Besöker man ett nytt land måste man besöka dess huvudstad. Om man kan alltså. Det tycker iaf jag. Så i lördags bokade vi taxi och åkte dit, en himla roliga dag!
Det var lite meck innan vi fick ihop allt. Vi testar gärna lokalbussen någon gång per resa. Det brukar vara väldigt billigt och fungera bra. Det är bara ca 4 mil från vårt hotell till huvudstaden, hur svårt kunde det va´…? Ganska svårt skulle det visa sej, eller kanske inte svårt – men krångligt.
Först skulle vi ta en buss till en by och där byta till en annan buss. OM allt klaffade så skulle det ta 70-80 minuter, om det inte klaffade så skulle det ta upp till tre timmar. Enkel väg. Det hade vi ingen lust med, utan bokade samma taxi som vi tog från flygplatsen till hotellet. Men vi fick en annan chaufför, nämligen superduktiga Anushka – som i sin vardag utbildar guider, detta var bara ett extrajobb. Snacka om att vi fick rätt person, hon kunde ju allt!
Film från turen
Anuska körde oss till Port Louis på ca en timme och parkerade i den gamla hamnen. Sen tog hon oss först till Aapravasi Ghat, som är platsen dit Mauritius första gästarbetare kom på 1800-talet. Som många andra sökte de lyckan och tog sitt pick och pack för att flytta till ett annat land. De flesta kom från Indien och vår guide hade faktiskt en anmoder som kom hit på just det sättet.
Sen fortsatte vi in i gyttret. Så mycket folk, trots att det bara bor ca 100 000 invånare i staden. Vi gick förbi bussterminalen, paradgatan med parlamentet i slutet, ner mot hamnen och till ”paraplygatan”. Just det här med paraplyer som sevärdhet har jag sett i flera städer och det är ju så läckert! Här var det fortfarande julpyntat, trots att julen var över. Lite kul, då bilderna blir lite annorlunda.
Vi fick även en tur inne på marknaden. Det är ett måste i varje ny stad. Här fick vi dofta på kryddor, smaka på frukt och testa nationaldrycken (?) Alouda. Det är en slags milkshake med geletopping, kanske man kan säga. Riktigt gott faktiskt!
En kul dag! Men man blir rätt mör när man ska försöka ta in massor och det samtidigt är 28-29 grader varmt utan minsta vindpust. På vårt hotell fläktar det hela tiden och det känns inte så varmt. Nu gillar vi ju värmen och har inte ont av den, så för oss är det ändå ok. Men det var rätt skönt att efter en lång dag i bil och med fötterna upptäcka en ny stad, att komma tillbaka till hotell, sparka av sej skorna och komma ner på stranden. Det är trots allt där vi trivs bäst 🙂
När vi letar hotell är vi inte ute efter något häftigt, utan efter något trivsamt. Det viktigaste för oss är att stranden är fin och ligger direkt vid hotellet och att vi har havsutsikt. Den här gången föll valet på Silver Beach Hotel.
Även om vi reser mycket så är vi faktiskt inte särskilt petiga när det gäller hotell. Då är stranden mycket viktigare, eftersom det är där mycket av vår tid spenderas. Å nog för att vi ofta väljer all inklusive, men det är inte för att få ett dignande buffébord och fri alkohol, inte alls! Det handlar mest om att jag inte behöver en massa tjusig restaurangmat varenda dag, utan gärna har ett hyfsat salladsbord och detta som grund till resten av måltiden.
Halva tallriken med sallad och sedan pasta, eller vad som serveras den dagen, på resten av tallriken. Här är salladsbordet bättre än det brukar vara och sedan finns ytterligare 2-3 rätter att välja på. Åsså en cola zero eller liknande, så är jag nöjd. Det handlar heller inte om att frossa. Jag äter en portion, thats it! Låter det tråkigt? För mej handlar det om hälsa och att jag äntligen har tid att ta hand om min kropp. Med bra mat, sömn, motion och skratt. Å det får jag här!
Silver Beach Hotel ligger på östkusten av Mauritius, ca 5 mil från flygplatsen. Hotellet är inte så stort, men trivsamt med fin trädgård och härlig strand. Är man fler än två personer får man bo i låghusen i trädgården medan paren bor i lägenheterna i huvudbyggnaden. Där bor vi i ett rum på fjärde våningen med Sea View och fin balkong där vi gärna sitter och jobbar. Här finns ingen hiss, så det är 96 trappsteg upp och ner varje gång vi ska till stranden eller ska äta. Perfekt! Där fick vi in motionen utan att ens tänka på det 🙂
På grund av alla nivåskillnader är det inte särskilt många barn här, typ inga… det finns inte heller någon barnpool. Vi tycker detta är en fördel, vi är lixom färdiga med barnskrik och spring runt poolen – här är en medelålder på kanske 60 och det är lugnt och skönt. Mest par, men även några ensamresande och familjer med större barn.
