Browsed by
Författare: Marlene

Eddie Izzard – Wunderbar(t)

Eddie Izzard – Wunderbar(t)

Känner ni till Eddie Izzard? Jag hade en vag aning om vem han var för flera år sedan, och fick veta mer när jag träffade Martin. Han är nämligen ett ganska stort fan, så när jag fick veta att Izzard skulle komma till Sverige fixade jag förstås biljetter. Han var rätt nöjd med sin julklapp som utnyttjades igår.

Eddie Izzard är född i Jemen och uppväxt på olika platser i England. 1985 kom han ut som transvestit och uppträder alltid i sin karaktäristiska outfit med rött läppstift, målade naglar, kjol/klänning och skyhöga klackar. Det gjorde han även igår. Izzard är ateist och driver mycket med alla religioner, han är påläst och gör det på ett högst vetenskapligt sätt. Izzard är påläst om väldigt mycket och är nog väldigt intelligent, någon har sagt att han är världens bästa lärare och kan lära ut i stort sätt vad som helst. Han gör det nämligen på ett sätt som får alla att lyssna.

I showen Wunderbar tar han upp allt som händer från The Big Bang till i torsdags. Det handlar Brexit och Donald Trumps ”Let’s make America hate again” och Kenny… alla som hört Izzard vet vem Kenny är. På mindre än två timmar tar han oss igenom hela evolutionen, med ljudeffekter och allt. Det är rappt, intelligent och sjukt roligt! Vet ni föresten att korstecknet kom till när man viftade bort flugor 🙂

Jag gillar det, men blir mest nyfiken på mannen bakom läppstiftet och klackarna. Vem är han EGENTLIGEN? Att han är passionerade med ett väldigt stort hjärtat är tydligt när han berättar om de 27 maratonloppen som vart och ett representerade Mandelas år i fångenskap och genomfördes för att hedra densamme. Att han dessutom sprang 43 maraton på 50 dagar för att smala ihop pengar till välgörenhet säger väl ett och annat om honom, mer än att han är lite galen.

Ändå vill jag vet hur han tänker, vad som format honom, vad han kallas av sina nära, hur han mår – bara en sån sak! Precis alla de saker som jag kommer att fråga mina blivande intervjuoffer… japp, jag ska börja med personintervjuer igen! Det var typ 15 år sen sist… Karl Dyall är först ut, honom träffar jag på tisdag. Intervjun kommer i Du i Fokus inom kort, bidra gärna med frågor och förslag på andra du vill veta mer om.

Eddie Izzard är en intressant person, som under våren och sommaren ska turnera i USA och sedan ställa upp i parlamentsvalet i England. Han kan nog ställa saker och ting både på huvudet och sin spets… det blir intressant!

Vårens ALLA glassar i glassboxen – med Smartpoints!

Vårens ALLA glassar i glassboxen – med Smartpoints!

För någon månad sedan redovisade jag alla vårens glassnyheter. Då lovade jag att försöka få ihop en komplett lista med ALLA aktuella glassar som finns i glassboxarna på tex badstranden eller kiosken. Här är den 🙂

Några har jag tyvärr inte hittat SP på, ni kanske kan räkna själva om ni får tag på innehållsdeklarationen? Skriv gärna en kommentar här nedan om ni får tag på dem som fattas 🙂

GB

Solero Strawberry Smoothie 3 SP

Solero Organic Juicy Lemon 3 SP

Sandwich Pepparkaka 8 SP

Breyers Vanilla Caramel 4 SP

Magnum White Chocolate & Cookies 12 SP

Magnum White Almond 14 SP

Magnum Vegan Almond ?

Magnum Strawberry White 13 SP

Magnum Mint 13 SP

Magnum Mandel 14 SP

Magnum Classic 14 SP

Twister 4 SP

Trocadero Zero 1 SP

Haribo Push up

Calippo Cola 5 SP

Bamse 4 SP

Tip Top 17 SP

Marabou Mjökchokladstrut 17 SP

Hallon-Smoothie Dröm 7 SP

Daimstrut 18 SP

Cornetto Salted Caramel 10 SP

Sandwich 9 SP

Piggelin 3 SP

Nogger 10 SP

88:an 10 SP

Choice Soft Caramel Toffe Cone ?

Choice Lovely Vanilla Cone 15 SP

Choice Juicy Pear Stick ?

Triumfglass

Dumle 15 SP

Geisha 11 SP

Jippo Knäck 9 SP

Jordgubbstopp 8 Sp

Storstrut 15 SP

Ananas Split 6 SP

Choco Nut 10 SP

Dumle Snacks ?

Farbror Arnes Gräddkola 15 SP

Farbror Arnes Vit Choklad 12 SP

Hux Flux 4 SP

Mövenpick Mango Passion 6 SP

Salmiakki ?

Sitting Bull 11 SP

Smarties ?

Triumf Mandel 12 Sp

Tutti Frutti ?

Watermelon ?

Ekologisk Sandwich 9 SP

Mars Icecream 7 SP

Snickers Ice Cream 11 SP

Skruven 3 Sp

Sia

Storstrut 13 SP

Knäck ?

Juni 11 SP

Lemoncurd ?

Jordgubbe 12 SP

Pstacia ?

Kladdkaka ?

Unicorn 11 SP

Mandel ?

Lill Per 5 SP

Lakrits 10 SP

Hilda 9 SP

Hallonpop ?

Colapop ?

Sötis 3 SP

Glassbåt 9 SP

Vroom 7 SP

Sandwich 9 SP

Rundo 9 SP

Kola Sandwich 8 SP

Villgot 4 SP

Barebells

Salty Peanut 6 SP

Caramel Cashew 6 SP

Strawberry Vanilla 8 SP

Chocolate Caramel 8 SP

Mango Vanilla 8 Sp

Nougat Core 9 Sp

Ja, det var väl alla: Trevlig glass-stund 🙂

Ps. Missa inte att hänga med i mitt vv-liv på instagram @marlenerinda

Har du en favoritlåt?

Har du en favoritlåt?

*** I samarbete med Lavendla***

Jag pratar ju en del om döden, bla för att ta bort tabut kring ämnet. Just nu är döden ganska närvarande hos mej. Både för att jag har en släng av dödsångest inför operationen om ett par veckor, sist var jag svår att väcka. Men också för att en god vän förlorat sin svärmor, som ska begravas på måndag.

Vad vet du om dina käras önskemål? Vet du hur de ställer sej till organdonation? Vill de begravas i en grav, finns det en familjegrav eller vill de kanske brännas och strös vid en favoritplats? Vill de ha en stor begravning för alla de kände eller en liten för de närmaste? Vet du något om önskemål om musik?

Lavendla Begravningsbyrå Stockholm hjälper dej att ha koll. De finns på flera håll i landet, inte bara i Stockholm. Hos dem finns ett digitalt kostnadsfritt arkiv, Lavendla Arkivet, som man loggar in med BankId för att nå. Där uppger man sina kontaktpersoner, som kontaktas när man dör.

I Lavendla Arkivet skriver man ner alla sina önskemål kring begravningen, allt från var man vill bli begravd till detaljer om begravningskaffet. Här kan man även ladda upp dokument och allt annat som man vill att ens anhöriga ska ta del av. På så sätt behöver ingen fundera över din sista vilja eller vara osäker på om du vill ha klassisk musik eller hårdrock som sista hälsning från dej.

Här hemma är allt klart och tydligt. Vi är väldigt eniga om att donera alla organ som går, inte ha någon gravplats och hålla allt ganska litet. Martin vill att det spelas Higway to Hell och jag vill ha Den Blomstertid Nu Kommer. Jag älskar ju sommaren och längtar alltid till den och den kommer ju alltid nån gång…

Vi har pratat, jag vet hur både Martin, mina föräldrar och mina barn vill ha det. Det känns jätteskönt! Vet du hur din partner tänker runt sin begravning, vet du ens hur du tänker själv? Du kanske borde fylla i det där Arkivet…

Att träna med kronisk värk och sjukdom – alla behöver träna!

Att träna med kronisk värk och sjukdom – alla behöver träna!

En och annan av er kommer inte att hålla med mej i detta, en och annan kommer till och med att blir lite förbannad, ändå fortsätter jag att tjata. Jag hävdar envis som en åsna att träning, eller rättare sagt fysisk aktivitet, är viktig för alla och att alla kan gör något. Även den som har kronisk värk eller sjukdom, jag och många andra bevisar att det är så. Men man måste förstås ha lite kunskap och koll.

Vad är träning? Det låter faktiskt jobbigare än det är, kanske bättre att säga fysisk aktivitet. Det allt handlar om är att få upp pulsen lite och känna att kroppen jobbar lite. Det handlar inte om att lyfta jättetungt eller springa en mil. Grejen för oss med värk är att göra sånt som minsta barnunge klarar, typ gå ett varv runt kvarteret eller lyfta ett mjölkpaket. Det är faktiskt inte svårare än så.

Det är viktigt för ALLA att träna, kroppen behöver det och tackar oss genom att hålla oss upprätta och leva längre. Ja, det kan göra lite ont i början eller i omgångar, men det är oftast inte farligt. Kolla med din läkare vad du kan göra och om smärtan förvärrar något, oftast gör den inte det. Så länge vi vet att smärtan inte är farlig eller förvärrar något så är det bara att köra på. Men inte som galningar, utan i ett förståndigt och lugnt tempo. För oss med fibromyalgi är lågintensiv träning bäst, promenader och lättare styrketräning, jag kör cirkelträning på Curves och det passar mej. För någon med tex hjärtproblem är det viktigt att stärka hjärtat och då måste det få jobba lite fast det kan kännas obehaglig. Stavgång och styrketräning av de stora muskelgrupperna är bra för er.

Försämrad fysisk kapacitet bidrar till ökad trötthet, försämrad funktion, olycksfallsrisk, låg smärttröskel och sömnstörningar. Detta gäller för alla, oavsett om man är sjuk eller frisk.  För att kroppen ska hålla på bästa sätt måste den underhållas, precis som när vi servar bilen. Alla delar är viktiga för att hålla kroppen i form och måste få sin service bestående av konditionsträning, rörelseträning och styrketräning och även en stunds behövlig vila och avslappning.

Alla vuxna, oavsett om du är sjuk eller frisk, behöver minst 30 minuters fysisk aktivitet om dagen, för att bibehålla kondition och god funktion i kroppens vävnader. Ansträngningen bör ligga på en nivå, som gör att värmen i kroppen ökar något. Man måste alltså inte tokträna! Många med värk och hjärtsjukdom är rädda för pulshöjning och vågar/orkar inte ens gå upp för en kortare trapp. För dem passar en cykeltur, en rask promenad, trädgårdsarbete, vattengymnastik, simning, stavgång eller en rejäl storstädning 🙂

God styrka i musklerna är ett bra skydd för lederna, därför är denna typ av träning viktig. För att återfå eller öka styrkan i musklerna krävs större belastning än den rörelseträningen ger. Övningarna bör inte gå hur lätt som helst. Kan du göra övningen 50 gånger utan besvär är belastningen för lätt. En tumregel är att efter 20 upprepningar ska det kännas i muskeln att du har tagit i om du vill förbättra muskulaturens uthållighet. För att öka muskelstyrkan ska det kännas redan efter 10 gånger.

Både uthållighets- och styrketräning bör utföras två-tre gånger i veckan om man vill förbättra muskelfunktionen, och det brukar ta några veckor innan man upplever att man har blivit starkare. Elastiska gummiband och viktmanchetter kan vara lämpliga träningsredskap för uthållighets- och styrketräning, även för träning i hemmet. Det finns mängder med bra (och korta) träningsprogram på internet, särskilt anpassade för att göra hemma.

Många med värk och sjukdom blir rädda för att röra sej och det man då ska tänka på är att minskad fysisk aktivitet ofta leder till en nedåtgående spiral med sänkt fysisk förmåga, sänkta marginaler och mer smärta vid belastning. För den som inte tränat på länge, eller kanske aldrig gjort, är det klokast att inleda träningen på en låg nivå och öka intensiteten varsamt i den takt som man klarar att träna. Gärna i samråd med sjukgymnast. Promenader och simning klarar de allra flesta och går att anpassa till individens utgångsläge. Personer som varit inaktiva en längre tid rekommenderas att börja med kortare distanser som sedan successivt ökas.

Enkelt kan man väl säga att promenader, bassängträning, lättare styrketräning och konditionsträning, oftast förbättra både den fysiska funktionen, symtom och även nedstämdhet hos de allra flesta. För att uppnå effekter bör man dock träna två-tre gånger i veckan minst fyra-sex månader. Det handlar alltså inte om att träna som en tok, utan att göra det man kan. Starta lite lugnt och sedan göra lite mer och lite mer, vartefter kroppen svarar och blir starkare.

