Nu har det gått några dagar av det nya året och många av er har kört igång med ”den stora hälsoresan”. Ett litet ord på vägen bara; kör inte ”all in”, för istället in en förändring i taget och gör en hälsosam resa som håller i längden.
Här finns några av mina bästa tips för en hälsosam, hållbar och smart viktresa, kolla in dem. Jag försöker även ge tips, pepp och råd på instagram @marlenerinda. Häng med där om ni vill 🙂
Vi gör inga större förändringar utan kör på som vi gjort de senaste åren. Det funkar bra och är vårt sätt att leva. Bra mat hela veckan (alltid färdiga matlådor i frysen) och godis på helgen, det måste jag ha annars tröttnar jag. Utan mitt godis blir det inte hållbart, förbud triggar mej.
2020 gav oss möjlighet att fokusera på vår hälsa och det gjorde vi väldigt bra! Vi är bägge i betydligt bättre skick nu än vi var vid den här tiden förra året. Vikten är där den ska vara, jag är hyfsat vältränad – nu ska bara Martin komma dit också. Jag har hela tiden sagt att jag ska vara i mitt livs form när jag fyller 65, så jag har lite tid på mej – men är på god väg och mår bättre än någonsin.
Så vi fortsätter på den inslagna vägen. Veckans mat fokuserar på lättlagat och det mesta är även snabblagat och en del funkar i matlådan till lunch dagen efter eller i frysen. Vi gillar när det är enkelt!
Ni som precis hittat hit ska vara extra välkomna, ni kanske undrar över siffrorna som står efter rätterna? Det är SmartPoints som vi viktväktare räknar. Här hemma har vi följt VV i snart 20 år och det funkar för oss, självklart kan alla äta maten i matsedlarna oavsett om man vill gå ner i vikt eller ej. Det är god mat helt enkelt!
Det finns inget som heter ViktVäktar-mat, vi lagar mat som funkar för alla – skillnaden är bara att vi har räknat ut hur många points den ”kostar”.
Gör en riktigt fin vecka, ja – gör! Det mesta är upp till oss själva hur veckan blir, faktiskt 🙂
Nyårsafton för oss började redan tidigt på morgonen. Martin gick upp 5 och jag en stund efter, redan klockan 7 satt vi i bilen och påbörjade de 50 milen till vårt svenska paradis.
De senaste veckorna hemma i Tumba har varit riktigt jobbiga. Sedan mitten av november har det smällt rejält i närheten av vårt hem, det har varit såna där smällar så man lyft ur soffan vissa gånger. Det har varit mycket värre än tidigare år och jag är tacksam över att pälsbollen slipper uppleva årets fyrverkerisäsong. Vissa kvällar har det låtit som tredje världskriget utanför och vi kunde ju bara gissa hur det skulle bli på självaste nyårsafton.
För ett par veckor sedan bestämde vi bla därför att nyår skulle firas på Öland. Vi kan lika gärna sitta där och jobba mellan nyår och trettonhelg och byta ut våra fyra Tumba-väggar mot fyra Ölands-väggar. Så det gjorde vi!
Vägen ner var nästan tom. Vi tog gott om tid på oss, åt frukost i bilen i Söderköping och lunch på Donken i Oskarshamn. Stannade för att fota vid Ölandsbron, tog små avvägar och omvägar, innan vi till slut kom fram till vårt hus i Löttorp på norra Öland vid 14-tiden. Då packade vi snabbt in våra grejer och gick direkt ut på promenad.
Solen sken, det var 4-5 grader varmt och alldeles ljuvligt. Nästan tomt på folk, men ett rådjur mötte vi allt. Och det var så tyst! Från tredje världskriget hemma i Tumba till total tystnad, det var så skönt. Vi var ute och gick i kanske 40 minuter och sen kröp vi ner i sängen för en tupplur innan middagen.
Vår nyårskväll blev väldigt lugn. Vi åt en trerättersmiddag, tittade lite på tv och inväntade 12-slaget. Det var lite fyrverkerier, mycket för att vara här – men inget emot det vi haft senaste veckorna. Kvart över 12 tror jag, vi låg i sängen och somnade nog direkt. På nyårsdagen vaknade vi vid 8.30 av att regnet smattrade lite på taket. Vi försökte ta en promenad på förmiddagen, men den fick ett hastigt avslut när det kom en rejäl hagelskur.
Vädret ser inte toppen ut de dagar vi ska vara här. Lite tråkigt förstås, men det får bli som det blir. Vi tänkte finkamma Öland på intressanta platser att se medan vi är här, så mycket som vädret tillåter. En del visas förstås upp här, men de flesta bilderna kommer på instagram @marlenerinda Häng med där om ni vill se hur Öland ser ut på vintern. Lite annorlunda är det faktiskt.
Har ni varit på Öland bortom turistsäsongen? Det är faktiskt väldigt skönt 🙂
Ni är många som frågar efter kickstartmenyer. Det enklaste är förstås att registrera sej hos Viktväktarna, så får ni tillgång till mängder med tips och recept. Där finns även färdiga menyer att ta del av. Ofta finns det förmånliga erbjudanden året om för att bli medlem.
Man brukar säga att man ska äta fem mål mat om dagen, frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och middag. Jag är jättedålig på mellanmål, men gör så gott jag kan. I mina förslag till er kommer jag att ge förslag på ett mellanmål, så får ni hitta på det andra själva om ni vill och behöver.
Ni som är med mej på instagram @marlenerinda vet att min frukost alltid består av en knäckemacka med smör och kokt ägg, ibland kaviar, te och frukt. Lunchen är oftast en matlåda från någon av föregående veckas middagar, wraps eller sallad, och middagen varieras. Vi har alltid veckomatsedlar med lagad mat som går snabbt att göra. Jag har VV-livet som rutin efter alla dessa år, det går faktiskt att få det 🙂
Det som föreslås till frukost har jag ofta som mellanmål, eftersom mina frukostar alltid är likadana. Min kickstartmeny här nedan är alltså inte hur jag äter, utan mitt förslag till dej som är ny i Viktväktar-världen.
Här nedan har jag alltså gjort förslag på en hel veckas mat. Jag försöker leva som jag lär och enligt Viktväktarnas rekommendationer, som innebär kompletta måltider med kolhydrater, protein och grönsaker och tänker enligt tallriksmodellen med halva tallriken med grönsaker, 1/4 med kolhydrater och 1/4 med protein.
Dessutom behöver kroppen fett ett par gånger om dagen, på mackan eller vid matlagning. Då håller vi oss mätta och kroppen mår bra. Lite vätska och en promenad som komplement, så funkar magen också bra. Åsså en godisbit på helgen, annars orkar man inte i längden och jag har orkat i snart 20 år
Jag har inget emot sötningsmedel eller lightprodukter, ni andra gör som ni vill! Här är mina förslag, alla recept finns på Du i Fokus
Här är en kickstartmeny för en vecka. Ni får själva lägga till hur mycket pasta/ris/potatis ni vill ha och lägga till det. Uteslut inte kolhydraterna! Kroppen behöver dem och ni ser ju själva att de faktiskt får plats.
Summa SP: Grön 20, Blå 17, Lila 17 plus 5 sp för 125 gr pasta till middag.
Hoppas detta hjälper er något. Som ni ser så är det helt vanlig mat! Inget konstigt, inga förbud, ni får tom plats med ett glas vin eller lite godis till helgen om ni vill det. Var inte rädda för att äta! Använda era dagliga sp och er veckobonus, det är så det blir hållbart i längden 🙂
För att summera den sista delen av 2020 behöver jag ta ett djupt andetag. Nu handlar det om förlusten av vår älskade pälsboll och den stora sorgen som nästan var förlamande. Idag är det nyårsafton och exakt fyra månader sedan han lämnade oss.
Den knäppaste Borderterrier-pojke som funnits, föddes den 7 februari 2007. Vi träffade honom första gången när han var 8-10 dagar och visste direkt att han skulle bli vår. 1 april flyttade han hem till oss, efter en lång väntan, och fick namnet Baileys.
Baileys blev mitt sällskap när barnen hade somnat för kvällen, när de var i skolan på dagarna eller hos sin pappa. Jag kände mej oändligt ensam innan han kom till oss, med hans sällskap var jag inte ensam mer. Barnen älskade honom förstås och han blev vårt allt.
Men han var inte helt frisk. Tidigt upptäckte vi att han hade problem med magen, men vi lärde oss att hantera det och efter kastrering blev han nästan helt bra. Rätt vad det var hade jag träffat Martin och var inte ensam längre, men Baileys var fortfarande huvudpersonen i våra liv. Alla som träffade honom älskade den bruna lurviga lilla hunden. Världen goaste och världens knäppaste. Han passade oss perfekt!
För 4-5 år sedan blev han konstig och det visade sej att han hade fel på sköldkörteln. Med lite medicin blev han ungefär som vanligt igen, men visst märktes det att han blev äldre. För två år sedan fick han konstiga utslag som var helt oförklarliga, men han repade sej från det också. Han var en liten tuffing, precis som matte.
Förra sommaren började han snubbla, han gruffade mer än tidigare, tyckte inte om när det blev mörkt och man såg att han började bli gammal. Han var 12 år och vi konstaterade att han var blind på ena ögat och döv på ena örat. Nu började mitt eget mentala arbete för att inse och acceptera att hans dagar var begränsade och att vi inte hade så mycket tid kvar tillsammans.
Baileys aka pälsbollen tyckte inte om vintern, fick han bestämma skulle det vara sol, torrt och runt 20 grader varmt. Då låg han på sin favoritplats på uteplatsen, där han hade koll på allt och alla. Han älskade att vara hos mina föräldrar, men med åldern ville han inte vara där för länge. När vi kom hem från semestern i februari i år, mådde han inte bra. Han hade saknat oss väldigt mycket och min mamma var väldigt orolig för honom. Han hade deppat ihop totalt och var nästan oigenkännlig. Men efter ett tag var han sej själv igen, men jag visste…
Där och då bestämde vi att aldrig mer lämna honom. Så länge han levde skulle han få vara hemma. Å så blev det. En enda natt lämnade vi honom efter det, det var på vår bröllopsdag i juli. Det klarade han fint, men det var sista gången, en månad senare tog vi avsked för gott.
Sista veckan i augusti blev han dålig. Han kräktes en hel natt, men var ok dagen efter. Men så började han kräkas igen och jag kände hur livet rann ur honom. Han orkade inte mer. Veterinären höll med oss och gav oss helgen tillsammans för att ta avsked. Alla kom. Alla satt hos honom och tog avsked på sitt sätt. Han hade världens bästa helg.
På måndagen den 31/8 kl 15.15 tog han sitt sista andetag, liggandes i min famn. Han var färdig med livet, allt gick väldigt lugnt. Det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Han var ju min bebis. Sorgen var total och brutal. Jag grät så jag knappt fick luft. Första veckan kommer jag inte ens ihåg, jag bara grät. Andra veckan också. Sen fick vi hem hans urna och allt blev pyttelite lättare, han var hemma igen – även om det var i fel form.
Fyra månader har gått och jag saknar honom fortfarande så oerhört mycket. Bara när jag skriver detta är det omöjligt att hålla tårarna borta. Jag kan inte ens förstå att det är fyra månader sedan jag kramade honom sista gången eller att jag aldrig mer får vakna brevid honom. Min älskade pälsboll och min allra bästa vän. Han som älskade bollar, mys, pipleksaker och kunde göra precis vad som helst för att få smaka mattes lakrits 🙂
Känslan för sista delen av 2020 är sorg och en stor tomhet. Jag har aldrig sörjt någon så mycket som jag sörjer min älskade pälsboll. Han var bara en liten brun hund, men den finaste och mest älskade av alla små bruna hundar. 13,5 år fick vi tillsammans och det är jag enormt tacksam för. Men jag är fortfarande så ledsen och vill bara ha honom tillbaka. Jag tänker på honom flera gånger om dagen, ser bilderna på honom, drömmer om honom på nätterna och saknar honom varenda minut. Hjärtat har numera ett litet hål som aldrig kommer att läkas.
Dom säger att det går över och att det blir bättre – jag är inte så säker. Men livet går vidare trots allt.
2020 började ju ändå bra, med en fin resa och allt. När vi kom hem stängde hela Sverige över en natt och vi fick en massa tid över. Rätt snart kom påsken med en sammanhängande ledighet, skulle vi ta tag i ”den stora rensningen” så var det nu! Det var dax att dyka ner i källaren för, i bästa fall, sista gången. Nu skulle det ske, grejerna skulle bort!
Vår källaren är inte ens en källare, det är en krypgrund. Där har vi haft översvämning tre gånger, vid den första för tio år sedan förstördes massor. Ändå fanns där alldeles för mycket grejer fortfarande… det tog faktiskt flera dagar att ta upp allt. Mest för att det inte fanns plats i vardagsrummet att lägga allt, så det fick bli vart efter grejerna sorterades och försvann.
