Förbereder både mej, hemmet och jobb inför morgondagens operation. Jag har ingen som helst lust att åka dit! Inte för att jag är orolig, utan att för att jag inte orkar med att hålla mej stilla, klådan i stygnen och allt annat trassel det kommer att innebära. Låter kanske bortskämt, men jag trodde alla operationer var gjorda och har ingen lust att göra en till.

Men hemmet är iaf hyfsat städat, ska väl dammsuga också. Nagellacket är borta och händerna ser skittråkiga ut. Sängarna är renbäddade och jag ska ta första hibiscrubben ikväll och sen igen imorrnbitti. Vi äter upp resterna av gårdagens taco ikväll och sen ska jag fasta tills operationen är över. Då har jag en äggmacka med mej att äta direkt efter, för då är jag förmodligen svinhungrig. Jag kommer även ha med mej hudkräm och något att fixa håret med, så jag ser ut som folk när jag ska åka hem.

Eftersom man ska försöka göra ingreppet utan narkos, så kommer det att gå ganska snabbt och jag får åka hem nästan direkt efter. Om man inte ändrat sej imorrn när jag kommer dit, håll tummarna för att det bara blir lokalbedövning!!!

Vad är det jag ska göra då? Jo, när jag gjorde min bröstförminskning blev det kvar lite bröstvävnad på varje sida om de nya brösten. Det är en valk som är kanske 4-5 cm lång och ett par centimeter i tjocklek om man klämmer ihop den. Det gör att behån inte kan omsluta det nuvarande bröstet utan valken smiter ut utanför och kläms mellan kroppen och behån. Eftersom jag inte har någon känsel där och kanske aldrig får tillbaka den heller, känner jag inte när det blir totalt stopp i blodflödet och det är ju inte så bra i längden. Sen ser det inte klokt ut heller… Det är alltså korrigering av både funktion och utseende.

I övrigt är jag supernöjd med resultatet av bröstförminskningen. Att gå från E till C kanske inte låter så mycket, men det var ändå ungefär 750 gram som försvann. En nästan full mjölkförpackning alltså. Håll en sån framför bröstet och hoppa lite, får ni känna hur det känns. Numera kan jag röra mej som jag vill, ligga på mage och sova, springa, ha vilka kläder jag vill och slipper både rygg- och nackvärk. Valkarna blev inte tydliga förrän efter drygt ett halvår, när allt var läkt, svullnaden lagt sej och tyngdlagen gjort sitt. Ju mer muskler jag fick och desto mer fett som försvann, tydliggjorde valkarna som iofs är fettvävnad – men precis som de gamla brösten så stannade de kvar även om jag gick ner i vikt. Mina bröst har alltid varit lika stora oavsett vad jag vägt, tyvärr. Nu är de små och alldeles perfekta för min övriga kropp. Jag är ju bara 156 cm lång.

Så imorrn vid 7.30 får ni gärna tänka lite extra på mej. Då ligger jag på operationsbordet igen och håller tummar och tår för att jag inte ska behövas sövas. Sen hoppas jag att operationen går snabbt och inte gör jätteont… Jag hoppas också att jag får åka hem direkt och att det inte ska göra för ont efteråt i såren. Martin och jag åker dit tillsammans, sen ska han sitta första dagen på sitt nya jobb och undra hur jag mår. Jag får alltså ta mej hem på egen hand bäst jag kan och sen får han komma hem och pyssla om mej efter jobbet.

Usch! Jag vill verkligen inte göra detta, men nu är det som det är. Vill ju bli av med valkarna till bröllopet eftersom de syns igenom kläderna. Till sommaren kan jag ha en tunn klänning eller topp igen. Det är väl det jag får tänka när jag ligger där. Jag känner mej som en trulig 3-åring ungefär och har helst lust att lägga mej på golvet och sparka med benen, men nu är det som det är… och det brukar ju bli bra till slut…

Veckomatsedeln kommer iaf ut som vanligt, så kika in här redan imorrnförmiddag för veckans mat.