Browsed by
Författare: Marlene

Pratade med en präst

Pratade med en präst

Jag är inte särskilt kyrklig av mej och går inte i kyrkan mer än när jag är bjuden på dop och bröllop eller när någon nära ska begravas. Men jag tycker om kyrkan som plats, där är lugnt på ett alldeles särskilt sätt.

Jag respekterar präster och alla andra som arbetar inom kyrkan, de gör ett viktigt arbete – precis som tex läkare och psykologer. En präst är väl kanske lite som en psykolog… h*n är iaf bra att prata med. En av kvinnorna som jag tränar med är präst och jag tycker otroligt mycket om henne. Därför stoppade jag henne här om dagen för att fråga ett par saker.

Jag undrade bland annat om det är vanligt att mannen i en parrelation inte vill prata om sjukdomen som hustrun tampas med och om detta beror på att han vill skydda henne? Jodå, det är väldigt vanligt, fick jag till svar. Särskilt i de äldre generationerna. Mannen tror ofta att allt blir värre om man pratar om sjukdomen, fast det egentligen är tvärtom. Ofta handlar det om maktlöshet att inte kunna skydda den han älskar, först och främst för att hon blivit sjuk och sedan för att han inte kan göra henne frisk. Det gamla sitter i, det där att mannen ska skydda sin kvinna och sin familj.

Om kvinnan då faktiskt vill prata om sin situation, kan det uppstå lite problem. Det vanliga är nämligen att kvinnor vill och har ett behov av att prata, kanske inte så mycket med andra som drabbats – utan med sin familj och omgivning. Både för att bearbeta allt som händer, men också för att upplysa om varför hon inte är som vanligt. På ett sätt vill även hon skydda sina nära och kära, genom att berätta så att alla ska förstå att det inte är deras fel att hon är annorlunda.

Bägge vill alltså beskydda, men på olika sätt. Skillnaden är att kvinnan sköter sin egen terapi genom att berätta, medan mannen stänger in och oftast skapar mer ångest åt sej själv. Å det spelar ingen roll om det är mannen som är sjuk, han vill inte berätta eller prata om sjukdomen då heller. Lite som att ”pratar man om det, så blir det på riktigt. Då finns det”.

Å det här blir ju knepigt förstås, särskilt för dem runt omkring. När någon drabbas av cancer så syns det ju när den drabbade börjat med cellgifter. Här har håret precis trillat av… det är svårt att dölja även om det finns keps och snygga peruker – men man kanske inte vill dölja det heller alltid. Att inte prata om det när det faktiskt syns blir ju jättekonstigt. Det blir lite som kejsarens nya kläder, man tassar runt något som alla redan vet om.

Många resonerar så här även om döden och där är barn klokare än vuxna. När ett barn drabbas av allvarlig eller dödlig sjukdom vill de vuxna oftast skona barnet från detaljer och framtidsprognoser. Men barnen vet redan, de känner på sej vad som är fel och får i många fall trösta sina föräldrar. En liten grabb frågade sin pappa varför han var så ledsen över att farfar hade dött, pappan svarade förstås att han saknade sin pappa och var ledsen över att aldrig få träffa honom mer. Då svara sonen ”Men pappa, du kan låna min studsmatta och hoppa så högt du kan och säga hej till farfar”. Det var lixom inte svårare än så.

Man säger att barn och djur är bra terapeuter och lindrar sorg. Prästen rekommenderade därför att vi som har hund eller små barn ska låna ut dem så ofta vi kan till den som är sjuk eller bär på sorg/oro. Då behövs inga ord och ibland är det som en propplösare som får orden att bara bubbla upp. Det här med sjukdom och sorg är knepigt, men vi behöver ju inte göra det knepigare än det faktiskt är.

Vi måste våga prata. Jag vågar – gör du?

Även utsidan räknas

Även utsidan räknas

*** I samarbete med Renaissance Clinique ***

Jag har egentligen inget emot att bli äldre och kan tycka att rynkor och gråa strån är rätt fint. Det visar ju att man levt. Men en del rynkor trivs man helt enkelt inte med och då måste man faktiskt inte ha dem. Det går att fixa!

