Jag har upptäckt att jag faktiskt har folk runt mej som uppskattar mej och det jag gör. Men min dåliga självkänsla är sånt inte alls självklart och jag blir enormt förundrad, överraskad och sjävklart glad! Men en och annan som jag tycker om har börjat uppträda lite mysko och undvikande, så det tar bort lite av den där glada känslan. 

Eftersom kommande veckor innebär bla tre kryssningar och ganska lite tid hemma har jag börjat julfixet idag. Fönstren i köket är tvättade och gardinerna bytta. När jag ändå var tvungen att stryka gardinerna passade jag på att ta hand om allt som låg i korgen. Jag avskyr att stryka, så jag minimerar tillfällena till en gång om året då jag stryker allt! Så nu är det alltså gjort för i år 🙂

Under veckan har jag fixat en massa smågrejer. Jag tog bort stygnen, å det var faktiskt jag själv som tog bort dem. Iaf tre, vid köksbänken med nagelsax och pincett. De andra två fick distriktsköterskan ta eftersom de satt på fel arm. Jag passade på att ta influensasprutan samtidigt eftersom jag tillhör en sån där sk riskgrupp. Nästa vecka är det dax att ta ytterligare en prick, den här gången en stor i tinningen. Får vi se hur stort ingrepp det blir och hur jag ser ut sen. Är ju lagom kul att åka iväg med ett gäng till Lakritsfestivalen i Finland med ett stort bandage i skallen, men men…

Jag är trött och känner mej lite uppgiven. Sjukgymnastiken känns inget vidare och kroppen känns helt fel. Magen funkar inte särskilt bra, jag samlar vätska och har gått upp massor i vikt på bara ett par dagar. Även om vågen säger att jag är sk normalviktig fortfarande så känner jag mej som en elefant ungefär. Ju mer jag tränar desto större blir magen, det borde ju vara tvärtom. Imorrn ska jag tillbaka till sjukgymnasten och då träna med henne. Jag har en känsla av att alla känslor och tankar bara kommer att forsa ur mej. Ska bli intressant att se hur hon habndskas med det och vad hon kommer att säga.

Jag har ett jättebra liv och absolut inget att klaga på, ändå känns inget riktigt roligt just nu. Jag vet inte varför, bara att det är jag själv som måste ändra på det. Eller jo… jag vet… höst… det är en stor förklaring till hur jag mår varenda år. Men det är bara att stå ut. Om 2 månader går jag barärmad till restaurangen för att äta middag i Gambia. Syrsorna har börjat spela och vågorna brusar. När vi kommer hem har dygnen blivit lite längre igen. Det är bara att stå ut och räkna ner.

Men roliga saker väntar som sagt nästa vecka. Först ett gäng mindre roliga läkarbesök, men sen Lakritsfestival! Roliga människor på en rolig plats. Massa gott godis! Tyvärr stannar Martin hemma, men jag får sällskap av Pernilla istället. Vi kommer ha så kul!

Bäst att börja styra upp veckan, fixa veckomatsedel och sånt. Allt för att hålla oss på banan så mycket det går i allt som händer. Mycket godis kommer det att bli och då krävs det bra mat resten av tiden. Allt för att minmera katastrofen. Så ha en fin söndagkväll på er, det ska vi ha!