Browsed by
Författare: Marlene

Julbord på Japanska

Julbord på Japanska

Vi har testat en himla massa julbord i år och det är alltid lika mysigt och gott. Det har mest varit traditionella julbord med svensk julmat, så när vi fick möjlighet att testa ett japansk julbord blev vi förstås väldigt nyfikna. Skulle det bli sushi med röda små tomteluvor tro?

För mej är japan lixom synonymt med sushi och tempura. Hur gör man julmat på det? Vi styrde stegen mot den japanska restaurangen Kasai och hade inte den blekaste aning om vad som väntade oss. Vi var först på plats och tog varsin Irish Coffe medan vi väntade. Inte superjapanskt kanske, men väldigt gott då vi var rätt stelfrusna. Sen trillade de andra gästerna in och vi kände de flesta faktiskt. Flera var fd deltagare och vinnare av Svenska Mästerkocken som vi träffat förr och gillar.

Kasai är jättefint! Taken i baren är såååå läckert men stavar som lyser i olika nivåer, jag har aldrig sett något liknande. I entrén och baren märktes inte så mycket av advent och jul, men när det var dax att gå in i vinterträdgården så förändrades allt. Där inne var det vitt, snöigt och juligt. De japanska körsbärsträden var frostnupna och där hängde istappar från grenarna. Bordet till buffén var inbäddat i ”snö” och allt var supermysigt. Snacka om julkänsla!

Martin och jag satt tillsammans med bla Catarina König som vann Mästerkocken (vid andra försöket) 2016, Daniel Lakatosz som kom 2:a samma år, Erik Hammar som vann i år och 2:an Adam Lund, Klara Lind som vann förra året samt ett par av deras respektive. Vi hade så roligt vid vårt bord och tiden bara sprang iväg.

Maten var ljuvlig! Å det var faktiskt sushi men inte med tomteluvor. Så juligt var det kanske inte, men fantastiskt gott. Miljön var det juliga och det räckte gott och väl till den otroligt smakrika och vackra maten. Japanska uppläggningar slår ju allt!

Vi fick bla testa Spicy Shrimp Tempura, Spicy Tuna, olika Sushi Rolls och sashimi och  helstekt entrecote och till efterrätt fick vi en Chocolate Dome med kokosglass inuti och frukt. Så otroligt gott. Jag har sällan ätit så god mat faktiskt. Det smälter i munnen och man får helt enkelt inte nog av de fantastiska smakerna. Man blir mätt, men inte så där proppmätt som vid traditionella julbord.

Julbordet på Kasai är en väldigt speciell upplevelse och något helt olikt mot alla andra julbord vi tagit oss igenom. Det är annorlunda, vackert och väldigt gott. Ett måste för sushiälskaren och rekommenderas särskilt för alla som vill ha det där lilla extra i advent.

Ps. Mitt i inlägget uppdaterade WordPress alltsammans och inget fynkar… gå in på duifokus.se och titta, där finns mer.

Äventyr med farsan!

Äventyr med farsan!

För några veckor sedan skulle jag iväg och testa Eckerö Linjens julbord. Det hade precis varit Farsdag, så jag passade på att bjuda med lilla pappa. Han har tidigare varit med och testat bla Birka Cruises julbord och gillar bufféer – så han är perfekt att ta med på sånt. Vi hade väl kanske inte räknat med att det skulle bli det äventyr som det blev…

Eckrö Linjens båt går från Grisslehamn, det är rätt långt bort för oss i Söderort. För enkelhetens skull bestämde vi att vi skulle ta deras buss från Cityterminalen. Man vet ju inte om det skulle komma snö och bli vinterkaos, så det kändes säkrast. För att hinna med båten kl 10 måste man ta bussen 7.30, alltså vaknade jag 5.30 för att möta upp pappa på pendeltåget strax efter 6. Då skulle vi vara på centralen vid 7, vi ville vara på den säkra sidan och ute i god tid. Å det var vi. Vi. Inte bussen…

7.40 ungefär kom en buss, men det var inte vår. Vår buss var det ingen som visste var den var, bara att den inte var där den skulle vara. Ungefär som när jag åkte till Kroatien första gången och flygplanet var försvunnet… man ska inte resa med mej  🙂

När det fortfarande inte kommit någon buss och klockan närmade sej 8.30 började vi ge upp. Men vid 8.45 kom det till slut en buss, tydligen visste inte föraren att han skulle jobba… eller nåt sånt. Det tar 1-1,5 timme att åka till Grisslehamn, beroende på trafiken… så det skulle bli på håret. Men nu väntar ju båten på bussen som tur är.

