Jag brukar säga att saker man inte styr över är det ingen idé att irritera sej på. Men just nu är jag väldigt irriterad på vädret! Detta regnande gör mej snart galen! Vi försöker nämligen måla garaget…
För två år sedan målade vi huset. Vi tog i Olanders Måleri som målade överdelen på huset, så vi skulle slippa klättra på stegar och få det ordentligt fixat. Resten gjorde vi själva och bara det var ett jäkla jobb. Men vi hade iaf tur med vädret!
En av garageväggarna har varit dålig sedan vi flyttade in för 27 år sedan, nu fick vi äntligen tummen ur att fixa den. Man ska inte ha för bråttom, eller hur? Sanningen är väl egentligen den att min pappa äntligen orkade och hade tid, och då är det bara att hänga på. Vi skulle alltså riva en vägg, fixa nytt virke, måla detta en gång, sätta upp det och måla det en gång till på plats. Å sen skulle resten av garaget tvättas och målas också och då vill man ju ha bra väder – iaf uppehåll… Inte många såna dagar den senaste veckan…
Så vi har parerat regnskurar. Haft superkoll på fyra (!) olika väderappar, alla har visat olika och knappt någon har haft rätt. När det varit uppehåll har jag målat som en galning och sedan lagt på tork inne i garaget för säkerhets skull. När väggen nyss var riven kom ett skyfall, förstås. Sen fick vi iaf upp en ny vägg innan nästa skyfall. Det har kommit allt mellan 10 och 30 mm regn på dagarna, det är inget toppenväder att renovera i. Men igår var det iaf hyfsat nästan hela dagen och vi lyckades göra allt klart utom en vägg, den längsta förstås.
Så nu väntar vi bara på uppehåll, en app säger att det blir imorrn. Då ska vi tvätta och måla sista väggen och sen är det klart!!! Sen ska jag aldrig mer måla ett hus eller garage, då tar jag hellre in tjejerna från Olanders igen. Vi kommer att bo här i max tio år till och under den tiden ska vi inte behöva måla något mer.
Den här sommaren har inte varit särskilt rolig vädermässig, iaf inte där vi bor. Vi har bara haft riktigt varmt någon vecka i sträck och jag vet inte hur mycket regn vi fått, men det har inte varit vare sej vattenbrist eller brandförbud (mer än ett par dagar). Just nu är det så mycket vatten på gräsmattan att det är en bassäng, den kan inte ta emot mer. Jag vet att förr sommaren var extrem, men sjutton så bra jag mådde då!
Den 7 augusti 2000 fick jag nog av mej själv och skrev in mej på Viktväktarna. Inte för att jag var jättetjock, utan för att jag behövde lära om när det gäller mat. Skaffa en ny, sundare livsstil, för mej och barnen. 19 år har gått, idag är jag väldigt nöjd med mitt beslut.
Jag var 30 år, åt oftast inget på dagarna men sen smällde jag i mej skogaholmslimpa med ett tjockt lager hushållsost på kvällarna. Det är ju så gott! Men det är ju inte mycket näring… och det kan knappast kallas sund kosthållning. Men så var det! Jag mådde skit! Jag var ganska nyskild, mitt i en rejäl utbrändhet, konstant trött, superstressad och en rätt ledsen ensamstående morsa. Att min bästa kompis dog en vecka senare gjorde inte saken bättre… men samtidigt gjorde hennes död att jag fick en insikt om att jag måste ta hand om mej bättre.
Så jag skrev in mej på Viktväktarna i Tullinge Centrum, tillsammans med min mamma. Min första vecka räknade vi prickar, jag hade fattat det hyfsat när jag kom dit veckan två och då fick vi veta att det from nu skulle handla om Points. Tack för den! Det var bara att glömma allt från första veckan och lära om, samtidigt som jag skulle smälta att min bästa vän inte fanns längre… Men det gick! Points var ju dessutom såååå mycket enklare än Prickar!
Jag hade svårt att gå ner i vikt, det blev ett par hekto ner och sedan stod det still. Jag följde programmet till punkt och pricka, även konsulenten tyckte det borde gå snabbare – men jag gav mej inte! Jag fick hjälpa till vid vågen som extra pepp och för att verkligen inte tappa greppet. Det var kul, jag lärde känna både personal på VV och andra medlemmar. Med mina små steg skulle det ta ganska exakt fyra år att komma i mål – men jag gjorde det!