Här är film från hotellet och stranden
Stranden är inte så lång, men fin. Här är kritvit sand och turkosblått vatten. Går man åt höger kommer man till en udde där vi ibland ser att folk campar och sätter upp tält. Passerar men den udden kommer man till nästa by. Går man åt vänster kommer man till en annan udde, där folk brukar stå och fiska. Här finns en liten lagun, där det är helt stilla även om det blåser ordentligt. Vi är ännu inte uppe i två promenader varje dag, men minst en blir det iaf. Nu börjar vi få upp kondisen igen och det känns jätteskönt.
På stranden utanför hotellet och i trädgården finns solsängar. Alla stränder är offentliga, men det finns inte solstolar överallt såklart. Men det innebär att man kan promenarea överallt och ta ett spontant bad. Jag som inte brukar bada har faktiskt gjort det här. Jag tycker alltid att det är för kallt, men här är det drygt 25 grader och då kan även jag ta ett dopp – även om det händer högst sällan. När det är 30 grader i skuggan kan även jag behöva lite svalka nån gång om dagen, eller iaf varannan dag…
Vi trivs jättebra här. Det är lixom lite lagom av allt. Inget fancypanzy, bara mysigt. Allt man behöver är ju egentligen bara ett trivsamt rum, en fin strand, fint väder och en jäkligt skön solsäng. Åsså wifi så man kan jobba 🙂
Nu är alla helger och röda dagar över för den här gången. Livet ska återgå till det normala och allt är som det brukar. Typ…
Jag brukar säga att man äter sej ner i vikt och tränar för hälsans skull. Forskning visar, och det kan jag skriva under på, att kosten står för 80% av viktminskningen och träningen för resterande 20%. Självklart är en kombination det ideala för kroppen, men ibland får man helt enkelt ta en sak i taget.
Som ni vet kanske så har jag följt Viktväktarnas kostprogram i drygt 20 år nu och det funkar jättebra för mej. Jag gick ner i vikt, höll målvikt i 6 år, blev sjuk och gick upp allt, fick hjälp och gick ner igen. Jag höll min vikt i 9 år, blev sjuk i våras och gick upp lite, men kämpar på igen för att komma tillbaka till målvikt. Jag vet att man kan gå ner i vikt hälsosamt och sedan hålla vikten i längden och självklart vill jag att även ni ska komma dit.
Nästa stora ”mat- och godishelg” är till påsk och dit är det ungefär 12 veckor. På den tiden kan man åstadkomma massor när det gäller hälsan. Så kör igång direkt – det blir inte lättare för att man väntar 🙂
Alla rätter den här veckan passar i matlådan dagen efter eller i frysen, så passa på att laga lite extra. Ni måste testa laxen och butterchicken, såååå gott! Asså, snuskigt gott! Missa inte!
Mitt tips till dej som vill bli mer hälsosam är att ta ett steg i taget. Börja med kosten och gör val som är bra för din kropp, redan där har du kommit en bra bit på väg. Byt ut sämre vanor mot bättre och tänk att detta är för resten av livet – inte en kur. Små steg mot ett friskare liv helt enkelt. För att du är värd det 🙂
Tänk vad dagarna kan gå fort utan att man gör något vettigt alls. Nu har vi varit här på Mauritius i snart en vecka och knappt sett något mer än stranden utanför… inte likt oss alls!
Vi har varit så galet trötta. Så sedan vi kom hit har vi i stort sett bara sovit, ätit och tagit promenader. Å det har varit så skönt! Någon timmas jobb per dag har det också blivit, men inte mer än absolut nödvändigt.
Nu börjar vi vakna till liv och funderar lite på vad vi ska hitta på. Häromdagen gick vi faktiskt till ”hålan” här brevid. Det var kanske ett par kilometer, men med smala vägar, vänstertrafik och utan trottoarer kändes det mycket längre. Där fanns inte särskilt mycket att se, så vi köpte bara en flaska vatten och gick tillbaka – men via stranden så mycket vi kunde.
När vi är på resa försöker vi se så mycket vi kan av platsen eller landet vi besöker. När vi åker på en sån här långresa och får bestämma helt själva, har vi oftast all inclusive och bor på ett och samma ställe hela tiden. För att det är enklast helt enkelt. Det innebär inte att vi stannar på hotellet och inte gör något, tvärtom!
Frukost
Det innebär däremot att vi sparar massor med tid på att slippa leta restauranger varje dag, något jag tycker är såååå tråkigt! Just nu lever vi ändå bara på typ sallad och annan mager mat, eftersom vi vill komma i form igen. Vi brukar göra så på semestern eftersom det är då vi har tid att tänka till och ta hand om oss och vår hälsa.
