Jag har inte brytt mej särskilt mycket om hur jag sett ut under mina vuxna år. Fram till 20 gjorde jag nog det, men sen tyckte jag väl på nåt sätt att gillar inte folk det de ser så är det inte mitt problem utan deras… och nog är det väl så… men jag tänkte inte på att även jag ska trivas med det jag ser.

Det tog mej sisådär ytterligare 20 år att inse att den där personen i spegeln är jag och att det nog skulle kunna bättras på lite här och där så att även jag gillar det jag ser. För det är ju faktiskt mycket viktigare att jag trivs med mej själv än att andra gör det. Man kanske kan ursäkta min dåliga tillsyn och behandling av mej själv med att barnen tog all min tid. Det var ju barnen som var viktiga inte jag… frågan är ju varför jag inte kunde ge mej själv ens 5% av den tiden? Då hade ju säkerligen även jag mått bättre och orkat mer. Men jag har aldrig sagt att jag är särskilt smart…

Men så blev barnen stora och klarade sej själva större delen av tiden och jag började min personliga renovering. Jag har verkligen funderat på vem jag är, vem jag vill vara och vilka saker som behöver åtgärdas på min kropp. Jag kom fram till att jag är en ganska bra människa som egentligen bara behövde ta hand om sej själv lite bättre och på så sätt började jag min förvandling. Jag gjorde mina två operationer (Novasure & TVA) som förbättrat mitt liv 2000%! Jag gick ner i vikt och väger nu som jag ska i förhållande till min längd. Så långt var det ganska enkelt…

Sen kommer man till det där med kläder och det där yttre som smink, som jag inte kan mycket om alls. Jag har nästan bara använt jeans och t-shirt, enkelt och skönt. Men nu passade jag ju faktiskt i kjol och klänning också och kunde till och med ha lite klack igen. Så garderoben rensades och lite nya grejer köptes in. Kläder som jag faktiskt känner mej fin i! Några smycken las till och gjorde en stor förändring! Jag började använda mascara och lite färg på läpparna även om jag inte skulle göra något särskilt, utan för att vara fin för min egen skull. Det där med ögonskugga och sånt där avancerat har jag inte lärt mej än  🙂

Men något jag numera också använder är krämer, för ansiktet och kroppen. Jag har nämligen insett att det är himla skönt. Så alla fina grejer jag fått i olika goodiebags och vunnit på olika ställen används nu flitigt och jag har en helt annan känsla i särskilt huden. Sen har vi det här med händerna och naglarna… händer är viktiga för mej och visar vem en människa är tycker jag. Så en dag insåg jag att mina naglar faktiskt är jämnlånga och ganska snygga. Dessutom har jag mängder med nagellack. Det var dax att även snygga till naglarna och faktiskt visa upp dem.

Så de senaste två månaderna har jag haft lördagkvällen som min nagelfixarkväll framför tv´n. Jag väljer ut nagellack efter vad som ska hända i veckan, eller låter följarna på Instagram välja åt mej. Så sitter jag och pysslar med underlack, några lager nagellack, lite glitter kanske och överlack. Naglarna är hela och snygga ganska precis en vecka och sen gör jag om det. Jag får mängder med komplimanger och jag känner mej jättefin!

Att det skulle ta drygt 40 år att komma fram till att man mår bra av att ta hand om sej och piffa till sej lite är ju förstås lite synd. Men bättre sent än aldrig, eller hur? Det är viktigt att trivas med sej själv, det trodde jag inte. Men det är svårt att hinna att ta hand om sej på ett bra sätt när man är ensam med barn och varken tid, pengar eller intresse finns. Men nu är tiden min och även om pengarna kanske inte riktigt finns, så finns numera intresset och innehållet i alla goodiebags. Så nu gör jag vad jag kan, och lär mej gärna mer på vägen.

Det går faktiskt att lära även gamla hundar att sitta, så det så!
Frågan är nu: hur bra är du på att ta hand om dej?