Vi stängde av nostalgin totalt. Nu skulle grejerna väck på ett eller annat sätt. Mängder sattes ut till försäljning och det var skytteltrafik av köpare hem till oss. Mycket gavs bort (som på bilden, den som ville fick ta) och secondhand. När källaren var tom tömde vi även vinden, det som var kvar skulle nämligen få plats där. Å det får det nu!
Vart efter källaren tömdes blev vi lättare och lättare och när vi ställt sista lådan på sin rätta plats på vinden var lättnaden total. Den fulla källaren och den överfulla vinden står nu hopplockad i ca 20 plastbackar på vinden. Snyggt och prydligt. Fattar ni känslan!!!
Reserestriktionerna kom och vi tänkte att det är väl bara att fortsätta. Förrådet var i bedrövligt skick, golvet hade tom börjat sjunka in och det luktade lite konstigt där. Vi visste att vi skulle vara tvungna att riva det helt inifrån och nu skulle det finnas tid. Det var bara att sätta igång. Mer röja, sälja, ge bort. Köparna fortsatte komma, grejer försvann i en strid ström men även loppislådorna fylldes och snart stod ett 20-tal kartonger proppfulla i garaget i väntan på en loppis som numera var förbjuden att ha.
Hur stor eller liten en renovering än är, så blir det alltid större än man tänkt sej. Vi fick mycket riktigt riva hela förrådet, på insidan, men där var så mycket konstigheter och fusk bla under golvet och i väggarna, att en del av det som vi tänkte behålla fick rivas ändå och byggas om. Men till slut stod vi där ändå, med ett helt och fräscht förråd. Med nya funktionell förvaring och kunde lasta in det som faktiskt skulle vara där. Ett hörn behöll vi tomt, där skulle loppislådorna få bo över vintern.
Nu var vi inne i Juli och insåg att vi blir nog hemma över hösten också. Vi kanske skulle passa på att ta hand om garaget också? Så det gjorde vi! Även den här gången blev projektet mycket större, då vi bla hittade hål in till grannarna och en humlebo i väggen. Men det blev ordning och reda även i garaget och innan vi stuvade in alla grejer igen, körde vi en sk Loppis-Safari inne i garaget och sålde av massor! De 20 loppiskartongerna blev 8 och får plats i förrådet nu, tills vidare.
När vi fixade med garaget och inredningen där, passade vi på att även göra om utrymmet under trappen inne, så det blev ordning där också. Och medan vi gjort allt detta har vi alltså gått och gått och gått. I maj började vi upptäcka Botkyrkas olika motionsslingor, under hösten tog vi oss vidare till Huddinge – där vi har en hel del kvar att upptäcka. Hittills i år har vi gått ungefär 300 MIL!!!
Som grädde på moset röjde vi även i trädgården under sommaren och fixade vardagsrummet under hösten och vi har självklart lagt upp planer för nästa års projekt. Då ska vi fixa entrén och bygga trädäck på baksidan. Sen är allt tipptopp!
Vi har alltså fått ordning i alla utrymmen som samlar saker. Sålt av massor. Renoverat två stora projekt. Och gått 300 mil. Fattar ni vilka bra grejer vi har gjort och hur lycklig jag är! Källaren och förrådet har legat som en tyngd över mej, nu är den borta!
Förverkligandet av den där drömmen om att få plats i en husbil och bo i den på heltid kommer närmare och närmare. Det vi ser nu, är det vi har. Hela vårt hem får snart plats i ett sånt där förråd som man hyr och det är ju dit vi vill komma. Nyckelringen har vi redan, bara resten kvar 🙂
2020- året då vi röjde, renoverade och promenerade!
Så har den tiden på året kommit då man ska summera allt som hänt de senaste 12 månaderna. Jag delar upp summeringen i flera delar.
2020 är ett jäkla skitår, men inte enbart faktiskt. Året gav oss chansen till att ta hand om oss och vi tog chansen direkt!
Allt började så bra med en härlig resa och firandet av att tant (jag) fyllde 50. Vi hann hem och började komma in i vardagen igen när corona slog till och stängde ner allt. Jag hade flera jobbresor inplanerade och vi skulle fota flera mingel och Röda Mattor – några hann vi göra men det mesta ställdes in på bara några timmar. Vi fotade vårt sista jobb 10 mars, sedan dess har jag varit hemma helt, Martin kom hem några dagar senare.