Men vi går och går och har iaf utforskat vårt närområde, det gick rätt fort – här finns ingenting! Så nu finns funderingar på vad vi vill se, återstående dagar. På min lista finns ett spännande vattenfall, en nationalpark där det bla finns jättesköldpaddor, ett te- och ett vaniljplantage, kolla in minst ett romdestilleri och så huvudstaden såklart.
Totta gärna på filmen om när vi åkte hit
Idag är vi i huvudstaden Port Louis. Vi tänkte ta lokalbussen, men det skulle ta typ 3 timmar… istället för en timme med taxi. Tyvärr typ 3 gånger så dyrt, men men… det är för krångligt att ta sej runt själv och vi vill inte hyra bil.
Mellan utflykterna fortsätter vi att ta det lugnt, det var väldigt länge sen och är så otroligt skönt! Kolla in instagram @marlenerinda och ni vill se härliga bilder från Mauritius och vår youtube, där börjar det också komma filmer härifrån nu 🙂
Välkomna till Mauritius, sol och 30 graders värme. Som vi har längtat, äntligen är vi här. Det är riktigt hett och vi älskar det!
I söndags började alltså den låååånga resan till den lilla ön i Indiska Oceanen. Nyårsafton passerade ganska odramatiskt förbi, vi åt god mat tillsammans med svärfar och packade. Vi hade inte tänk att vara vakna vid tolvslaget, men nu blev det så ändå. Jag såg de galna mängderna av fyrverkerier i nattlinne.
Martin hämtade sin pappa vid 9 och när han var inflyttad och klar blev vi hämtade av mina föräldrar. Strax innan 12 var vi på Arlanda och en timma senare var vi incheckade och klara, färdiga för avfärd och första etappen på resan. Det är jäkligt långt till Mauritius, lååångt ner i Indiska Oceanen – utanför Madagaskar.
Guldpalm i Dubai
Första stoppet var i Dubai efter 6,5 timme på en proppfullt flygplan. Där bytte vi, till ett halvfullt plan och flög 6 timmar till. Nu var det mitt i natten och tack vare få passagerare kunde jag ligga över två säten och sova hyfsat nästan hela resan.
Klockan 9 landade vi på ett soligt Mauritius och blev upphämtade av taxichauffören Kevin som vi hittade i en facebookgrupp och chattat med innan resan. Han körde oss direkt till en bensinmack där vi kunde fixa simkort til telefonerna, då allt annat var stängt pga helgdag. Här har man tre röda dagar efter nyår, det brukar vara två – men i år fick man en till och Kevin hade ingen aning om varför 😛
Sen körde han oss via kustvägen till vårt hotell, Silver Beach, på östra sidan. Klarblått vatten och båtar vart man än tittade. Mauritius är ungefär lika stort som Gotland, flygplatsen ligger i mitten av södra kusten och vårt hotell ungefär 5 mil därifrån. Det tog ungefär en timme att åka dit.
Väl framme fick vi sätta oss ner, dricka en drink och vänta, medan receptionisten checkade in oss. Sedan satte han sej ner med oss och berättade om rummet, hotellet och allt annat som kan vara bra att veta. Vi är här mest på semester, även om det blir lite jobb varje dag också. Det är därför vi behöver simkort till telefonerna, för att kunna ringa folk och för att kunna jobba med stadig uppkoppling. Nu skulle det snart visa sej att hotellets wifi funkar jättebra, men vi är ju inte på hotellet hela tiden.
Silver Beach Hotel
Efter incheckningen fick vi hjälp med väskorna och visades till vårt rum. Silver Beach har fyra våningar i huvudbyggnaden, vi fick ett rum högst upp på en gavel med utsikt över stranden. Här kommer vi att trivas bra!
Några av er kanske fortfarande är lediga och har tid att sträckläsa. De böcker som jag ska tipsa om är nämligen såna. När man väl börjat läsa så går det inte att sluta. Så se till att göra allt ni ska innan ni öppnar de här böckerna 🙂
Dagens boktips är fyra lite olika böcker, två är spännande mordgåtor, en är en riktigt obehaglig psykologisk thriller och en är ett historiska drama kanske man kan säga. Vi börjar uppifrån som vanligt.
Detta är en debutroman, som kom redan 2018. Den utspelar sej över flera generationer och sånt brukar jag gilla och det gör jag även denna gång. Jag sträckläste den på flyget mellan Stockholm och Mauritius.
Unga Hannah Rosenthal levde ett sorglöst liv innan allt förändrades iom att andra världskriget startar och Berlins gator draperas med röd-vit-svarta flaggor. Hennes familjs ägodelar fraktas bort och de är inte längre välkomna på platser som tidigare känts som hemma. Hannah och hennes bästa vän Leo Martin sluter en pakt: vad framtiden än har i sitt sköte, så ska de möta den tillsammans. Deras familjer lyckas få visum till Kuba och avseglar med lyxångaren M/S St. Louis mot Havanna.
Sjuttiofem år senare, i New York, får tolvåriga Anna Rosen ett egendomligt paket från en okänd släkting på Kuba. Anna och hennes mamma beslutar sig för att resa till Havanna för att ta reda på sanningen om familjens mystiska och tragiska förflutna.
Romanen är baserad på verkliga händelser och sträcker sig från Berlin vid tiden för andra världskrigets utbrott till Kuba, till New York efter den 11:e september, och når sin upplösning i vår tids Havanna. Otroligt skickligt sammanvävt och skrivet på ett vackert språk med målande bilder. Här är man verkligen i boken och med i allt som händer. Men man drabbas också av eftertanke och frustration när man vet att boken verkligen skildrar det som hände och att den där båten faktiskt fanns. En fruktansvärt sorglig historia, skriven på ett sätt så att man inte kan sluta läsa.
Strax före påsk hittas en affärskvinna brutalt mördad i sin svit på ett hotell i Åre. Poliserna Daniel Lindskog och hans kollega Hanna Ahlander får fallet på sitt bord. Tillsammans leds de in i en vindlande utredning kantad av trasiga relationer, svåra konflikter och plågsamma barndomsminnen.
”Botgöraren” är tredje delen i serien Åremorden, där Viveca Sten väver samman den storslagna naturen med starka karaktärer i mordgåtor. Jag älskar den här serien, särskilt som man känner igen sej i miljöerna i Jämtland. Jag brukar säga att man ska stanna vid 3-4 böcker, sen blir en serie bara ”same same” – det gäller inte här… iaf inte än 🙂
Malou von Sivers romandebuterade 2017. ”Hon som hade allt” är däremot en fristående roman där hon fortsätter att utforska hur hemligheter och lögner påverkar familjer och relationer. Jag har bara läst denna och är knockad!
Petra är tjugosex när hon hittas död. Hennes bortgång skapar svallvågor i familjen. Några år senare börjar hennes lillasyster Sofia undersöka vad det var som egentligen hände. Vad fick Petra att gå så långt, och varför omgärdas hennes självmord av en sådan tystnad?
Jag har flera gånger överraskats av att böcker som är skrivna av folk som jag känner eller har träffat och så är fallet med den här boken. Jag har varit gäst i Malous soffa och träffat henne flera gånger. Hon är en vänlig, liten (kort) kvinna som inte alls verkar ha en sån här mörk historia i sej. Att den är skickligt skriven är jag inte överraskad över, Malou är en otroligt begåvad journalist – men mörkret! Asså, detta är ingen vacker historia, riktigt jäkla obehaglig faktiskt. Den går inte att lägga ifrån sej, tack och lov så är det inte en tjock bok.
Det låsta rummet är den fjortonde delen i Elly Griffiths bästsäljande serie om rättsarkeologen Ruth Galloway och kriminalinspektör Nelson. Coronapandemin har stängt ner Storbritannien och Ruth och dottern Kate isolerar sig i stugan i Norfolk. Deras enda sällskap är den vänliga grannen Zoe – till dess Nelson bryter mot karantänsreglerna.
Snart inser han att Ruths granne Zoe är misstänkt lik en kvinna som stod åtalad för mord några år tidigare. Men den kvinnan hette Dawn. Ledtrådarna för Nelson allt närmare Zoe. Men innan han har lösningen försvinner hon, Ruth och Kate spårlöst. Nelson inleder en förtvivlad jakt för att hitta dem innan det är för sent.
14:e delen… asså, jag borde ha tröttnat för länge sen! Men jag kan inte sluta läsa och längtar efter varje ny del. Historien om Ruth och Nelson fängslar och är så fin, jag måste få veta hur det ska gå. När ska de få varandra på riktigt?
****
Fyra läsvärda böcker, som är svåra att rangordna. Jag är otroligt intresserad av allt som har med förintelsen att göra, så den första måste jag rekommendera eftersom jag inte kände till att de ens funnits en räddningsaktion på detta sätt.
Viveca Sten och Ellie Griffith är alltid lika bra. Malou von Sivers var en stor överraskning och jag förstår fortfarande inte riktigt vad jag har läst. Shit alltså, vad kommer mer ur hennes penna tro?
Nytt år och många av er har kör igång med ”den stora hälsoresan” imorgon. Ett litet ord på vägen bara; kör inte ”all in”, för istället in en förändring i taget och gör en hälsosam resa som håller i längden.
