Jag tycker om mat med mycket smak, men helst inte starka smaker. Det afrikanska köket passar mej perfekt, men det gör även Mellanösterns. När Beirut Café på Östermalm fyllde 25 år fick jag njuta av en hel buffé med härliga smaker.

När Beirut Café öppnade 1999, var det på Engelbrektsgatan på Östermalm. Sedan 14 år håller man till i Östermalmshallen, med ingång och café i gatuplanet och restaurang en trappa upp. Det är nästan så jag skäms… men trots att jag passerat hur många gånger som helst – så har jag aldrig varit inne. Nu vet jag vad jag har missat.

Beirut Café är familjen Karroums skapelse. Numera är det Elias som står som chef, på pappret, i själva verket är det fortfarande hans 78-åriga mamma som bestämmer. Hon står fortfarande i köket flera dagar i veckan och provsmakar regelbundet alla rätter, så att de alltid ska smaka som de alltid har gjort. Det ska vara autentiska smaker och lagas på traditionellt vis. Det är detta som varit framgången alla år och som gjort att meny hela tiden varit densamma. När man försökt att ändra något har det inte gett tillräckligt positivt utfall för att hålla fast vid. Stammisarna vet vad de vill ha och kommer tillbaka år efter år.

Vi var ett litet gäng inbjudna journalister, bloggare och folk från media som blev visade runt och fick höra Elias berätta om restaurangens historia. Sen bjöds vi på en fantastisk buffé med röror, vindolmar, tabbouleh, kycklingvingar, fyllda piroger och en massa annat gott.

Man kan säga att Libanesisk mat är en mix av öst och väst, med starka influenser från övriga Medelhavets matkultur. Det är mycket färsk frukt och grönsaker, nötter, ost och yoghurt och färska kryddor som bladpersilja, koriander och mynta. Just koriander är väl inte min favorit, men lite är helt ok.

En traditionell Libanesisk måltid består av många rätter och inleds alltid med sk meze ofta hoummus (kikärtspuré), baba ghanoush (aubergineröra), tabouleh (sallad på bladpersilja och bulgurvete), falafel och smaksatt yoghurt av olika slag. Allt äts med färskt pitabröd. Man börjar alltså med kalla rätter, för att fortsätta med varma som tex vindolmar eller ostrullar. Man får inte äta för mycket direkt, för snart kommer lammet, kycklingen och fisken fram. Alltsammans avslutas gärna med färsk frukt och ett gäng söta bakverk. Som pricken över i får man även en liten kopp med kardemummakaffe.

Alt var sååå gott! Filodegsrullarna med fetaost tog jag lite för många… och vindolmarna… jag älskar vindolmar! Mätta blev vi, men inte sådär obehagligt som det kan bli efter en buffé – utan mer behagligt. Sådär så man mår bra, men gärna skulle ta en liten siesta på maten. Det kanske Elias skulle börja med, en liten siestalounge där man kan ta en lur efter maten 🙂

Det tog mej alltså 25 år att gå in genom dörrarna på Beirut Café, men det kommer inte att dröja 25 år till innan jag kommer tillbaka. Nu har jag fått mersmak och skulle gärna äta en hel middag här, så som den serveras på restaurangen – vi fick ju bara ett smakprov. Så: I´ll be back!

---

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}