Jag fortsatte räkna mina Points, programmen ändrade sej lite och bla blev Points Plus. Jag vågade inte sluta räkna och höll vikten i flera år, tills jag blev sjuk runt 2010. Jag mådde ungefär lika dåligt då som innan jag började på VV. Gick upp allt jag gått ner och blev mer och mer förtvivlad. Något var riktigt fel, det kände jag i hela kroppen. Till slut fick jag hjälp och diagnos efter diagnos trillade på plats. 2013 hade jag gått ner allt igen och sedan dess har jag hållit vikten och kan återigen och sedan dess stolt titulera mej Guldmedlem och normalviktig på Viktväktarna.
Jag var återigen smal, men jag orkade ingenting. Jag kunde knappt stå och dra på mej strumporna, utan var tvungen att sitta ner. Jag kunde inte luta mej fram och sätta på vattnet till badkaret utan att hålla mej i väggen. Jag hade INGEN bålstyrka alls och hade konstant ont i rygg och nacke. Vid det här laget hade jag bla fått diagnosen fibromyalgi och då kan man ju tänka sej att jag skulle skylla värken på den. Istället tog jag tag i träningen, jag ville orka mer, få kontroll på min kropp och få muskler! Jag skulle bli stark!
Så för snart 4 år sedan började jag träna cirkelträning på Curves. Ett gym för tjejer, utan speglar och utan prestige. På bara 30 minuter jobbar jag igenom hela kroppen, med min egen kropp som motstånd. Jag var smal, men smal var egentligen aldrig det jag strävade efter – jag ville ju ha livskvalité och vara hälsosam. Jag åt mej ner i vikt, nu skulle jag träna för att orka leva längre och för att min kropp ska göra det jag ber den om. Länge!
Martin gick ner 60 kg med vv, men det var lite för mycket, detta är mer lagom.
Idag är det 19 år sedan jag skrev in mej på Viktväktarna, ett av det bästa beslut jag fattat i hela mitt liv. Jag mår bra! Jag är så frisk jag förmodligen kan bli. OCH jag träffade min man, vilken bonus! Min älskade Martin som gått ner 60,4 kg med Viktväktarnas hjälp och som jag sedan hade massor med VV-klasser med över hela södra Stockholm. Tillsammans hjälpte vi tusentals medlemmar ner i vikt under de 6 år som vi hade egna klasser.
Både Martin och jag är ganska unika när det gäller Viktväktarna. Vi har nämligen bara skrivit in oss en gång, tagit oss i mål och stannat där. Vi lyckades göra en beständig livsstilsförändring som gett oss ett helt nytt liv. Vi är dessutom unika med att ha träffats på VV och gift oss, något som jag vet att det pratades om en hel del när det hände 🙂
Jag påstår att alla kan gå ner i vikt, men jag säger inte att det är enkelt. Jag skulle heller aldrig säga ”kan vi – så kan ni”, så enkelt är det nämligen inte. Vi har alla olika förutsättningar. Men jag har några tips för att verkligen orka hela vägen och de är *lita på programmet *låt det ta tid, minst 1 år *gläds åt minsta minus på vågen *ha inga förbud *banna aldrig snedstegen *inse att det blir plus ibland *gå jämnviktsprogrammet *glöm motivation – fucking gör det bara!
Och gå på möten om du kan, du kan faktiskt möta ditt livs kärlek 🙂
Hur firar man 19 år på VV då? Jo, man börjar dagen med en helt vanlig frukost, en hundpromenad och ett pass på gymmet. Sen blir det kanske en glass till mellanmål – bara för att jag vill och vet att det inte spelar någon roll i längden.
Ni kan följa med på instagram @marlenerinda om ni vill och se hur min dag ser ut. Jag försöker ge pepp där, så gott jag kan. Jag påstår att jag kan det här nu, men kommer aldrig att sluta ha koll. Appen är fortfarande med mej så gott som dagligen, den släpper jag aldrig! Risken är alldeles för stor att trilla dit i dåliga vanor igen.
Grattis till mej idag och tack Viktväktarna för kärleken! Nästa år firar jag 20 år på VV, då ska jag fortfarande vara på min målvikt, men ännu starkare – då ska jag vara femtio, fit och fräck!
