Browsed by
Författare: Marlene

Har inte trillat av jorden…

Har inte trillat av jorden…

Jag lever! Den här veckan går till historien som en av de mest hektiska någonsin och som grädde på moset lyckades jag dessutom bli sjuk. Nu vet jag att man inte kan äta så man spricker, däremot blir man väldigt dålig – jag har testat…

Allt började i måndags med fest på Nalen då Årets Nätängel skulle koras. Det var röda mattan, trerättersmiddag och prinsessan Sofia var närvarande. Så fortsatte det på tisdagen med en mysig frukost med Game of Thrones-tema och på kvällen julbordspremiär på Engelen. ”Alla” var där som det burkar heta och det var supertrevligt och gott.

På onsdagen skulle jag på en lunch med drycken Baileys, vad jag trodde en helt vanlig lunch – men det visade sej att det var julbord på Hallwylska med Baileys som efterrätt. Det var så mysigt och så fina lokaler! Direkt därifrån tog jag rullväskan och traskade genom stan till Slussen för att möta upp Rickard och Marcus på Birka Cruises och stämma av sista detaljerna innan kryssningen. Jag har nämligen haft äran att ta över deras insagram under ett dygn för att bla visa deras… julbord!

Martin och jag klev på båten och påbörjade vårt uppdrag. Det var alltså julbordspremiär även här, med god mat och julshow. Så fint! Jag trodde inte man kunde toppa förra året, men det kunde man. Vi fotade, åt, fotade, så showen, fotade osv. Sen stupade vi i säng, jag har aldrig varit så mätt i hela mitt liv! 3 julbord på 23 timmar sätter sina spår, så på natten blev jag sjuk.

Jag sov nästan hela torsdagen, kroppen var helt utslagen. På fredagen försökte jag gå och träna, men det gick inte. Kroppen funkade fortfarande inte. Jag sov, gick ett pyttevarv med hunden, sov lite till och skrev iaf en text om Birkas julbord. Idag vaknade jag och mådde helt ok. Kroppen funkar igen, tarmarna har fått vila med mycket fiskbullar och snäll mat. Så nu går vi strax på Viking Cinderella för att testa nästa julbord.

På 5 dagar har jag alltså testat 4 julbord, det är inte vare sej normalt eller optimalt – men nu är det som det är. Ett visste jag ju inte om, men det blir kul att skriva om. Hade jag bara ”rensat ur” systemet innan det första så hade det nog inte varit några problem, men nu har jag lite problem med toadelen och den här gången blev det totalstopp. Man kan väl säga så här: kommer det inte ut ena vägen så kommer det ut den andra…

Jag har alltså inte varit på topp de senaste dagarna, men nu känns allt ok igen. Jag kommer att skriva om höjdpunkterna vartefter, har tom med datorn på båten ikväll. Ni som följer mej på instagram har haft koll, tack för alla hälsningar där. Ni andra kan hänga med där nu @marlenerinda

Nu mår jag bra, så nu kör vi! Nästa vecka är lugnare och inte ett enda julbord vad jag vet. Däremot lite glöggmingel hemma hos Dominika och Anders Borg, det måste ni ju hänga med på! De har världens coolaste hall 🙂

Ha en fin lördagkväll, det ska jag ha – lite julbord och mycket räkor kommer det att bli. Idag får Martin vara julbordstestare nr 1.

Eva berättar om arbetet som intendent på Birka Cruises.

Eva berättar om arbetet som intendent på Birka Cruises.

Jag är precis som många andra nyfikna på arbetsuppgifterna och personalen ombord på ett fartyg, därför har jag pratat med några som jobbar på Birka Cruises. I våras träffade jag Magnus som berättade om sitt jobb som barchef på plan tio och i somras tog vi ett snack med Eva om hennes jobb som intendent. Är det som i tv-serien Rederiet tro?