Här finns några av mina bästa tips för en hälsosam, hållbar och smart viktresa, kolla in dem. HÄR finns en kickstart-meny. Jag försöker även ge tips, pepp och råd på instagram @marlenerinda. Häng med där om ni vill 🙂
Vi gör inga större förändringar utan kör på som vi gjort de senaste 20 åren. Det funkar bra och är vårt sätt att leva. Bra mat hela veckan (alltid färdiga matlådor i frysen) och godis på helgen, det måste jag ha annars tröttnar jag. Utan mitt godis blir det inte hållbart, förbud triggar mej.
Så vi fortsätter på den inslagna vägen. Veckans mat fokuserar på lättlagat och det mesta är även snabblagat och en del funkar i matlådan till lunch dagen efter eller i frysen. Vi gillar när det är enkelt!
Här är veckans matsedel:
(med Points för er som följer Viktväktarnas kostprogram)
Ni som precis hittat hit ska vara extra välkomna, ni kanske undrar över siffrorna som står efter rätterna? Det är sk Points som vi viktväktare räknar. Här hemma har vi följt VV i drygt 20 år och det funkar för oss, självklart kan alla äta maten i matsedlarna oavsett om man vill gå ner i vikt eller ej. Det är god mat helt enkelt!
Det finns inget som heter ViktVäktar-mat, vi lagar mat som funkar för alla – skillnaden är bara att vi har räknat ut hur många points den ”kostar”.
Gör en riktigt fin vecka, ja – gör! Det mesta är upp till oss själva hur veckan blir, faktiskt
Årets sista dag. Dax att summera och fundera på vad som egentligen hänt under året. Nog för att vi rest mycket, det har jag redan berättat om – men vi har även haft ett nära dödsfall och ett gäng operationer. Många jobbiga grejer, men lite kul har också hänt, såklart.
Året började med en rivstart redan på nyårsnatten. Vi flyttade hemmakontoret till Kanarieöarna och fick sol på nosen. Här firade vi Martins födelsedag, innan vi åkte hem och fira min. I januari fick vi även 3:e dosen vaccin.
I mitten av februari dog Martins mamma, min svärmor. Direkt bestämde svärfar att han ville byta lägenhet, så vi började städa och rensa ur grejer omedelbums medan han ställde sej i byteskö. Nu började världen öppna upp på riktigt och vi var ute på event igen, nästan som innan covid. Vi firade 14 år tillsammans och jag fixade äntligen nya glasögon. Kriget i Ukraina startade.
Jag tog tag i min hälsa, bytte vårdcentral och husläkare och sprang på mängder med läkarbesök under mars. Den nya läkaren lyssnade och tog mej verkligen på allvar. Han konstaterade snabbt att jag led av allvarlig stress pga yttre omständigheter som jag inte kunde göra så mycket åt. Men stressen hade alltså gjort mej sjuk, igen… Å mitt i allt detta begravdes svärmor. I mars åkte vi även med på Viking Glorys premiärtur och var på mässan Husbil och Camping i Kista. Några galor blev det också, bla premiär av nya Batman-filmen och Ljudboksgalan.
April började med att vi besökte Gastronord (matmässa), innan vi drog iväg på vår månadslånga Skånetripp. Där träffade vi Karl Fredrik på hans fina Eklaholm, såg Oliver Skifs fascinerande utställning, hade en galen husbilsträff och var på teaterpremiär i Malmö. En otroligt rolig månad!
Maj var rätt lugn, jag hade ju insett att jag var tvungen att ta hand om mej och bokade av en massa event och möten. Jag sprang däremot på ett gäng läkarbesök, bla hudmottagningen och tandläkaren. Jag fick också testa fillers och fick bort lite av surmunnen. I slutet av månaden flyttade vi hemmakontoret till Gamleby och överraskade på en husbilsträff.
I juni blev allt klart för svärfars flytt. Vi packade och städade dygnet runt känns det som, innan vi till slut kunde flytta. Hela familjen involverades, så allt gick väldigt smidigt. Men det är ett meck att byta lägenhet med någon, det är mycket enklare att bara flytta. Dagen efter flytten drog vi iväg för att testa Viking Glory under ett dygn, då vi var helt slut! Jag stod på en loppis och blev av med hyfsat mycket grejer och sen drog vi iväg på midsommarfirande. Vi flyttade hemmakontoret igen, den här gången till Småland. Midsommar firades på Kattugglans ställplats med våra husbilskompisar. Direkt efter drog vi en snabbis till Öland för att kolla in en ny ställplats och sen tillbaka till Kalmar för sommarens första utomhusteater. Äntligen blev vår gamla bil såld och vi tog över svärfars.
