Sedan vi kom hem från Egypten har det gått nästan tre veckor. Jag fattar inte var dagarna tar vägen! Det har gått i ett, ändå tycker jag inte att jag hinner nånting.

När vi kom hem var svärfar fortfarande kvar på sjukhuset. Han drabbades ju av tarmvred medan vi var borta och opererades akut. Att sitta flera hundra mil bort var inte roligt alls, men men… det fanns inget att göra åt den saken. Det dröjde ända tills nu i fredags innan han kom hem. Han låg alltså inne i nästan tre veckor.

Nu är han hemma och det är fullt upp med att anpassa bostad och fixa hemtjänst. Det är mängder med personer som ska kontaktas om olika grejer. Är man nästan 86 år kan det vara skönt med lite hjälp. Vi bistår med att fixa matlådor och handla till honom. Det är nämligen inte bara krångligt att bli gammal, det är dyrt också… 60 kr för en matlåda. Blir mycket pengar i längden.

De här veckorna har också gått åt till att jobba ikapp och jag vill ju helst ligga lite i förväg också. Det går sådär… Käpprätt åt skogen faktiskt. Jag ligger sämre till än någonsin. Jag har varit så fruktansvärt trött och haft värk, så allt jag gör går så jäkla långsamt. Jag har ingen väckarklocka, men brukar vakna vid 7. Nu vaknar jag inte förrän vid 8. Jag har oftast ingen tid att passa, men det känns som att halva dagen försvinner när jag sover så länge. Men förmodligen behöver kroppen vilan, annars hade jag ju vaknat som tidigare. Solen skinit och faktiskt värmt ett par dagar, så nu hoppas jag bli lite piggare.

Någon jag varit hyfsat duktig med är min träning. Jag har tränat det jag ska och maten har vi också skött hyfsat, så semesterpluset är på väg bort. Promenaderna däremot har vi inte varit lika duktiga med, men nu är all is nästan borta, så nu ska promenaderna bli fler och längre. Jag har iaf börjat gå inne på löpbandet igen, nåt kvart i taget, alltid nåt.

Vi ska faktiskt iväg med husbilen i helgen och då är planen att ägna tiden åt promenader och att jobba ikapp. När vi är i vår lilla husbilsbubbla trivs vi bäst 🙂

Tiden har alltså på något underligt sätt bara försvunnit. Jag har trots allt fått en massa gjort, även om det inte känns så. Men den där ljuvliga känslan av att vara ikapp och i fas skulle vara rätt härlig nu… måste komma dit. För det är så jäkla skönt att veta att man har koll på läget, inte behöver skynda eller oroa sej för att man glömt eller missat något. Den känslan är väldigt långt bort nu.

Men idag struntar jag i det, för idag är det min dag! Jag fyller år! Den dagen ska jag ägna till att gå på mässa (Restaurang och catering, eller nåt sånt), sen blir det middag med käre maken innan vi ska till Intiman och se ”Mamma Ljuger” med Janne Bylund och Mattias Lundberg. Det ska bli så otroligt roligt att träffa Janne igen, det är alldeles för många år sedan. Och jag har hört så mycket gott om showen och velat se den så länge. Ikväll är det dax och imorrn ska jag göra en lång intervju med min gamle vän 🙂

Så just idag glömmer jag alla krav och allt jag ligger efter med. Just idag ska jag bara glida runt och mysa.

---

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}