Synd bara att bussen kom direkt ur garaget och var iskall! Jag frös som en gris hela vägen och fick nästan panik innan vi var framme. Tack o lov hade personalen i hamnen koll på läget, så de bjöd på varm glögg när vi kom fram och ombord fick vi varm fika som kompensation.

Det tar ca 2 timmar mellan Grisslehamn och Åland, då shoppade vi lite och satt och läste. Jag var jättetrött, så det var rätt skönt att bara göra ingenting en stund. Men så fort båten vände på Åland, var det dax att väcka skallen. Innan de andra gästerna fick tillträde till matsalen skulle vi få träffa kökschefen och gå loss med kameran. Vi hade 15-20 minuter på oss ungefär. Jag ställde frågor och pappa ställde ännu fler, jag tog bilder och pappa tog också några stycken. Sen var det dax att äta!

På Eckerö Linjen fixar man den mesta maten ombord eller lokalt när hamnen i Grisslehamn. Allt är verkligen fräscht och gott, man känner att det är bra kvalité på maten. Skinkan är supergod, tyvärr skär man inte upp den på plats, men den är saftig och fräsch. Janssons är en av de godaste jag ätit och då är den ändå inte med äkta ansjovis, utan ansjoviskryddad sill. Det funkar alltså precis lika bra. Pappa fastande vid revbensspjällen, dem gillade han verkligen! Å jag hittade en lax i gräddsås som inte väckte särskilt mycket uppmärksamhet bland allt annat, men som var så god att jag faktiskt frågade hur den var gjord.

Julbordet är inte jättestort, men väldigt lagom. Allt traditionella finns där och sen lite annat också. En bra blandning och man är mer än nöjd när det är dax för efterrätterna. Lite för sent upptäckte jag de små pajerna med chokladskal, kolafyllning och valnötter. Eller också var det tur… de var så jäkla goda och när jag hittade dem var jag redan mätt!

Mätta och belåtna var vi framme i Grisslehamn igen och tog bussen in till stan igen. Nu stod bussen fint på plats och väntade på oss, varm var den också! Jag landade hemma i tv-soffan vid 19-tiden tror jag, det blev en rätt lång dag kan man väl säga. Lite väl lång för att testa ett julbord, men nu är det iaf gjort!

Även om det var långt och tog hela dagen så måste jag ändå rekommendera Eckerö Linjens julbord. Där finns allt som ska vara på ett ”riktigt” julbord, plus lite till. Allt är fräscht, gott och fint upplagt. Matsalen är julpyntad och mysig och personalen är kanon. Vill man ha ett julbord på vatten, men inte sova borta så är Eckerö Linjen perfekt, särskilt om man bor på den sidan om stan. För oss Söderortare är det lite långt, men blir en mysig utflykt om man tar sej tiden.

Om du åker: missa inte den där lilla pajen med chokladskal!!!

 

Bra att veta -första gången i Gambia

Bra att veta -första gången i Gambia

Äntligen ökar turisterna i Gambia igen! Efter Ebola (inte i Gambia) och byte av president har turismen i Gambia minskat, men nu är allt lugnt och stabilt och nu ökar turistmängden igen. Så pass att man satt in större flyg!

Turismen betyder allt för ett så litet land som Gambia. Det är i vissa fall helt avgörande för att familjer ska överleva. Fler turister betyder att många åker för första gången. Då finns det några grejer som kan vara bra att veta. Jag hoppas kunna ge lite tips och råd inför din första resan till Gambia, jag har varit där massor med gånger och tom bott där.

För det första så är det ett alldeles underbart land, GRATTIS till att ha bokat en resa till ett av världens minsta länder. Dock kommer du att få en mängd fördomar kastade mot dej när du berättar för andra att du ska åka till lilla Gambia. Särskilt om du är kvinna och singel. Du kommer förmodligen att få menande leenden och frågor om du ska åka dit för att skaffa dej en man. Det är en av alla fördomar som finns om Gambia, att alla ensamma vita kvinnor skulle åka dit för att hitta en svart man. Så är det inte! Den som påstår det har med största sannolikhet aldrig vart där.

Du kommer också att få höra att det är farligt. Varför vet man däremot inte, bara att det ”väl är så i Afrika”. Ytterligare en fördom utan grund, Gambia är INTE farligt. Jag känner mej säkrare där än i Stockholm, oavsett om det är dag eller natt.

