Vi människor är väldigt konstiga!
När jag skriver glada blogginlägg och livet känns härligt, då slutar folk att läsa. När jag däremot mår skit och ser allt i gråskala, då har jag mängder med läsare. Varför är det så?

Gillar man att läsa om andras elände? Mår man bättre själv då? Är det så att andra skitliv får mitt liv att se bättre ut? Det är ju nästan lite tragiskt faktiskt… Det borde ju vara upplyftande att läsa en glad text och kanske lite peppande att må bättre själv. Att dras med av andra elände är väl inget man strävar efter?

Jag läser en mängd olika bloggar varje dag och visst, är det någon som skrivit väldigt svart och ledsamt så går man väl in där fler gånger för att se om h*n mår bättre under dagen eller om det hänt något mer. Så är det ju… Men om någon är glad kan jag glädjas med den och lämnar gärna en kommentar.

Man får ju skriva vad man vill på sin blogg, så är det ju. Men det är ändå fascinerande vad och hur folk väljer att läsa. Det här blogg inlägget är varken ledsamt eller glatt, det bara är… så är det när jag funderar lite  🙂

Alla behöver vi bekräftelse och stöd, så min uppmaning till er idag är att lämna en kommentar på alla bloggar ni besöker idag. Bara ett litet ”hej, ha en bra dag” räcker hur långt som helst!

Kram på er!