Renaissance Clinique på Sveavägen i Stockholm är proffs på skönhet genom konst, vetenskap och teknik. Deras kompetenta och engagerade personal strävar efter att erbjuda dig en helhetslösning för att du ska trivas i både din kropp och ålder.

Många kvinnor, och även män, är stressade över sitt normala åldrande och hur det påverkar deras utseende. De har inget emot att bli äldre, men de vill inte se gamla ut. Man vill helt enkelt se ut som man känner sej och det är inte alltid överensstämmande med det som står i passet…

På Renaissance Clinique handlar det inte bara om själva behandlingen; kirurgiska behandlingar, laserbehandlingar och injektioner med Botulinum eller fillers. Arbetsmetoden bygger på en ”skönhetstriangel” som innehåller den mest avancerade tekniken och teknologin, den medicinska, den dermatologiska och den plastikkirurgiska vetenskapen och konsterna att skulptera och måla. Detta har man kommit fram till genom att kombinera moderna plastikkirurgins vetenskap och teknologi med kompetens och kunskap om konstnärligt skulpterande.

Här finns både ytliga, icke-invasiva eller mini-invasiva behandlingar och laser- och ljusbehandlingar, IPL, ultraljud, radiovågor och mycket annat. Jag har testat bla IPL och höjer det till skyarna! Man ser och känner skillnad efter bara en enda behandling. Det känns lite, men är absolut värt det! Jag har testat injektioner också, det känns också en hel del – men gör stor skillnad. Jag tycker precis som kliniken att ett ingrepp ska se naturligt ut, det ska lixom inte synas även om det är en operation man gjort. Som mina bröst, de ser inte ett dugg opererade ut – bara helt naturliga!

Visst kan man injicera, operera och fixa – men ta bara något så enkelt som en rejäl rengöring. Det är inte heller fy skam, man känner sej både fräschare och yngre i huden. Men hur många unnar sej egentligen en sån? Man måste ju inte göra ett stort och kostsamt ingrepp, man kan ju göra lite mindre grejer som ändå gör stor skillnad.

Just nu har Renaissance Clinique 20% rabatt på alla behandlingar, och dessutom pengarna tillbaka från konsultationen vid behandling/operation. Kolla in kliniken och boka din konsultation HÄR!

Sommaren står för dörren, det är ju nu man vill visa upp sej och bli sitt bästa jag. Så jag borde nog ta mej iväg och fixa till surmunnen igen, för nu har den kommit tillbaka lite. Å jag är inte det minsta sur 🙂

En lyxigare vinprovning

En lyxigare vinprovning

För någon vecka sedan var jag inbjuden till en lite annorlunda vinprovning. I vanliga fall är det ett vin som ska testas och sen får man en rätt eller fler som passar till drycken. Den här gången skulle vi testa 6 olika viner från Ruffino Wines och till detta få 6 olika sorters pizzor – bakade av en mästare!

Detta var en helt vanlig onsdageftermiddag, på pizzeria Capri Due i Vasastan med pizzamästare Giovanni Santarpia som hade skapat en alldeles speciell meny för oss. Giovanni var direktinflugen från Toscana där han har sin restaurang, som vi numera är inbjudna till 🙂

Vi började med mingel och bubbel utanför på trottoaren. Ett riktigt gott Ruffino Prosecco Treviso som blev min favorit. Efter en liten stund fortsatte vi in i restaurangen där provningen fortsatte. Vi fick en enkel Margherita, som var den godaste pizza jag någonsin smakat! Till denna fick vi Ruffino Pinot grigio delle Venezie organic, som är en av de nyaste vinerna från vingården.

Sen fortsatte det i snabb takt med pizza Vegetariana och Ruffino Chianti Organic, Marinara Rivista och Ruffino Riserva Ducale. När pizzan Zucca & Pancetta serverades med Ruffinos fravorit Modus, var jag tvungen att gå tyvärr. Jag hade gärna testat just den pizzan och även Pizza Scandinavia med lax, tillsammans med Ruffino Rioserva Ducale Pro. Men men, jag var tvungen att åka iväg på annat.