Då är vi igenom de tråkiga fördomarna och kan åka iväg. Åker man första gången är det enklast och oftast även billigast att åka med Ving. Jag rekommenderar att lägga till för transfer och att gå på välkomstmötet. Gambia är annorlunda, så är det, och det är bra att få all information man kan faktiskt. Under transfern får man ett kuvert med karta och andra bra-å-ha-grejer. Håll i väskorna hårt när du kommer ut ur flygterminalen, annars har du 10 pers som ska hjälpa dej. Detta är första gången du får öva på att säga nej, vänligt men bestämt. På välkomstmötet får man veta allt om Vings utflykter, det kan man ju kolla upp redan hemma – men där brukar även vara någon från Gambiagruppen och man får hjälp att fixa kontantkort till telefonen om man behöver det.

Det kan vara bra att veta att internet är rätt uselt i hela landet. Vi har alltid med oss en gammal mobil som vi köper ett kontaktkort till och laddar med massor med datamängd så vi kan ha den som hotspot hela resan. På så sätt kan man ha kontakt med dem där hemma, kolla internet osv. När det gäller pengar är det enklast att ha med svenska pengar och växla i någon växlingsbutik brevid hotellet. Behöver du ge dricks innan du växlat, så funkar en svensk 20-lapp helt ok.

När jag kom till Gambia första gången på 80-talet var det huvudsakliga turiststråket i Bakau. För kanske tio år sedan hade turismen flyttat till Fajara/Kotu och nu är det närmare Kololi. Det kan vara bra att veta när man ska välja hotell. Det händer inte mycket alls längre i Bakau, är hyfsat lugnt i Kotu och party i Kololi. Enkelt sagt alltså.

Kom alltid ihåg att Gambia är beroende av turister! Turistsäsongen är mellan oktober och april ungefär och under den tiden ska man tjäna ihop inkomst till resten av året. Kom alltid ihåg det! Du som turist är nämligen superintressant! Du ÄR inkomst!

Direkt när du kommer utanför hotellet så kommer det att komma fram människor till dej. Främst män i olika åldrar som vill vara din guide. De är alltid glada och pratsugna. De vill hälsa genom att ta dej i handen, höra vad du heter och vad du kommer ifrån. De vill skapa kontakt, för att (oftast) tjäna pengar – men de vill inget ont och är inte farliga. Bara lite lätt påträngande kan man tycka. Särskilt när det händer 25 gånger om dagen… MEN det är faktiskt bara att vänligt men bestämt säga Hej tillbaka, Nej Tack och att man gärna vill gå ifred. Enklast är att säga att man varit i Gambia förr och redan har en kontakt. Alla känner Limbo och Hasse, använd deras namn och använd dem sedan gärna som guider om ni behöver. De är våra vänner och pålitliga killar, men det finns många många fler.

Jag går ofta ensam och får vara ifred, alla känner mej. Men ett knep jag kan använda mej av är att gå en bit ut i vattnet om jag vill gå på stranden, där får jag oftast vara helt ensam. Eller ha hörlurar, men de kan vara avstängda – det syns ju inte  🙂

Det kan vara påfrestande att alltid vara påpassad och att alltid ha någon som vill prata med en, och det är då du måste komma ihåg att du är deras levebröd. Säg nej, vänligt och bestämt. Igen och igen. Efter några dagar upphör detta, det går snabbare om de vet och ser att du har en gambisk kontakt och vänner i landet.

Våga lämna hotellet! Om du tillbringar hela semestern inne på hotellet har du inte varit i Gambia och du har missat precis hela upplevelsen. Visst finns det roliga och exotiska apor inne på hotellet, men det är utanför du har det genuina livet. Gambia är platt och lätt att ta sej fram med fötterna. Det tar kanske 45 minuter att gå från Kotu till Bakau och ungefär lika länge mellan Kotu och Kololi. Du kan gå längst stranden till Kololi, det kan du inte till Bakau – gamla presidentens hus och en massa sten ligger i vägen.

Alla de här killarna som vill prata med dej kan hjälpa dej med taxi för en dag för att besöka tex Banjul, Bakau och krokodilerna. Det finns även registrerade guider som är speciellt utbildade för detta, jag har inte testat dem så jag vet egentligen inte hur de är. Det finns folk överallt som känner någon som känner någon, alla kan hjälpa dej med precis vad du vill. När det gäller taxi så är det bara de gröna som får åka ner till hotellen, det kan vara bra att veta.

Självklart ska du se dej runt och göra en och annan utflykt! Vi tar gärna båten till Juffureh där Kunta Kinte föddes och togs till fånga. På vägen dit eller därifrån kan man även besöka Kuna Kinte Island, som förr hette St James, dit slavarna fördes innan de skeppades till övriga världen. Det är en intressant utflykt och en viktig historia som måste bevaras. Det blir en heldag och brukar vara något att minnas för resten av livet. Vi tar gärna en dag på floden när vi bara tar det lugnt, fiskar och solar. Gambiafloden har gott om fisk, så alla brukar få napp. Har man tid är det en upplevelse att åka båt hela vägen upp till Georgetown och ligga kvar där någon natt. Har man tur kan man se flodhästar och delfiner på vägen.