Teaterbesöken fortsatte i början på juli, med Tjolöholm och Vallarna. Efter ett snabbt besök på Ullared åkte vi hem och var faktiskt hemma i flera dagar. Jag hann bla att operera bort en prick, innan vi drog iväg på den stora Norrlandstrippen. Det var i början på den som vi äntligen nådde 1000 prenumeranter på Youtube, kan kallas oss youtubepartners och får äntligen betalt när folk ser våra filmer. Den sjätte bröllopsdagen firades i Jämtland, med bubbel och utsikt över Storsjön.
I augusti fortsatte vår norrlandstripp, nådde Nordkapp och kom äntligen fram till våra kompisar i Finland. Så otroligt roligt att ses igen, det blir alldeles för sällan. 36 dagar var vi borta innan hemmakontoret flyttade hem igen. Nu var det äntligen dax för Formex igen, som haft uppehåll flera år pga covid. Åsså lite nya läkarbesök… Vi fick bla 4 dosen.
September började med Kristallengalan och stor fest, sen flyttade hemmakontoret till Jönköping och Elmia. Nu skulle mässan Husvagn & Husbil äga rum och det var sååå kul. Vi stod på området hela veckan och träffade massor med härliga människor och deras pälsbollar. I mitten av månaden fick vi våra solpaneler installerade och var glada som barn på julafton. Vinterns elräkningar var räddade…trodde vi… Jag började ta hand om mej ordentligt, med regelbunden massage och tackade ja till sånt som ger energi. Bland annat blev det en resa till Italien, hösten första resa! Å även höstens första premiär, vi såg fantastiska Tootsie på Oscarsteatern.
Oktober började med att en ny prick opererades bort. Sen var stod kuligheterna på rad; Lennie Norman på Intiman, Björn Skifs på Börsen, Oktoberfest på Café Opera, Danny på Cirkus och Bodyguard på Chinateatern. Elektrikern var här och kopplade solpanelerna, nu behövdes bara en besiktning från Vattenfall – sen skulle allt vara igång. Enkelt, trodde vi… Jag fotade Lili & Susis ALS-gala och vi var med när Suzanne Axell släppte sin nya bok. Och jag träffade en psykolog som sa att jag gör allt precis rätt. Nog för att jag är sönderstressad, men jag kan inte hantera mitt liv på ett annat sätt än det jag gör. Att gå på roligheter och åka iväg med Peppe är min medicin.
1 november träffade jag min ögonläkare som sa att jag måste operera ögonlocken. Sen drog resorna igång rejält! Först åkte vi till Spanien och direkt när vi kom hem var det resemässa x 2 och Smaka på Sthlm/Allt för hälsan. Sen drog vi till Tallinn, kollade i gamla stan och testade Siljas julbord på hemvägen. När vi kom hem var det snöstorm, så då packade vi om och åkte till Cypern. Efter det testade vi julbord på både Viking Cinderella och Viking Glory.
Vi fick vara med om Tareq Taylors stora scendebut på Börsen i början på december. En otroligt rolig kväll! Nu började förberedelserna för ögonoperationen, jag tog en härlig massage, med ansiktsbehandling och färgning av ögonfransar. Och vi fick säsongsinfluensavaccinet. Sen var det dax att lägga sej under kniven, nu skulle ögonlocken bli mindre och sikten bättre. Operationen var ganska enkel, men läkningen har varit rätt seg. Vi testade vintercamping och insåg att det funkar hur bra som helst, så det kommer det att bli mer av efter nyår. Strax innan jul åkte vi iväg till Friiberghs Herrgård och firade en tidig jul tillsammans med 11 andra personer. Vår egen jul blev sedan väldigt liten och lugn.
Självklart har kriget i Ukraina och det försämrade ekonomiska läget i Sverige legat som en våt filt över året. Och man kan väl säga att för mej personligen så startade 2022 med rätt stor negativ stress och slutade med en himla massa resor. Det har hänt mycket under året, både bra och dåligt.
Det känns ändå som att 2022 blev betydligt bättre än både 2020 och 2021, trots svärmors död. Det finns ju mycket som jag inte berättar om, faktorerna som gör att jag mår som jag mår, och det har också blivit liiiite bättre. Jag kände mej förr som en marionett med sju olika trådar som drog åt olika håll, nu är det väl bara tre av dem kvar.
Så jag hoppas att 2023 kan fortsätta i samma spår, att det blir lite bättre vartefter. Nu måste jag fortsätta prioritera min hälsa och särskilt vikt och träning igen. Jag har stor risk för cancer och övervikt är avgörande i det fallet, så nu är det sikte på normalvikt igen och formen jag hade 2021. Stress är förödande just för vikten, så året börjar ju ändå bra med sol och värme. Så får vi hoppas att vi får solpanelerna besiktade och kan trycka på knappen innan 2023 är slut…
Med detta önskar jag er ett bra slut på 2022 och ett fantastiskt 2023.