Vädret växlar rejält just nu, ena dagen är det härligt sommarväder – andra dagen känns det som höst. Enligt prognosen för veckan ska vi ha halva dagarna av varje… sånt känns i en kropp med fibro kan jag tala om. Det är inte kul alls.
Många är tillbaka på jobbet nu efter semester och lediga dagar. Man kanske försöker förbereda hösten vad det gäller barnens skola och aktiviteter och även för sina egna behov vilket kanske inte är så lätt alla gånger. Jag får ofta höra ”Jag ska ta tag i mej själv, vikten och min hälsa efter semestern – på måndag”. Jag brukar svara; ”ta tag i den under semestern istället, så hinner du få rutiner till vardagen”. Behöver jag säga att de flesta inte lyssnar 🙂
Idag är det måndag och för många är det efter semestern. Hur många börjar sin viktresa idag? Hur många gör det för femtioelfte gången? Oavsett när du börjar, så se till att detta blir sista gången. Gör det till en beständig hälsoresa! Glöm kurer och dieter. Tänk hälsa, små steg och resten av livet! Kolla här på bloggen, jag har skrivit massor om hållbar viktminskning – jag vet att det går!
Veckan bjuder på blandad mat, det närmar sej kräfttider och vi tänker frossa i skaldjur på lördag, så jag har bland mycket annat gott planerat in vår otroligt enkla och goda västerbottenspaj som även en viktväktare kan äta med gott samvete. Missa inte den!
Planerar ni hösten så kan ni även planera maten och gör lite matlådor. Chicken masala, cannelloni, curryräkorna och lövbiffssåsen passar perfekt till matlådorna i frysen. Ett tips är att ta målartejp och skriva vad som finns i matlådan och mängden, antingen i kalorier eller smartpoints – beroende på vad man räknar. Då finns det alltid att ta till vid akuta behov och man har fortfarande kontroll.
Hoppas ni får en härlig vecka, trots det ostadiga vädret. Vad jag pysslar med kan ni se på instagram @marlenerinda – idag har jag ett riktigt spännande möte 🙂
Ingen har väl missat att Pride tagit över Stockholm den här veckan? Men nu är den över och avslutades med glädjefylld parad och sprakande show igår. Jag påstår att Prideveckan är en av de viktigaste händelserna på året.
Jag är heterosexuell, kan inte och kommer aldrig helt och hållet förstå hur en homosexuell person (hbtq mfl förstås) känner, mår eller blir bemött. Jag kan se det och höra deras berättelser, men jag kan aldrig förstå det helt, eftersom jag inte kommer att bli bemött på samma sätt. Min kärlek är enkel, som allas borde vara. Min kärlek behöver inte utstå glåpord, sparkar och förtal.
Jag valde min partner själv, gick in i en relation av egen fri vilja, någon kanske lyfte på ögonbrynet för att personen jag valde var yngre än mej och är född i ett annat land – men mer än så var det inte. Riktigt så enkelt är det inte för en person som väljer att älska någon av samma kön. Eller väljer? Väljer man egentligen att älska någon? Är inte det något som bara händer 🙂
Sen finns det andra sk läggningar som gör dessa personer ännu mer utsatta, som tex att inte känna sej hemma i sitt kön. Att bo i ett land där homosexualitet mm är förbjudet. Att ha en funktionsnedsättning och vara homo-, bi- eller kanske transsexuell. De är utsatta på ett helt annat sätt än vi som älskar någon av ett annat kön och är sånt som vi oftast inte tänker på. Nog var det värre för 50 år sedan, men fortfarande är det inte helt accepterat att inte vara hetero. Det finns mycket kvar att jobba på om vi alla ska bli helt accepterade. Folk blir fortfarande fängslade i visa länder! Därför är Prideveckan viktig!
Bild från 2017
För mej är det en vecka av kärlek och acceptans. Både Martin och jag går gärna runt i Prideparken och insuper stämningen som inte går att hitta någon annanstans. Där finns bara glada människor som sprider kärlek. Så som det borde vara året om.
Och sen har vi Prideparaden, galnaste paraden som finns. För tredje året stod jag mitt i vägen och fotade paradens alla ekipage. Bara glädje och kärlek. Hela Stockholm sjöd av värme igår och den kom inte bara från solen kan jag lova.
