Bröllopstrassel – men dagen blev perfekt!

Bröllopstrassel – men dagen blev perfekt!

För två år sedan hade äntligen alla pusselbitar fallit på plats. Allt som kunde gå fel eller trassla, hade verkligen gått fel och trasslat. Men till slut  stod vi äntligen med allt klart och väntade bara på den stora dagen. Vår bröllopsdag!

Den 23/7 2015 friade Martin till mej och jag blev totalt överraskad. I 7 år  hade jag vidhållit att jag inte tänkte gifta om mej, men sakta svängt i frågan… Men jag hade inte sagt något, inte ens hintat… tror jag… Så när Martin gick ner på knä i solnedgången på stranden på Öland, trodde jag att han ramlade… tror ni att jag har fått höra det några gånger  🙂

Självklart sa jag JA! Å sedan började planeringen, vi ville gifta oss på dagen ett år efter frieriet. Bröllopet skulle bli litet, bara vi, mina barn och våra föräldrar. Sen skulle vi åka på bröllopsresa och efter den ha fest med bröllopstårta och allt.

Det första som trasslade var namnet. Jag vill ha kvar mitt efternamn bla eftersom barnen heter det. Martin ville inte ha sitt efternamn, så det enklaste var förstås att ta mitt – men det fick han inte eftersom mitt är ett ingift efternamn och den delen av familjen inte gick med på att han skulle få ta namnet. Så det blev till att leta namn och det var jättesvårt! Vi gick igenom den svenska ordlistan, engelska, latinska och sedan tog vi hjälp av två av språken i Gambia, först Wollof och sedan Mandinka och där hittade vi det och fick godkänt efter nästan ett halvårs letande. Det var ju inte förrän namnet var på plats som vi kunde beställa papper för hinderprövning, vigselintyg och boka bröllopsresan. Så det stressade lite kan man väl säga. Martin bytte alltså innan bröllopet, jag la sedan till hans namn efteråt.

Klänning hade jag redan. För flera år sedan hittade jag en helt ny klänning i vår seconhandbutik för bara 30 kr! En kompis hjälpte mej att lägga upp den lite, det var det enda som behövde göras. Smycken till klänningen var också enkelt, självklart skulle jag ha Caroline Svedboms smycken, frågan var bara i vilken färg. Caroline gav olika förslag och vi bestämde att de skulle vara ljust rosa med lite vitt. Nu skulle de bara tillverka också… Men det var gott om tid. Å jag hade ju redan en vigselring, det var samma som förlovningsringen för enkelhetens skull. Jag älskar min ring som jag designat och en kompis tillverkat.

Vår klädsel och de där små detaljerna löste sej enkelt och snabbt. Det var värre med platsen för vigsel och det viktigaste av allt; vigselförrättare! Ingen i hela Stockholm kunde viga oss och paniken var nära. Vi ville gifta oss på en skärgårdsbåt, men man svarade varken på mina mail eller telefon… det närmade sej maj och vi var lätt stressade kan man väl säga. Så fick vi tips om en vigselförrättare i Tyresö, kontaktade henne och hon sa ja trots att hon redan hade en vigsel den dagen – men en timme senare.

Till slut klev jag ombord på den där båten och pratade med personalen och på så sätt fick vi klart med allt. Å då… var alla vigselpapper borta! De första papperna kom bort på vägen mellan oss och vigselförrättaren, andra omgången fick vi fel papper – det dök upp ett dödsbevis på en kvinna i Finland istället… När vi väl fick rätt papper vågade vi inte skicka dem för nu håll tiden på att rinna iväg, så sonen lämnade över papprena personligen.

Till slut hade vi alltså ett namn, en plats för vigseln, alla papper, kläder, smycken, brudbukett och bröllopsresan var bokad. Nu kunde vi äntligen pusta ut och bara vänta på att dagen skulle komma. Så skönt! Ingen stress, bara njuta av den stora dagen.

23/7 2016 var det dax! Jag tog min lilla packning och blev skjutsad till Jenna som skulle hjälpa mej med hår och makeup. Johan som skulle vara med som fotograf hela dagen kom dit efter en stund. Under tiden lämnade Martin hunden till hundvakten, hämtade min bukett och klädde om. När jag var färdig åkte Johan och jag och hämtade Martin och drog in till Stadshuset. I Stadshusparken tog vi bilder, till alla turisters stora glädje. Vi mötte upp barnen, föräldrarna och Monica som skulle viga oss och klev ombord på M/S Drottningholm. Längst fram i fören hade man gjort ordning åt oss, det var strålande sol och klarblå himmel – helt perfekt! Överraskade turister hängde över avspärrningen för att få bilder  🙂

Där i solen gav barnen bort sin mamma till världens bästa man. När det var dax för bröllopskyss fick kaptenen på båten något slags kärleksryck och la sej på båttutan så hela Drottningholm vaknade. Där på bryggan tog vi bilder och på båten fick vi sedan lunch. Det blev bröllop till slut. Det var många gånger som jag faktiskt inte trodde det… Det var så många hinder och så mycket trassel att jag tänkte att det kanske inte var meningen att vi skulle gifta oss. Men trots allt trassel så blev dagen perfekt och jag minns den med värme, precis som man ska minnas en sån stor dag. Man ska bara vara prinsessa och njuta helt och hållet av dagen, inte ett moln ska finnas.

Nu är det många som inväntar sin stora dag och jag hoppas att även de ska njuta av sin stora dag precis som vi gjorde. Jag som inte skulle gifta mej igen… Om några veckor firar vi två år som gifta, undrar hur vi ska fira det?

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *