Har du koll på däcken? -

Har du koll på däcken?

april 9, 2021 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

*** I betalt samarbete och reklam för Däckskiftarna ***

1 april måste du ha bytt till sommardäck. Eller? Finns det undantag? Kan du reglerna kring när vilka däck får användas och hur däcken ska se ut för att vara lagliga och framförallt säkra? Jag har väl en hyfsad aning men det är ju tur att det finns folk som vet hur allt ska vara, så man kan få hjälp 🙂

Jag tycker allt runt bilar är rätt krångligt, dyrt och smutsigt – så jag överlåter numera det mesta till min käre man. Det är han som får tvätta, byta däck och tillsammans med min pappa laga mindre grejer. Men för inte allt för länge sen, så var jag ensam om ansvaret… det enda jag hade koll på var nog datumen för däckbyte och då åkte jag hem till pappa och fixade det.

Men man kan ju inte lita på att föräldrarna kan hjälpa en hur länge som helst och inte att man har en man heller i hushållet, alltså behöver man ha en plan även för detta. Min plan heter Däckskiftarna. Hos dem kan jag förvara de däck som inte används för tillfället, så slipper de ta upp plats och jag slipper kånka fram dem och smutsa ner mej. Jag slipper ta med mig däcken, tar bara bilen till servicestationen som ligger närmast och får hjälp med allt. De har nästan 70 stationer runt om i Sverige som erbjuder både däckbyten och däckhotell, så det finns att välja på.

Ett däckhotell är en smart förvaring, som gör att däcken håller längre än om man förvarar dem fel eller allt för ojämn temperatur. Väljer man att ha däcken hemma så ska man vara noga med att ha rätt verktyg för att lossa hjulbultarna och göra rent dem ordentligt. Förvaringsutrymmet ska vara helt torrt, runt 15 grader. Är det för kallt eller för varmt kan gummits egenskaper försämras.

Jag hade ingen aning om att däck utan fälg bör lagras stående och däck på fälg förvaras bäst liggande och att de ska ha rätt lufttryck så att de inte tappar formen medan de ligger oanvända . Det finns lite att tänka på alltså, sånt som man slipper om man tar hjälp. Av Däckskiftarna 🙂

Jag har alltid haft mina sommardäck ute på altan under vintrarna, inte bra alls. Vinterdäcken däremot har stått fint i garaget under sommaren, det har varit betydligt bättre och de har hållit längre. Men vad gör man när det inte finns plats i garaget på vintern? Där ska ju bilen stå då. Låter man istället Däckskiftarna förvara däcken åt en, får man inte bara en förvaringsplats utan de kollar även mönsterdjup och lufttryck, rengör däcken ordentligt och byter och balanserar däcken efter skifte. Snacka om smidigt!

Nu har vi ett smart alternativ till den dag maken inte orkar (eller har lust) att byta däcken längre eller när vi bor mindre. Ni vet den där dagen då vi flyttar till husbil, då blir det svårt att få plats med mer än reservdäcket. Hyfsat snart alltså om vår plan går i lås.

Hur har du löst däckbyte och förvaring? Kanske detta kan vara ett alternativ även för dej?

Feelgoodfrossa!

april 8, 2021 Marlene Kommentarer 24 kommentarer

Under mars har jag frossat i feelgoodböcker. Man kan väl säga att feelgood är ganska romantiska böcker, med kärlek som trasslar till sej men slutar bra. Mysig läsning helt enkelt. En ganska tung månad med snö, kyla och lite privata bekymmer krävde lättare läsning.

Man kan väl säga att tre av de fem är total feelgood, en är kanske mer en helt vanlig kärleksroman och en är lite feelgood-cosy-crime… men vaddå – mysig läsning hur som helst 🙂

Det blev en liten hög även denna månad och några favoriter fick jag, vi börjar väl uppifrån som vanligt.

Dagboken jag aldrig skrev – Jessika Devert

Allt handlar om ”Doktorn”, jag kan faktiskt inte hitta något namn på henne. En kvinna i 50-årsåldern som lever i ett harmonisk förhållande med en man hon älskar men har en problematisk relation med sin mamma och syster och kanske med sej själv också.

En dag får hon en dagbok av sin 20-åriga dotter som hon önskar att mamma ska skriva i under sitt 50:e levnadsår. Doktorn är tveksam och man får egentligen inte veta vad som faktiskt skrivs ner av allt som händer henne under året. Vi får hänga med på vinkvällarna i Göteborg och meditationslägret på Österlen. Klimakterieproblemen, sökandet efter lösning på detta och läkarjobbet på Sahlgrenska. Oviljan att bli mormor och den utomjordiskt snygga AT-läkaren… Allt skrivet med humor men ändå lite melankoliskt på något sätt.

Absolut läsvärd, kanske särskilt för oss 50+, men jag saknar en del detaljer. Som bla vad dottern faktiskt fick läsa om mammas år.

