen – efter jobbet!