Slår man upp ordet intendent får man bla upp detta ”Intendent (av latinets intendere, ’spänna’, ’sträcka’, rikta sin uppmärksamhet på), är titeln för en person med administrativa, redovisande eller liknande arbetsuppgifter på exempelvis ett museum, auktionshus, färja, universitet eller sjukhus.

Tills skillnad från de flesta andra uppgifterna på ett fartyg, så ser man inte riktig vad en intendent faktiskt gör. Vi har sett Eva massor med gånger i sin strikta uniform, hon ser nästan alltid stressad ut med telefonen mot örat. Men vad gör hon och varför är hon så stressad hela tiden?

-Mitt jobb är väldigt brett, man vet aldrig vad som händer. Man går upp på morgonen vid sju och går tillbaka till hytten vid tio och vet knappt vad som hänt däremellan.

Vad är en intendents arbetsbeskrivning?

-Man kan nog säga att det är ungefär samma sak som att vara hotellchef. När det gäller det kommersiella är jag ytterst ansvarig, men ombord på fartyget är det alltid befälhavaren (kaptenen) som är chef över allt och alla. De två är alltså högsta hönsen på fartyget och arbetar tillsammans, men ändå var för sej.

Eva har inte sett ett enda avsnitt av Rederiet, men har hört att hon inte är särskilt lik Uno och de andra ombord på tv-fartyget Freja. Det är inte riktigt lika mycket mygel, fiffel och båg i verkligheten 🙂

Innan hon började som indendent på Birka Cruises jobbade hon på Fonus som regionchef i många år. Hon tycker att jobben är rätt lika, att alla arbeten som chef är rätt lika överlag. det handlar mycket om information, marknadsföring och att ha hand om personalfrågor.

I hennes arbete som intendent ingår att hela tiden ha ett säkerhetstänk och tillsammans med säkerhetsansvarig ombord läggs mycket tid på just säkerheten. Det är mycket övningar, många möten och inspektioner både interna och utifrån. Det är både stora övningar och mindre, titt som tätt, för att alla ska veta vad som gäller i en akut situation.

På just Birka har hon ”bara” arbetat som intendent, men som ung var hon bla hyttstäderska på Sagafjord, vilket var ett smart sätt att se världen. Hon har också jobbat på Viking Lines kontor. Fartygsmiljön drar hela tiden och hon kan inte tänka sej ett bättre jobb,

Efter tio år på Birka längtar hon fortfarande till jobbet efter varje ledighet. Eva arbetar tio dagar och är ledig tio dagar. Hon älskar långkryssningarna som blir fler och fler och numera går till bla Visby och Tyskland.

-Ja! Långkryssningar är det bästa som finns, särskilt när man kan lära känna gästerna på ett annat sätt i och med att de är på lite längre. Höga Kusten är fantastiskt vackert, Visby är roligt, Tyskland är fint – alla har sin charm.

-Gillar du att kryssa?

-Ja!!! Jag åkte ut på sjön redan när jag var 22 och var ute i 4,5 år. Då åkte vi jorden runt och det var ett sätt att se världen samtidigt som man jobbade. Sen kom barnen och det blev ett uppehåll, men efter det kom jag tillbaka, det är något som drar med fartyg. Att segla in i nya hamnar, det är något särskilt med det.

Var åker du själv på semester?-

-Det kan bli lite allt möjligt. Min man spelar Backgammon som han åker lite överallt och spelar. Då åker jag med och kollar läget runt omkring. Men jag har ända sedan jag jobbade på Sagafjord sagt att jag en dag själv ska sitta där och bara bli uppassad, så jag har även varit på två ”riktiga” långkryssningar. En till bla Mexico från LA och en i Västindien, men det finns mycket tid kvar att göra fler.

Har du några roliga, galna eller speciella minnen från livet ombord?

-Man säger varje vecka att nu har jag sett allt, men så händer nästa grej. Det händer så mycket hela tiden, både bland gäster och bakom kulisserna, att man inte kommer ihåg någon särskild när man ska berätta. Vi säger ofta att man borde skriva ner allt galet, men det blir inte av. Men en gång var det säkerhetsövning och hela köket blev tomt på personal mitt under lunchsittningen, efter den gången såg man till att alla på ett ställe inte kallades till övning samtidigt.

Eva älskar verkligen sitt jobb, det syns. Jag frågar om söndagsångest och det är inget som existera alls – hon är alltid sugen på att gå ombord och kan i nuläget inte tänka sej att göra något annat.

Överhuvudtaget verkar personalen på Birka tycka väldigt mycket om sina jobb. Vi har varit på många gånger och träffar alltid bekanta ansikten som jobbat år efter år. Det är väl ett väldigt bra betyg för en arbetsgivare när de anställda längtar till jobbet.

På onsdag kliver vi på igen, då för att vara med vid årets första julbord. Vi kanske pratar med någon annan ombord då, vem är ni nyfiken på?

Matsedel v 47 – Mitt WW

Matsedel v 47 – Mitt WW

Så var Viktväktarnas uppdaterade kostprogram ute. Jag hade äran att vara med i testpanelen och är såååå nöjd. Jag vill räkna allt och ha superkoll, nu kan jag det igen. Alltså följer jag Grönt.

Förra veckan började vi räkna om recepten på Du i Fokus, men det är över 500 recept och kommer att ta sin tid. Vi börjar med Grönt och Blått, så får vi se hur stor efterfrågan på Lila är. Det kommer nog också lite senare. Ni hittar de omräknade recepten HÄR.

Nu är det ungefär 6 veckor kvar att året. Snart kommer den svåraste tiden på året för en viktväktare. Advent, lucia, jul och nyår – med många lediga dagar och mycket gott är svårt! Kör hårt nu och gör upp en plan för det som kommer sen. Bestäm att ni ska vara på banan mellan de knepiga dagarna, så kan jag lova att det inte blir så illa på vågen. HÄR finns tips för kommande julmingel, glögg för 0 SP bland annat 🙂

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med spenatsås (2 SP grön och blå, plus pasta)

Tisdag: Fisk med linser (40 SP grön, 1 SP blå för hela)

Onsdag: Kassler med ananas (5 SP grön och blå, plus ris)

Torsdag: Räkor med spenat och pasta (4 SP grön och blå, plus pasta)

Fredag: Tacogryta (4 SP grön och blå, plus ris)

Lördag: Zucchinigratäng med lax (11 SP grön, 5 SP blå för hela)

Söndag: Kyckling i grönpepparsås (4 SP grön, 3 SP blå plus pasta)

Allt utom tisdagens fisk passar i matlådan, så passa på att göra mycket och ha i frysen till de knepiga dagarna.

För oss börjar julen redan nu, vi kör årets första julbord på onsdag och nästa på lördag och har en massa event de närmaste veckorna. Men jag kämpar på de dagar som inte är en massa roligheter, det brukar funka 🙂

Häng med på galor, julbord, träning och vardag – instagram @marlenerinda

Balkonger på semestern

Balkonger på semestern

När jag stod på balkongen i Bol och tittade ut över havet insåg jag hur mycket jag tycker om balkonger när jag har semester. De får gärna ha förmiddagssol så man kan gå ut direkt på morgonen och vakna till där.

Jag har inte tänkt så mycket på det förut, men när jag började fundera lite över hotellrum jag gillat bäst så har de alla haft en trivsam balkong. Inte nödvändigtvis stora eller med utsikt över vatten, de har bara känts väldigt tmysiga.

Här är mina tre favoriter:

Den absolut bästa balkongen finns på kryssningsfartyget Brilliance of the Seas. Ska man åka på kryssning, så ska man ha en hytt med balkong . så är det bara. Det är värt precis vart enda öre!