Det är inte farligt att träna! Även om det kan göra lite ont, kännas lite läskigt och hjärtat slår lite fortare. Rådgör med din läkare, jag lovar att h*n blir väldigt glad att ditt intresse och ger massor med goda råd. H*n kommer med 99% säkerhet inte att avråda dej, tvärtom. Detta är förstås inget jag hittat på helt själv, inte alls! Förutom att jag sett det fungera både på mej själv och andra, så finns det massor av forskning och detta är precis var både Reumatikerförbundet, Fibromyalgiförbundet och Riksförbundet Hjärt- och Lung förespråkar.

Börja lite långsamt, du kommer se hur mycket bättre du mår. Kanske inte imorrn eller ens nästa vecka, men med tiden. För mej handlar det numera alltså väldigt lite om vikt, nu vill jag bara ha ett friskt liv 🙂

Varför gör män så?

Varför gör män så?

Det har varit mycket prat om Josefin Nilssons liv och öde de senaste dagarna. Jag har själv inte sett filmen som många pratar om, jag vet inte om jag fixar det faktiskt – men det kanske blir en dag. Däremot har jag sett många misshandlade kvinnor.

Jag tjänstgjorde som nämndeman i Tingsrätten i två perioder och sammanlagt ungefär 7 år. Det är något av det mest intressanta och mest lärorika jag någonsin gjort. Vi fick se allt! Den verklighet som många inte ser, men som finns där varje dag. Under åren passerade mål som handlade om snatteri, bokföringsbrott, mord, våldtäkt, fyllekörningar, misshandel och en massa annat. Självklart även kvinnomisshandel.

När det gäller kvinnomisshandel finns det två olika scenarior. Antingen har kvinnan själv fått nog och anmält mannen eller också har polisen anmält hennes förövare. I första fallet kan kvinnan ta tillbaka sin anmälan, men då brukar polisen göra en egen. I den andra kan hon inte göra något och brukar kontra med att inte säga något utan sitta tyst hela rättegången.

Att sitta med vid en rättegång där kvinnan tagit tillbaka sin anmälan eller inte velat anmäla är knepigt. Polisen har gjort så gott de kunnat med fakta som åklagaren gör så gott h*n kan för att lägga fram för att få en fällande dom. Vi som nämndemän ska avgöra om åklagaren har bevisat att mannen gjort det som åklagaren påstår. Domaren och åklagaren försöker få kvinnan att prata medan advokaten gärna ser att hon är tyst.

Att se kvinnan är det jobbigaste av allt. Hur hon sitter där och blir mindre och mindre. Hon vågar inte titta på mannen på andra sidan, han som förmodligen utsatta henne för betydligt mer än det åklagaren påstår. Det är bara hon som vet vad som hänt (och han förstås) och hur länge det pågått. Man kan se hur orolig, rädd och pressad hon är och vi som ser på vet att om han inte blir fälld kommer hon att ta emot mer innan kvällen är slut. Han kanske slår ihjäl henne nästa gång. Allt hänger på bevisningen.

Att kvinnor tar tillbaka sin anmälan är alltså inte så konstigt. Det är bara de starkaste som sitter där raka i ryggen och berättar om allt. Kanske har de lyckats ta sej till en kvinnojour och har deras stöd. Kanske har det bara helt enkelt fått nog eller låtit sej övertygas av tex sin barn att anmäla. Jag kan inte annat än uttrycka min beundran för dessa kvinnor.

Jag har aldrig blivit misshandlad och vet inte hur det känns. Jag har däremot hämtat en vän som blivit slagen både gul och blå och suttit med henne först på akuten för omplåstring, sedan hos polisen för vittnesmål och anmälan och sedan på psykakuten för att få henne inlagd. Hon tog tillbaka sin anmäla. ”Han menade det inte”, ”Hon triggade honom” hette det.

Jag fattar inte! Varför slår män! Vad är det som ger en man rätten att slå sin kvinna? Den han faktiskt valt att dela sitt liv med och säger sej älska. Att gå vid första slaget låter så enkelt och självklart, men det är ju inte det. Innan det där första slaget har det pågått en process som brutit ner och förminskat. Vad ger en man rätten att bryta ner och förminska?