Klubben för lyckliga slut – Caroline Säfstrand

Å som jag gillad den här! Cecilia har förlorat sin man i alldeles för tidig ålder, Lisbeth inser att hennes liv har stagnerat och Ivy är en person som oroar sig för allt. Dessa tre väldigt olika kvinnor befinner sig alla vid ett vägskäl i livet när de får en reklamlapp på sina bilar med inbjudan till skrivkursen ”Klubben för lyckliga slut”. Utan att de vet om det tar deras liv en helt ny riktning.

En supermysig roman om att gå vilse i livet, men genom nya vänner eller kanske snarare genom att hitta nya vägar, gå vidare i livet och hitta sitt lyckliga slut. Här finns både sorg, frustration, vänskap, glädje, kärlek och en massa andra härliga känslor. En bok som man blir glad av att läsa 🙂

Domslut – Ulrika Mossberg

Som gammal nämndeman såg väldigt mycket fram emot den här boken. Allt som utspelar sej i en rättegångssal lockar och jag brukar nyfiket finstudera alla detaljer för att se om man fått saker och ting rätt. Oftast har man faktiskt det numera.

Domslut handlar om Lea som lever ett inrutat liv som framgångsrik domare. En kväll i en bar möter hon Jakob, vars fotografi hon nyss sett i förundersökningen till morgondagens rättegång. Med en enda blick kullkastar han alla de murar Lea byggt upp omkring sig. Hur ska hon kunna hålla rättegång med en man som fullständigt paralyserar henne?

Jakob växte upp tillsammans med sin adoptivsyster Rakel och kämpar med att fortsätta sitt liv utan henne. De har stått varandra så nära att de nästan varit en och samma person. Sedan en tid tillbaka har hon flyttat en bit bort och nu anklagar hon honom för olaga förföljelse. Därav den stundande rättegången.

”Domslut” är en berättelse om kärlek, hur olika den kan se ut och hur långt den kan driva en människa. Men den handlar också om moral och samvete. Jobbig läsning, men intressant och läsvärd.

Knappt en droppe blod – Carin Hjulström

Jag älskar Carin Hjulströms böcker! Den här är andra delen av ”Säbyholms Gröna Fingrar” och fortsättningen på Bara ett litet mord, som jag inte kunde lägga ifrån mej utan sträckläste från pärm till pärm.

Även den här gången handlar det om Siri och Anton, som driver handelsträdgården ”Säbyholms gröna fingrar”. Siri är den firade skådespelerskan som nyligen bytt Dramatens stora scen mot livet på landet. Anton är hennes brorson och tidigare ungdomsbrottsling.

En äldre man hittas död, förmodligen mördad, på kyrkogården intill sin hustrus grav, då kopplas lokalpolisen Olle Magnusson in på fallet, och i sökandet efter en mördare får han hjälp av Siri. Den döde, advokaten Isak Beyer, visar sig ha haft inblick i hittills okända dokument och händelser ur det förflutna som till mångas förtret nu riskerar att avslöjas. Ett avslöjande som förstås får oanade konsekvenser för Siri och Anton.

Det är humor, vänskap, svartsjuka, familjedrama, lite kärlek och massor med deckarmys. Lite Morden i Midsumer fast i svensk herrgårdsmiljö. Me like mycket! Jag har inte lyckats ta mej till Säbyholm än, men det finns en plan 🙂

Vägen till Äppelriket – Anna Fredriksson

Detta är den tredje och avslutande delen i serien om Pensionat Pomona. Jag har inte läst de två föregående och chansade helt enkelt på att jag ändå skulle kunna läsa den sista. Och det kund jag! Det kanske tog några extra sidor att komma in i personerna och berättelsen, men rätt snabbt fattade jag det mesta.

Serien om Pensionat Pomona utspelar sig på Österlen i Skåne och handlar om tre kvinnor i olika generationer. Josefin är yngst, hennes mamma Sally och mormor Vanja. Det mesta bottnar i att Vanja övergav Sally och att Sally försöker ge sin dotter Josefin allt hon själv aldrig fick och att de här tre ska försöka återknyta de familjeband som gått förlorade.

I sista delen har hösten har kommit till Österlen och äppelodlingarna dignar. Vanja åker hon till Köpenhamn för att ha sin första utställning på länge. Vernissagen blir en bejublad tillställning där en man från hennes förflutna dyker upp. Samtidigt har Sally svårt att nå fram till sin mamma och börjar på egen hand leta efter sin okända morbror. Dottern Josefin har öppnat vintagebutik men kunderna uteblir, därför gör hon allt för att passa in i samhället och öka sitt kontaktnät, men stöter på patrull.

Boken är en varm och kärleksfull skildring av tre starka kvinnor. Jag är nästan lite arg på mej själv för att jag inte läst de föregående böckerna också. Men jag kommer definitivt att läsa fler böcker av författaren.