På vår balkong satt jag och jobbade, tog härliga bilder och satt på första parkett under hela inseglingen till bla Venedig. Två veckor gick snabbt, en del av tiden tillbringades på balkongen. Vi hade gärna släpat ut madrasserna och sovit där någon natt, om vi kunnat 🙂

Nummer två på listan är på Bakotu Hotel i Gambia, i lägenheterna som ligger längs vägen. Balkongerna är vända bort från havet, men det gör inget. Soluppgången är magisk, man ser aporna som hoppar i träden, hör fåglarna och det är bara såååå mysigt. Jag älskar ljuden i Gambia och att sitta där på balkongen och bara lyssna är helt underbart. Sol från morgonen till strax efter lunch, solnedgången tar vi ändå gärna på stranden. Just de här lägenheterna är för familjer och jag rekommenderar dem verkligen.

Längst ner på topp-tre-listan kommer balkongen på Elaphusa Hotel i Bol. Den var skitstor med utsikt över Adriatiska havet, stranden Zlatni Rat och öarna runt omkring. Vårt rum var stort och fint, på fjärde våningen har jag för mej. Ett fint rum som jag gillade, men när jag såg balkongen älskade jag det. Som grädde på moset hade den både morgon- och kvällssol! Det första jag gjorde på morgonen var att gå ut på balkongen, snett åt vänster kunde jag följa soluppgången. Och på kvällen gick solen ner bakom hotellväggen åt höger. Sol heeeela dagen alltså!

Nu när jag skriver detta inser jag betydelsen av en balkong och hur mycket tid jag gärna spenderar där om den är rätt. I fortsättningen ska jag nog titta lite extra på just den detaljen när jag bokar hotell. Är balkong något du tänkt på tidigare?

Snäll = mesig?

Snäll = mesig?

Jag har alltid dragits till snälla människor och tycker att det är en viktig egenskap. Just nu verkar ämnet dras till mej på något konstigt sätt.

Jag förde över pengar till Smile i Gambia för någon vecka sedan och han har tackat flera gånger och säger hela tiden att vi är så snälla. När jag var på ett event förra vecka sa en bekant, helt apropå ingenting, att Martin verkar så otroligt snäll och alltid är så gullig mot mej.

Igår pratade Malou om just snällhet i sitt program. Hur man ofta blir föraktad om man är snäll och att det inte är manligt att vara det. Å andra sidan var det just detta som barn fastande för när man frågade varför de tycker om tex sin fröken. Precis som många minns sina mor- eller farföräldrar som just snälla.

Med allt detta i skallen höll jag på att trilla av stolen när jag träffade dagens intervjuperson, Tilde Fröling, som säger att just snällhet är otroligt viktigt för henne och att det är det hon mest försöker pränta in hos sina barn. Att det är viktig att vara snäll, både mot andra och sej själv och att alla är lika värda.

Snäll, omtänksam, schysst, vänlig, kärlek – kalla det vad du vill. För mej handlar det om att behandla andra värdigt och med respekt, så som jag själv vill bli behandlad. Men inte bara andra, utan även sej själv, vilket kanske är det viktigaste av allt faktiskt, inte alls egoistiskt, som en del kanske kan tycka.

När jag bodde i Gambia hörde jag flera gånger att ens handlingar alltid kommer tillbaka. Är jag snäll mot någon så kommer det på något sätt tillbaka, kanske inte direkt till mej – men till någon jag bryr mej om. Vissa kallar det Karma, jag kallar det ingenting – men jag vet att det stämmer. Lite ”Pay it forward”.

Men att göra en vänlig handling ska ju inte ha någon baktanke, det är ju sånt man bara gör. För att man vill och känner att det är rätt sak att göra. Jag ger ju inte pengar till Smile för att vara snäll eller för att känna mej som en god människa, det gör jag ju för att jag kan och han behöver hjälp. Han är en bra människa som är värd lite stöttning och jag vet att pengarna han får går till rätt saker för familjen.