Jag vet inte om pizzorna går att få på restaurangen idag, men kanske om man ber snällt. Vi hoppas att en dag få åka till Giovanni i Florens och äta på hans restaurang, vi har kontakt på Facebook – så vi får väl se. Hoppas!

Matsedel v 23 – Nationaldagsgott

Matsedel v 23 – Nationaldagsgott

Tänk att det redan är juni och att det bara är ett par veckor kvar till midsommar. Som jag längtar! Äntligen ska jag få åka hem till mitt kära Öland, även om det bara är för några dagar.

Just nu är det knepigt med vikten. Det är alldeles för många kalas och fester, för mycket stress och för lite sömn. För många dagar med dåligt väder, kyla och värk och för dålig koll på det som stoppas i munnen. Men så blir det ibland, man får inte vara för hård mot sej själv när livet kör ihop sej – huvudsaken är att man är medveten om ”förfallet” och kör upp på banan igen direkt när kaoset är över.

Jag brukar tänka att även om det är fest, dop eller annat skoj så är det oftast bara EN måltid, inte flera dagar. Man kan alltså sköta sej hyfsat mellan festligheterna och planera lite 🙂

Här är veckans matsedel (allt passar i matlådan):

Måndag: Falska köttbullar 10 SP Flex för hela satsen

Tisdag: Laxgryta med räkor 3 SP Flex plus ris

Onsdag: Kassler i ugn 5 SP Flex plus ris

Torsdag: Kyckling Alfredo 6 SP Flex plus pasta

Fredag: Tacogratäng fr 11 SP Flex

Lördag: Delizie 45 SP Flex för hela formen

Söndag: Räkor med spenat och pasta 4 SP Flex plus pasta

Nationaldagsgott: Rabarberfromage 2 SP Flex

Som sagt: mycket skoj är på gång. Veckan bjuder bla på lunch på ett kryssningfartyg, två mingel, två spännande intervjuer, träning, matexperiment och lite annat smått och gott.

Häng gärna med på instagram @marlenerinda 🙂

Ha en riktigt härlig vecka!

Bakom kulisserna på Lets Dance

Bakom kulisserna på Lets Dance

Igår var det dax för Kristin Kaspersen och Magdalena Forsberg att göra upp i finalen av Lets Dance. Jag besökte genrepet för att ta lite bilder. Mycket som händer under programmets gång syns inte på tv.

Genrepet är ungefär mellan 15 och 18. När jag kom dit fick jag visa upp min väska för en vakt, fick ett passerkort och blev visad var jag fick röra mej under eftermiddagen. Jag var enda journalist/fotograf på plats och var i princip ensam på pressläktaren, så jag hade gott om plats att gå runt och få bilder. Det blev över 800 bilder på de timmarna, nu när jag kollat igenom dem är det bara ungefär 200 kvar. Det är svårt att fota dans, mycket blir väldigt suddigt och personal springer ivägen.

Publiken är rätt gles på genrep, så folk ur produktionen får agera publiken och får flytta på sej vart efter kamerorna flyttar sej. Det får inte se tomt ut på bild. Det som filmas under genrepen ska användas till reklam, bandade inslag, snabbrepriser osv. Det läggs sedan in under direktsändningen som vi ser på tv. Danserna repeteras precis som de ska vara i programmet, både av gamla deltagare och finalisterna, så jag fick äran att se alla dansnummer först. Redan då förstod jag att Kristin skulle ta hem vinsten, hennes dans var ”gladare”och lättare att ta till sej på något sätt. Tobias Karlsson är en fantastiskt koreograf och människa och hans dansnummer var otroligt vackra – men förmodligen lite för djupa och svåra att ta till sej för gemene man.

Jag gillar genrep eftersom det är mycket skratt och mer avslappnat än när det verkligen gäller. Nu gick deltagarna runt, särskilt där jag var, hälsade glatt och pratade en stund. Jag tror jag lyckades hälsa på alla mina bekanta förutom Tilde som var fullt upptagen med sin familj som också var där. Men Tony, Ann, Malin, David, Cissi, Jasmine, Aaron, Thomas och alla andra fick jag kram- och pratstund med.

