Ni som följt mej ett tag vet att jag avskyr högtidsdagar som nyår- och midsommarafton. Alla utom vi verkar hitta på roliga grejer tillsammans med andra, har traditioner osv. Vi har både försökt att bjuda in och bjuda bort oss, utan framgång. Jag har verkligen velat göra något särskilt och tyckt att det varit väldigt jobbigt att vi suttit för oss själva. Utomstående har bagatelliserat min ångest och mina funderingar och inte alls förstått hur illa jag faktiskt mått.

Fram tills förra nyåret. Vid årets årsskifte insåg jag att jag inte alls mått lika dåligt eller funderat alls lika mycket över firandet som föregående år. Ändå hade vi inte gjort något särskilt. Samma sak de senaste dagarna. I år har ångesten över midsommar inte alls varit jobbig, jag har knappt ens tänkt på det.

Kanske är det för att jag till slut accepterat att vi inte kommer att bli bortbjudna eller att folk faktiskt inte vill umgås med oss. Jag har till slut insett att det inte kommer att bli annorlunda, utan att det är jag och Martin som får fira i vår ensamhet. Eller i bästa fall med föräldrar och barn. Som i år!

Nu är det andra året som vi släpper allt hemma och åker till Öland. Vi bokar in oss på Lammet & Grisen och får både lunch och middag lagat åt oss för bara drygt 300 kr per person. Vi behöver inte göra ett handtag, inte handla, laga maten, duka, plocka undan eller diska. Det är grillat och en massa tillbehör, så alla äter av det de tycker om och i den mängd man vill. Perfekt!

Dagen började med en solig och åskmullrande promenad, med inslag av ett par regnstänk. Sen bytte vi om och 12.30 satt vi på plats för sillunchen. Sönerna och deras flickvänner kom till Öland på torsdagkvällen, den ena har aldrig satt sin fot på ön förut, den andra var här som liten. Ingen av dem hade en aning om vad som väntade dem. Mina föräldrar var på plats före oss och skulle förstås också fira med oss.

När jag var liten på 70-talet var Lammet & Grisen platsen för varje midsommarafton. Idén om en grekisk taverna mitt ute i bushen var förmodligen ganska galen, men gick hem nästan direkt. Sedan dess har det byggts ut och om lite undan för undan. Årets nyhet är en stor uteplats uppe på taket. Då var det midsommarlekar och alla var med, riktigt så är det inte längre…

Vi åt vår lunch och sen åkte vi hem till pälsbollen och solade. Det var varmt och skönt, så vi passade på att njuta av solen så mycket vi bara kunde. Vid 18 var det återigen dax att klä om och åka tillbaka, den här gången var det grillat som stod på menyn. Eftersom vädret tillät så var taket öppet och solen strilade in när vi åt vår middag. Det är så otroligt mysigt där!!! Vi gillar stället och det gjorde tjejerna också. Jag och Martin försökte hålla vår plan och inte äta oss proppmätta, planen höll faktiskt. Men när det står lakritspannacotta på dessertmenyn, ja… då finns lixom ingen utväg mer än att äta en. Den är såååå god!!!

När vi ätit klart satt vi uppe på terrassen en stund och sedan tog vi årets familjebild. Vi tar en bild varje år, på samma plats om möjligt. Det är kul att se hur vi förändras med åren. Sen åkte vi hem och tog en långpromenad med pälsbollen igen. Det var väldigt skönt att gå ner all mat och vädret var perfekt! Vid 21.30 åkte vi ner till ”vår” strand för att titta på solnedgången. Samma plats som Martin friade till mej förra året. Det var lite moln, men ändå jättefint.

Sammantaget kan man säga att årets midsommar var väldigt bra! Vi var inte ensamma, det var inget krångel, maten var god och sällskapet perfekt. Vi åt inte för mycket, utan i en alldeles lagom mängd och fick dessutom en massa motion. Men visst åt vi mer än vanligt och fick ett plus på vågen i morse, men det är måndagsvikten som gäller.

Kan det alltså vara så att min högtidsångest är botad? Är det så att jag kan börja se fram emot de här dagarna? Jag vet ju att vi med största säkerhet sitter ensamma till nyår igen, men det känns inte så jobbigt längre att tänka tanken. Har acceptansen av ensamheten tagit bort ångesten? Inte vet jag – men det är jäkligt skönt! Vi kommer förmodligen alltid att sitta ensamma både nyår och midsommar, men i bästa fall i sällskap av föräldrar eller barn ibland. Och det känns faktiskt ganska ok. Men ni är ändå välkomna att göra oss sällskap eller bjuda in oss om ni vill  🙂

Hoppas er midsommar också blev bra och att ingen behövde sitta ofrivilligt ensam, för det är ändå den värsta ensamheten som ingen ska behöva uppleva.