Snälla människor gör mej glad och ger mej hopp. Jag tror trots allt att alla föds goda, men att miljön förändrar oss ibland. Jag tror inte att snällhet går att fejka, det funkar inte utan skiner igen. Snällhet kommer inifrån och helt naturligt. Jag skulle önska att världen blev snällare, men tyvärr känns det som att det tvärtom går åt andra hållet. Att folk blir mer och mer egoistiska och själviska.

Att vara snäll är lite mesigt och gör inte att man klättrar i karriären. Å det kanske är därför jag inte har haft, eller längtar efter någon karriär. Jag skulle helt enkelt inte kunna göra vad som helst, sticka folk i ryggen och kliva över lik för att komma framåt. Jag vill vara schysst! Jag säger inte att jag alltid är det eller alltid lyckas, men jag försöker och tror att jag faktiskt är en rätt snäll människa.

Å jag tror på att föra det vidare, att vara en god medmänniska och göra gott för andra människor så att de i sin tur kan göra gott för någon annan. På så sätt måste ju världen bli lite bättre, den kan iaf inte bli sämre…

Game of Thrones i Split

Game of Thrones i Split

Jag kan inte påstå att jag är något GOT-fans, jag vet faktiskt inte ens vem som tillhör vilken familj… men jag gillar serien och tycker det är spännande hur en hel värld har involverats i inspelningarna.

Game of Thrones har nämligen spelats in i en mängd olika länder och platser. Bara på Nordirland finns 27 inspelningsplatser! I Belfast finns den gigantiska studion, kulisserna står utanför och syns på långt håll. Det finns även en turnerande utställning som just nu är nerplockad och på väg till Madrid (öppnar 5 januari). Jag såg den i just Belfast i juni, aaamazing!

Hur många inspelningsplatser som finns i Kroatien vet jag inte. I Dubrovnik finns några, där har vi inte varit än, men vi besökte såklart det vi kunde när vi var i Split senast. I Split byggde man upp delar av Westeros, här finns bla grottan där Khaleesis gömde sina drakar. Mitt i Split finns nämligen det romerska Diocletians palatset och under det finns ett museum. Där finns ett stort rum som är perfekt som inspelningsplats och som fick tjänstgöra som drakarnas grotta. Man gör nästan ingen reklam för det och har nästan heller ingenting som visar detta eftersom man helt enkelt inte vill ha för mycket turister där som skulle kunna förstöra rummet som alltså byggdes på romartiden. Men vår guide berättade allt för oss 🙂

Men det finns något som man gärna visar upp och det är Game of Thrones Exhibition Museum, ett litet museum alldeles i närheten av palatset. Skillnaden mellan det här museet och det som är på turné, är att detta är skapat av fans. Frivilliga och hängivna GOT-fans har alltså avsatt sin tid, pengar och kunskap för att skapa kopior av kläder och vapen mm från serien. Sakerna är alltså inte äkta från serien, men väldigt fina och även tronen finns förstås här – i turistshopen tvärs över gatan.

Jag som kan jämföra med den turnerande utställningen tycker att detta är ett alldeles utmärkt alternativ! Det är inte så stort, men allt som ett fans behöver finns här och är välgjort. Kläder från serien, figurer i naturlig storlek, uppbyggda modeller av städerna, vapen och bilder från ett antal olika inspelningsplatser. Och! Ett drakhuvud (förstås) finns i fönstret! Allt ackompanjerat av musik från filmen. I turisthopen tvärsöver gatan kan man ta bild av sej själv sittande i tronen och köpa souvenirer.

Museet är fint, allt är väldigt välgjort och jag kan tycka att produktionsbolaget borde vara så pass imponerade, och även hedrade, att de faktiskt kunde skänka något original så de hade något extra att visa upp. Jag tycker iaf att man ska leta upp det om man är ett fan, det är absolut värt ett besök.

Strax ovanför citykärnan finns även ett gammalt slott där man spelade in flera scener, där var vi dock inte – kanske nästa gång. Då ska vi nog försöka kolla in Dubrovnik också 🙂

Det är rätt kul att besöka platser som man sett på film. De ser ofta inte alls ut som man tror faktiskt, ibland heeelt annorlunda!