Vi kvinnor behöver hjälp av män för att få slut på detta. Morgan Alling och Alexander Karim är förebilder för alla män och riskerar hela sina karriärer i sin kamp för oss kvinnor. Förmodligen blir de hotade av andra män pga av sitt ställningstagande. Fast jag tror att de mest vinner på sitt engagemang, att de visar andra hur en riktig man agerar. En riktig man älskar sin kvinna, lyfter henne och hyllar henne. Inget annat. Vi ska heller inte acceptera något annat.

Vi ska alla bli älskade för den vi är, accepterade och respekterade. Ingen ska slå eller bli slagen. Hur kommer vi dit?

Matsedel v 14

Matsedel v 14

1 April! Hur gick det till? Våren är här på riktigt, klockan har ställts om till sommartid (blä) och grillen har plockats fram. Ögon och näsa rinner konstant av allergi, ändå älskar jag den här årstiden. Nu börjar min period på året!

Nu har jag ca 6 månader på mej att lapa sol, njuta av långa härliga promenader, slippa värsta värken och bara må så bra som möjligt. Sen börjar helvetet igen, så det är dax att njuta så mycket man bara kan. Att verkligen utnyttja den här tiden på bästa möjliga sätt. För mej betyder det att jag parkerar i min solstol med en bok och ett glas cola. Där sitter jag sedan och läser så mycket och ofta jag hinner. I år ska detta prioriteras 🙂

Åsså blir det förstås god mat. Här är veckan matsedel:

Måndag: Pasta med krämig spenatsås 2 SP Flex plus pasta

Tisdag: Pasta med laxsås 4 SP Flex plus pasta

Onsdag: Kyckling med tomatsås 2 SP Flex plus pasta

Torsdag: Kassler i ugn med broccoli 5 SP Flex plus ev ris

Fredag: Fläskfilé med dijon 4 SP Flex plus pasta

Lördag: Potatiskaka med lax 19 SP Flex för hela kakan

Söndag: Smakrik Färsgryta 1 SP Flex

Vilken matvecka va! Allt passar faktiskt i matlådan, precis så som jag vill ha det. Så nu passar iaf vi på att fylla frysen.

Ha en fin vecka allihopa, nu hoppas vi på att värmen ska komma på riktigt 🙂

Jag vill ju leva!

Jag vill ju leva!

Som jag berättade för ett tag sedan så har mina knän pajat. Läkaren ska börja med att gå in i vänster knä, se hur illa det är och försöka att slipa knäskålens insida/undersida så den inte ska skava så mycket som den gör nu. I torsdags fick jag kallelsen till operation och blev faktiskt livrädd!

Jag har opererats flera gånger och allt har gått bra, utom senaste gången – då vaknade jag inte som man ska. De fick helt enkelt inte liv i mej och blev rejält oroade innan jag till slut kom tillbaka till livet igen. Efteråt kom man fram till att jag inte tål morfin och detta står nu ordentligt i journalen. Men tänk om den lilla detaljen missas och allt går åt skogen…

När vi pratade om detta vid undersökningen sa min ortoped att jag inte skulle sövas, bara drogas rejält och få massor med bedövning. Jag skulle aldrig komma ner i narkos, men jag kommer ändå att förberedas som vid narkos. Tvätta med hibiskrub, fasta osv. Jag hoppas att läkaren håller fast vid att jag bara ska drogas, inte sövas – för nu har jag faktiskt lite dödsångest. Jag är inte rädd för döden, men att dö på operationsbordet känns väldigt onödigt.

De senaste dagarna har knät gjort skitont. Jag kan inte ens ta ett enda steg i en trapp, vare sej upp eller ner, utan att ibland skrika högt. Knät har blivit mer än ett litet problem, men det är ju inte värt att dö för. Jag vill ju att läkaren ska se vad som är fel och om han kanske kan göra något. Men jag kan garantera att innan operationen kommer jag att korsförhöra honom om allt och garantera mej om att morfin hålls utanför mitt operationsrum. Som han lovat.