Nu är veckan över för den här gången, men budskapet måste leva även resten av året. Alla ska vara accepterade! Det spelar ingen roll vem du älskar, hur du klär dej, vilket kön du har eller vilket slags sex du går igång på. Så länge man inte skadar någon annan så är det, och måste det få vara, ok! Jag kan aldrig acceptera något annat!
Det är därför Pride är viktigt och det är därför veckan måste fortsätta att finnas. Tills de andra 51 veckorna blir lika kärleksfulla och alla människor är accepterade för den de är. För att komma dit måste vi sprida kärlek likt konfetti! Särskilt till dem som inte förstår bättre.
Jag ser redan fram emot nästa år och att få stå mitt i vägen, med kameran i högsta hugg och i 3-4 timmar fota glädjen och kärleken i Prideparaden. Det finns inte mycket som slår det 🙂
Kärlek kan man väl egentligen fira hur mycket som helst, eller hur? Vår bröllopsdag blev lite rumphuggen, vi vill ju gärna ha vatten som tema på vår bröllopsdag – men kunde av olika skäl inte fixa det just det dagen. Så i måndags firade vi bröllopsdag en gång till 🙂
Vi förlovade oss på en strand på Öland. Vi gifte oss ombord på en skärgårdsbåt till Drottningholm. Bröllopsresan var en kryssning på Medelhavet. Första bröllopsdagen var ombord Birkacruises på en långkryssning till Gotland och den andra gick återigen till Drottningholm, med samma båt som vi gifte oss på. Ni ser mönstret va? Vatten!
Vår tredje bröllopsdag firades däremot hemma på altan, iofs mysigt med gott både på tallriken och i glasen. Men vi saknade vattnet… så i måndags körde vi bröllopsdagen i repris genom att kliva på ”vår” båt och ta en tur till Drottningholm. Å vi hade sån sagolik tur! Den kapten vi åkt med senaste gångerna hade kallat in ersättare och ersättaren var skepparen som styrde skutan när vi gifte oss! Han hade tom bilder kvar i sin telefon upp ifrån sitt perspektiv som han visade oss. Så himla kul!
Så det blev en extra trevlig tur, solen sken och allt var precis så där fint som det ska vara en sommardag i Stockholm. Vi gick runt på Drottningholm, satt vid dammen och myste, åt en glass och tog sedan båten tillbaka till stan igen. En helt igenom mysig bröllopsdag, även om det var fel datum. Men vad gör det lixom?
Det är alltid lika mysigt att ta en båttur genom skärgården. Och vi kan absolut rekommendera att gifta sej ombord. Vi är sååå nöjda med vårt val av vigselplats. Särskilt som vi hade den härligaste besättningen och en kapten som hängde i båttutan under bröllopskyssen. Jag kan lova att hela Stockholm hörde 🙂
Så i år firade vi alltså vår bröllopsdag två gånger, vem vet… det kanske blir fler… eller också firar vi något annat. Man ska fira så mycket man bara kan!
Så här i slutet av sommaren brukar jag få en lite dipp och fundera på vintern. Igår fick jag en rejäl dipp och fick nästan panik när det bara var 12 grader på morgonen. Det är då man börjar googla på resor…
Den här sommaren har varit jobbig tycker jag, vädret har svängt fram och tillbaka och inte riktigt kunnat bestämma sej. De senaste två veckorna har varit ljuvliga, men nu har det vänt igen och den där rejäla värmen är nog ett minne blott.
För att hänga upp mej på något och ha något att se fram emot vill jag ha en resa bokad. Den här vintern ska jag även fylla jämnt och jag vill inte vara hemma! Så igår började jag kolla på resor… var skulle jag vilja fira min födelsedag? Vilka platser får vi frågor om som vi inte kan svara på? Vad borde man se innan det blir förstört av olika anledning? Min sk bucketlist är i stort sett avbockad, men det finns ju platser jag vill se utan att de är på listan. Som tex Bali, Maldiverna, Hawaii mfl.