Är du ett GOT-fans? Har du varit på någon inspelningsplats kanske? Eller skulle du vilja besöka en, isf vilken? Du kanske hellre skulle vilja kolla in något från någon annan serie?

ViktVäktarna uppdaterar till ”mittWW”

ViktVäktarna uppdaterar till ”mittWW”

Jag har använt ViktVäktarnas kostprogram i 19 år och programmet som var för två år sedan var det bästa som jag använt mej av under alla dessa år. Nu ska det väl poängteras att alla fungerat, men att man trivs bättre med ett program än ett annat. SmartPoints innan Flex var min grej helt enkelt. Nu kan jag köra det igen!

När Flex kom blev allt mer flexibelt och skulle ge mer frihet – men jag gillar att ha koll och med alla NollPointsgrejer blev det lite knepigt tyckte jag. Visst kan det vara bra att slippa räkna vissa livsmedel, särskilt när man är bortbjuden eller på resa – men jag räknar hellre allt. Det är ju ändå kalorier lixom… From idag väljer man själv!

Jag tycker det är kul med nyheter, så när jag fick frågan om att ingå i testpanelen inför en uppdatering av kostprogrammet tackade jag såklart ja direkt! Nu har jag hållit tyst i massor med veckor, äntligen får jag berätta!

Jag blev så glad när jag såg nyheterna! De senaste veckorna har jag nämligen kunnat gå tillbaka till programmet som jag gillade bäst. Numera heter programmet ”mittWW” och man väljer mellan Lila, Blå eller Grön plan.

Lila är ungefär som Mättande Dag som fanns för ett tag sedan, då har man ett fåtal dagliga SmartPoints och en hel lista med sk Nollpointsmat. Blå är helt enkelt det program som vi använt de senaste två åren, WW Flex. Man har sin dagliga budget och ganska mycket NollPointsmat. Grön är ungefär som gamla SmartPoints, när listan på NollPoints inte var så lång, lite fler SP och man räknar i princip allt utom vissa grönsaker. Mitt favoritprogram!

From den här veckan väljer man alltså vilken plan man vill följa och kan även hoppa mellan planerna lite hur man vill. Grön är min vardag (mer koll), Blå blir bra på tex semestern (mindre koll) och Lila passar när man är bortbjuden (”noll” koll). Alla funkar förstås, allt handlar om din egen livsstil och vad som passa just dej bäst. Snacka om flexibelt och att Viktväktarna verkligen lyssnat på sina medlemmar!

Det ska väl dessutom poängteras att VV inte uppdaterar kostprogrammet för att jäklas eller sälja mer grejer. Självklart är det ett vinstdrivande företag, och för att vara det måste man såklart följa senaste forskningen för att hänga med sin tid.

Dessutom vill man hela tiden underlätta och förenkla för medlemmarna, så att man orkar hela vägen in i mål. Det viktiga är ju faktiskt inte att gå ner i vikt, utan att göra det hälsosamt och hållbart. Så att man efter viktnedgången ska kunna stanna på sin nya vikt.

Jag är så nöjd med att få tillbaka mina ”vanliga” SmartPoints! Jag har under den här försöksperioden mest fokuserat på att stanna på min målvikt, då vi varit ute och rest en del och haft lite knepigt att ha koll på maten. Resultatet blev ungefär ett halvt kilo ner, planen höll alltså.

Är du nyfiken på alla program under de senaste 20 åren, så kan du läsa om dem HÄR. Nu ska jag göra ett litet ryck inför en resa i december och min 50-årsdag i januari och försöka ta bort ett par kilo. Det kommer några julbord på vägen, men dem fixar jag!

När det gäller veckomenyerna så kan man tänka som så att står det Smartpoints Flex är det BLÅ, står det bara SmartPoints är det GRÖN. Samma när det gäller recepten på Du i Fokus, jag ska lägga till färgerna vart efter är det tänkt. Jag kommer lägga till taggen ”mittWW” vart efter, på dem jag döper om. Med över 500 recept kan det ta lite tid… Försöker peppa lite extra på instagram just nu också @marlenerinda – in och följ!

Nu kör jag grönt! Vilken plan passar dej bäst?

Matsedel v 46

Matsedel v 46

Jag brukar alltid känna att jag ligger så otroligt efter med allt och aldrig får ihop det där med jobb, städning och mej själv. Men nu känns det faktiskt helt ok!

Jag har rensat ut massor och det blir allt lättare att städa, det är faktiskt hyfsat städat i större delen av huset just nu. Jag är även hyfsat i kapp med alla texter och vi har ett gäng recept på lager. Å jag hinner med mej själv både vad gäller sömn, träning och bra mat. Till och med tvättkorgarna är tomma. Så hyfsat ikapp med det mesta alltså, helt otroligt!

Så nu handlar det om att hålla det och jobba lite i förväg. Jag vill gärna inte sitta dagen innan semestern i januari och knacka texter för glatta livet. Då ska jag inte bara vara hyfsat ikapp, då ska jag ligga före! Den som lever får se…

Här är veckans matsedel:

Måndag: Lätt Grönsakspaj 23 SP Flex för hela

Tisdag: Lax med citron och broccoli 4 SP Flex plus pasta

Onsdag: Pastagratäng med kyckling 35 SP Flex för hela

Torsdag: Pasta med skinka och champinjoner 5 SP Flex plus pasta

Fredag: Gratinerad kassler med vitlöksröra 3 SP Flex plus potatis

Lördag: Kyckling med pizzatäcke 8 SP Flex för hela plus ris/pasta

Söndag: Bolognese med en tvist 1 SP Flex plus pasta

Ytterligare en god matvecka! Pajen är skitgod rent ut sagt och jag gillar inte ens paj 🙂 Kassler är svingod och båda kycklingrätterna är kanon i matlådan. Allt är gott!

Jag vet att en del av er börjar fundera på glöggkvällarna, HÄR finns tips till er! Å HÄR finns lite till julen i övrigt, man kan väl aldrig börja för tidigt 🙂

Ha en fin vecka, jag har det lite lugnare nu – men häng gärna med i min viktväktarvardag på instagram @marlenerinda

Cancerresan tar aldrig slut…

Cancerresan tar aldrig slut…

Hela 2019 har varit som en enda stor böld av cancer. Det är ingen hemlighet längre; min mamma drabbades av bröstcancer efter nyår och har varit under behandling sedan dess. Hon mår helt ok just nu, måste jag förstås tillägga. Iom det körde jag igång en utredning som visade att jag har cancermarkörer i blodet.

När en anhörig drabbas av cancer berörs hela familjen och även folk utanför den innersta kretsen. Det är fler närstående som har cancer av olika slag, därför kollas jag upp från topp till tå, inifrån och ut. Man har kollat igenom hela insidan och i augusti började man även med utsidan. Det finns allt från malignt melanom till skivepitel-cancer nära mej och då blir läkarna lite nervösa.

När jag var på hudmottagningen första gången fick jag träffa en läkare som bara tog en snabb titt och pratade med mej. Hon skulle bara godkänna mej för att helt enkelt vara patient hos dem, vilket jag också blev. I måndags var jag tillbaka och träffade den som kommer att vara min läkare, en äldre man som ställde frågor och återigen kollade igenom mej. Den här gången lite grundligare än senast. Nämner man skivepitelcancer blir det fart på en hudläkare. Han hittade iaf inget märke på min kropp som han blev orolig över.

Nu tar vi nästa steg i utredningen, inte det sista – för jag kommer att kollas upp resten av livet faktiskt. Efter nyår ska jag göra en fotografering av hela hudkostymen. Detta kommer jag sedan att göra regelbundet, då har man nämligen bilder att jämför med undan för undan och ser direkt om något händer snabbt och behöver åtgärdas.

