Känner ni till BlodinBella? En driftig tjej i 20-årsåldern som startade en modeblogg för några år sedan och som ganska snart hade mängder med besökare. Idag driver hon flera framgångsrika företag och håller föreläsningar mm. En tjej som vet vad hon vill och skapar förutsättningar för att lyckas helt enkelt.

Idag kan man läsa i Expressen att hon ska utredas för ADHD. Tydligen har hon alltid känns sej rastlös, orolig och haft svårt att sitta still. Nu vill hon veta om det kan vara ADHD eller ej. Konstigare än så är det inte. Klart man vill veta om man har en diagnos eller ej om det stör ens dagliga liv eller upptar ens tankar. Självklart för mej, men det sticker i ögonen på folk. På hennes blogg har sisådär 200 personer skrivit kommentarer som är helt sanslösa. En del vet vad de snackar om, men de flesta har ingen som helst aning utan bara en massa fördomar/lögner som de gärna sprider vidare.

Bla får man veta att ADHD är en modediagnos som alla kändisar får just nu. Då undrar jag i mitt stilla sinne om de tycker samma sak om cancer… det är ju också något som väldigt många får… Skillnaden är att cancer kan man i vissa fall bota, det kan man inte med ADHD. Sen var det ju det där med medicinering också. Alla som får medicin mot sin ADHD är tydligen missbrukare eftersom de får narkotikaklassad medicin. Det stämmer att medicinen är narkotikaklassad, men det är en så försvinnande liten mängd så att en narkoman skulle bli grymt besviken om han tog en tablett. De flesta säger också att det är en sjukdom. Då är vi tillbaka till cancern… Cancer är en sjukdom, ADHD är ett funktionshinder.

Jag tycker det är strongt av både BlondinBella, Camilla Henemark, Petter och alla andra som vågar gå ut med att de är annorlunda och vill ha namn på sin ”annorlundahet”. De flesta med ADHD går det ju bra för, många har framgångsrika företag och har ett bra liv. Se bara på Ty Pennington i Extreme House Makeover. Vilken energi! Vilka ideér! Eller Robin Williams och Bill Gates…

Klart alla inte måste ha en diagnos, men de flesta av oss vill ha en förklaring på varför vi är som vi är. En diagnos är en förklaring inte en ursäkt. För de barn och ungdomar som får diagnoser är det oftast en lättnad för hela familjen att man äntligen blivit lyssnad på och i bästa fall få den hjälp man behöver för att klara skolan.

Å vem är jag då att uttala mej om detta? En enkel liten morsa som levt med ADHD i familjen i snart 19 år. Jag tycker mej ha rätten och kunskapen att berätta hur det faktiskt är. Vi har överlevt de olika graderna av helvete som ADHD kan innebära både med och utan diagnos. Jag vet hur det kan vara och hur det varit i vår familj. Jag är inte ens säker på att vi hade överlevt utan diagnos och om sonen hade klarat skolan utan den. Jag undanber mej alla okunniga personers kommentarer och önskar alla dessa en bra kurs inom neuropsykiatri. Helst på lätt svenska.

Samtidigt önskar jag BlondinBella och alla andra som både har och inte än har fått diagnos, ett stort lycka till i livet. Jag önskar er förståelse och ett långt, fint och innehållsrikt liv. Det är ni värda (och era mammor också..)