Många frågar om SOS Barnbyar och om man kan besöka dem. Man är inte lika pigg på besök i barnbyarna längre och de får väldigt många gåvor – så försök att besöka en familj eller by utanför turistområdet istället. Du kommer garanterat att få kontakt med någon ur personalen på hotellet eller taxichaufför som förmodligen har sin familj på landsbygden. Be att få se hur de bor och lever, det brukar vara ett välkommet inslag. Köp med en säck ris eller en dunk olja på vägen som tack. Eller varför inte myggnät, de kostar runt 80 kr och räddar liv. Allt är faktiskt välkommet; fotbollar, ballonger, reflexer, tandborstar, små leksaker utan batteri, kläder, smink, nagellack, skrivböcker, pennor… allt!

Våga ta kontakt. Våga gå utanför din sk komfortzon. Var inte så jäkla svensk  🙂

Gambia är alldeles fantastiskt! Särskilt när man vågar ta del av det genuina Gambia och för att kunna det måste man ta sej utanför hotellet och släppa in nya människor inpå livet. Gambia är inte bara varmt i klimatet utan även när det gäller vänner. Här bryr man sej på riktigt. Visst vill man tjäna pengar, men man märker snart att vänligheten är genuin och inte enbart beror på pengar.

Ha ett öppet sinne och släpp in. Gör du det, så kan jag lova dej en alldeles fantastiskt semester och vänner för livet. Då kommer du att vilja åka tillbaka, Gambia kommer att bli ett behov. Vi är många som ”bara åkt till Afrika på semester” och kommit hem helt förändrade. Gambia är fattigt, våra vänner har bara fyra väggar och i bästa fall ett mål mat om dagen. Men de har något som vi inte har – genuin livsglädje! Å det måste vi lära oss av.

Detta är alltså mina bästa tips för dej som besöker Gambia första gången (andra gången vet du vad som gäller):

  • Blunda för alla fördomar och bilda dej en egen uppfattning på plats.
  • Åk med Ving, ta deras transfer och gå på välkomstmötet.
  • Ta med svenska pengar, växla på plats.
  • Ha tålamod, du kommer få säga hej och nej tack minst 25 gånger per dag.
  • Lämna hotellet, besök en familj på landsbygden.
  • NJUT!

Ha en alldeles fantastisk resa, så hoppas jag (och tror) att du ska bli lika förälskad som jag i landet. Njut av god mat, härliga människor, underbart klimat och långa stränder. Kolla gärna in mej på instagram @marlenerinda vi åker om några veckor och du kan följa med på äventyret.

Du behövs – i Gambia kan du göra skillnad! På riktigt!

 

Jag har testat Fitbits olika aktivitetsarmband

Jag har testat Fitbits olika aktivitetsarmband

Charge 3

För drygt fem år sedan fick jag mitt första armband och sedan dess har jag haft någon variant på mej nästan varenda dag. Att det blev just Fitbit är från början en slump, men nu vill jag inte ha något annat.

När Fitbit lanserade sitt första armband, Flex, var vi snabba med att köpa varsitt och ganska snart kunde man synka det med VV-appen. Då var det mest för att ha koll på antalet steg och min sömn, sen ökade kraven vart efter armbanden utvecklades. Nu har jag testat Fitbit Charge 3 i snart två månader och jag tror att den har allt man behöver, iaf just nu  🙂

Vi började alltså med Fitbit Flex den finns nog inte ens att köpa längre… sen har vi testat bla Alta, Charge, Charge HR, Charge 2Blaze , Alta HR och nu Charge 3. Min Flex hade jag vant mej vid, den funkade jämt och var ganska liten. Man kunde ta loss den och ha den i fickan eller behån om man inte ville ha den på armen. De första aktivitetsarmbanden var ju inte jättesnygga…

Charge 2

Blazen gillade jag jättemycket, men eftersom den var ganska stor och mer som en klocka så gick den bort i konkurrensen. Jag vill inte ha en klocka, jag vill ha ett armband som även fungerar som smycke. Chargen var bra, men jag saknade något… så fick jag Charge 2 och var hemma! Äntligen hade jag hittat den perfekta aktivitetsmätare, som hade allt jag önskade. Man kunde byta till snygga armband och matcha klädsel vid fest, me like!