Två blev alltså rejäla favoriter den här gången; Klubben för lyckliga slut och Knappt en droppe blod och fick jag börja om så skulle jag läsa hela serien och Pensionat Pomona 🙂

Nu är det dax för lite biografier och tyngre läsning igen. Jag har tagit fram en ny liten hög med böcker att riktigt grotta ner mej i. På instagram @marlenerinda ser ni vad jag läser just nu.

Hoppas ni får lite nya läsidéer av mina boktips och att tipsen gör nån nytta. Vilken av de ovanstående skulle du vilja läsa?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Förra påsken röjde vi – den här målade vi!

april 6, 2021 Marlene Kommentarer 16 kommentarer

Förra påsken var vi rätt ”nycorontänade” och tänkte att vi skulle passa på att utnyttja tiden på bästa sätt. De fyra lediga dagarna gick åt till att tömma källaren, som egentligen är en krypgrund, och vinden. Vi gick igenom varenda pryl, rensade ur, sålde, körde till sopen och seconhand hand. Det lilla som blev kvar lades i plastbackar på vinden. Av källarens och vindens kaos blev det ungefär 15 plastbackar kvar, som nu står prydligt i staplar på vinden. Jag vet exakt vad som finns och var det finns – så skönt!

Den här påsken firade vi i träningsrummet. Martin tömde rummet och fräschade upp listerna, jag spacklade och målade väggarna. Jag får nog inse mina begränsningar nu, för det var mycket jobbigare än förut. Jag orkar helt enkelt inte måla ett helt rum längre… min kropp pallar inte, hur mycket jag än vill. Sista strykningen på sista väggen, grät jag mej nästan igenom. Jag var så trött och slut i kroppen. Martin hjälpte till så gott han kunde och på lördagkvällen, var rummet färdigmålat och såååå fint!

Hela söndagen gick åt till att rensa ur grejer och ställa allt på plats igen. Å det blev så bra!!! Förut var rummet grått med fläckar efter sonens huvud, där sängen stått. Listerna var kantstötta och avskavda. Nu är det solgult med vita lister, allt är fräscht och helt. Målningen är inte perfekt, men den får duga. Jag är ingen målare och kan inte längre ha högre krav än så här, när jag gör det själv. Jag blir glad när jag går in där, det räcker så.

På måndagen tränade jag första gången i mitt nya fina träningsrum och det gick bättre än på länge. En dags vila och ett rum som gör en glad gör tydligen underverk för kroppen och knoppen. Det var inte jättekul att vakna till snö igår och dagen tillbringades helt och hållet inomhus, men tränade gjorde jag och jag gjorde det bra! Det är så himla skönt att ha fixat detta, nu ska jag bara måla några lister till – sen är vi färdiga för den här gången inomhus. Så skönt!

Så snart det är lite varmare ska vi börja gräva för vår nya altan. Det blir ca 25 kvadratmeter härligt soldäck att mysa på i sommar. När det blir varmt… när nu det blir… våren känns ganska långt borta just nu.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Matsedel v 14 – jorden runt!

april 4, 2021 Marlene Kommentarer 15 kommentarer

Kan man inte ta sej ut i världen, så får världen ta sej till oss. Vad sägs om en vecka med mat från jordens alla hörn? Idén fick jag i en facebook-grupp, där en av medlemmarna efterlyste recept från hela världen. Jag började kolla igenom vår receptbank och såg att vi ju faktiskt har en hel del.

Jag älskar det afrikanska köket, där smakerna är rika men inte starka. En del av den Indiska maten gillar jag också, men då ska det vara den utan hetta. Tyvärr går det mesta i Thailand bort av just den anledningen, men en Pad Thai äter jag gärna. Sen har vi den Italienska maten, den tycker väl de flesta ok – eller?

Faktum är att det finns en massa gott på Du i Fokus, som inte får plats just den här veckan. Så jag kanske återkommer med en ny resa runt världen. Vad säger ni om det? Några särskilda länder och rätter som ni tycker att vi ska ha med?

Här är iaf vår matvecka, med smaker från hela världen. Hoppas ni vågar testa något 🙂

Måndag: Shakshuka från Palestina Grön 14, Blå 6, Lila 6 för hela

Tisdag: Fransk Fiskgratäng (Grön 32, Blå 29, Lila 29 för hela plus potatis)

Onsdag: Kinagryta med bambuskott (Grön 10, Blå 5, Lila 5 för hela plus ris)

Torsdag: Cannelloni från Italien (Grön 7, Blå 7, Lila 7 för 4 st)

Fredag: Vietnamesiska vårrullar (Grön 6, Blå 5, Lila 5 för två rullar)

Lördag: Domoda – jordnötsgryta från Gambia (Grön 8, Blå 8, Lila 8 plus ris)

Söndag: Shepherds Pie från Storbritannien (Grön 11, Blå 11, Lila 5)

Aprilbonus: Spongada Grön 118, Blå 112, Lila 112 för hela satsen

Så himla roligt det var att planera den här veckomenyn! Några av rätterna äter vi hyfsat ofta, bla Shakshuka, Cannelloni och Domoda som finns med lite då och då i menyerna. De andra har jag glömt bort lite grann, men alla är väldigt goda och ska bli roliga att testa igen.