När genrepet var färdigt och allt satt där det skulle, gick jag ut för att fota VIP-publiken. Men jag ville gärna hinna hem till sändningen, så jag missade de flesta. Medan jag gick därifrån började alltså folk att komma dit. Å jag visste precis vad de hade att vänta sej – en alldeles fantastisk kväll! David Watson och hans team hade verkligen toppat alla föregående finaler. Detta var helt makalöst!

Här pepprar jag med lite bilder:

Dessa är tagna av mej, vill ni använda dem så vill jag att ni frågar 🙂

Nästa vecka ska jag på fler spännande grejer, häng med på Instagram @marlenerinda

Ska man berätta eller ej…

Ska man berätta eller ej…

Förra veckan berättade jag att cancern även kommit till oss och vad jag inte visste då var att det skulle bli ännu värre. Några timmar efter att jag publicerat inlägget får jag veta att Terese också drabbats. HÄR kan ni läsa om hennes kamp. Det känns som hela världen är smittad!

Innan jag skrev det förra inlägget hade jag vänt och vridit på texten. Det är flera drabbade runt oss och alltså ganska många som har åsikter om hur detta ska skriva om och om det ens ska skrivas om. Måste man skriva om allt? Såklart man inte måste – men jag tycker det är viktigt att berätta. Hur mycket vet man egentligen om cancer mer än att det är en sjukdom? Hur ser vardagen ut för den som drabbas och hur är det för dem runt omkring? Sånt tycker jag är viktig och det vill jag berätta om. Men det är svårt! Särskilt när någon absolut inte vill att det ska skrivas om och någon annan ser det som jag. Hur gör man då?

Jo, man går balansgång. Åsså ställer man frågan lite sådär allmänt på Facebook ”Om du drabbades av allvarlig sjukdom, skulle du då berätta det?” Å svaren trillade in! Först sa de allra flesta att de absolut inte skulle berätta. De ville inte bli behandlade annorlunda och att man skulle tycka synd om dem. Sen kom det andra svar: självklart skulle man berätta, det skulle ju förklara varför de kanske inte orkade lite mycket och folk skulle kunna ge stöd om man behövde. Så ser jag det också.

Jag skulle berätta (haha, jag berätta ju i stort sett allt här) eftersom det skulle förklara varför jag var annorlunda, inte orkade eller var glad hela tiden, att jag var på behandling titt som tätt och helt enkelt inte hade tid med något annat än att överleva. Det är faktiskt helt sjukt vilket schema man har som cancerpatient! Jag ska berätta om det i ett annat inlägg, men det är faktiskt ett heltidsarbete att ha cancer! Så ja, jag skulle berätta. Och jag skulle nog bli ganska besviken om jag på omvägar fick höra att någon närstående var allvarligt sjuk.

Vi människor har väldigt svårt att prata om allvarlig sjukdom och döden. Det är lite som att syns det inte så finns det inte. Om man inte pratar om det så kan man låssas att det inte finns. Men det stämmer ju tyvärr inte… 1 av 3 kommer att drabbas av cancer och 10 av 10 kommer definitivt att dö! Man kommer lixom inte undan… om vi pratade mer om detta så skulle det nog avdramatiseras en hel del, tror jag och det visar tydligen forskning också. Ju mer man pratar om tex en rädsla desto lättare blir den att hantera. Å det är ju det allt bottnar i; rädsla. För man vet ju inte vad som händer.

Jag skulle iaf berätta – skulle du?

Så jädra skönt!

Så jädra skönt!

Nog för att insidan är viktig, men ibland måste man ta hand om utsidan också. Jag är väldigt dålig på det… jag klipper mej en gång i halvåret typ och smörjer in ansiktet då och då, thats it lixom…

Därför blev jag extra glad när Diana bjöd in till SPA på Sparadiset. En eftermiddag med bara en massa mys och Sparadiset på Kungsholmen. Senast jag var där var på invigningen för sex år sedan, det är nästan så man skäms faktiskt. Diana är mycket bättre på att ta hand om sin utsida och åker på SPA lite titt som tätt faktiskt. Kolla in hennes sida så finns mängder med bra tips om SPA i både Sverige och världen.