Vi accepterade situationen direkt och insåg att vi blir hemma på heltid väldigt länge. Jag trodde till midsommar – Martin sa direkt att det blir minst till augusti. Nu är det december och vi sitter fortfarande här… Jaja, vi deppade iaf inte ihop som många andra. Vi har ju varandra och gillar att tillbringa tid tillsammans. Det var ju så vi hade det under våra första år tillsammans, då vi både bodde och jobbade ihop. Så vi tyckte det var rätt mysigt faktiskt. Back to basic lixom.
Vi gjorde upp en plan direkt. Nu när vi bara skulle träffa varandra och alla fester, mingel och jobb var inställda och Martin inte behövde lägga tid på att åka till och från jobbet – så fick vi helt plötsligt massor med frigjord tid. Mellan 2 och 4 timmar varje dag faktiskt. Den tiden skulle vi lägga på vår hälsa!
Den 16 mars började vi gå ”till och från jobbet” varje dag, dvs en sväng runt kvarteret morgon och kväll. Jag styrde upp min sömn och kosten direkt, Martin behövde lite startsträcka men tog tag i sin kost på riktigt i april. Min träning fortsatte som vanligt, men nu blev verkligen alla planerade pass gjorda.
Vi började även kolla in alla kommunens naturstigar och upptäckte dem en efter en och hade skitroligt på vägen. Sen har vi fortsatt av bara farten och även tagit oss vidare till nästa kommun. Ni som hängt med på instagram @marlenerinda har sett hur vi har kämpat och hur vi har gått och gått och gått 🙂
Vi hörde tidigt att ett högt BMI förvärrade sjukdomen, vi tänkte inte tillhöra den skaran. Så istället för att sitta och deppa över allt vi inte fick eller kunde göra, tog vi alltså ett rejält tag i oss. Och som vi gjorde det! Jag var redan sk normalviktig, Martin vägde lite för mycket. Idag, drygt 9 månader senare, har jag gått ner 7 kg och Martin har gått ner hela 18 kg! Och detta bara genom att ta två dagliga promenader, sova ordentligt och äta ungefär som vanligt men mindre mängd.
Vi har inte uteslutit något eller haft några förbud. Ingen uppoffring alls alltså, bara lagt till sånt som är bra för hälsan. Å det är så vi har tänkt hela det här året, vi har satsat på vår hälsa och att göra det som är bäst för vår knopp och kropp. För att vi är värda det och för att vi vill hålla i längden.
Som sagt; vi anade att detta skulle bli långvarigt och utnyttjade situationen som vi ofrivilligt hamnat i. Istället för att lägga på oss ”corona-kilon” som många andra, har vi istället använt ”corontänen” för att ta bort kilon. På vägen har vi försökt att peppa andra att göra detsamma, vet inte hur bra vi lyckats med den biten dock… En och annan har nog tom blivit irriterad på oss…
Som det ser ut nu så kommer corona att styra vår värld i minst 3-4 månader till, landet kanske så sakta börja öppna i april/maj Det finns alltså ytterligare tid för oss att göra lite till – och för er som inte gjort något än finns fortfarande tid att köra igång.
ALLA behöver jobba på sin hälsa! Det måste inte nödvändigtvis handla om kilon och vikt, utan kan även handla om styrka, balans eller smidighet. Kroppen behöver både motion och muskler, särskilt när vi blir lite äldre. Eller varför inte prioritera sömnen? De allra flesta av oss sover faktiskt för lite. Vi har alla något som kan bli lite bättre.
Tänk hälsa! Vad behöver din kropp mer eller mindre av? Vad kan du med enkla grepp förändra, utan att göra om hela ditt liv alltså? Behöver du ta en promenad, sova lite mer, äta mer grönt – jamen gör det då! Tänk inte ta bort – utan lägg till. Lägg till bra vanor, så försvinner många av de dåliga på vägen. Tänk inte att du offrar något utan istället ger dej en chans att leva lite längre. Bli lite friskare. Må lite bättre. Nu har du chansen till förändring och man hinner rätt mycket på 3-4 månader.
Som sagt: man måste inte göra jättestora förändringar, man kan komma rätt långt ändå. Jag tränar 15 minuter, tre gånger i veckan och på bara ett år syns det lite skillnad. Två halvtimmes promenader varje dag är kanske mycket begärt, men ta en kortare iaf. Så sover du bättre och då blir allt bättre. Med små förändringar och små steg kommer man rätt långt 🙂
När alla restriktioner är över hoppas jag att jag mår bättre än någonsin i kroppen. Å det hoppas jag att ni också gör! Nu vill jag poängtera att jag är väl medveten om att ni som jobbar inom vården (och skolan mm) har ett helvete – men vi andra kan ju ta hand om oss så ni i bästa fall slipper oss.