Å har ni tid över och lust att baka, så måste jag verkligen rekommendera Aprilbonusen; Spongada. Det är ett traditionellt bakverk från norra Italien, som jag fick vara med och baka när jag besökta Brescia för ett par år sedan. Det är som en blandning av semmelbulle och saffransbröd… typ… En himla kul grej som ni definitivt blir ensamma om att bjuda på 🙂

Om ni lagar något så får ni hemskt gärna lägga upp en bild i sociala medier och tagga mej @marlenerinda – det är så himla roligt att se vad ni lagar och vad ni tycker.

Ha en fin vecka, nu ska det väl ändå blir vår på riktigt!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Är du långsint?

april 1, 2021 Marlene Kommentarer 10 kommentarer

Det här med att älta saker och händelser som är flera år gamla. Gör ni det, eller lägger ni skiten bakom er snabbt och går vidare? Har ni grejer ni går och surar över, trots att ni knappt ens kommer ihåg varför?

Jag var mästare på att älta förr och har varit otroligt långsint. För kanske 20 år sedan var jag dessutom orsaken till ungefär alla världens problem och bar skulden till allt. Lite överdrivet kanske, men jag lovar – jag hade otroligt dåligt samvete för saker jag inte ens var inblandad i – för att jag kanske kanske hade kunnat göra något för att göra saker lite lite bättre. Inte konstigt jag var stressad och sprang in i den berömda väggen, eller hur?

Jag har gått i terapi, men inte för det och det var inte terapin som hjälpte mej att sluta älta. Det var nog snarare jag själv som insåg att jag omöjligt kan bära skuld till vare sej världssvälten, världskrigen och allt annat som händer i världen – både stort och smått. Jag insåg också att länge gå och älta en oförrätt gör mer skada för mej, än den jag är arg på. Jag säger det igen: Att vara arg på någon länge gör mer skada på mej än den jag är arg på. Den jag är arg på kanske inte ens vet om det…

Å ju mer jag tänkte på det, desto argare blev jag – på mej! Jo, det är sant! Hur kunde jag göra mej själv illa på det sättet? Det måste jag ju sluta med! Där började jobbet. Å det var f***n inte lätt! Rent intelligensmässigt visste jag ju att jag var tvungen att sluta älta, men hur sjutton gör man det då? Jo, man övar och firar framgång. Om jag förr ältat en oförrätt i kanske 5-6 månader, gav mej nu tillstånd att göra det 1-2 veckor. Då fick jag älta, en begränsad tid – inte månader.

En del grejer tog jag tag i och gjorde ett ordentligt avslut. En del grejer kunde jag inte göra avslut med, men tog tag i dem mentalt och gjorde en slags mentalt avslut. Tex en nära bekant sa en massa skit och anklagade mej för en massa saker som jag visste var fel. Vederbörande var riktigt berusad och när jag försökte att ta upp vad som hänt blev saken bara värre. Så jag lät det helt enkelt bara bero. Jag visste att skulden inte var min, strök ett mentalt streck och försökte sedan att umgås som ”normalt” folk igen. Då hade konflikten varit i 4-5 år. Jag litar aldrig på person i fråga igen, men vi kan iaf vara i samma rum numera.

Vissa saker får man helt enkelt lägga bakom sej även om de inte går att reda ut. Det är bättre att stryka ett streck och gå vidare än att förstöra livet med att älta. Men det ÄR svårt! Precis som med mycket annat är det inget man lär sej över en natt, utan man får öva och öva och öva. Jag har släppt det mesta nu, även om små glimtar kan dyka upp igen då och då.

Det konstiga nu är att när jag släppt en sak och gått vidare, så har faktiskt personer som gjort mej illa bett om ursäkt. Utan att jag gjort något alltså. Så medan jag strukit ett streck och gått vidare, så har de inte gjort det utan istället upptäckt att de gjort fel – lite karma ändå, eller hur?

Jag har fortfarande tendenser att vara lite långsint, men jobbar på saken hela tiden. Å som sagt, jag kan nog älta nu med, men inte i månader eller år. Saken blir lixom inte bättre. Jag mår mycket bättre när jag insett att jag inte kan förändra det som hänt, att man inte måste reda ut allt och att mitt ältande bara drabbar mej. Så jag gör verkligen mitt bästa att bara gå vidare och det går faktiskt, iaf hyfsat bra. Jag mår bättra av att inte älta och det räcker för mej.