Medan 2020 och 2021 var rätt fattigt på resor, så har 2022 var desto rikare. Vi summerade året och konstaterade att vi haft 33 hotellnätter och 95 nätter i husbilen. Vi har alltså varit på resande fot en tredjedel av året.
Det började med att vi drog till Kanarieöarna redan på nyårsnatten. Ett desperat sätt att efter en väldigt mörk och jobbig höst få lite värme och sol på näsan. Vi tog en sistaminuten till ett vrakpris och hade två supersköna veckor. Vi flyttade bara hemmakontoret, så det var jobb som vanligt.
Sen var vi hemma massor med veckor. Svärmor dog, det skulle planeras begravning och svärfar ville flytta och behövde hjälp med planering och packning för det. Men i april drog vi iväg igen, då med husbil.
Vi hade ju träffat husbilskompisarna Ludde och Annelie på Kanarieöarna och planerat husbilsträff. Den skulle äga rum i Blekinge, när vi ändå var på väg till Skåne. Vi trodde det skulle bli 5-10 bilar, men det blev 70 och 20 stod på kö. Helt galet och så otroligt roligt! Nu planerar vi en ny träff 🙂
Efter träffen spenderade vi en månad i Skåne. Vi åkte runt med husbilen, stod och jobbade och såg en massa roliga och intressanta saker och träffade massor med trevliga människor. Målet var Malmö Opera där vår sons kompis Johan skulle vara med i Såsom i Himmelen och vi skulle bevaka premiären. Det var helt suveränt. Johan var så bra att han kommer att spela i en ny roll, på Cirkus efter nyår.
Vi besökte bland annat Smyghuk under Skånetrippen och bestämde på stående fot att vi skulle åka till Treriksröset. Har vi varit på ena udden, måste vi ju åka även till den andra. Där började planeringen för sommarens Norrlandstripp.
Kattugglans ställplats
Men innan sommarens stora resa tog vi ett dygn på nya Viking Glory som vi faktiskt även åkte premiärturen med när hon precis kom till Sverige i mars. Sedan blev det några kortare utflykter med husbilen och en längre över midsommar, då vi kollade in sommarens utomhusteatrar på olika platser i södra Sverige. Midsommar firades med våra husbilkompisar på en jättemysig ställplats i Ljungby.
Mitt i Juli packade vi in oss och drog norröver, med start hos en annan husbilskompis i Gävle. Vi besökte mängder med roliga och intressanta platser. EN del av vägen gick i Norge, där tränade jag med renar! Vi kollade in Ishotellet i Jukkasjärvi och sov med Lapporten som utsikt. Och vi tog oss till Treriksröset såklart! Å när vi stod där tänkte vi… det är ju inte så långt till Nordkap… åsså åkte vi dit också!
Vi såg på vädret att det skulle bli perfekt för bilder på Nordkap under ungefär 1,5 dygn. Så vi sträckkörde dit och fick verkligen perfekt väder. Så häftigt när det ligger folk i solstolar och myser kl 1 på natten i nästan dagsljus. Där får man stå ett dygn gratis med husbil, så det gjorde vi och tog väl minst en miljon bilder.
Målet med hela den här resan var egentligen att hälsa på min kompis i Finland. Så efter Nordkap, körde vi mot Finland. Vi passade på att besöka Rovaniemi på vägen och blev otroligt besvikna över kvalitén på deras Tomte. Ska man lura barn, så kan man ju iaf göra det snyggt. Inte ha två tomtar med lösskägg som tar emot barnen samtidigt på nästan samma plats.
Vi stannade hos kompisens familj i Karleby ett par dagar, innan vi åkte mot Sverige igen och tillbaka längst kusten mot Stockholm och Tumba. På vägen kollade vi in Höga Kusten, Gitarrmuseet i Umeå och en massa annat. Vi lyckades även tillbringa några mysiga dagar med andra husbilskompisar på en fiskekamp och med ett par nyfunna kompisar på en camping i Sundsvall.
Efter 36 dagar kom vi hem och ville bara ut igen! Så efter ett par veckor drog vi till Elmia på vår första Husbilsmässa. Nu blev det verkligen att träffa både nya och gamla bekanta, oj så många gånger vi sa hej och hejdå under de här dagarna. Vi kommer absolut tillbaka nästa år.
Under hösten blev det några småturer med husbilen, bla för att hämta vinterdäck som vi hittat begagnade och för att testa vintercamping med de nya däcken. Men nu blev det även resor med flyg och några med båt.