Charge 2 har en tydlig display som du ställer in själv. Min visade tid, steg och puls. Knackar man på den får man fram distans och en massa annat. Dessutom visar armbandet vem som ringer och början på texten i inkommande sms. Min Charge 2 var jag otroligt nöjd med, den hade allt – men den var inte vattentät… Så kom Charge 3 nyligen och den är faktiskt vattentät, ända ner till 50 meter tror jag. Jag tänker inte testa, jag är nöjd om jag kan ha den på stranden.

Charge 3 har allt som 2:an har, MEN man kan inte ställa in displayen själv – det finns färdiga layouter att välja mellan och de är inte alls som jag vill ha dem. Jag vill ha tydliga steg, klocka och puls – det närmaste jag kan komma är tydlig klocka, miniatyrsiffror på stegen och datum. Det funkar, men jag hoppas att det kommer en uppdatering. En annan nyhet är att appen till Charge 3 är på svenska och att vi kvinnor har en egen kalender med vår menscykel. Kan ju vara praktiskt för den som vill ha koll.

Genom appen har jag ännu fler funktioner, jag har inte ens kollat alla… för mej är det viktigast med klocka, steg, distans, sömnkurva och puls. Det jag gillar med Fitbit är att man kan ha en massa roliga utmaningar med kompisar, det motiverar mej massor! Just det här med utmaningar är Fitbit väldigt bra på. Det är lätt att hitta kompisar som också använder Fitbit (modellen spelar ingen roll), enkelt att lägga till dem och det finns mängder med olika utmaningar. Man får också en massa små utmärkelser när man gått olika distanser osv.

Alta Hr

Jag har även testat Alta HR som är den snyggaste av alla Fitbits ”klockor”. Till Alta HR finns det massor med snygga armband, i mängder med olika färger och material, som gör att det ser mer ut som ett smycke. Den är liten och nätt och väldigt snygg. MEN den visar inte stegen i siffror på displayen och där föll den bort för mej… tyvärr. För snygg är den!

Allt beror alltså på vad man eftersträvar. En ren sportklocka – ja, då är Blaze oslagbar! Går man efter design så är det Alta HR. Vill man ha en klockliknande grej med roliga funktioner, ja – då väljer man Charge 3. Det finns något för alla!

För mej skulle en kombination av Fitbit Charge 3 med 2:ans display, vara det perfekta aktivitetsarmbandet. 3:an har alla funktioner som jag vill ha, är snygg och går att ta loss ur armbandet och gömma i behån vid behov. Men eftersom det ser ut som en klocka så kan man ha den på även när man är finklädd. Med rätt armband blir den jättefin!

Jag håller mej till Fitbit eftersom de synkar med VV-appen och har roliga utmaningar. Varje vecka är vi ett tiotal personer som tävlar mot varandra att få så många steg som möjligt och på helgerna har vi nya utmaningar. Jag tror att vi peppas lika mycket allihopa och man ser tydligt om någon är sjuk eller ute och reser, allt beroende på hur de ligger till i tävlingen. För min del handlar det mest om att inte komma sist  🙂

Jag har alltså haft min Fitbit på mej nästan varenda dag i drygt 5 år. Mitt mål är att ta 7000 steg om dagen, de flesta har nog 10 000. Men sitter man hemma och jobbar är det knepigt nog att komma upp i några steg alls och det är roligare att lyckas än att misslyckas… så jag är nöjd med mina 7000 och blir extra glad om det blir mer.

Undrar hur många varv runt jorden jag har gått…

 

Matsedel v 49 – med adventsbonus

Matsedel v 49 – med adventsbonus

December är här och det kom faktiskt lite, lite snö, men den är borta nu. Helgen har varit regnig, grå och väldigt trist. Jag föredrar iofs regn framför snö eftersom man inte behöver skotta regn…

Hittills har vi ätit 6-7 julbord och det blir eventuellt 2-3 till. Vågen visar fortfarande bara ett halvt kilo upp och det är jag väldigt nöjd med. Det kanske blir lite till innan allt är över, men sen jobbas det snabbt bort när allt lugnar ner sej. Det är bara att återgå till programmet igen och ta tag i pluset direkt.

Vi experimenterar som vanligt med nya rätter här hemma. Det ligger flera recept på lager som jag inte hunnit skriva ihop än, bla ett på frukostbullar som bara är 3 SP styck och gelegodis med glögg. Kommer i veckan på duifokus.se om jag hinner skriva ihop dem.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med krämig spenatsås 2 SP Flex plus pasta

Tisdag: Carbonara med lax 1 SP Flex plus pasta

Onsdag: Vitlökskycklinggryta 3 SP Flex plus pasta

Torsdag: Fläskfilégratäng med granatäpple 6 SP Flex plus ris

Fredag: Indiska räkor 5 SP Flex för hela grytan, plus ris

Lördag: Afrikans gryta 2 SP Flex plus ris

Söndag: Gratinerad kassler 3 SP Flex plus ris

Adventsbonus: Lussebullar 4 SP Flex per bulle

Advent är här och många julbakar, därför bjuder jag på ett lite ”smalare” recept på lussebullar. Glöggminglen och julfesterna haglar tätt för en del av er, HÄR har ni förslag på glögg för noll SP och tillbehör. Där finns även några tips till julbaket  🙂

Ha en fin advent och stressa lugnt!