Så: hur fungerar du?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Dominikanskas klarblå vatten

mars 30, 2021 Marlene Kommentarer 8 kommentarer

Sista resan vi hann göra, innan corona, var till Dominikanska Republiken. Vi åkte dit för att fira min 50-årdag i januari 2020 och var där i två härliga veckor. Vi visste ingenting om Dominikanska, valet av resmål var rätt otippat för att vara oss 🙂

Den enda drömresa jag har kvar är till Samoa, men det var ett för dyrt alternativ när min 50-årsersa skulle bokas. Vi kollade därför på Maldiverna, Mauritius, Dubai, Aruba och lite annat. Kraven var rätt enkla, det skulle vara varmt – gärna svinvarmt, klarblått vatten, långa sandstränder och bara en massa easy going. Vi ville ha två veckor med bara sol och slappa.

Jag är ingen större fan av tidsomställning, så resor ”rakt ner” har varit att föredra, men när vi ändå tittade på Aruba kunde vi ju kolla på lite annat. En pris- och väderjämförelse gav oss Dominikanska som förslag. Ja, varför inte? En jäkla massa timmar på flyg och en jäkla massa timmar i tidsskillnad, men alla andra boxar kryssades i, så… ok…. vi testar!

28 januari lyfte flyget mot solen i Punta Cana och nog var det sol alltid. Vi kom fram till ljuvliga 28-29 grader och en svag bris, perfekt! Jag blir lycklig av sol och värme och det syns verkligen på bilderna vi tog efter landning. Punta Canas flygplats är inte jättestor, men det tar sin lilla tid ändå att ta sej både in- och ut ur landet. Vårt hotell låg ca 2 mil från flygplatsen, vägarna är fina så det gick rätt snabbt. I januari är det frodigt och grönt längst vägen, känslan av Karibien är total redan på vägen.

Vårt hotell, Viva Wyndham, var egentligen två. Ett mindre resort, som hörde ihop med ett större, med gemensam strand. Som gäst hade man tillgång till allt på bägge hotellen, förutom några området som var till för VIP-are. Stranden var ljuvlig, flera kilometer vit sand och klarblått vatten. Där gick vi flera timmar varje dag, fast bara åt ena hållet – åt det andra var det klippor som stopp.

Gick man åt andra hållet, fast ovanför stranden, låg närmaste ”byhåla” Bayahibe ungefär 3 km bort. Det var en stig genom ”bushen” som tydligt visade var man skulle gå. Man kom först fram till en mindre strand där familjer hade strandparty, sen en gräsplan där barn tränade baseboll och sedan kom man in i den lilla söta staden. Ett perfekt äventyr för oss, även om vi kan rekommendera att inte gör den mitt på dagen i 30-graders värme. Å andra sidan var vi rätt ensamma hela dagen 🙂

Vår semester var menat som total semester, men en större utflykt blev det. En dag var vi på Valsafari, en magisk dag med perfekt väder, lekande knölvalar och superba bilder. Från vårt hotell i Punta Cana tog det ungefär 3 timmar att åka till Semana. Där hoppade vi på en båt som körde oss rakt ut i vattnet och snabbt såg vi valar som simmade runt och lekte. Det var grupper om tre (mamma, pappa, barn – antar jag) överallt och helt fantastiskt att se. Äventyret tog en hel dag och kostade runt 1500 kr per person, men var så värt det.

Vi hade planerat att åka till Santo Domingo också, men där stötte vi på patrull pga språket. Alla vi pratat med innan och även på plats, sa att vi absolut inte skulle ta oss dit med lokala färdmedel. Det är tydligen väldigt riskabelt för turister. I vanliga fall hade jag inte lyssnat, men nu var det så många som sa samma sak och vi kan inte spanska. Så vi tänkte att det nog var bäst att ta taxi dit och ha en lokal guide med oss, som kunde tolka åt oss. Den enda som ville hjälpa oss ville ha så orimligt mycket betalt att vi efter mycket om och men sa nej. Surt, men men…

Istället blev det ännu fler promenader längst vår drömmiga strand och ännu fler instagramvänliga bilder. Karibien är verkligen instagramvänligt, det spelar ingen roll var man är, vad man fotograferar eller hur man vänder kameran/mobilen – allt blir bra och behöver ingen redigering. Här finns ”rätt” färg på vattnet, vackra människor, färglada växter, fina djur, fantastisk mat upplagda på otroliga sätt och en massa annat. Det är lixom bara att låta fotofingret jobba och glädjas över allt som kommer ut 🙂

Jag återkommer gärna till Karibien, men väljer nog en ö där man pratar engelska nästa gång. Dominikanska är jättefint, men Karibien är ju stort – och det finns fler härliga öar med lika klarblått vatten. Men vill du ha en riktigt härlig semester med drömmiga bilder, ja då är Dominikanska definitivt ett alternativ. Den dagen då vi får resa igen alltså… när nu det blir…?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Matsedel v 13 – Påskvecka

mars 28, 2021 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nu går vi in i påskveckan och som allt annat senaste året firas den annorlunda för de allra flesta. För oss är det iofs inte så stor skillnad, vi firar inte påsk särskilt mycket. Det brukar bara bli en gemensam lunch hos mina föräldrar tillsammans med barnen, men det är allt. I år blir det inte ens det, vi ska istället förbereda för renovering både inne och ute.

Men för er som firar, stort eller smått, finns en massa tips på gott till påskbordet HÄR. Påskägg slutade vi med för många år sedan, men när vi hade det så la jag alltid ner något annat än bara godis. En upplevelse, ett pyssel eller något annat kul – något som inte går att äta. Det var ofta mer uppskattat än godiset, ett tips till er som fortfarande har mindre barn 🙂

Påsk eller ej, mat ska vi ha oavsett. Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med broccolikräm (Grön 18, Blå 18, Lila 18 för allt, plus tillbehör)

Tisdag: Krämig fiskgratäng med dill (Grön 35, Blå 13, Lila 13 för hela, plus potatis)

Onsdag: Pasta- och kasslergratäng (Blå 10, Grön 10, Lila 10)

Torsdag: Parmesangratinerad kyckling (Grön fr 4, Blå fr 3, Lila fr 3. plus ris)

Fredag: Tacogratäng med bacon (Grön 7, Blå 6, Lila 6, plus ris)

Lördag: Räkröra med bakpotatis (Grön 7, Blå 1, Lila 1 för röran, plus potatis)

Söndag: Färsspett med raita (Grön 6, Blå 6, Lila 6 per spett, 2 resp 0 för röran, plus ris)

Påskgott: Superenkel Morotskaka (Grön 23, Blå 19, Lila 15 för hela kakan)

Det är ju ändå påsk, så en liten påskbonus blir det. Morotskakan är grymt god och så himla enkel att göra. testa den!!! Fisken, kasslern, kycklingen och tacogratängen är kanongoda och funkar i matlådan, så gör lite extra.

Trots att vi är hemma på heltid, så går tiden väldigt fort ändå. Så fort att jag oftast inte hänger med och knappt vet vilken dag det är. Å då är det ändå lugnt nu… hur sjutton hängde jag med innan corona. Gjorde jag verkligen det?

Glad Påsk önskar jag er, hur den än ser ut just i år.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Helt slut

mars 27, 2021 Marlene Kommentarer 10 kommentarer

Jag har inte trillat av planeten. Det var länge sedan jag skrev något här, tror inte det gått så länge mellan inläggen någonsin under alla år. Orsaken är trötthet. Jag är helt slut. Jag orkar knappt stå upp, ögonen går i kors, energin är noll och ändå sover jag 8-9 timmar per natt. Förklaringen stavas: Fibromyalgi.

Jag har varit trött förr, men i år är det värre än vanligt. Jag orkar ingenting! Martin har såklart sett att jag mår dåligt och igår började vi dissekera senaste tiden för att hitta orsaken. Vädret har inte varit särskilt fördelaktigt för en som behöver sol, värme och ljus. Väderomslag är något av det värsta för mina kropp och det här varannandagsvädret funkar helt enkelt inte.

Jag är van att åka bort ett par veckor varje vinter och det har tydligen varit en stor nyckel för att orka. Jag fick inte de där veckorna i år pga covid och det märker jag av nu. Jag måste ha min sol och värme för att fungera, så enkelt är det. Förra året var utan snö och våren kom tidigt, jag hade varit på Filippinerna i december och vi hade dessutom varit på Dominikanska i januari – jag mådde toppen och hade massor med energi. I år har mörkret varit kompakt, massor med snö, väldigt kallt och fortfarande har inte värmen kommit fast vi snart är framme i april.

Jag kunde inte fly mörkret och kylan i år och det märks. Senaste 2-3 veckorna har tröttheten varit förlamande. Jag har tagit mina promenader och tränat, för att jag måste (och för att Martin dragit mej med sej) – men promenaderna har gått långsamt och träningen har inte haft någon vidare kvalité. Men detta är saker jag måste göra för att helt enkelt klara något alls. För att värken inte ska ta över mej totalt.

När jag är så här trött så funkar inte hjärnan, det är som nån hällt seg kola i hela skallen. Jag sitter i stort sett bara och glor på dataskärmen när jag ska försöka skriva något. Tack och lov har jag haft en hel del förinställda inlägg, men nu är de slut…

Bara tre dagar, hittills i år, har det varit så pass varmt att jag kunnat njuta av solen ute och då har jag farit runt som en galning för att utnyttja den extra energi jag äntligen känt komma. Så jag har faktiskt städat trädgården, alltid nåt. Njuta av solen har jag inte hunnit mer än någon timma, eftersom jag prioriterat att få ordning. I övrigt gör jag inget alls, jag bara sitter där. Läser eller glor på tv, att jag kan läsa är helt otroligt – det kunde jag inte förut när jag mådde så här.