Jag åkte på jobbresa till Italien, medan Martin gjorde detsamma till Spanien. Några veckor senare åkte vi bägge två till Costa Brava i Spanien med ett gäng reseagenter som vi fick följa med. Så skönt med sol igen och vi gjorde så otroligt många roliga grejer där, även om schemat var rätt galet. Som vanligt.
Sen var det dax att börja testa årets julbord och det började med några dagar i Tallinn för att kolla in det. På hemvägen njöt vi av årets första skinkmacka ombord på Silja Symphony. Den första skinkmackan är alltid godast. Innan nästa julbordstest blev det jobb på Cypern och det var väldigt skönt eftersom det var snöstorm hemma. Fem dagar i solen var inte dumt alls, så himla skönt väder där på vintern. Det ska vi verkligen komma ihåg den dag vi åker bort över vinterhalvåret. Man kan faktiskt åka husbil dit, även om det är lite krångligt med båt från Grekland 🙂
Dagen efter vi kom hem från Cypern klev vi på Viking Cinderella för att testa julbordet där och nästa dag bytte vi till Viking Glory för att testa julbordet där. Det var lixom enklast eftersom vi redan var i början av december och texterna ska ut fort när det gäller julbord.
Höjdpunkterna då?
Husbilsträffen såklart och den har jag ju redan nämnt. Besöket på Eklaholm hos Karl Fredrik och Petter var också supermysigt och att vi fick lite mer tid med hisbolskompisarna när vi var i Malmö. Vi äskar ju teater, så alla föreställningar – både ute och inne under året har vi såklart njutit av. Att se Norge, Nordkapp och sedan hälsa på hos kompisen i Finland var också något alldeles extra. Det är husbilsresorna som toppar hela året, så är det bara.
2022 var ett både galet och helt fantastiskt reseår. Undrar hur 2023 kommer att bli, det börjar iaf bra. Vi åker på söndag 🙂
Medan vi har jobbat, plockat och packat har vi kollat igenom några spännande tv-serier. Några kan jag verkligen rekommendera, en är jag lite osäker på…
Den första jag vill tipsa om är Julstormen på Netflix. Otroligt intressant om hur ödets vägar korsas när ett oväder gör att både resenärer och flygpersonal blir fast på en flygplats i Norge och tvingas tillbringa de sista timmarna före jul tillsammans. Det är lite som en mix av Scooge och Grinchen som blandas med en riktigt sliskig julfilm – alldeles perfekt alltså!
Här tvingas totalt olika människor att träffas, under samma förutsättningar och faktiskt umgås. Några drabbade av stor sorg, ensamhet, sjukdom och svek. Andra har storhetsvansinne och tror att pengar kan läsa allt. Nu sitter de i samma båt… otroligt intressant!
Bild från Netflix
Senaste (sista?) delen av The Crown, också Netflix har vi också kollat igenom. Detta är femte säsongen och 90-talet visar sitt fula tryne. Diana och Charles utkämpar ett krig både i media och privat. Monarkins roll debatteras allt flitigare. Drottning Elizabeths kanske värsta årtioende?
De föregående säsongerna har varit väldigt informativa och intressant tycker jag, särskilt i historiskt syfte. Medan man fått lära känna den engelska kungafamiljen har man ju även fått ta del av landets historia. Nu är man alltså framme vi den tid då Diana och Charles separerar och till slut även skiljer sej. Och allt som händer runt det, vilket är väldigt mycket. Jag tycker att hela serien är sevärd och ett bra tidsfördriv så här i mellandagarna.
Nästa tips är jag lite kluven till… Äntligen på SVT. Det är ju Lorry-gänget, vad kan gå fel? Men den är inte alltigenom rolig, som man kan tro, stundtals blir det ganska mycket ont i magen också. Ganska ofta faktiskt.
Det handlar om Jacob Widman som snart ska tillkännages som nobelpristagare. Om fem dagar ska hela världen få veta att han är årets Nobelpristagare i ekonomi. Det finns bara ett problem. Han är död. Jacobs bästa vänner bestämmer sig då för att låta omgivningen tro att han lever fram till den stora dagen, men det visar sig snart att var och en också har egna motiv som bubblar upp till ytan.
Det är såklart stor vänskap, men här ligger en hel del och gror under ytan. Å detta bubblar upp lite då och då. En del oförlåtliga händelser och beteende, eller…
Dessutom har vi sett färdig House of Dragons, som var precis lika bra som Game of Thrones och vi har sett två avsnitt av LOL – Skrattar bäst som skrattar sist på Amazon Prime Video. Så otroligt roligt! Har ni en tråkig dag, så titta på det. Vi skrattade så vi grät. Ingen serie, men jätte jättekul!
