Jag har suttit vid köksbordet och bläddrat i olika tidskrifter. Helt ur gängorna – igen… det brukar vara betydligt längre mellan gångerna. Hunden och lite annat tar musten ur mej.
 
Jag känner ju själv att nästan alla jag träffar (det är inte många) tycker att hunden är skitjobbig som hoppar och vill busa med dem hela tiden. Det spelar ingen roll att han får lugna ner sej instängd i något rum. Det känns i af som om alla anser att jag itne har kontroll på honom, å det har jag ju inte heller…
 
En annan känsla har också smugit sej på och det är att folk inte tycker om mitt sällskap just nu. Vilket jag iofs kan förstå eftersom jag är smådeppig och osäker. Det kanske blir så när ekonomin är i botten och man försöker vara allas kompis och alla till lags. Men jag vill verkligen bara väl och kräver inga tjänster tillbaka.
 
Igår var jag ju på stan med kompisens dotter. Vi åt lunch, hade mysigt i solen och åt glass. Det grävde ett litet hål i plånboken, men var värt varenda öre. Jag fick ett par nybakade bröd av mamman senare på kvällen. Samtidigt som det känns skönt att hjälpa den familjen, så blir samvetet för de egna barnen större. De får ju nästan aldrig glass eller lunch när vi är på stan, jag har ju inte råd…
 
Vad är jag för mamma egentligen?