En sak tycker jag är väldigt konstig. En mamma som sköter barn och hem helt ensam hon ses inte som något speciellt av samhället. Men en ensamstående pappa, han är tydligen en sensation. Särskilt den äldre generationen har jag hört flera gånger säga att ”Han är ju så duktig”. Vaddå, som tar hand om de barn han avlat eller?
 
Vad är det för skillnad om jag som mamma tar hand om ett skrubbsår, eller att en pappa gör det? Jo, det är min förbaskade uppgift och plikt att göra det, medan en pappa är extra duktig för att han gör det. Om pappa dessutom har tagit hand om tvätten, bäddat rent i sängarna, dammsugit och lagat maten – under en och samma dag – ja då är han en hjälte!
 
Jag är inte uttalad feminist, men vissa grejer reagerar jag på!