2020 var alltså året då vi tog ett helhetsgrepp om vår hälsa och jobbade målmedvetet med den biten. Vi kom långt med små medel och arbetet fortsätter även 2021 – 2022 – 2023 – ja ni fattar. När det gäller kroppen och hälsan blir man aldrig färdig, det är ett ständigt pågående arbete. Ett arbete som blivit rätt trevligt faktiskt, det är kul när man ser och känner förändring 🙂
Nu undrar jag förstås; Du som hade möjligheten och fick mer tid – tog du också chansen att ta hand om dej lite extra. Eller är det din tur nu?
Om bara några dagar är skitåret 2020 över!!! Vi vänder blad och ser fram emot 2021, som bara kan bli bättre.
Nu kommer massor med frågor om hälsa, vikt, träning och allt annat som hör nyårslöften till. Ni hittar mängder med svar under ”TIPS – Viktresan” om ni vill se hur jag gjort och mina tips för att göra hälsoresan just hälsosam.
På Facebook har jag även två vv-grupper, Viktväktarna Pepp och Viktväktarna Recept med Smartpoints. Jag finns överallt och hjälper dej mer än gärna att nå ditt mål. Jag vet ju att det både går att gå ner i vikt och sedan även hålla den nya vikten 🙂
Kosten är viktigast, jag ska försöka sätta ihop kostprogram för alla veckans dagar och måltider, om jag får tid. Så länge får ni hålla till godo med mina veckomenyer.
Nyår blir lugn för oss. Vi måste se till vårt hus på Öland och kommer att fira där. Det blir nog en enkel trerätters, förmodligen hummer till förrätt, en god bit kött och potatiskaka till varmrätt och någon söt efterrätt. HÄR finns tips om ni behöver. Veckan bjuder på många bra rätter för matlådan, så gör lite extra till livet efter nyår.
Som tradition äter vi pizza på nyårsdagen, HÄR finns flera att välja på, vi tar knäckepizza som är superenkelt och hyfsat ”smalt”. Har ni inte testat det så är det dax 🙂
Ha ett riktigt gott slut och ett gott nytt år. Nu gör vi 2021 så bra vi bara kan!
Så har julhelgen nästan passerat. Vi har nog aldrig firat mindre än i år, precis som många andra antar jag. Men vi hade nog firat på samma sätt även om årets jul varit normalt. Sedan förra året, är detta lixom det nya normala för oss.
Förra året bestämde vi nämligen att vi skulle ha ett minimalt julbord och sluta helt med julklappar och det gjorde vi. Ofta är det något som man bara säger och sen köper någon något ändå, men så blev det inte för oss. Det var verkligen inga julklappar, och det var så skönt!
Istället hade vi bestämt att vi skulle göra något efter jul istället och ta vara på tiden tillsammans. Det är det enda vi behöver numera, en trevlig stund tillsammans. Nu blev det inte så ändå förra året, bla för att vi åkte iväg på min 50-årsresa och när vi kom hem började corona ta över världen. Men men, det kommer ju flera år 🙂
I år behövde jag bara kolla av att samma sak gällde och alla pustade lättade ut, precis som jag. Martin hade redan innan köpt ett kameraobjektiv till sej och en ny mobil till mej. Och igår hade vi helt plötsligt köpt en ny tv också! Jag som inte alls gillar att göra av med stora pengar fick lite ångest, men men… ibland får man lixom bara blunda och hoppa. Han är iaf glad som ett barn på julafton och jag är nöjd över en telefon som funkar och tar himla bra bilder. Alla bilder här i inlägget är taget med mina nya iPhone 12 PRO.
Man kan nog säga att juldagarna bestått av väldigt lite sitta men en himla massa steg. Det första vi gjorde på julafton när vi såg att solen faktiskt sken var att kasta på oss kläderna och ta en lång promenad, med kameran förstås. Vi hade tomteluvor på oss hela vägen och de få vi mötte hälsade så glatt på oss. Sen var vi hos mina föräldrar några timmar och när vi kom hem tog vi en promenad till. Bara för att det var skönt och jag ville testa mörkerfoto. så det blev till slut 13 000 steg, på julafton!!! Det har nog aldrig hänt förut.
Vi hade hört att det skulle komma en massa snö på juldagen, så vi startade dagen på samma sätt som dagen innan för att hinna innan snön kom och sen tränade jag faktiskt precis som jag brukar göra på fredagar. Vid lunch började snön långsamt singla ner och då var vi ju bara tvungna att gå ut igen och ta nya bilder. Så hade vi helt plötsligt tagit 13 000 steg den dagen också. Utan minsta ansträngning 🙂
Idag låg snön fortfarande kvar och jag visste att en av våra bekanta har pyntat ett av våra motionsspår med julgranskulor. Tänk så fina bilder detta kunde bli med snö. Martin var med på noterna, redan kl 10 var vi ute i skogen som var nästan öde och alldeles tyst. Å nog blev det fina bilder alltid. Vi hittade nog ett 50-tal kulor längst slingan vi gick och en timme senare hade vi massor med bilder och massor med steg. Att fota är ett himla bra sätt att samla steg på. Resten av dagen har vi pysslat med annat, så det har inte blivit någon mer promenad – men 12 000 steg tycker jag är helt ok.
Så 38 000 steg på tre juldagar. Det är ju faktiskt nästan värt en bragdmedalj! Det var inte ens jobbigt. Å jag vågar nästan inte berätta hur många bilder jag tagit… men det kan nog vara typ 500… jag vet, mitt avtryckarfinger är lite väl effektivt ibland. Men jag har några väldigt fina bilder nu, några ser ni här, mer finns på instagram @marlenerinda och fler kommer där vart efter.
Jag gissar att er julhelg varit mer stillasittande 🙂
Nu är det såååå nära! På juldagen smäller det! Då är det dax för premiär av Familjen Bridgerton på Netflix. Jag har bokat tv´n och förberett ett maraton 🙂
För ganska exakt ett år sedan satt jag på flyget hem från Filippinerna och sträckläste första boken i serien om de åtta syskonen Bridgerton. Jag hade inte ens hört talas om dem, men blev helt fast och slukade dem vartefter de översattes och släpptes i Sverige. Sedan dess har det kommit en ny bok ungefär varannan månad, den sista delen kommer i slutet av januari. Jag längtar!
Å på juldagen kommer alltså böckerna som tv-serie på Netflix. Vad jag har förstått så blir det en bok i taget, första säsongen är åtta avsnitt på ca 1 timme vardera. Det som gör saken extra spännande är att det nästan bara är okända namn i rollistan, förutom Julie Andrews (skvallerskribenten Lady Whistledown) som man inte ser utan bara hör rösten av.
Det kommer att bli ett kostymdrama utan like, jag har sett en del bilder från inspelningen och trailern. Vackra kläder, fantasifulla frisyrer, pampiga miljöer, sådär härligt ”1800-taligt”.
Första boken och alltså första säsongen handlar om Daphne Bridgerton (Phoebe Dynevor), den äldsta dottern i familjen Bridgerton, som precis gett sig ut på Londons äktenskapsmarknad – i hopp om att gå i sina föräldrars fotspår och hitta sann kärlek. Daphnes framtidsutsikter verkar initialt helt enastående, men när hennes äldre bror allt oftare avfärdar hennes potentiella friare börjar den mystiska skvallerskribenten Lady Whistledown att sprida rykten om Daphne i sina societetsnyheter.
En dag möter Daphne den åtråvärde och rebelliske hertigen av Hastings (Regé-Jean Page), en ungkarl som är fast beslutad om att han aldrig ska gifta sig, men som förstås står högt i kurs hos stadens alla societetsmödrar. För att slippa tjat ingår de i en allians och låtsas vara intresserade av varandra. Överenskommelsen och samförståndet övergår i vänskap och snart slår det förstås gnistor. Underbart förutsägbart 🙂
Jag har ingen aning om när på dygnet den 25/12 som serien släpps, men det som är bra med Netflix är ju att alla avsnitt släpps samtidigt. Så jag har bokat tv´n och tvingat Martin att sitta brevid, jag har tittat på massor av hans serier – nu är det hans tur att titta på min. Å vi kommer att maratontitta! De åtta avsnitten har vi förmodligen sett färdigt senast på lördagkväll.
Har ni läst böckerna om familjen Bridgerton? Kommer ni att titta?
