Det ser faktiskt ut som att faran är över och den här gången verkar det vara stadigt. Telefonavstängningen har fungerat och en del personer har det brutits med, andra ska bes om ursäkt. Så nu kan vi nog andas ut, jag hoppas hoppas hoppas det!

Jag har sovit gott två nätter i rad och nu i morse kände jag mej både utvilad och pigg sedan det här eländet började i slutet av maj. Alla är lugnare och gladare och det känns som normalläge igen. Men det är som att gå på skare; man går försiktigt och hoppas på att inte trampa igenom. Jag hoppas och tror att vi snart ska kunna trampa på som vanligt igen.

Både igår och idag har vi varit och plockat jordgubbar. Igår 20 rågade liter och idag 13 rågade liter. Senior har sålt 32 helt normala liter (resten ligger i våra magar) och tjänat lite pengar som han så väl behöver just nu. Imorrn vill han ha ledigt, men på onsdag kör vi nog igen. Jordgubbarna håller nog veckan ut, men sen är de slut på odlingarna. Så vill han tjäna lätta pengar är det den här veckan som gäller. Sen ska han hjälpa brorsan lite på pensionatet och kompisarna på handelsträdgården. Så han får iaf tiden att gå.

Om ni undrar var solen är, så är den HÄR! Baileys går runt och njuter eller ligger och halvdör i solen. Jag har inte riktigt haft den lugna känslan i kroppen som gör att jag kan sitta i solen och njuta, men några korta stunder har det blivit. Bla nu på eftermiddagen, då satt jag på altanen och läste – så skönt! Och när man hör att det regnar i stora delar av vårt avlånga land, ja då känns det ju skönt att vara på rätt plats  🙂

Jag tror att den avkopplande delen av semestern kan börja nu. Jag hoppas det iaf…