Kap Verde – Sal
Så vi började titta och tittade mer och mer på Maldiverna. Det såg ju himla härligt ut och de som varit där är nöjda. Bara tre timmars tidsskillnad, sånt gillar jag. Det blir nog väldigt bra bilder där, antar jag som älskar att fota. Det verkar inte finnas några dåliga platser eller hotell där, allt verkar fint och välskött. Vi hittade ett alldeles nytt hotell som vi är lite sugna på, vi ska sova på saken så får vi se. Det handlar ju om rätt mycket pengar… men är det någon resa som får kosta så är det väl bröllopsresan och 50-årsresan antar jag?
Vi får se hur det blir, men en resa blir det! Hur firade ni er 50-årsdag? Har ni någon drömresa?
Jag får mängder med frågor om hur man kommer upp på banan igen efter semester och ingen koll alls. Några kallar det för förfall, andra för katastrofveckor – jag kallar det bara för en lätt dikeskörning. Man ska inte vara så hård mot sej själv.
Det är så jäkla lätt att bara strunta i allt, äta det som bjuds och inte tänka alls – för börjar man tänka får man dåligt samvete… jag säger ofta att vi människor tänker för mycket. Det är tankarna som ställer till det för oss, både på gott och ont faktiskt. Det är med tankarna som undanflykterna och ursäkterna kommer, oavsett vad det gäller. Så gör som när ni gick på semester; sluta tänk! Iaf nästan 🙂
Enkelt kan man säga:
*Sätt stopp nu! Inte imorrn eller på måndag – utan nu!
*Gör veckomeny och matlådor! Sno mina matsedlar rätt av eller plocka det som lockar. Du hittar dem HÄR. Laga mycket mat när du väl lagar och lägg i frysen. Bra matlådemat hittar du HÄR.
*Se inte bakåt, stryk ett streck, kör framåt. Utan att tänka – gör bara. Som när jobbet är tråkigt, gör det bara. En del dagar funkar bättre än andra, så är det – oavsett om det handlar om jobb eller viktminskning.
Dessa är mina tre standardknep som funkat för mej i 19 år. Jag säger inte att det är lätt, men jag säger att det går och att det är värt det. Det enklaste är förstås att man inte trillar ner för långt i diket, helst inte alls – men nu händer det ändå och då behöver man enkla lösningar.
Känns det jobbigt, kanske tom oöverstigligt? Ja men ta då en måltid i taget och gör den så bra som möjligt. Har du bra rutiner när det gäller frukost, klamra dej fast vid dem och försök sedan att göra lunchen lika bra. Klarar du även middagen och håller dej inom ditt kostprogram en hel dag – jamen grattis – du är bäst! Har du klarat en måltid så klarar du en till. Har du klarat en hel dag, så klarar du en till. Belöna dej med något när du fixat en hel vecka. Om inte minuset på vågen räcker som belöning alltså.
Å skulle du ändå inte komma upp på banan så har jag ett supertips, som faktiskt maken påminde mej om. Håll i er nu… detta funkar alltid! Tänd lampan, klä av dej naken och ställ dej framför spegeln. Du får inte blunda! Gillar du det du ser så kan fortsätta göra precis som nu – gillar du inte det du ser så etsa fast bilden på hornhinnan och kliv upp ur diket. Ta gärna en bild, fast den kan vara i bikinin eller liknande, och ha att jämföra med. Den är inte rolig att ta, men är bra att ha i slutänden.
Å ta det lugnt! Små steg. Tänk hälsa, då brukar vikten trilla av på köpet. Det säger sej självt att en frukt är bättre än en glass och att även en kort promenad är bättre än tv-soffan. Jag brukar prata om 90/10. Det är helt ok att sköta sej till 90% och göra lite som man vill de resterande 10%. Man kanske inte rasar i vikt då, men det blir mer uthärdligt i längden. Jag är hellre glad över ett tappat hekto än upprörd över att inte ha gått ner ett kilo. Ser ni skillnaden? Det är roligare att vara glad 🙂
Det är alltid bra med motion och träning, men börja med maten – det är den som betyder mest vid viktminskning. Börja inte med allt på en gång, ta ett steg i taget. Se till att detta blir sista gången ni börjar om, nu ska det bli en livsstil – så ni slipper köra upp ur det där förbenade diket igen i januari. Jag har tidigare skrivit ner mina fem bästa tips för att göra viktminskningen hållbar, dem hittar ni HÄR.