Igår drog jag alltså in till stan för en mysig eftermiddag med 10 andra tjejer. Vi hade jacuzzin för oss själva och kunde testa både floating och ansiktsbehandling. Min kropp var inte riktigt med på att första mysa i varmt vatten och sedan gå ut i kylan, tyvärr, så jag fick nöja mej med ansiktsbehandling. Jag vet inte riktigt viken behandling jag fick faktiskt, men det var djuprengöring med en liten slipmaskin från Nannic. Det kändes som en liten pimpsten gick runt hela ansiktet och det var så ruskigt skönt!

Jag hade gärna rengjort hela kroppen med den där apparaten, det var sååååå skön! Men jag fick nöja mej med fejjan och kände mej som ny när jag var färdig. Asså, vilken grej! Vill göra fler gånger!

Vi hade hela stället för oss själva, Frida som äger och är en av grundarna av Sparadiset gjorde det mysigt för oss med bubbel och snittar. Behandlingarna avlöste varandra och flotaingtanken gick varm, en och annan passade på att använda jacuzzin och några av oss satt och pratade. De flesta som var där känner varandra sedan ganska länge, men träffas sällan – så det fanns mycket att prata om. Självklart skulle det tas lite bilder också, allt ska ju dokumenteras förstås. Slår ni in taggen #sparadiset på instagram hittar ni massor, både från oss igår och från andra som varit där tidigare.

Vill ni ha några mysiga timmar som par, kompisar, möhippa eller fira något – då kan jag absolut rekommendera Sparadiset. Det finns fler runt om i Sverige numera, så det är bara att kolla in vilket som ligger närmast. De brukar ha bra erbjudanden på Lets Deal som man kan kolla in, just nu är det ett ”gå 2 betala för 1”.

Jag måste verkligen bli bättre på att ta hand om min utsida, särskilt min hy, inte bara äta rätt och träna. VI fick faktiskt ett presentkort under kvällen, nu ska jag bara försöka välja vilken behandling jag vill göra. Typ alla är intressant 🙂

Är du bra på att ta hand om din utsida? Vad brukar du göra?

5 tips för viktminskningen

5 tips för viktminskningen

Jag får ofta frågan om mina bäst tips för en lyckad viktminskning. Visst finns det några saker som jag tycker är extra viktiga, här spaltar jag upp dem och förklarar hur jag tänker.

Tänk långsiktigt och ha tålamod.

Med detta menar jag att det är bättre att gå ner långsamt och hållbart, istället för att rasa i vikt och sedan kanske gå upp allt igen. Ge viktresan minst ett år och tänk att en hälsosam viktminskning är ca ett halvt kilo i veckan. I den takten hinner både knopp och kropp med och du hinner också komma in i en livsstil som du kan ha resten av livet. Var glad för minsta minus och räkna med att det även blir plus då och då på resan, det är så man lär sej hur man ska leva i längden. Visst är det roligt att se flera kilo minus per vecka, men det kan faktiskt sluta med obehagliga överraskningar som tex problem med bukspottkörtel och galla, blodtrycksfall, håravfall och bortfall av mens. Så ta det lite lugnt, så mår ni bäst.

80/20

Man brukar säga att man äter sej ner i vikt och tränar sej friskare. Maten står för 80 % av viktminskningen, träningen 20%. Det viktigaste är alltså vad du äter, inte hur mycket, hårt eller länge du tränar. Hur vi än ser på det så handlar det om energi in – energi ut. Lär dej hur du ska äta och för in träningen/motionen (kalla det vad du vill) naturligt i din vardag. Tänk att även en kort och långsam promenad är bättre än inget och varvar den som sitter kvar i soffan. Man blir slankare av motion och kroppen behöver muskler för att orka hålla oss uppe, så det är viktigt med all form av träning. Men inte för att gå ner i vikt, utan för hälsan.

Tänk hälsa – inte vikt!