Jag kan fortfarande bara säga att jag är frisk, eller iaf cancerfri, just idag. Jag har cancermarkörer i blodet vilket innebär att jag kommer att kollas upp titt som tätt i framtiden. Genom blodprov, undersökningar och fotografering. Jag är faktiskt inte orolig, bara tacksam. Dyker något upp så kommer det med största sannolikhet att hittas ganska omgående och kunna åtgärdas direkt.

Vi har klarat oss igenom mammans behandling och min utredning. Nu ska vi bara klara oss igenom att en annan nära anhörig ska operera bort just skivepitel i tinningen med hudtransplantation och allt vad det innebär. Cancerhelvetet tar aldrig slut!

Jag önskar verkligen att någon snart ska lösa gåtan. Jag vill bara att den här smittohärden ska ta slut och att alla runt oss ska bli friska.

Vissa filmer berör mer än andra

Vissa filmer berör mer än andra

Jag har inte varit något större fan av Peter Jöback. För mej har han varit en bra sångare och artist, inget mer än så… förrän nu… I hans egna show på Cirkus visade han upp en sida som imponerade på mej. Igår såg vi hans nya film och jag blev totalt golvad! (Vi fotade Röd Mattan, så ni får lite bilder från kvällen längst ner.)

”Jag kommer hem igen till jul” handlar om världsartisten Simon som kommer hem till Sverige för att fira jul. I det lilla samhället han växte upp arrangerar hans bror Anders den årliga julkonserten och Simon har övertalats att vara med. Anders, som alltid levt i skuggan av sin bror, är inte helt nöjd med detta. Simon däremot tar lätt på det hela, tills gamla minnen väcks till liv och han konfronteras med begravda familjehemligheter. Detta är handlingen i korthet, det är mycket djupare än så…

Jag fick se lite av filmen tidigare i höstas på en sk pressdag på filmhuset. Redan då fick jag lite ont i magen av de 10-15 minuter som visades för oss. Igår såg jag hela… och fick lika ont i magen igen. Filmen är skitbra! Men den är obehaglig och tar upp familjehemligheter som legat och grott alldeles för länge. Jag kan inte säga att jag känner igen mej, absolut inte – men jag vet ju att många har det så, att man visar upp den fina ytan och sopar allt jobbigt under mattan. Det som inte syns finns ju inte.

Jöback är helt briljant! Johannes Bah Kuhnke likaså. Ja, asså… hela gänget är helt fantastiskt bra! Filmen är absolut sevärd, men det är ingen myspysig julfilm. Visst finns det tindrande barnaögon och gnistrande snö, men det är långt ifrån dominerande. Här nystar man upp trådar av obehagliga familjehemligheter som till slut berör hela byn. Jag sitter där i mörkret och tänker på alla dem som faktiskt har det så här. Som träffas en gång om året, klistrar på sej sitt leende och låssas som ingenting och är helt slut när julen är över av ansträngningen. Jag vet folk som har det så! Å det känns helt sjukt!

Även om det är jobbigt så måste det ändå vara bättre att prata ut om saker. Kanske blir det tårar, frustration,anklagelser och en massa andra känslor – men då får det väl vara så. Det blir med största sannolikhet en tornado utan dess like, innan alla bitar faller på plats och en ny relation kan uppstå. Kanske blir det inget bra alls – men det måste ändå vara bättre än att leva i en lögn.

När en film väcker så många tankar så måste den ju vara himla bra. ”Jag kommer hem igen till jul” är himla bra! Se den! Men räkna inte med en myspys julfilm, den här har ett helt annat innehåll. Ett som får en att tänka och det gillar jag!

Som sagt; jag var inget större fan av Peter Jöback tidigare – nu har jag en helt annan uppfattning och en stor respekt för honom.