Sammantaget kan man nog säga att mitt enda råd är att inte vänta på att motivationen ska infinna sej. Motivation är enligt mej ett hjärnspöke som bara ställer till det för oss, som kommer när vi tänker för mycket. Även om det är knepigt att ta det där första steget upp ur diket, så kan jag lova att nästa steg blir lättare – bara ni tar det där första. Å sen går det av sej självt, iaf till nästa prövning kommer… tex kräftskivorna och höstmysen. Så se till att komma igång nu och skapa goda vanor som du kan gå tillbaka till varje gång det varit lite extra. Man får festa och det kommer att komma fler diken och bli plus på vågen, men då har man de goda vanorna i bakhuvudet och kör direkt upp på banan igen. Ingen skada skedd.
Så kom igen nu! Idag är det tisdag – det är en jättebra dag att börja sitt nya liv 🙂
Jag försöker ge tips till en hållbar livsstil även på instagram, häng med där om ni vill @marlenerinda
Juli är snart över – hur snabbt gick inte det? Swosch sa det, så var det lixom förbi. Eller ja, tre dagar kvar, men ändå.
Äntligen har käre maken fått semester. Så nu har vi 14 dagar med bra mat och nya spännande recept som ska göras och långa promenader där vi avhandlar hela livet och världsproblemen. 14 dagar då vi tar extra hand om vår hälsa och varandra, så skönt!
Dagarna brukar börja med gemensam frukost, sen åker jag och tränar – han springer en runda och efter det blir det gemensam hundpromenad. Medan Martin fixar lunch sitter jag och skriver, vi äter länge och drar sedan till mina föräldrar som har pool och badar hunden och oss. Middagen äter vi hemma (han fixar mat, jag jobbar) och tar sedan ytterligare en lång promenad med hunden lagom till solen går ner. Så ser en vanlig och himla bra dag ut när vi har ledigt här hemma. Eller ”vi”… jag jobbar ju på som vanligt…
Veckans väder ska ju bli blandade skurar kanske man kan säga, här är veckans meny som jag försökt anpassa till vädret:
Allt är lättlagat och går hyfsat snabbt. Tonfiskröra är kanongod även till bakad potatis, precis som kycklingröran funkar även i wraps. Kycklingen med pizzatäcke och kasslergratängen går bra att frysa i matlådor och ta fram senare. Glassen är så lätt att göra och väldigt god, går att göra även med annan frukt. Å missa inte potatiskakan! Den är kanongod, mycket godare än vilken potatisgratäng som helst 🙂
Jag älskar vädret vi haft de senaste dagarna! För mej är det perfekt när tempen rör sej förbi 25 grader, det är strålande och sol och en svag bris. Då mår jag som bäst!
Rutinerna som blir när värmeböljan knackar på är så behagliga. Vi har skugga och svalt i vårt vardagsrum och på altan. Så jag kan sitta och jobba medan hunden ligger och sover i skuggan ända fram till lunch. Då får jag massor gjort eftersom hjärnan funkar bättre vid värme. Jag sover även bättre just nu, så hela jag fungerar bättre.
Vid 14-tiden tittar solen runt hörnet på huset och då det blir lite för varmt för hunden för att det ska vara hälsosamt. Då packar vi ihop oss och drar till mina föräldrar i Tullinge som har pool. Där hänger vi sedan resten av dagen, och jag passar på att läsa böcker som ska recenseras. Man får samla ihop ett gäng under vintern, som sedan kan läsas i solen 🙂
Idag har jag fått ihop en text om Irland och två recept. Nu fortsätter arbetsdagen med en bok i poolen. Hoppas ni mår minst lika bra som jag!
Äntligen har värmen kommit! Jag älskar det! Men jag vet att ni är många som tycker att det är jobbig och blir knepigt med bland annat mat.
När det är varmt äter man på ett annat sätt, iaf jag. Det ska gå snabbt, helst sköta sej själv och vara lite lättare. Inga tunga köttgrytor, utan mer fisk, skaldjur och vegetariskt – tycker iaf jag. Här kommer därför massor med tips som jag tycker funkar i värmen.
Vill ni ha specifika tips för grillen hittar ni massor HÄR!
Här är några av mina sommarfavoriter, klicka på rätterna så kommer ni till recepten:
