Nu vet kuratorn på skolan vilka extra-ungar som sitter hos mej då och då. Det visade sej att hon har ungefär samma ungar hos sej… å det var ju bra – för då kunde vi hålla på sekretessen bägge två  😉
 
Jag fick kanske inte så många handfasta råd mer än att fortsätta som jag gör. Med andra ord: bara finnas där. Det är ju det de här ungdomarna behöver, även om jag gärna skulle vilja göra något mer.
 
Men vi kom överrens om att jag får vara en lite oas för dem, så tar kuratorn hand om hela familjen och den mer vårdkrävande biten och kontakter med soc mfl. Men vi ska fortsätta att ha kontakt och jag kan alltid höra av mej om det är något särskilt. Så det känns jättebra!
 
Vi kommer vara med bägge två nästa gång Senior åker till Gamleby och det är hans klasskamrater som har det riktigt jobbigt. Så det blir nog himla bra att finnas där båda två.