Oavsett hur mycket man har att gå ner så blir det tråkigt i längden att bara tänka på siffror. Om man istället tänker hälsa, och gör hälsosamma val – så brukar vikten komma på köpet. Då blir det naturligt att ta en frukt istället för snacks, en promenad istället för en hållplats med bussen osv. Tänk resten av livet – inte kur!

SOV!!!

Sömn, vila och avkoppling är livsviktigt! Jag tjatar om detta om och om igen och kommer inte att sluta. En del stress är helt ok, ibland tom bra för kroppen – men långvarig stress är livsfarligt! När vi stressar bildas kortisol i kroppen och då samlar kroppen på sej vätska, som förstås väger en del. Bara ett enda dygn av dålig sömn och stress är dåligt för kroppen, tänk då vad flera dagar, veckor eller månader gör… ett eller ett par dygn klarar vi – sen går det snabbt utför utan att vi märker det. Vi människor klarar oftast väldigt mycket, just nu… det är inte förrän långt senare vi förstår hur dåligt det var för oss. Men på vikten syns det faktiskt oftast direkt om vi haft dålig sömn eller en stressig period. Lyssna på kroppen!

Var inte för hård!

Det är klart att det är roligast när det är minus på vågen, men ibland kan det faktiskt vara ok med ett plus också. Jag påminner återigen om att detta är för resten av livet – ingen kur. Livet är en bergådalbana, det går upp och ner. Det kommer helgdagar, födelsedagar och semestrar – sånt är livet. Man kan inte vara nitisk varje dag, året om, hela livet. Det kommer tillfällen då det helt enkelt inte går att säga nej, eller man ens vill säga nej – njut då av det ni äter och ha inte dåligt samvete! Men se till att begränsa det till en dag, eller en vecka och kör upp på banan igen direkt. Vänta inte tills på måndag, det går lika bra att köra upp på banan en fredag faktiskt. Bestäm i förväg hur många dagar du får ”slarva”, njut, se pluset på vågen och kör igång igen. Det är inte hela världen!!!

Sammantaget kan man alltså säga:

Ha tålamod, gläds åt minsta minus. Se detta långsiktigt, minst ett år – helst resten av livet. Ät dej ner i vikt och träna för hälsan, tänk hälsa inte kilon. Gör vad du kan för att sova gott och ge tid för återhämtning och var inte för hård mot dej själv den dagen det blir plus på vågen. Även om det bara blir ett enda litet hekto minus per vecka, så är det faktiskt 5,2 kilo på ett år. Kanske låter lite, men hur hade det varit om du inte gjort något alls?

Jag brukar säga:

”Bragden är inte att gå ner snabbt i vikt, utan att orka hela vägen in i mål och sedan stanna där”

Jag har gjort det! Jag gick ner mina kilon, det tog tre år att ta bort tio kilo. Det var långsamt men jag orkade hela vägen in i mål och har varit där i snart 15 år nu. Jag tycker inte om uttrycket ”kan jag så kan ni”, vi har alla olika förutsättningar. Men om jag orkade i den takten, så orkar ni – för de allra flesta gå ner snabbare än så. Men det är alltså målet som är viktigast och vad som händer där. ALLA kan gå ner i vikt, men det krävs något alldeles extra att lägga om hela sin livsstil och sedan stanna i målet. Jag vet – jag har gjort det!

I går var det 5 år sedan Martin och jag hade vår sista klass på Viktväktarna. Men jag använder fortfarande våra verktyg och hjälper fortfarande den som behöver det. För att Viktväktarna funkar!!! Kolla gärna in mina veckomenyer på bloggen, alltid med recept och sp. Eller kolla in den rika receptsamlingen som finns på Du i Fokus. Å häng gärna med mej på instagram @marlenerinda – där är inte bara bilder relaterade till vikt, men ni ser hur man kan leva i livet efter viktresan.

Jag har säkert glömt en massa bra tips, men då får jag väl skriva ett nytt inlägg när jag kommer på dem . Lycka till nu – Ni kan!

Matsedel v 22 – bra matlådor

Matsedel v 22 – bra matlådor

Maj går mot sitt slut, om en månad är det midsommar och semester! En hel vecka i mitt paradis på Öland. Det ska bli så skönt!