Jag har som sagt varit trött och helt slut förr, men det här är nog den värsta trötthet jag någonsin haft. Att tom känna att det är jobbigt att blinka… Jag tycker inte att man ska jämföra sjukdomar och symptom, det jag känner – känner du på ett annat sätt. Jag vet att man blir trött av olika behandlingar och diagnoser, att de som haft covid också är helt slut. Så jag behöver ingen som säger ”då skulle du se hur man mår efter en cancerbehandling” eller ”alla är lite trötta då och då”. Det här är min trötthet, som jag upplever den – låt mej uppleva min situation, på mitt sätt.!

Jag är just nu otroligt frustrerad eftersom jag vill så mycket. Jag vill fixa i trädgården så vi kan börja bygga där, jag vill röja ordentligt inne så jag ska trivas där, jag vill börja förbereda för renovering av mitt träningsrum, jag vill upptäcka nya naturstigar och en massa annat. Jag har mängder med texter på saker jag vill skriva, men jag orkar inte och kommer inte ens ihåg mina idéer om jag inte skriver upp dem direkt. Som sagt; hjärnan är som kola, minnet existerar inte. En text tar dessutom väldigt lång tid att skriva eftersom ögonen inte heller hänger med, ni ska se alla felstavningar och röda streck…

Fibromyalgi är förstås mer än bara trötthet, det är bla långvarig, utbredd smärta, ömhet, sömnstörning, ljudkänslighet och en massa annat. För mej är det dock tröttheten som är värst, värken och mycket av det andra vänjer man sej konstigt nog vid.

Jag är verkligen beroende av sol, värme och en jämn temperatur. Det blev väldigt tydligt i år. Planen att flytta till varmare breddgrader blir alltså ännu viktigare och tydligare, det måste bli av helt enkelt. Jag vill ju bara må bra och orka med livet, som de flesta andra gör. Vi vet vad lösningen är, planen måste förverkligas så snart det går.

Nu hoppas jag att värmen ska komma på riktigt inom kort och att det är möjligt att resa till vintern. Vi har en resa bokad i januari 2022, ni ska snart få veta vart. Å ja! Den går självklart att både boka om och av, om det inte är lämpligt att resa då.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Bloggen fyller 15 år!

mars 23, 2021 Marlene Kommentarer 9 kommentarer

Bloggen blir byxmyndig, idag är det exakt 15 år sedan startade den! Tänk så mycket som hänt sedan dess. Då var jag en ensamstående tvåbarnsmamma, idag är jag gift och barnen har flyttat hemifrån 🙂

2006, jag var 36 år, barnen var 12,5 resp 11 år gamla. Jag var rejält insyltad i både politiken och föreningslivet, hade en massa uppdrag och jobbade med marknadsundersökningar och på Viktväktarna, samtidigt som jag gjorde lite frilansuppdrag som skribent.

Livet var rätt tråkigt. Jag kände mej ensam, så vi planerade att skaffa hund. Jag hade helt enkelt accepterat att jag skulle leva ensam resten av mitt liv och att det skulle bli väldigt tomt när killarna flyttade hemifrån. Jag försökte därför att lära mej att trivas i mitt eget sällskap, det gick faktiskt helt ok till slut. Men situationen blev såklart lättare när pälsbollen flyttade in ett år senare.

Bloggen låg på Expressen och hette Ensamma Mamman från början. Där trivdes jag bra och lärde känna många av de andra bloggarna, några har jag kontakt med än idag och vi har faktiskt träffats flera gånger. Expressen var bra på att uppmärksamma oss och publicerade ofta sk ”oneliners” ur vår bloggar i papperstidningen. Läsarstatistiken var alltså rätt hög redan från första dagen.

För mej blev bloggen min dagbok, samtidigt som jag belyste livet som ensamstående mamma till två barn med en mängd olika sjukdomar och diagnoser. Jag berättade öppet om adhd, tourette syndrom, tarmsjukdomar, min utbrändhet och mycket annat. Folk kände igen sej, frågade och engagerade sej. Även om jag levde ensam med barnen och förde kampen mot både samhälle och myndigheter ensam, så hade jag hela tiden stödet av alla härliga läsare.