En ”smalare” glöggkväll

En ”smalare” glöggkväll

Det är väldigt mycket socker i glögg, och socker är något de flesta av oss vill dra ner på. Jag vet att åsikterna går isär när det gäller sötningsmedel, ni som är emot kan sluta läsa nu. Detta inlägg kommer nämligen att krylla av glöggtips, både dryck och bak, med sötningsmedel istället för socker.

Man kan faktiskt göra ett helt glöggparty nästa helt utan SmartPoints alls!

Här är enklaste receptet på alkoholfri glögg NOLL SP Flex:

2 dl Fun Light Wild Berries
5 dl Vatten
1 påse glöggkrydda

Koka upp 2 dl av Fun Light och 5 dl vatten i en kastrull .
Tillsätt glöggkryddorna och låt sjuda en liten stund. Låt det sedan svalna och
sila av. Glöggen är alltså helt gratis i SP, men glöm inte att lägga till SP för mandel och russin om du tar det till.

Det faktiskt en hel del godis och gotter som är helt gratis i SP eller iaf ganska lite. Klicka på länken så kommer ni till recepten.

Godis:

Gelegodisar 0 SP

Grönkålschips 4 SP för hela plåten

Rotfrukstchips 4 SP för hela plåten

Fruktremmar 1 SP per 15 gr = ca 3 rullar

Mars- & marschmallowscrispies 2 SP Flex per styck

 

Bakverk som är VV-anpassade:

Mjuk Pepparkaka 13 SP Flex för hela

Lussebullar med kvarg 4 SP Flex per bulle

Vita pepparkakasbollar 6 SP Flex per boll

Saffranssnittar fr 78 SP Flex för hela satsen

Kanelstjärnor 85 SP Flex för hela satsen

 

Efterrätter:

Yoghurtmousse med pepparkakssmulor 2S Per portion plus smulet

Kardemummapannacotta med apelsin 10 SP Flex per portion

Saffransskorpor fr 2 SP Flex per kaka

 

Några av länkarna här går till Nadjas Kitchen, Nadja gör så otroligt goda grejer, kolla in hennes sida. Hon använder inte sötningsmedel, men det går förmodligen att byta ut det mesta av sockret och göra recepten lite mer SP-vänliga om man vill. Här är några till:

Saffranslängd med vit choklad 8 SP Flex per bit

Sockrade saffranskringlor 7 SP Flex per bit

Pepparkakssnittar fr 1 SP Flex per kaka

 

Detta är iaf lite att välja på till julbaket eller glöggpartyt. Hoppas det hjälper något

 

Mysigaste julkryssningen!

Mysigaste julkryssningen!

För någon vecka sedan klev vi på Birka Cruises för att testa deras julbord. Förra året skapade de en helt otrolig vintervärld och vi visste att det skulle bli ännu ”värre” i år, så vi såg verkligen fram emot kryssningen.

Kärlek börjar med bråk brukar man ju säga och så är det verkligen mellan mej och Birka. Första gången jag åkte för några år sedan var verkligen allt fel och jag skrev ett långt blogginlägg samt ett ilsket mail till rederiet med alla mina synpunkter. Sen trodde jag att jag skulle bli portad för resten av livet… istället blev jag kontaktad och man frågade om jag hade lust att åka med som kritiker sedan de renoverat en stor del av fartyget och ändrat en mängd av de grejer som jag klagat på. Jag blev minst sagt förvånad, men sa såklart ja och sedan dess har vi haft en otroligt bra relation. Särskilt med Birkas PR-ansvarig Marie som tyvärr slutade nyligen. Så synd, en riktigt pärla!

Numera är det alltså en fröjd att kliva ombord och efter alla kryssningar har vi lärt känna en stor del av personalen som bidrar till några riktigt trevliga timmar ombord. Vi möttes upp av Sofia som varit med och skapat den härliga miljön bla genom att sätta upp hundratals stjärnor och snöflingor. Hon visade oss runt och berättade om arbete som faktiskt engagerar hela båten och all personal ombord. Glenn kom ut från köket och berättade om maten, julbordet och årets nyheter. Som vanligt får vi en liten stund för oss själva att ta bilder innan de övriga gästerna kommer in i matsalen. Något vi är galet tacksamma för.

