Jag befarade det värsta igår kväll… skulle jag verkligen få liv i barnen idag? Det har varit sena kvällar och långa sovmorgnar. Dessutom orkade jag inte stå emot Seniors tjat om att få se deckaren på ettan som slutade 22.30. Men han looovade dyrt och heligt att han skulle funka idag, vara lätt att väcka och fixa iordning sej utan gnäll. Och det gjorde han!
 
Över alla under… jag drog bara upp hans rullgardin så var han på fötter. Jag la fram hans medicin, men han fixade resten med frukost och kolla att cykeln var pumpad mm. Redan 7.45 hojtade han att han var färdig och skulle dra iväg (han börjar 8.30 och har 5 min resväg).
 
Junior var lite segare, men inte mycket. Hans kompis kom förbi prick 8 och hämtade honom. Sen var jag ensam! Så skönt! Nog för att det är skönt med jullov och sovmorgnar, men det finns ju en gräns…