Men hur ont jag än har och hur gärna jag än vill ha detta gjort – så är jag skitskraj. Det har jag aldrig varit före de andra operationerna. Jag vill verkligen leva. Jag har ett så himla bra och roligt liv just nu. Men jag vill inte ha ont. Detta måste göras, så jag får väl ha min ångest och släppa kontrollen. Det finns inte mycket annat att göra. Det känns väldigt jobbigt nu. Blä!

Allvarligt talat!

Allvarligt talat!

Såg precis att det är Earth Hour igen på lördag. Då ska man alltså släcka ner under en timme, vilket ingen längre gör. Jag fattar ju grejen med att manifestera, men en manifestation som ingen bryr sej om är rätt värdelös tycker jag. Så jag har en idé!

I Gambia förbjöd man plastpåsar för länge sedan och införde även allmänna städdagar. Första lördagen i varje månad SKA man vara med och städa där man bor, under förmiddagen, om man inte har giltigt förfall. Gör man inte detta så kan man få böter och grannarna tittar snett på en. Lilla Gambia. Kan de så kan väl vi. Kanske inte var fjärde lördag, men iaf en gång om året.

Mitt förslag är nämligen att vi den 30/3 istället för Earth Hour tar en timme per person att städa där vi bor. Då gör vi skillnad! Tänk om alla 10 miljoner svenskar skulle städa i sitt närområde, plocka skräp på sin närmaste strand osv. Och tänk om detta kunde sprida sej till andra länder så att alla städade samtidigt där de bor, de som är vakna just då iaf… andra halvan av jordklotet får väl städa 12 timmar senare eller nåt.

Men tänk tanken! Släckt ljuset har vi gjort nog nu och är inget som längre uppmärksammas av de flesta. Inte ens kommunerna släcker längre… Det gör ingen skillnad. Det behövs något nytt! Tänk om Greta Thunberg kunde uppmana sina hundratusentals anhängare att faktiskt göra något annat och väldigt konkret under Earth Hour. Undrar hur många som skulle hänga på då?

Vad skulle hända om man faktiskt gjorde något annat? Om man faktiskt bytte ut Earth Hour mot något annat, minst lika konkret. Vad säger ni om tanken? Är det genomförbart tro? Går det i Gambia, så borde det ju gå här 🙂

Två spännande boktips

Två spännande boktips

Det är så härligt att kunna läsa igen, jag är faktiskt alldeles euforisk över detta. När en bokmal som jag drabbas av utbrändhet och en hjärnan som säger stopp är det rätt traumatiskt faktiskt. Att inte förstå vad man läser eller kunna koncentrera sej på orden är väldigt jobbigt. Men nu kan jag! Det tog 20 år, men nu kan jag läsa igen och nu plöjer jag böcker igen!

Jag har frossat i svenska deckare, Cold Case – Försvunnen av Tina Frennstedt och Himmelskriket av Mons Kallentoft. Två lagom tjocka böcker som man lätt läser på några dagar.

”Försvunnen” är första delen i Cold Case, en deckarserie inspirerad av verkliga fall som utspelar sig i Malmö och på Österlen. En 19-årig kvinna försvinner en sommarnatt på Österlen (i verkligheten Helena-fallet i Mariestad). Fallet blir aldrig uppklarat. Sexton år senare härjar en dansk serievåldtäktsman i Malmö. Till en början famlar polisen i mörkret, men ett DNA-spår gör att man kan dra kopplingar till det gamla försvinnandet.

Tess Hjalmarsson, kriminalinspektör och chef för Skånes cold case-grupp, tar sig an fallet. Hon brinner för att utreda gamla fall och att slutligen kunna ge anhöriga svar på vad som egentligen hände. Parallellt kämpar Tess med sitt ganska misslyckade privatliv och en barnlängtan som ser ut att gå i kras efter att flickvännen har lämnat henne.

”Försvunnen” är en välskriven bok med många detaljer men ändå väldigt lättläst. Det känns extra bra att detta är första delen i en serie, eftersom jag gärna återvänder till Tess och lär känna henne bättre. Ser fram emot nästa del 🙂

Sen har jag även läst Himmelskriket av Mons Kallentoft som är en riktigt läskig historia. Himmelskriket är den tolfte boken i hans hyllade serie om kriminalinspektör Malin Fors, och den tredje i sviten som är inspirerad av de fem sinnena.

