Sedan Dr Torsten uppmärksammade mej på att jag med största säkerhet har Fibromyalgi har jag förstås varit lite extra uppmärksam på hur kroppen känns och hur jag faktiskt mår och kommit på en massa underliga saker…

Det första jag kommit fram till är att jag är så otroligt korkad! Jag har haft ont i helahalva kroppen i ungefär hela mitt liv, men jag har nog aldrig tagit en enda värktablett för det. Smärtan och värken är en vana, något jag vaknar och somnar med. Tanken har aldrig ens slagit mej att man kan ta en värktablett och ha lite mindre ont. Det är lixom en vana och en del av mitt liv som bara finns där, jag märker inte ens att jag har ont. Det här låter helflummigt, men ni kanske förstår hur jag menar.

Igår blev det här extra tydligt för mej. Jag skulle gå på stan hela dagen och tog på mej nya stövlar. Jag får nästan alltid stora skavsår av nya skor, så jag stoppade ner plåster i fickan och drog iväg. Men jag fick otroligt nog inga skavsår, istället fick jag väldigt ont i foten. Sådär så jag knappt kunde gå. Först var vi på Miniors skoavslutning och efter den uträttade vi lite ärenden på stan, sen var vi tvungna att sätta oss på ett fik för att avlasta min fot. Det gjorde otroligt ont på ovansidan av foten och jag hade svårt att röra den. Men med lite vila var det bara att knalla vidare. Vi skulle på julmingel hos vår chef, så där satt jag mest i soffan och vilade foten och lät Martin passa upp på mej.

Nu kunde man känna en knöl på ovansidan, som knappt gick att röra vid. Då kom jag helt plötsligt på att man kan ju faktiskt ta en värktablett och se vad som händer. Duktig flicka! Martin bara tittade på mej och himlade med ögonen… varför hade jag inte tänkt på det tidigare? Men vaddå, jag tar bara tabletter när jag har ont i skallen, ibland… Men nu tog jag en och på så sätt kunde jag iaf gå till tåget och sedan den korta vägen hem. Nu kände jag tydligt att det var skorna som tryckte på just det stället, inte mycket men tydligen tillräckligt. Och nu var det inte bara en knöl utan halva foten var svullen. Då slog det mej: Så här var det varenda gång jag hade slalompjäxor på mej! Vid varje spänne var det en stor svullnad, så när jag köpte nya pjäxor tog jag en sko med bara ett spänne.

Jag är alltså ganska känslig för tryck kan man väl konstatera. Men bara just när det händer, för idag syns eller känns ingenting. Mysko. Jag trodde jag skulle ha ett stort blåmärke eller nåt. Men jag kan röra på foten, röra vid den och allt är som vanligt. Precis som när jag åkte skidor… Nu börjar jag förstå att det här är något jag haft länge, minst sedan 14-15-års ålder. Men jag har också kommit på att man faktiskt kan ta en värktablett!

Det känns som att jag kommer få många aha-upplevelser en tid framöver  🙂