Sofia och Glenn öppnade dörrarna till årets vintervärld som var precis som de lovat, ännu finare än förra året. Det gigantiska pepparkakshuset från förra året är utbytt mot en bro över en frusen sjö och med ett slott i ”is”. Hela matsalen går i grönt, silver och blått, till och med servetterna matchar! Det är helt enkelt magisk fint! När gästerna väl får komma in hörs det ah och oh överallt, alla är alldeles fascinerade och alla vill ta bilder. När gästerna satt sej kommer en älva in, hon svävar faktiskt fram och några alver underhåller med olika trick. Julbordet är traditionellt och lagom stort, maten är helt ok – revbensspjällen är band de bästa Martin ätit – men det är miljön man minns.

Men ska vi prata mat så är det tydligen så att en del gäster kommer enbart för att äta lutfisken som tydligen är den bästa som går att hitta, enligt gäster vi pratat med  – inte bara i år utan även föregående år. Det är svårt för oss att avgöra eftersom lutfisk inte riktigt är vår grej, men vi litar på dem vi frågat. En man som stod bakom mej i kön till julbordet åt inget annat… det är väl ett bevis om något. Här finns alltså inget överflöd, men allt är vällagat och fräscht. Jag gillade julskinkan som var saftig och god. Något annat jag gillar är godisrummet! Där går det åt en hel del tid och kalorier  🙂

I år har man även pyntat övriga fartyget, inte bara Sjösalen. Julshowen är äntligen uppdaterad och är numera en kavalkad av jullåtar av lite nyare versioner men även gamla godingar. Den är dock lite för kort tycker jag, kunde gott vara iaf 30 minuter. Tiden går ju så snabbt när man har kul!

Sammantaget kan man säga att om man vill ha total julkänsla med en superhärlig vintermiljö och mysig julshow – ja, då ska man boka in en julkryssning med Birka Cruises. Det funkar för alla åldrar, alla älskar det! De har inte största julbordet – men absolut härligaste miljön. Anna som kom på idén har verkligen satt ribban…

HÄR kan du läsa recensionen vi skrev  🙂

 

Jag skulle ju inte julpynta nåt i år…

Jag skulle ju inte julpynta nåt i år…

Ni som följt mej under åren vet att jag tidigare älskade julen, samlade tomtar och julpyntade hela undervåningen från golv till tak. Sen flyttade barnen och det var mest besvärligt att ta upp alla kartonger, så de senaste två åren har det nästan bara varit ljusstakar i fönstret. Så blev det inte i år…

För ett par år sedan började jag rensa ur bland julgrejerna. Jag hade säkert 11-12 lådor fulla med grejer, dessa rensades ur och tillbaka i källaren ställdes 8-9 lådor. I helgen sa jag till Martin att jag hade fått nog och ville rensa ur rejält och ge bort, alternativt sälja. Han baxade upp allt åt mej, inte bara kartonger utan även stora trädgårdstomtar och andra grejer med belysning. De största grejerna la jag ut till försäljning på Facebook och blev av med direkt. Sen tog jag grej efter grej, antingen ställdes den upp eller åkte ner i en kartong för att rensas ur.

Massor försvann! Nu när allt står framme har jag ingen koll på hur många kartonger som försvunnit, men när vi packar ner allt igen så är det nog bara 3-4 lådor kvar att ställa undan. Plus granen, den har en egen låda plus pynt. Den här mängden julpynt kan jag leva med, det är mer hanterbart i mitt framtida liv. Det är lite tomtar i vardagsrummet, ljusstakar i fönstren och en gran – men det är allt. Apropå granen… jag är ganska petig med min julgran så när Martin köpte ögon till den var jag inte helt med på noterna. Till slut kom vi överens om att han fick ha ögon i granen vartannat år, det är i år…

Ja, det är kanske lite tidigt att ställa upp alla julgrejer redan och särskilt att klä granen. Men nu blev det som det blev när jag ändå tog upp allt för att rensa ur. Tror nästan det plockas bort innan vi åker på semester… kanske… å nästa år kanske det inte blir något alls igen… man vet aldrig.

När börjar ni julpynta? Har ni mycket? Har ert julpynt också förändrats med åren?

 

Ingen jul utan Karl-Bertil Jonsson?

Ingen jul utan Karl-Bertil Jonsson?