En dallrande het augustidag hittas en liten pojke död i en bil. När Malin Fors kommer till platsen sitter hans mamma i skuggan under ett träd med sonen tätt intill sig i famnen. Hennes förtvivlade skrik har övergått i ett klagande läte. Polisutredningen avslutas snabbt. Av allt att döma har mamman glömt den sovande pojken i bilen. Hon har nyligen varit utbränd och kan varken lita på sina sinnen eller minnen

Veckorna som följer utsätts hon för hat och hot på nätet och av Linköpings invånare. Ska man kunna orsaka ett barns död utan att straffas för det? Malin vet att det inte finns några enkla svar, att gränsen mellan rätt och fel kan vara hårfin. Och hur ska man döma den som redan fått värsta tänkbara straff? Så sker ett mord som tvingar henne och hennes kolleger att återvända till fallet.

Den börjar riktigt vidrigt med ett litet barns död. Det är välskrivet och man känner både barnets dödskamp och mammans ångest. Man är fast från första början och kan inte lägga ifrån sej boken. Historien ändrar riktning flera gånger och det gillar jag. Jag vill bli överraskad och inte veta vem mördaren är förrän på sista sidorna och så är det här. Jag gissade helt fel! Jag tror inte att jag läst något av Kallentoft förut, men nu vill jag absolut läsa mer och kommer nog att gå tillbaka lite till hans äldre alster.

Detta är två böcker jag absolut kan rekommendera. Jag läser det mesta, men är just nu inne i period med svenska författare. Vi har väldigt många bra! Så jag plockar väl fram en ny ur mina samlingar och kör igång nästa, nu när jag faktiskt kan 🙂

En himla mysig brunch

En himla mysig brunch

I höstas vann jag en brunchkryssning med Strömma, den gjorde vi i söndags tillsammans med en av de vuxna sönerna och hans sambo. Så himla mysigt!

Jag vet att många av er tror att jag får allt jag testar eller gör, men så är det inte. I många fall betalar vi själva och tycker att det är så bra att fler borde testa och därför skriver om det. Eller också är det som den här gången – en vinst, jag är med i rätt många tävlingar 🙂

Strömma har massor med olika teman och turer, jag vann alltså en brunch. Eller brunch är egentligen fel eftersom turen går mellan 12-15, en brunch är väl egentligen en kombo av frukost och lunch? Så jag vill nog kalla det lunch helt enkelt.

När vi fyllde år i januari tyckte yngste sonen att det var svårt att hitta på något åt oss och att vi kunde göra nåt kul istället. Så han och hans sambo följde också med och fick bjuda oss på drycken och trevligt sällskap. Vid 11.30 gick vi ombord på S/S Stockholm på Strandvägen för en tur i Skärgården. Vi fick faktiskt gå ombord lite tidigare för att hinna fota båten och maten. Vi frågar alltid och oftast går det bra att göra så.

Prick 12 lämnade båten kajen och eftersom ingen vågade börja ta av maten, så gjorde vi det och satte på så sätt igång alla andra. Det bjöds på en kall- och en varm buffé, bröd, mängder med efterrätter och en fin ostbricka. Turen tar tre timmar och går fram och tillbaka till Vaxholms Kastell och under tiden äter, dricker och umgås man. Bara att glida genom Stockholms skärgård är ju hur mysigt som helst, i kombination med god mat är det helt suveränt!

Maten är fräsch och god. Laxen var favorit hos oss alla, jag tyckte om den gravade och de andra tyckte om den varma. När det gäller efterrätterna var vi totalt oeniga! Jag tyckte bäst om Limepajen, sonen tyckte bäst om den vita chokladmoussen med crunch, å de andra gillade smulpajen och brownien bäst. Det finns alltså något för alla.

Personalen är kanontrevlig och tillmötesgående. Båten är jättefin och välskött. Den gick en gång som postbåt till Öland som jag förstod det, vilket ju är ett extra plus i mina ögon. Vi gillar ju det här med båtar och vatten, det finns ju en anledning till att vi gifte oss på en Strömmabåt och att bröllopsresan var en Medelhavskryssning. Det är helt enkelt avkopplande med vatten och vågor.

Att umgås med de vuxna barnen under avslappnade former är också ett extra plus. Att bara sitta där, prata lite och se den härliga naturen glida förbi. Har ni inte gjort det så måste ni testa! Dessutom kan ju inte sällskapet smita, då får de simma i land 🙂