14 dagar, 2 veckor… fattar ni att operationen snart är över! Om exakt två veckor ligger jag och kvider i soffan av smärta… antar jag. Jag vet ju inte. Har bara hört att det ska göra för jäkligt ont efteråt. Å det verkar faktiskt som att allt ska gå vägen! Imorse visade vågen 59,2 och det räcker för att inte bli hemskickad. Jag tror att jag klarar det!

Så nu börjar förberedelserna på riktigt. Trädgården är städad och allt skräp är bortkört. Det blev höstrensning lite tidigare än vanligt och mycket mer än vanligt. Nu är det gjort och hela trädgården ser helt tom ut. Vi har klippt bort allt som blommat klart, klippt häckar och trimmat buskar. Det är riktigt fint och prydligt och känns skönt att ha fixat redan nu. Annars hade det ju inte blivit gjort förrän kanske i oktober och det känns lite för sent. Då ska ju julslingorna redan vara uppe 🙂

Nästa stora projekt blir att städa huset grundligt. Allt ska torkas och inte en gnutta damm ska finnas kvar med tanke på infektionsrisken. Dagen innan operationen lämnar vi bort pälsbollen till mina föräldrar, tvättar all textil och byter lakan i alla sängar. Då borde vi ju ha gjort vad vi kunnat tycker jag.

Det närmar sej med stormsteg och nästa vecka är det dax att träffa narkosläkaren. Där ska jag väl vägas och mätas antar jag, vi ska prata mediciner osv. Veckan därpå ska jag lämna blodprover och köpa en speciell behå som jag sedan ska ha närmaste tiden efter operationen. Jag måste tänka ut mat som man kan äta med en hand alternativt med sked, liggande i soffan. Jag har nämligen hört att man inte kan använda armarna särskilt bra direkt efter och särskilt inte att hålla något med båda händerna framför sej. Så taco är alltså uteslutet. Det kanske är nu jag ska dricka såna där shaker, om nån annan skakar dem åt mej alltså…

Jag känner mej faktiskt redo! Jag är definitivt redo att bli av med tyngden och säger gladeligen bye bye till E-kuporna. Just nu känns det ungefär som sista veckorna av en graviditet. Då fick det göra hur ont som helst, bara ungen kom ut. Nu får det göra hur ont som helst och bli vilka ärr som helst bara det blir gjort. Å jag vet att många av er tycker att ingreppet är onödigt och gärna skulle ha mina bröst. Men ni är inte jag och ni lever inte i min kropp. Ok?!

Jag kan inte röra mej ordentligt, kan inte ligga bekvämt och sova, kan inte träna som jag vill, kan inte klä mej som jag vill. Jag kan inte leva som jag vill helt enkelt! Om två veckor kommer det vara ännu värre, men sen… sen ska jag göra allt det där som jag vill göra. I min nya C-kupa, eller vad det nu blir  🙂

Jag kommer att lägga ut före- och efterbilder. I bikini!