Den här veckan händer en massa skoj! Imorrn ska jag på SPA på Sparadiset med ett gäng bloggare. På onsdag jobbar jag med efterarbetet av EU-valet och på fredag ska jag intervjua Ellinor Persson (mediaprofil), kommer ni ihåg henne? Hon var skönhetsdrottning på 90-talet och programledare i tv, på senare tid har hon bla varit med i På Spåret. En jättemysig person, som jag känt i nästan 30 år och nu ska intervjua för första gången. Kul! Å på kvällen ska jag fota Lets Dance, det blir också himla kul. Säsongsfinal och allt. Sen blir helgen luuuugn!

Fullspäckade dagar kräver planering av maten – Här är veckans matsedel:

Måndag: Morotsplättar 7 SP Flex

Tisdag: Krabb- och räkgratäng 7 SP Flex

Onsdag: Vitlökskycklinggryta 3 SP Flex plus pasta

Torsdag: Lövbiffsgratäng 14 SP Flex

Fredag: Snabb kasslergratäng 6 SP Flex

Lördag: Carbonara med spenat och lax 1 SP Flex plus pasta

Söndag: Shepards Pie 11 SP Flex

Kristihimmelbonus: Yoghurtglass med mango 4 SP Flex för hela satsen

Nu ska vi fylla frysen med matlådor. Så skönt att alltid ha några på lager, särskilt när schemat hopar sej. HÄR finns fler bra recept till matlådor.

Vill ni kolla in mina äventyr på dagarna får ni gärna hänga med på instagram @marlenerinda 🙂

Ny relation när barnen blir vuxna

Ny relation när barnen blir vuxna

När man står i småbarnsträsket med kräks på kläderna, nerbajsad och skittrött kan man knappt föreställa sej ”livet efter”. Det där när barnen är stora, flyttar hemifrån och man tom delar en flaska vin med dem. Det finns lixom inte, men den dagen kommer faktiskt 🙂

När barnen är små och beroende av en har man en relation till dem. När de blir äldre och mindre beroende får man en ny slags relation, ibland måste man ligga steget före för att skydda dem för sej själva… de tror ju att de är så stora och förståndiga… sen blir de vuxna och det är dax att släppa taget helt – det är då det riktigt roliga börjar. Tycker iaf jag!

Varje ålder har sin charm, hmmmm… njae… jag tycker nog att 20+ är den bästa om jag får välja. Klart att små bebisar är gulliga och mysiga att sitta med i famnen, och ett samtal med en 6-åring slår rätt mycket. Däremot tycker jag kanske inte att 13-åringar är särskilt charmiga… de doftar knappast hallon och har ett humör som åker bergodalbana. Den där 20+aren däremot gillar jag!

När barnen blir vuxna och särskilt när de flyttat hemifrån skapas en helt ny relation. Det är rätt häftigt att bli bjuden på middag första gången i det nya hemmet faktiskt. Att kunna ringa dem om tjänster och en och annan gentjänst som taxi. Men det häftigaste är ändå samtalen som är på en helt annan nivå, höra hur de argumenterar och tvärsäkert säga emot för att de har fakta på sin sida. Att mina ungar faktiskt är både kloka, pålästa och intresserade av det som händer runt om dem i samhället. Men de största var att killarna godkände Martin och sedan gav bort mej och var vittnen på vår bröllop.

Idag har vi haft förmånen att umgås en hel dag på Gröna Lund med båda sönerna och juniors sambo. Vi har pratat, skrattat och haft det allmänt trevligt. Detta händer inte särskilt ofta hos oss, men när det väl händer är det så mysigt. Mina söner är så otroligt olika, trots att man tycker att man fostrat dem likadant. Jag tror att de tycker olika om nästan allt faktiskt. Det är väldigt fascinerande – hur kunde det bli så?

Imorrn är det Morsdag, men jag sätter större värde på idag än imorgon. För mej betyder ett spontant besök eller telefonsamtal mer än en dag som någon annan bestämt. Jag har ingen aning om de kommer ihåg det ens, det återstår att se. Jag hade min Morsdag idag, alla var samlade. Jag är nöjd.