Många måste ha sin årliga dos av Karl-Bertil Jonsson på julafton, annars är inte julen komplett. Jag är inte en av dem. Jag avskyr programmet och gör gärna något annat under tiden. Jag vet inte varför jag inte tycker om det, mer än att det är fullt av moralkakor som staplas på varandra och liksom stoppas ner i halsen på en. Så när jag fick inbjudan att se musikalen på Scala var jag minst sagt skeptisk…

Jag vet ju att många älskar Karl-Bertil så när Martin avböjde att följa med, ville jag ha med mej någon som verkligen uppskattar detta. Sussie som driver gymmet jag tränar på är nog det största Karl-Bertil-fans man kan tänka sej, hon skulle ju vara helt perfekt och behövde dessutom lite uppmuntran efter en jobbig period. När jag frågade henne jublade hon, inget kunde stoppa henne från att följa med. Dagen för premiären kom och Sussi var mer spattig än vanligt när vi möttes upp för att åka in till Scalateatern.

Utanför teatern möttes vi upp av Frälsningsarmén som stod och spelade julsånger och inne på teatern bjöd man på glögg, pepparkakor, lussebullar och julgodis. Det var såååå mysigt. Det var ju premiär och många var väldigt nyfikna på filmen som nu blivit musikal. I vimlet såg vi bla Björn och Pernilla Skifs, Sarah Dawn Finer, Jan Malmsjö och en massa andra. Jag hälsade glatt på alla som jag känner och Sussie hängde med.

Väl inne i salongen tog vi våra platser och Henrik Dorsin iklädd vaktmästarkläder tog emot oss och berättade lite om vad kvällen skulle bjuda på. Sen svidade han om genom att byta plats på namnskylten och var helt plötsligt berättarrösten i Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton.

Jag gillar ju inte programmet på julafton… men jag ÄLSKAR Scalateaterns scenversion. Det var så otroligt bra! Peter Dalle som pappan, Vanna Rosenberg som mamman och Anton Lundquist som Karl-Bertil slår mycket jag sett tidigare och jag har sett mycket. Scenversionen var moderniserad men inte förstörd, härlig sång och musik, fin scen och dekor och så otroligt bra skådespelarinsatser. Helt enkelt briljant, skrev jag i recensionen i Du i Fokus och det är den verkligen! Jag är helt säker på att detta blir en återkommande föreställning inför jul varje år i fortsättningen. Det måste det bli!

Om jag var nöjd så var Sussie lyrisk! Jag tror hon var lycklig flera dagar efteråt faktiskt. Jag älskar verkligen att kunna ta med någon på något som vederbörande verkligen tycker om. Det är så himla kul och en förmån att få göra någon glad. Helt i Karl-Bertils anda också  🙂

Före jul finns det bara ett fåtal biljetter kvar, men efter finns det mer. Gör er själva en tjänst och se den, ni kommer inte att ångra det!

 

#candybob

#candybob

Ni som följer mej på instagram (@marlenerinda) kanske kommer ihåg att jag hittade en nalle ombord på Viking Cinderella i helgen. Nallen hade en lapp runt halsen som berättade att han var utskickad av klass 2D i Edboskolan och ville komma ut på äventyr. Det kunde jag ju inte motstå  🙂

Jag tog hand om Candy-Bob som klassen döpt nallen till och tog med den hem. Sen började jag fundera… vad skulle han få följa med på och vart skulle jag lämna honom för framtida äventyr. Jag hade rätt mycket att välja på den här veckan. Igår var vi på filmgala, men det var lite bökigt att ta med nallen dit och fanns inget bra ställe att lämna honom på. Idag skulle jag på pressträff för Melodifestivalen, kanske det skulle funka… Ikväll ska jag på ett japansk julbord, det skulle iofs också funka… på torsdag ska vi på show på Börsen, kanske det var ett bra ställe…

Medan Nallen och jag klädde julgranen och julpyntade igår så bestämde jag mej. Nallen skulle få hänga med till SVT, vara med på Melodifestivalens pressträff och kramas av en massa kändisar. Där skulle jag sedan lämna honom så att någon på SVT kan ta med honom på nya roliga äventyr, så fick det bli!

I morse packades han ner i min väska, passerade den nya säkerhetskontrollen på SVT och hängde med in på pressträffen. Efteråt fick han kramar och tom pussar av både den ena och den andra. ALLA tyckte det var en himla kul grej och lät sej gärna fotas med nallen, särskilt Andreas Johnson som kommer ifrån Huddinge, samma kommun som Nallen är utskickad från.

När pressträffen var över snyggade jag till Nallen lite och satte honom i en rullstol som stod i en korridor. Innan jag lämnade honom uppdaterade jag lappen runt hans hals med en hashtagg, så nu kan man följa Nallens färd i sociala medier på #candybob. Hoppas någon använder den, för jag vill gärna se vad som händer  🙂

Nu ska jag skicka bilderna i ett mail till klassen och hoppas att de blir glada över att se vad Nallen har hittat på. Kul grej!