De första två åren med bloggen flöt lixom bara på. Jag hade mina trogna läsare och alla var förstås med när Martin helt plötsligt dök upp. Jag var väldigt förvirrad och visste inte riktigt vad som hände, men läsarna hejade på och gladdes med oss. Lagom till han flyttade in hos oss, meddelade Expressen att bloggarna skulle läggas ner. Så det blev att snabbt hitta en ny plattform, det blev Blogspot. Där hängde jag i nästan 10 år, ända tills jag började med större samarbeten och förstod att jag behövde en egen domän för att få bättre förutsättningar för bättre samarbeten.

Då var det en himla tur att jag hade Martin, min privata datatekniker och datasupport. Han fixade ny domän, la om hela sidan och såg till att hela bloggen flyttades utan att något försvann. Detta var 2018 och sedan dess har det bara rullat på.

Bloggen har hela tiden varit ”Jag”, med inriktning på mitt liv och hur allt ser ut just precis nu. Från början var det mer Viktväktarna än hälsa, nu är det en blandning av hälsa, resor och livet i stort. 2006 handlade mycket om barnens diagnoser, 2021 handlar det om mina. Same same but different lixom.

Under åren har bloggen även fått en lillasyster. Du i Fokus föddes när bloggen blev för spretig, den var inte längre ”jag”… För att få tillbaka rätt känsla lät jag det som inte passade in spilla över i Du i Fokus och fick på så sätt ett nytt jobb också. Du i Fokus var hobbyprojektet som gick över styr kan man nog säga.

Medan Du i Fokus uppdateras varje dag, nöjer jag mej numera med 3-5 gånger i veckan på bloggen. Bloggen är med när jag är på jobb, på resor, på röda mattan osv, som stöd åt minnet. Du i Fokus är jobb, det är redaktionellt – ingen jidder. På bloggen jiddrar jag, stavar fel och struntar ibland i allt vad grammatik heter. Det bästa av två världar kan man nog säga eftersom Du i Fokus ger mej möjlighet att göra och uppleva saker på ett helt annat sätt än förut. Jag får återigen skriva på ”riktigt” och har ena foten i journalistiken och en i bloggvärlden.

Det där med att bli influencer hade inte ens slagit mej förrän någon presenterade mej som det. Jag tycker inte om den titeln, jag är ju bara jag lixom. Men visst, med tusentals läsare här och 10 000 följare på instagram är det väl kanske så man ser mej, men jag gör det inte! Jag är skribent! Min inkomst kommer av att sälja text och bild, det är min profession och har varit sedan 1995. Jag trivs bäst på resa, där jag får möta andra kulturer och kunna dokumentera allt jag ser och gör i ord och bild. Då är bloggen med som dagbok, för att senare kunna skriva en redaktionell text på Du i Fokus. Min gräns är glasklar, för mej 🙂

15 år är en rätt lång tid och jag vet att jag har läsare som varit med ända sedan början. Ni har följt mej genom rätt tuffa tider, sorg och en massa glädje. Tänk bara när vi gifte oss 2016 och några läsare hade bröllopslunch till vår ära. Sånt gör mej otroligt ödmjuk. Ni har varit med på resor över hela världen och jag känner verkligen att ni finns där. Sedan instagram kom, är ni ännu närmare, nu finns det ibland även ett ansikte och någon som även jag kan kika in hos. Ni vet vilka ni är och jag är oerhört stolt över att ni valt att hänga med just mej.

Hur sammanfattar man enkelt 15 år, jag vet faktiskt inte. Mycket har hänt. 2021 är jag 51 år, barnen är 27,5 och 26 och jag är gift med min bästa vän. Tack o lov har jag min dagbok här på bloggen, så jag kan gå tillbaka och läsa, om jag vill. Å det gör jag faktiskt ibland, minnet sviker ganska mycket då och då. Jag hoppas ni hänger med några år tillbaka, för även om det hänt mycket så finns det mycket kvar. Vi har ju vårt liv i husbil att se fram emot, ännu fler och längre resor, kanske jobb utomlands… man vet inte. Håll i er så kör vi lite till!

Du som hängt med länge får gärna lämna en kommentar. Jag vill gärna veta vem du är 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

70 tips på matlådor -Matlådans Dag!

mars 22, 2021 Marlene Kommentarer 13 kommentarer

Jag tycker det är tråkigt att laga mat och glömmer även att äta lite då och då. Färdiga matlådor i frysen har varit min räddning i många år. Så himla smidigt att bara öppna frysen, ta fram och tina. Då blir det inga dåliga nödlösningar som tex en macka eller godis istället för lunch.

23 mars är det matlådans dag, här kommer därför massor med förslag på bra matlådemat! Det finns ännu fler HÄR! Sånt som är gott även om det legat i frysen ett tag. Pasta och ris funkar alldeles utmärkt att frysa , tina och sedan värma – potatis är värre. Men pressar man potatisen eller gör mos fungerar det bra.

Alla rätter är med uträknade SmartPoints Grön, Blå och Lila enligt Viktväktarnas system. Klicka bara på rätten så kommer ni till receptet.